2011-12-03
2011-11-24
Betesskadorna ökar i Vemdalen
Vad är det som händer finns det för lite mat i skogarna runt Vemdalen eller har älgen blivit en finsmakare liknande rådjuren. Här uppe i Påls hos Ulla och Göran Mann är det en älgkalv som kalasar på gårdens enda äppelträd. Den var i sällskap med mor ko och broder kalv.
2011-11-01
Tänkte f.ö rapportera om bröderna gryms jakt med bifogade bilder;
Tommy fick skjuta sin första älg i helgen! Å det skedde under en jakthelg
jag bjöd med honom till skogarna på västkusten som 18-årspresent.
(Tommy har skavsår i mungipan för att han har gått runt med ett jätteleende hela helgen!)
För egen del i höst hittills; En oxe på lock på fallet och en kalv på ståndskall för hunden Affe vid grönkälla.
Bonus = en bisonoxe i hägn.
Tommy fick skjuta sin första älg i helgen! Å det skedde under en jakthelg
jag bjöd med honom till skogarna på västkusten som 18-årspresent.
(Tommy har skavsår i mungipan för att han har gått runt med ett jätteleende hela helgen!)
För egen del i höst hittills; En oxe på lock på fallet och en kalv på ståndskall för hunden Affe vid grönkälla.
Bonus = en bisonoxe i hägn.
2011-10-30
Janne Gabrielsson på älgjakt
Fina bilder från en lyckad jakttur insänt av storjägaren Janne Gabrielsson
2011-10-17
Nisse och Keja på tjäderjakt
Äntligen tror jag att det ska bli möjligt att visa några rörliga sekvenser på Nisse och hans Keja som framgångsrikt lyckades med att skjuta en tjädertupp på Landaråsen. Keja deltog i SM för trädskällare för några veckor sen och slutade på en niondeplats bland de 15 deltagarna.
Åldermännen vid Håsjön
Det är inte mycket till åldermän men någostans mellan 50 och 60 har bröderna Nyman kommit på sin resa genom livet. Den första veckan i Oktober blev lyckosam för PG och Kalle när de lyckades med att nedlägga varsin älg. PG en skaplig oxe och Kalle skjöt en kalv. Numera är det mest någon i den yngre generationen som fungerar som hundförare.
2011-10-04
Klubbmästerskap för trädskällare
SSF JH har hållit klubbmästerskap för trädskällare i Vemdalen 1-2/10. Fågeltillgången var ganska bra,men dom flesta fåglarna ville inte sitta tillräckligt länge för att ge poäng.
Klubbmästare blev Torbjörn Röstlunds Kolåsens Pinta med 86 poäng 2:a blev Roger Hedlunds Yscha 85 poäng och 3:a blev Birgitta Stenssons Bratthögens Nisse-Karlsson 69 poäng.
2011-10-02
2011-09-29
Fox är tillbaka hos Husse
Den nioåriga Jämthunden Fox har hittats efter att ha tillbringat 5 dygn i skogen på egen hand utan pejl. Den kröp ur bandet vid Håsjön och återfanns i Messlingen. Den får nu vila upp sig till Oktoberjakten.
2011-09-28
Nisse och Keja på tjäderjakt
Redaktionen hade det stora nöjet att hänga med Nisse och den 6-åriga Norrbottenspetstiken Keja på en härlig jakt. Efter ett antal upptag utan resultat lyckades Nisse fälla en fin tjädertupp. Mycket bra hundjobb av Keja som nu den kommande helgen deltar i SM för trädskällare. Det är tredje hunden från Nisses kennel som har kvalificerad sig till att delta i SM (skallkungen).
Redaktionen håller tummarna och önskar ekipaget lycka till.
2011-09-26
Stefan Nyman skjuter älg
Håsjövålens Jaktlag har skjutit en tio-taggare som kom springande förbi Stefans pass jagad av brorsan Jonas hund. Enligt ryktet har Simon Ewerlid skjutit en ko vid Håsjön. Bilder på den kommer kanske senare.
2011-09-25
Jämthunden Fox är försvunnen
Den försvann från sin ägare Per-Gunnar Nyman i trakterna av Håsjövålen i Lördagsförmiddag. Den har ingen pejl och inget halsband på sig. Ni som hör eller ser något kontakta PG på telefon 0684-30160 eller 0703150089
2011-09-19
Bild på Överste Chefs Jaktledare S A Thigerphungs älgpass i lyxklass.
Från ovannämnda pass nedlades i gryningen en Älgtjur med det ansenliga skovelhornet på 6 taggar.
Eftersom S A Thigerphung har för vana att kliva upp före gryningen även helgdagar,och sätta sig på pass med en kopp kaffe njutandes av utsikten över dalgången, denna Lördag var inget undantag således.
Ett par från Skåne som bott i anexet till Thigerphungs residens, höll på att lasta in i bilen för avfärd söderut samtidigt som Tjuren stog och såg på 150 meter bort, detta hade inte dom en aning om, tills undertecknad gick ut och påtalade det olämpliga i att slamra med bildörrar o packning , när ÖCJL skulle till att nedlägga en Älg.
Skåningen gick in till sin fru och berättade vad som var å färde, medan hyresvärden förberedde skottlossning med att ställa fram en stol på passet och ta stöd på det befintliga räcket som omgärdar passet.
Ett skott hördes i den gryende morgonen, och den stolta 6 taggaren Hälges dagar var räknade.
Det var den tredje Älgen som fallit för ÖCJL Thigerphungs bössa på detta pass, genom åren , kan tilläggas att dom två första var på ståndskall av framlidna Jämttiken Tuva och den sista skjuten för ett par skåningar.
Vänliga Hälsningar Trumvallens Jaktansli.
S A Thigerphung
Överste Chefs Jaktledare
Från ovannämnda pass nedlades i gryningen en Älgtjur med det ansenliga skovelhornet på 6 taggar.
Eftersom S A Thigerphung har för vana att kliva upp före gryningen även helgdagar,och sätta sig på pass med en kopp kaffe njutandes av utsikten över dalgången, denna Lördag var inget undantag således.
Ett par från Skåne som bott i anexet till Thigerphungs residens, höll på att lasta in i bilen för avfärd söderut samtidigt som Tjuren stog och såg på 150 meter bort, detta hade inte dom en aning om, tills undertecknad gick ut och påtalade det olämpliga i att slamra med bildörrar o packning , när ÖCJL skulle till att nedlägga en Älg.
Skåningen gick in till sin fru och berättade vad som var å färde, medan hyresvärden förberedde skottlossning med att ställa fram en stol på passet och ta stöd på det befintliga räcket som omgärdar passet.
