Lari Manns berättelse om en lyckad ”kattjakt”
Direkt efter släpp hördes ivrigt skallande och det var säkert många knogar som vitnade när dom kramade kolvhalsarna runtom på passena i den strålande vårvintersolen. 250 m in i såten ökade intensiteten och man kunde ana att ett av dom mest graciösa varelserna vi har här runt Vemdalen hade blivit störd i sin middagslur . I rännan efter den fläckige sprang min kompis Tuffy som bytt Louisianas varma träsk mot snö på de Härjedalska vidderna, tillsammans med en ungtik (mixa) gjorde dom allt i sin makt för att komma närmare . Den fläckige gjorde i sin tur allt i sin makt för att göra det svårare men efter ca 40 min gjorde den ett misstag och tog sin tillflykt till underjorden. Extra personal tillkallades för att lokalisera det fläckiga vidundret, med lite skottning och ficklampssken var den lokaliserad.
Huvudarkitekten och hemmansägaren till Granbo erbjöds att avsluta vidundrets jordeliv. Denna resliga karl avböjde vänligt men bestämt. Han sade att det var en hundförarkatt och att denne skulle avsluta det hela. Sagt o gjort efter att hörselkåpor ficklampa, drilling och Ålännig antagit position avfyrades en knall under det bastanta stenblocket ett väsande hördes och ögon reflekterades mot ficklampan innan nästa knall rungade i underjorden.
Nu återstod bara att få ut denna fläckiga akrobat som hade ålat sig ner ca 3,5 m. Efter ca 1h trixande lirkande, spekulerande hittade ändå huvudarkitekten en metod som slutligen fick vidundret att äntra ytan. Stor lättnad över det lyckade räddningsuppdraget och ett smärre lyckorus resulterade i en liten ”after katt” vid foten av Orrhögberget . I dom sista solstrålarna lämnade en mycket vacker hona på drygt 16kg Sörvemans dalgång för sista gången .
Tack till alla markägare som gör detta möjligt för oss !!
Direkt efter släpp hördes ivrigt skallande och det var säkert många knogar som vitnade när dom kramade kolvhalsarna runtom på passena i den strålande vårvintersolen. 250 m in i såten ökade intensiteten och man kunde ana att ett av dom mest graciösa varelserna vi har här runt Vemdalen hade blivit störd i sin middagslur . I rännan efter den fläckige sprang min kompis Tuffy som bytt Louisianas varma träsk mot snö på de Härjedalska vidderna, tillsammans med en ungtik (mixa) gjorde dom allt i sin makt för att komma närmare . Den fläckige gjorde i sin tur allt i sin makt för att göra det svårare men efter ca 40 min gjorde den ett misstag och tog sin tillflykt till underjorden. Extra personal tillkallades för att lokalisera det fläckiga vidundret, med lite skottning och ficklampssken var den lokaliserad.
Huvudarkitekten och hemmansägaren till Granbo erbjöds att avsluta vidundrets jordeliv. Denna resliga karl avböjde vänligt men bestämt. Han sade att det var en hundförarkatt och att denne skulle avsluta det hela. Sagt o gjort efter att hörselkåpor ficklampa, drilling och Ålännig antagit position avfyrades en knall under det bastanta stenblocket ett väsande hördes och ögon reflekterades mot ficklampan innan nästa knall rungade i underjorden.
Nu återstod bara att få ut denna fläckiga akrobat som hade ålat sig ner ca 3,5 m. Efter ca 1h trixande lirkande, spekulerande hittade ändå huvudarkitekten en metod som slutligen fick vidundret att äntra ytan. Stor lättnad över det lyckade räddningsuppdraget och ett smärre lyckorus resulterade i en liten ”after katt” vid foten av Orrhögberget . I dom sista solstrålarna lämnade en mycket vacker hona på drygt 16kg Sörvemans dalgång för sista gången .
Tack till alla markägare som gör detta möjligt för oss !!
Intresseklubben antecknar,
SvaraRaderaännu en gång. :-))....