Ett skott hördes i den gryende morgonen, och den stolta 6 taggaren Hälges dagar var räknade.
Det var den tredje Älgen som fallit för ÖCJL Thigerphungs bössa på detta pass, genom åren , kan tilläggas att dom två första var på ståndskall av framlidna Jämttiken Tuva och den sista skjuten för ett par skåningar.
Vänliga Hälsningar Trumvallens Jaktansli.
S A Thigerphung
Överste Chefs Jaktledare
Björnjakten är slut för i år
Larri Mann skriver om björnjakten 2011. Nu är björnjakten över för i år. Vi som kämpat på tackar alla jaktlag och markägare och hoppas att det goda samarbetet fortsätter. Efter årets jakt kan vi räkna in 5 fällda björnar i Vemdalen Vemhån. Det borde ha en viss inverkan på älgstammen och då i första hand att flera kalvar klarar sig med livet i behåll när de hungriga björnarna kliver ut ur idena på våren. Björnen på bilden fälldes som nummer 90 i Jämtlands län mellan Vemdalen och Björnrike.
2011-09-13
Jaktbild från Grafströmsgänget
Mycket slit för en ensam jämte att hala in en fullstor älg vi får väl hoppas att fotografen hjälper till när han nu har fått sin bild
2011-09-11
Berra har skjutit en sex-taggare från Fritzellpasset
Halva Landaråslaget fångat på bild Bengt Bernt och Erling. Vi har precis fått fram en sextaggare som Bernt har skjutit på Fritzellpasset. Tre älgar första veckan är nog rekord. Fallaget har också skjutit en tjur idag och även Galbergslaget.
2011-09-09
Tänk vôss dä ä
Ûm Onsdan fekk je sjöte en kâlv för huun o no üm Fredan feck je sjöte eq. Huun bli nog en champion ûm hânn skâ fôrr frâmm son i skojen. Son såg QA ut. Bild Ulla Mann
2011-09-07
Huun från Hån Vägmästarn du vet
Nu kan han räknas in i den exklusiva skaran av älghundar som skäller på älg så pass länge att husse kommer åt att skjuta. Detta inträffade idag på morgonen mellan Malmbäckvallen och Kölvallen. En kalv fick bita i gräset efter en halvtimmes utskällning. Annars skulle det gärna få bli lite bättre väder. I morgon tar vi nya tag med Erlings hundar. Fjällaget sköt en tjur på Måndag och en björn på Tisdag som vägde 190 kg. Det hörs lite smällar kanske har många ljuddämpare eller så är de inne och ropar till varandra huvvâ för e vär männ vûss skâ e int vôrr uti Hån da.
2011-08-26
Konstituerande möte
Konstituerande möte gällande bildandet av Vemdalens Älgskötselområde
Den 2011-08-10 på Lövåsgården. 14 lag närvarande.
§1 Patrik Hellström öppnade mötet och hälsade alla välkomna
§2 Kjell Tjärnås valdes till ordförande för mötet. Bertil Höglund valdes till sekreterare mötet. Kjell Kallin och Anders Stensson valdes att justera dagens protokoll samt vara rösträknare.
§3 Mötet godkände utlysningen av detsamma.
§4 Justering av röstlängd ej aktuellt
§5 Val av interimstyrelse: Alpo Syväjärvi blev vald till ordförande. Patrik Hellström, Erling Ericsson, Bertil Höglund, Per-Gunnar Nyman blev valda till ledamöter. Per Eriksson, Magnus Carlsson blev valda till suppleanter.
§6 Till valberedningen valdes Gunnar Wallin sammankallande samt Pecka Brandén. Suppleant Tomas Kristoffersson.
§7 Erling presenterade utkastet till älgskötselplanen. Bertil läste upp ett mejl från Stora Enso där det framkom att de ej har för avsikt att ansluta sin mark i det tänkta älgskötselområdet.
§8 Stadgarna presenterades för mötet och områdets verksamhets och räkenskapsår bestämdes vara från den ¼ - 31/3. Älgmötet skall hållas under April månad och ett uppföljningsmöte efter septemberjakten.
§9 Mötet beslutade att interimstyrelsen får befogenhet att ansöka om registrering av älgskötselområdet till Länsstyrelsen.
§10 Mötet beslutade att namnet skall vara Vemdalens Älgskötselområde.
§11 Mötet beslutade att varje jaktlag skall betala 150:- till området.
§12 Mötet rekommenderade lagen att fundera kring kvoter och avskjutning inför höstens älgjakt.
§13 Lag som ännu inte har anslutit sig till älgskötselområdet skall få frågan en gång till innan ansökan skickas in till Länsstyrelsen.
§14 Nästa möte med samtliga jaktlag bestämdes till kring den 21 september. Närmare information kommer på mejl när det har spikats tid och plats.
§15 Mötet avslutades
Vemdalen den 17 augusti 2011
Vid pennan Bertil Höglund Justeras Kjell Kallin Anders Stensson
Mötesordförande Kjell Tjärnås
Protokollet är justerat
Den 2011-08-10 på Lövåsgården. 14 lag närvarande.
§1 Patrik Hellström öppnade mötet och hälsade alla välkomna
§2 Kjell Tjärnås valdes till ordförande för mötet. Bertil Höglund valdes till sekreterare mötet. Kjell Kallin och Anders Stensson valdes att justera dagens protokoll samt vara rösträknare.
§3 Mötet godkände utlysningen av detsamma.
§4 Justering av röstlängd ej aktuellt
§5 Val av interimstyrelse: Alpo Syväjärvi blev vald till ordförande. Patrik Hellström, Erling Ericsson, Bertil Höglund, Per-Gunnar Nyman blev valda till ledamöter. Per Eriksson, Magnus Carlsson blev valda till suppleanter.
§6 Till valberedningen valdes Gunnar Wallin sammankallande samt Pecka Brandén. Suppleant Tomas Kristoffersson.
§7 Erling presenterade utkastet till älgskötselplanen. Bertil läste upp ett mejl från Stora Enso där det framkom att de ej har för avsikt att ansluta sin mark i det tänkta älgskötselområdet.
§8 Stadgarna presenterades för mötet och områdets verksamhets och räkenskapsår bestämdes vara från den ¼ - 31/3. Älgmötet skall hållas under April månad och ett uppföljningsmöte efter septemberjakten.
§9 Mötet beslutade att interimstyrelsen får befogenhet att ansöka om registrering av älgskötselområdet till Länsstyrelsen.
§10 Mötet beslutade att namnet skall vara Vemdalens Älgskötselområde.
§11 Mötet beslutade att varje jaktlag skall betala 150:- till området.
§12 Mötet rekommenderade lagen att fundera kring kvoter och avskjutning inför höstens älgjakt.
§13 Lag som ännu inte har anslutit sig till älgskötselområdet skall få frågan en gång till innan ansökan skickas in till Länsstyrelsen.
§14 Nästa möte med samtliga jaktlag bestämdes till kring den 21 september. Närmare information kommer på mejl när det har spikats tid och plats.
§15 Mötet avslutades
Vemdalen den 17 augusti 2011
Vid pennan Bertil Höglund Justeras Kjell Kallin Anders Stensson
Mötesordförande Kjell Tjärnås
Protokollet är justerat
2011-08-21
Vemdalens älgskötselområde
Älgskötselområde i Vemdalen
Arbetet med bildandet av Vemdalens älgskötselområde (ÄSO) har efter mötet på Lövåsgården tagit nya och stora steg framåt. En interimstyrelse med ordförande för Vemdalens ÄSO har nu tillsatts. Förslag till stadgar och ett utkast till skötselplan finns nu ute i jaktlagen. Under slutet av året skall en ansökan om registrering av Vemdalens ÄSO skickas in till länsstyrelsen och med denna ansökan kommer en treårig skötselplan att inlämnas. Arbetet bedrivs i linje med det som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om jakt på älg.
För närvarande är det 21 jaktlag som sagt ja till ett samarbete i Vemdalens ÄSO och den totala arealen uppgår till nästan 60 000 ha. I Naturvårdsverkets föreskrifter anges 10 000 ha som en minsta areal för bildande av ÄSO och att man i ÄSO årligen skall kunna göra ett jaktligt uttag om minst 10 vuxna älgar, kriterier som vi således uppfyller mycket väl. Att vara med i ett samarbete inom ett ÄSO är helt frivilligt och markägare/jakträttsinnehavare är de som äger beslutet om att ansöka om att gå med i ett ÄSO. Några av de viktigare ledorden i ett ÄSO är samarbete, gemensamma målsättningar och ett gemensamt intresse av att förvalta älgstammen på ett sätt som leder till en livskraftig och väl sammansatt älgstam.
Självfallet är det möjligt för flera jaktlag att ansluta sig till samarbetet i Vemdalens ÄSO - då är det bara att kontakta någon av oss i vår styrelse. I ett ÄSO är det de ingående jaktlagen som beslutar om hur jakten på älg skall planeras, bedrivas och hur alla parter kan få ut det mesta möjliga av samarbete - en unik möjlighet väl värd att värna om och att utveckla i den riktning som vi önskar. Inom styrelsen har vi nåtts av några jaktlags funderingar om att detta med att bilda ÄSO skulle leda till att det blir dyrare att jaga älg i framtiden. Ja - det kommer om Naturvårdsverkets föreskrifter antas - att bli dyrare att jaga älg, men det beror inte alls på att man bildar ÄSO, utan snarare för att Naturvårdsverket vill införa fällavgifter även på älgkalv, finansiera den ökade administrationen, utbetala ersättning till de personer som skall ingå i framtidens älgförvaltningsgrupper - alltså INTE på grund av att man bildar ÄSO.
Det finns också lite annat nytt i föreskrifterna som kan vara värt att känna till. Det som vi tidigare kände igen som B-licens och E-licensområde kommer att avvecklas. Inte heller dagens A-licensområden kommer att finnas kvar som begrepp. I föreskriften anges att älgjakten bedrivs i antingen i ett ÄSO eller i ett licensområde för älgjakt. Vidare står att läsa att ett licensområdets första tilldelning skall vara en årskalv och därefter ska vuxna eller kalvar tilldelas utifrån vad som är lämpligt med hänsyn till areal och förvaltningsplan. Av detta följer ett behov av att länsstyrelsen beslutar om den minsta areal som krävs för att överhuvudtaget ett licensområde skall tilldelas jakt på älg och dessutom skall då den första tilldelningen vara en årskalv.
Arbetet med bildandet av Vemdalens älgskötselområde (ÄSO) har efter mötet på Lövåsgården tagit nya och stora steg framåt. En interimstyrelse med ordförande för Vemdalens ÄSO har nu tillsatts. Förslag till stadgar och ett utkast till skötselplan finns nu ute i jaktlagen. Under slutet av året skall en ansökan om registrering av Vemdalens ÄSO skickas in till länsstyrelsen och med denna ansökan kommer en treårig skötselplan att inlämnas. Arbetet bedrivs i linje med det som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om jakt på älg.
För närvarande är det 21 jaktlag som sagt ja till ett samarbete i Vemdalens ÄSO och den totala arealen uppgår till nästan 60 000 ha. I Naturvårdsverkets föreskrifter anges 10 000 ha som en minsta areal för bildande av ÄSO och att man i ÄSO årligen skall kunna göra ett jaktligt uttag om minst 10 vuxna älgar, kriterier som vi således uppfyller mycket väl. Att vara med i ett samarbete inom ett ÄSO är helt frivilligt och markägare/jakträttsinnehavare är de som äger beslutet om att ansöka om att gå med i ett ÄSO. Några av de viktigare ledorden i ett ÄSO är samarbete, gemensamma målsättningar och ett gemensamt intresse av att förvalta älgstammen på ett sätt som leder till en livskraftig och väl sammansatt älgstam.
Självfallet är det möjligt för flera jaktlag att ansluta sig till samarbetet i Vemdalens ÄSO - då är det bara att kontakta någon av oss i vår styrelse. I ett ÄSO är det de ingående jaktlagen som beslutar om hur jakten på älg skall planeras, bedrivas och hur alla parter kan få ut det mesta möjliga av samarbete - en unik möjlighet väl värd att värna om och att utveckla i den riktning som vi önskar. Inom styrelsen har vi nåtts av några jaktlags funderingar om att detta med att bilda ÄSO skulle leda till att det blir dyrare att jaga älg i framtiden. Ja - det kommer om Naturvårdsverkets föreskrifter antas - att bli dyrare att jaga älg, men det beror inte alls på att man bildar ÄSO, utan snarare för att Naturvårdsverket vill införa fällavgifter även på älgkalv, finansiera den ökade administrationen, utbetala ersättning till de personer som skall ingå i framtidens älgförvaltningsgrupper - alltså INTE på grund av att man bildar ÄSO.
Det finns också lite annat nytt i föreskrifterna som kan vara värt att känna till. Det som vi tidigare kände igen som B-licens och E-licensområde kommer att avvecklas. Inte heller dagens A-licensområden kommer att finnas kvar som begrepp. I föreskriften anges att älgjakten bedrivs i antingen i ett ÄSO eller i ett licensområde för älgjakt. Vidare står att läsa att ett licensområdets första tilldelning skall vara en årskalv och därefter ska vuxna eller kalvar tilldelas utifrån vad som är lämpligt med hänsyn till areal och förvaltningsplan. Av detta följer ett behov av att länsstyrelsen beslutar om den minsta areal som krävs för att överhuvudtaget ett licensområde skall tilldelas jakt på älg och dessutom skall då den första tilldelningen vara en årskalv.
2011-07-16
Älgskötselområde i Vemdalen
Arbetet med bildandet av Vemdalens älgskötselområde går för närvarande på tomgång. Semestertider som det är. Det är nu mindre än en månad kvar till mötet på Lövåsgården då en interimstyrelse ska bildas och förslag om stadgar ska diskuteras. Lite oroande rykten har kommit igång om att storskogsbruket vill se en annan lösning än den gruppen har föreslagit.
Även någon eller några privata lag har meddelat att de vill stå utanför det föreslagna älgskötselområdet.
Det finns inget tvång att vara med utan har man tillräckligt stor mark kan man registrera ett eget licensområde och ha det som tidigare. Största nackdelen med detta som jag ser det är att i ett älgskötselområde planeras avskjutningen tre år åt gången och på det viset kan man flytta älgar mellan åren för att år tre förhoppningsvis ha skjutit hela tilldelningen. Har man inte kunnat jaga pga. rådande snöförhållanden i oktober kan man ta igen det ett annat år med bättre förutsättningar.
Några markägarintyg har inkommit men Länstyrelsens besked om att det inte skulle vara nödvändigt för bildandet har säkert inneburit att lag med många olika markägare har lagt det arbetet på hyllan så länge. Annars hade det ju varit ett ypperligt tillfälle att inventera lagets marker. Det finns fortfarande oregistrerade marker att tillgå för den intresserade.
Även någon eller några privata lag har meddelat att de vill stå utanför det föreslagna älgskötselområdet.
Det finns inget tvång att vara med utan har man tillräckligt stor mark kan man registrera ett eget licensområde och ha det som tidigare. Största nackdelen med detta som jag ser det är att i ett älgskötselområde planeras avskjutningen tre år åt gången och på det viset kan man flytta älgar mellan åren för att år tre förhoppningsvis ha skjutit hela tilldelningen. Har man inte kunnat jaga pga. rådande snöförhållanden i oktober kan man ta igen det ett annat år med bättre förutsättningar.
Några markägarintyg har inkommit men Länstyrelsens besked om att det inte skulle vara nödvändigt för bildandet har säkert inneburit att lag med många olika markägare har lagt det arbetet på hyllan så länge. Annars hade det ju varit ett ypperligt tillfälle att inventera lagets marker. Det finns fortfarande oregistrerade marker att tillgå för den intresserade.
2011-06-18
Test på permobilbjörn
Anders Stensson och Börje Fjellner från Riksjägarna har anordnat ett björntest i Vemdalen. Femton hundar kom till start och de flesta blev godkända.
2011-06-13
Bruno Sigvard Thor skriver om framtiden
Ur Svenska Turistföreningens Årsskrift 3011 En nybyggargärning i det tysta.
Den som är sugen på litet äventyr och vågar sig på att lämna den fyrfiliga motorvägen Sapmi Highway, som går mellan Sveg och Glen via Storsjö Kapell, har allt att vinna på att svänga höger vid Kattjärn-motet. Efter några kilometer på den dåligt underhållna och lappade asfaltvägen öppnar sig en snart helt igenvuxen glänta i skogen, nedanför det av Union Carbide utgrävda och övergivna Törberget. Det visar sig vara ett litet, numera helt avfolkat och övergivet Kronojägarboställe, en gång vackert beläget intill den idag utdikade och av ett renslakteri bebyggda Kattjärnen. Huvudbyggnaden är i gammal allmogestil, med en kraftig knuttimring, och den lilla stugan innehåller såväl kök som sovavdelning och ett litet allrum med bibliotek innehållandes tre s.k. Vilda Västernböcker och ett nummer av Svensk jakt. Allt är mycket välbyggt och i omgångar renoverat och i viss mån tillbyggt med dels en liten snidad holk av Masurbjörk, avsedd att innehålla en Gasoltub, och dels med en mindre utedansbana (för rituell dans?) ihopbyggd med själva stugan, allt målat i en gammaldags röd färgton, trol. benämnd Falurött av tidigare generationer. En vedbod, även innehållandes en bekvämlighetsinrättning, ligger på praktiskt gångavstånd tillika med en rejält tilltagen klädkammare (vintrarna kunde på förr ha temperaturer långt under 0 C och man klädde sig i lager på lager). En redskapsbod är helt tömd på sitt innehåll, förmodligen ”exproprierat” av nomader. En barack på medar riktad mot ett nerförslut vittnar om att man alltid måste vara beredd på snabba förflyttningar, troligen p.g.a. översvämningar eller orosstillstånd och osämjor i samband med den tidens sed att jaga hjortdjur, företrädesvis den numera antingen helt avskjutna eller av varg uppätna älgen. Ett litet s.k. kokhus utgör den sista pusselbiten i den mycket praktiskt anlagda bosättningen. Här torde man i generationer ha tillagat sin mat och även ha anordnat de regelbundna dryckeslagen. Kokhusets spetsform bär tydliga spår av samiskt inflytande och byggnaden är det mest välbyggda och gedigna av husen och synes oberört av tidens härjningar. Sannolikt var det avsett att stå emot såväl väder och vind, såväl som angrepp från de många gånger uthungrade och därför livsfarliga bärplockarna från de östra republikerna. De talrika benfynden, vad som synes ha varit en liten åker, samt en nästan osynlig jordkulle fylld med krossat glas vittnar om en bosättning som livnärde sig på kött, rotfrukter och stora mängder alkohol. Låt oss stämmas till andakt inför denna odlar- och nybyggargärning i det tysta! Kläppen Recreation and German Spa Center, den 13-6 3011 B-S Thor, tillsynsman
Den som är sugen på litet äventyr och vågar sig på att lämna den fyrfiliga motorvägen Sapmi Highway, som går mellan Sveg och Glen via Storsjö Kapell, har allt att vinna på att svänga höger vid Kattjärn-motet. Efter några kilometer på den dåligt underhållna och lappade asfaltvägen öppnar sig en snart helt igenvuxen glänta i skogen, nedanför det av Union Carbide utgrävda och övergivna Törberget. Det visar sig vara ett litet, numera helt avfolkat och övergivet Kronojägarboställe, en gång vackert beläget intill den idag utdikade och av ett renslakteri bebyggda Kattjärnen. Huvudbyggnaden är i gammal allmogestil, med en kraftig knuttimring, och den lilla stugan innehåller såväl kök som sovavdelning och ett litet allrum med bibliotek innehållandes tre s.k. Vilda Västernböcker och ett nummer av Svensk jakt. Allt är mycket välbyggt och i omgångar renoverat och i viss mån tillbyggt med dels en liten snidad holk av Masurbjörk, avsedd att innehålla en Gasoltub, och dels med en mindre utedansbana (för rituell dans?) ihopbyggd med själva stugan, allt målat i en gammaldags röd färgton, trol. benämnd Falurött av tidigare generationer. En vedbod, även innehållandes en bekvämlighetsinrättning, ligger på praktiskt gångavstånd tillika med en rejält tilltagen klädkammare (vintrarna kunde på förr ha temperaturer långt under 0 C och man klädde sig i lager på lager). En redskapsbod är helt tömd på sitt innehåll, förmodligen ”exproprierat” av nomader. En barack på medar riktad mot ett nerförslut vittnar om att man alltid måste vara beredd på snabba förflyttningar, troligen p.g.a. översvämningar eller orosstillstånd och osämjor i samband med den tidens sed att jaga hjortdjur, företrädesvis den numera antingen helt avskjutna eller av varg uppätna älgen. Ett litet s.k. kokhus utgör den sista pusselbiten i den mycket praktiskt anlagda bosättningen. Här torde man i generationer ha tillagat sin mat och även ha anordnat de regelbundna dryckeslagen. Kokhusets spetsform bär tydliga spår av samiskt inflytande och byggnaden är det mest välbyggda och gedigna av husen och synes oberört av tidens härjningar. Sannolikt var det avsett att stå emot såväl väder och vind, såväl som angrepp från de många gånger uthungrade och därför livsfarliga bärplockarna från de östra republikerna. De talrika benfynden, vad som synes ha varit en liten åker, samt en nästan osynlig jordkulle fylld med krossat glas vittnar om en bosättning som livnärde sig på kött, rotfrukter och stora mängder alkohol. Låt oss stämmas till andakt inför denna odlar- och nybyggargärning i det tysta! Kläppen Recreation and German Spa Center, den 13-6 3011 B-S Thor, tillsynsman
2011-04-12
Information om älgskötselområden
Hejsan! Onsdagen den 27 april Kl.19 är alla välkommna till Lövåsgården, där Alpo Syväjärvi från Stallarholmen informerar om att jaga på ett viltvårdsområde. Alpo har gedigna kunskaper ang. jakt o viltvård på sådana områden och han vill gärna delge oss sina erfarenheter inför den stundande ändringen. Välkommna till en trevlig frågestund på Lövås. Frågor ang.detta besvaras av Anders Stensson Tel.070 3365017 Alpo har gjort ett exempel på hur det skulle kunna se ut i Vemdalen med ett älgskötselområde
2011-03-23
2011-03-14
Kattjakten vid Orrhögberget i Vemdalen
Lari Manns berättelse om en lyckad ”kattjakt”
Direkt efter släpp hördes ivrigt skallande och det var säkert många knogar som vitnade när dom kramade kolvhalsarna runtom på passena i den strålande vårvintersolen. 250 m in i såten ökade intensiteten och man kunde ana att ett av dom mest graciösa varelserna vi har här runt Vemdalen hade blivit störd i sin middagslur . I rännan efter den fläckige sprang min kompis Tuffy som bytt Louisianas varma träsk mot snö på de Härjedalska vidderna, tillsammans med en ungtik (mixa) gjorde dom allt i sin makt för att komma närmare . Den fläckige gjorde i sin tur allt i sin makt för att göra det svårare men efter ca 40 min gjorde den ett misstag och tog sin tillflykt till underjorden. Extra personal tillkallades för att lokalisera det fläckiga vidundret, med lite skottning och ficklampssken var den lokaliserad.
Huvudarkitekten och hemmansägaren till Granbo erbjöds att avsluta vidundrets jordeliv. Denna resliga karl avböjde vänligt men bestämt. Han sade att det var en hundförarkatt och att denne skulle avsluta det hela. Sagt o gjort efter att hörselkåpor ficklampa, drilling och Ålännig antagit position avfyrades en knall under det bastanta stenblocket ett väsande hördes och ögon reflekterades mot ficklampan innan nästa knall rungade i underjorden.
Nu återstod bara att få ut denna fläckiga akrobat som hade ålat sig ner ca 3,5 m. Efter ca 1h trixande lirkande, spekulerande hittade ändå huvudarkitekten en metod som slutligen fick vidundret att äntra ytan. Stor lättnad över det lyckade räddningsuppdraget och ett smärre lyckorus resulterade i en liten ”after katt” vid foten av Orrhögberget . I dom sista solstrålarna lämnade en mycket vacker hona på drygt 16kg Sörvemans dalgång för sista gången .
Tack till alla markägare som gör detta möjligt för oss !!
Direkt efter släpp hördes ivrigt skallande och det var säkert många knogar som vitnade när dom kramade kolvhalsarna runtom på passena i den strålande vårvintersolen. 250 m in i såten ökade intensiteten och man kunde ana att ett av dom mest graciösa varelserna vi har här runt Vemdalen hade blivit störd i sin middagslur . I rännan efter den fläckige sprang min kompis Tuffy som bytt Louisianas varma träsk mot snö på de Härjedalska vidderna, tillsammans med en ungtik (mixa) gjorde dom allt i sin makt för att komma närmare . Den fläckige gjorde i sin tur allt i sin makt för att göra det svårare men efter ca 40 min gjorde den ett misstag och tog sin tillflykt till underjorden. Extra personal tillkallades för att lokalisera det fläckiga vidundret, med lite skottning och ficklampssken var den lokaliserad.
Huvudarkitekten och hemmansägaren till Granbo erbjöds att avsluta vidundrets jordeliv. Denna resliga karl avböjde vänligt men bestämt. Han sade att det var en hundförarkatt och att denne skulle avsluta det hela. Sagt o gjort efter att hörselkåpor ficklampa, drilling och Ålännig antagit position avfyrades en knall under det bastanta stenblocket ett väsande hördes och ögon reflekterades mot ficklampan innan nästa knall rungade i underjorden.
Nu återstod bara att få ut denna fläckiga akrobat som hade ålat sig ner ca 3,5 m. Efter ca 1h trixande lirkande, spekulerande hittade ändå huvudarkitekten en metod som slutligen fick vidundret att äntra ytan. Stor lättnad över det lyckade räddningsuppdraget och ett smärre lyckorus resulterade i en liten ”after katt” vid foten av Orrhögberget . I dom sista solstrålarna lämnade en mycket vacker hona på drygt 16kg Sörvemans dalgång för sista gången .
Tack till alla markägare som gör detta möjligt för oss !!
2011-03-07
Lodjursjakt
Simon Everlid med sitt första nedlagda Lodjur. Han hade god hjälp av Laris och Bodins hundar
2011-03-03
Ett försök att lägga ut hela förslaget om ny älgförvaltning
1
Regeringens proposition
2009/10:239E
Älgförvaltningen Prop.
2009/10:239
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 juni 2010
Maud Olofsson
Eskil Erlandsson
(Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den nuvarande organisationen av jakten efter
älg ändras med syfte att åstadkomma en ekosystembaserad lokal älgförvaltning.
Genom en ändring i jaktlagen (1987:259) införs en ny typ av
älgskötselområden. Samtidigt föreslås att de nuvarande reglerna om
licensjakt i licensområden, s.k. A-, B- och E-områden, förenklas. Genom
ändringar i jaktförordningen avser regeringen att komplettera älgskötselområdena
med en ny form av övergripande förvaltningsområden för
samordning av älgjakten.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012. Jakt enligt äldre
bestämmelser får dock bedrivas till och med den 29 februari 2012.
Prop. 2009/10:239
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................4
2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) ...........................5
3 Ärendet och dess beredning..............................................................7
4 Den nuvarande älgförvaltningen.......................................................7
4.1 Gällande rätt.......................................................................7
4.2 Administrationen av älgförvaltningen..............................14
5 En ny älgförvaltning .......................................................................16
5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras ........................16
5.2 En kunskapsbaserad älgförvaltning..................................20
6 En ny struktur för älgförvaltningen ................................................23
6.1 Älgförvaltningsområden ..................................................23
6.2 Älgskötselområden...........................................................31
6.3 Registrering och avregistrering av älgskötselområde.......34
6.4 Älgförvaltningen utanför älgskötselområdena .................36
6.5 Överklagande ...................................................................42
6.6 Samernas jakt efter älg.....................................................43
6.7 Inventering och rapportering............................................47
7 Kunskapsstöd..................................................................................50
7.1 IT-plattform och rapportering ..........................................50
7.2 Utbildning ........................................................................54
8 Jakttider för älg...............................................................................57
9 Skyddsjakt efter älg ........................................................................58
10 Nationellt råd för älgförvaltning.....................................................60
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ..................................61
12 Finansiering ....................................................................................62
13 Konsekvenser..................................................................................67
13.1 Konsekvenser för det allmänna........................................67
13.2 Konsekvenser i övrigt ......................................................68
13.3 Finansiella konsekvenser .................................................68
13.4 Konsekvenser för enskilda ...............................................69
14 Författningskommentar...................................................................69
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Uthållig älgförvaltning
i samverkan (SOU 2009:54) .................................................71
Bilaga 2 Författningsförslag i betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)..........................73
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser, betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)..........................75
Bilaga 4 Författningsförslag i promemorian Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen...........................................76
Prop. 2009/10:239
3
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna för promemorian
Utkast till lagrådsremiss. Älgförvaltningen ......................... 78
Bilaga 6 Lagrådsremissens författningsförslag .................................. 79
Bilaga 7 Lagrådets yttrande................................................................ 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2010.......... 83
Rättsdatablad.......................................................................................... 84
Prop. 2009/10:239
4
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Prop. 2009/10:239
5
2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter licens
av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat
(licensområde). Jakt efter
älg får även ske utan licens inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde).
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Ett licensområde ska vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om områdets beskaffenhet
inte medger en avskjutning av
minst en älgkalv om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Länsstyrelsen får
vägra att registrera ett område
som älgskötselområde, om området
inte uppfyller dessa krav.
Länsstyrelsen får vidare besluta
att avregistrera ett område som
inte uppfyller kraven, eller om
förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första stycket får jakt efter älg
avse endast älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
1 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
6
2. en älgkalv om året, om området
har en sammanhängande areal
av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde
ska vara av sådan storlek
att det medger en avskjutning av
minst tio vuxna älgar om året.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter
om älgskötselområden.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering och avregistrering
av licensområde eller älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut
enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av
sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande
enligt denna lag meddelas
av regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får dock
bedrivas enligt äldre föreskrifter till och med den 29 februari 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess
äldre lydelse ska utan ansökan registreras som licensområde enligt 33 §
första stycket, om området är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt
att det är lämpat för älgjakt och medger en avskjutning av minst en
älgkalv om året.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
7
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 22 maj 2008 att tillkalla en särskild utredare
för att se över älgförvaltningen och lämna förslag till de ändringar eller
förenklingar som behövs för att skapa en förvaltningsmodell för älg som
syftar till en ekosystembaserad lokal förvaltning (dir. 2008:63). Utredarens
betänkande, Uthållig älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
avgavs i juni 2009. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet
(dnr Jo2009/1932).
Inom Jordbruksdepartementet har en promemoria benämnd ”Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen” (promemorian) upprättats med förslag
till ny reglering av älgjakten utanför älgskötselområden och inom sådana
områden. Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag
återges i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5.
En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet
(dnr Jo2010/1120).
Lagrådet
Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådsremissens lagförslag
återges i bilaga 6. Lagrådets yttrande återges i bilaga 7. Regeringen har
beaktat Lagrådets synpunkter men har stannat för att med anledning av
dessa göra endast viss justering i lagtexten. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 6.3 och 6.4.
4 Den nuvarande älgförvaltningen
4.1 Gällande rätt
Jakten efter älg regleras i 33 § jaktlagen (1987:259), 3–3 b §§ jaktförordningen
(1987:905) samt i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna
råd om administration av jakt efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m.
(NFS 2002:19).
Registrering av licensområde och älgskötselområde
Som huvudregel gäller enligt 33 § första stycket jaktlagen att jakt efter
vuxen älg endast får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller dock inte
om jakten endast avser älgkalv.
Av 7 § jaktförordningen följer att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter
om registrering av licensområde för älgjakt och älgskötselområde
samt licens för jakt efter älg. Med stöd av detta har Naturvårdsverket i
sina föreskrifter (NFS 2002:19) och allmänna råd om administration av
jakt efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m. angett att ansökan om
Prop. 2009/10:239
8
licensområde för älgjakt ska göras hos länsstyrelsen i det län i vilket
området eller större delen av detta är beläget. Som huvudregel gäller att
om en jakträttshavare har jakträtt på två eller flera fastigheter i länet, eller
äger mark som är belägen på flera platser i länet, ska områdena
registreras som ett område. Ändringar i fastighetsförhållanden eller i
jakträttsliga förhållandena ska anmälas till länsstyrelsen, som har att
pröva om en ny registrering behövs. Om det inträffar varaktiga förändringar
i de förhållanden som utgjorde grund för registreringsbeslut, ska
länsstyrelsen fatta nytt beslut om förändringen motiverar att området
överförs till annan typ av område. Länsstyrelsen får avregistrera området
om anmälan om jaktresultat inte getts in. Antalet ny-, av- och omregistreringar
av licens- och älgskötselområden har under senare år uppgått
till drygt 5 000 per år. Omregistreringarna står för den största delen.
Registreringsavgift
Den som ansöker om registrering av ett licensområde eller ett älgskötselområde
ska enligt 3 b § jaktförordningen betala en avgift. Enligt Naturvårdsverkets
föreskrifter är avgiften 750 kronor. Avgiften är avsedd att
täcka länsstyrelsens kostnader för administrationen av älgjakten.
Register över områden
Länsstyrelsen för ett register över områden för älgjakt. Registret innehåller
uppgifter om vilken typ av område det är fråga om, företrädarens
namn och adress samt områdets landareal. Registreringen avser licensområden
enligt 33 § andra stycket jaktlagen (A-områden), licensområden
enligt 33 § tredje stycket 1 jaktlagen (B-områden), licensområden enligt
33 § tredje stycket 2 jaktlagen (enkalvs- eller E-områden) samt älgskötselområden
enligt 3 § jaktförordningen (Ä-områden). Dessutom
finns s.k. K-områden, som inte registreras.
A-område
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året får enligt
33 § andra stycket jaktlagen registreras som licensområde där länsstyrelsen
beslutar hur många älgar som får fällas. Ett sådant område ska
vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för
älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering om området inte medger avskjutning
av minst ett vuxet djur om året (egentligt licensområde eller Aområde).
Det som idag benämns A-område infördes efter förslag i prop.
1986/87:58 om jaktlag, m.m. Målet för älgvården anges i propositionen
vara att bevara en livskraftig älgstam av hög kvalitet. Älgstammens
storlek borde genom en lämplig avskjutning anpassas till betestillgången,
de areella näringarna och trafiksäkerheten, dvs. den skulle vara produktionsanpassad.
En förutsättning för att nå de mål som angetts för vården
av landets älgstam var att jakten anpassas till älgproduktionen på den
mark som står till förfogande för jakt. En sådan produktionsanpassad
Prop. 2009/10:239
9
avskjutning förutsätter i sin tur att älgjakten huvudsakligen bedrivs som
licensjakt inom för sådan jakt lämpliga områden. För att bilda dessa
områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna. Det är vidare
angeläget, inte minst från administrativ synpunkt, att områdesbildningen
är stabil. Ett eftersträvansvärt mål var enligt propositionen att ett licensområde
medger avskjutning av minst ett vuxet djur per år vid en balanserad
älgtillgång. Länsstyrelsen borde ha möjlighet att precisera tilldelningen
till att avse en älgtjur eller en älgko. Skulle ändrade förhållanden
leda till att en sådan tilldelning inte är försvarlig borde länsstyrelsen
avregistrera området om ändringen kan antas bli bestående.
Arealkraven bör enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
inte sättas så lågt att det blir fördelaktigt att dela upp ett A-område i
mindre områden. Området bör om möjligt vara sammanhängande. Om
det består av flera delområden bör åtminstone ett område uppfylla de
krav som gäller för registrering av A-område. I annat fall bör delarna
tillsammans registreras som annat licensområde eller avregistreras.
Älgjakt inom A-områden får enligt 33 § första stycket jaktlagen bara
ske efter tillstånd av länsstyrelsen, s.k. licens. Länsstyrelsen beslutar
därför om hur många älgar som får fällas inom ett A-område, dvs.
beslutar om en licens för jakt. Hur många älgar som får fällas är beroende
av älgstammens storlek och sammansättning och de skador älgen åstadkommer.
Den areal som krävs för att få fälla vuxet djur kan därför variera
inom länet och mellan olika år. En licens för jakt efter älg avser normalt
ett år, men får enligt 3 § andra stycket 2 jaktförordningen även avse
avskjutningen under längre tid än ett jaktår (s. k. storlicens) eller avse
den totala avskjutningen inom flera A-områden (s. k. samlicens).
I Naturvårdsverkets föreskrifter finns vidare vissa bemyndiganden för
länsstyrelsen. Om det finns skäl med hänsyn till skötseln av älgstammen
får länsstyrelsen föreskriva att viss del av tilldelningen ska fällas inom
del av det registrerade området. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen
dessutom besluta om ytterligare villkor för jakten.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som
tillsammans omfattar minst 70 dagar. Om det finns särskilda skäl får
länsstyrelsen besluta att under viss del av jakttiden jakt endast får
bedrivas efter vuxen älg av visst kön eller efter kalv.
Det finns cirka 7 200 A-områden med en total areal på närmare
23 miljoner hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till närmare
48 000.
Ä-område
Regeringen får enligt 33 § fjärde stycket jaktlagen meddela föreskrifter
om undantag från kravet på licens. Detta har skett i 3 § jaktförordningen.
Enligt den bestämmelsen får ett område som har sådan storlek och
arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam registreras
som älgskötselområde (Ä-område). Inom ett sådant sker jakten
efter älg utan licens, men det ska finnas en skötselplan för området.
Möjligheten att registrera älgskötselområden infördes den 1 januari
1992 efter förslag i prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård. I propositionen
uttalades att många skäl talar för att det nu ansågs vara dags att ta steg i
Prop. 2009/10:239
10
en utveckling som syftar till ett system där jägarna och deras organisationer
i största möjliga utsträckning övertar ansvaret för de praktiska
älgfrågorna. Det nuvarande tilldelningssystemet med maximerade tilldelningar
för A-områdena innebär enligt propositionen å ena sidan begränsningar
i möjligheterna att få till stånd en ökad avskjutning. En god
tilldelning av älg, vilket ger licenshavaren stor frihet i sin jakt, ger å
andra sidan inte alltid ett från skadesynpunkt tillfredsställande jaktresultat
vad gäller antal fällda djur och fördelning efter ålder och kön.
Älgskötselområden borde mot denna bakgrund införas. Ett älgskötselområde
innebär att jägarna och markägarna får det direkta ansvaret för
älgvården och att skador av älg lättare kan motverkas. Eventuella
eftersök förenklas och problemet med s.k. överskjutning elimineras Den
stora skillnaden mellan de båda områdestyperna är att något beslut om
tilldelning av älg inte behövs för älgskötselområdena.
I propositionen angavs att 3 000–5 000 hektar för södra Sverige, och
5 000–8 000 hektar för norra Sverige, bör kunna tjäna som riktmärke för
ett älgskötselområdes minsta storlek. Området måste dock vara så stort
att det går att få en uppfattning om älgstammens storlek och utbredning
inom området. Det måste också vara möjligt att bedriva en meningsfull
vård av älgstammen och finnas förutsättningar för en biologiskt riktig
beskattning av den. Det borde ankomma på länsstyrelsen att efter samråd
med länsviltnämnden avgöra om ett jaktområde ska registreras som
älgskötselområde. Förutom de tidigare nämnda faktorerna måste även de
regionala förhållandena vad gäller älgtäthet och skadefrekvens få stor
betydelse vid länsstyrelsens bedömning om lämplig storlek på ett älgskötselområde.
Det är därvid angeläget att älgskötselområdenas storlek
kan anpassas till de skillnader som kan föreligga i ett län mellan jordbruksbygder
och skogsbygder. Även områdets arrondering måste tillmätas
betydelse vid prövning av registrering av ett älgskötselområde.
Anslutningen till ett älgskötselområde ska enligt propositionen vara
frivillig. Har tillräckligt många markägare ansökt om att deras mark ska
registreras som älgskötselområde registrerar länsstyrelsen fastigheterna
som älgskötselområde om fastigheterna tillsammans uppfyller de nyss
angivna kraven för ett sådant område. Självfallet kan även en enskild
fastighet ha en så stor areal att den kan registreras som älgskötselområde.
Vill en fastighetsägare att hans fastighet inte längre ska vara ansluten till
ett älgskötselområde kan han hos länsstyrelsen ansöka om att hans mark
registreras som A- eller B-område eller inte registreras alls. Ett flertal
omregistreringar inom ett älgskötselområde kan leda till att området inte
längre uppfyller kraven för att få vara registrerat som ett sådant. Jakträttshavarna
bör själva få besluta om hur samarbetet inom området ska
ske. De måste dock utse någon företrädare för dem för kontakterna med
länsstyrelsen. Någon form av avtal mellan jakträttshavarna inom ett älgskötselområde
är nödvändig. Det krävs också normer för hur jakten och
viltvården ska bedrivas. Det ska därför finnas en enkel plan för älgstammens
skötsel. Den bör innehålla ett principiellt mål för älgvården
inom området. Planen bör dock inte utgöra något krav för registrering av
området, men den ska redovisas för länsstyrelsen sedan registrering har
skett. Systemet med älgskötselområden bygger således på frivillighet och
samverkan mellan olika former av licensområden och kalvjaktsområden.
Jakten inom området kan efter jakträttshavarnas eget bestämmande ske
Prop. 2009/10:239
11
gemensamt över hela området eller för var och en enbart inom det
område där respektive jägare har jakträtt.
Skötselplanen bör enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna
råd beskriva den långsiktiga målsättning som fastställts för skötseln av
älgstammen inom området. Det innebär att den bör innehålla uppgift om
vilka åtgärder som ska vidtas för att begränsa skador av älg på gröda och
skog samt riskerna för trafikolyckor orsakade av älg. Planen bör också
innehålla uppgifter om älgbetessituationen, hur stor vinterstam området
bedöms hålla samt hur stor den årliga avskjutningen bör vara. Länsstyrelsen
bör regelbundet och minst vart tredje år göra en översyn av
skötselplanerna. Naturvårdsverket rekommenderar att älgskötselområden
bildas även på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som
tillsammans omfattar minst 70 dagar.
Det finns drygt 700 älgskötselområden med en areal på drygt 13,3 miljoner
hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till drygt
33 000.
B-område
Enligt 33 § tredje stycket jaktlagen får ett område registreras som licensområde
med tilldelning av ett valfritt djur om året om det finns särskilda
skäl för en sådan registrering (särskilt licensområde eller B-område).
I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. föreslog regeringen, med viss
övergångstid för vissa älgjaktsområden, att jakten efter älg på andra
områden än A-områden skulle gälla enbart älgkalv under en kort jakttid.
Riksdagen ansåg visserligen att regeringens förslag om fri kalvjakt under
en kort jakttid otvivelaktigt hade vissa fördelar, framför allt så till vida att
det var enkelt att administrera och föga kostnadskrävande. Det utgjorde
också ett starkt incitament till samgående med andra markinnehavare för
gemensam licenstilldelning. Enligt riksdagens mening kunde dock dessa
fördelar till stor del bibehållas även i ett system som i något större
utsträckning tillgodosåg bl.a. innehavare av mindre markområden och
gav en större del av jägarkåren möjligheter till jakt på vuxet djur. Riksdagen
beslutade därför om ett system som till stora delar överensstämde
med ett tidigare utredningsförslag såvitt avsåg områden som inte uppfyllde
kraven för licensområde. Sådana områden borde av länsstyrelsen
kunna registreras för tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxet djur
eller kalv) under en kort jakttid. Bland annat. följande principer borde
vara vägledande vid bedömningen huruvida särskilda skäl för registrering
förelåg:
• om jakträttshavaren ansökt men vägrats att ansluta marken till
angränsande licensområde,
• om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,
• när det finns flera jägare inom ett mindre område som inte alla utan
vidare kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,
• vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i någon
jaktsamverkan,
Prop. 2009/10:239
12
• om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten till angränsande
licensområde.
Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för ansökan om
registrering av B-område bör de av riksdagen beslutade särskilda skälen
beaktas. För att kunna registreras som B-område bör arealen inte understiga
5 hektar. En jakträttshavare på en mindre mark som har etablerat en
samverkan med jakträttshavare på andra marker bör enligt föreskrifterna
normalt inte kunna få sin mark registrerad som ett eget B-område om han
utan godtagbara skäl bryter sig ur en sådan samverkan.
Jakttiden är 5 dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer.
Det finns närmare 11 000 B-områden med en areal på cirka 725 000
hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till drygt 1 700.
E-område
Vid behandlingen av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård fann riksdagen att
det borde införas en möjlighet att registrera områden med en sammanhängande
areal om minst 20 hektar för tilldelning av en älgkalv om året
med den längre jakttid som gäller för A-områden (E-område). Riksdagen
beslutade därför om en sådan ändring av 33 § tredje stycket jaktlagen
(bet. 1993/94:JoU27) .
En licens för jakt efter älgkalv får enligt 3 § andra stycket 2 jaktförordningen
avse avskjutningen under längre tid än ett jaktår eller avse den
totala avskjutningen inom flera E-områden.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som tillsammans
omfattar minst 70 dagar.
Det finns närmare 7 000 E-områden med en areal på cirka 725 000
hektar. Knappt 1 000 älgar fälldes jaktåret 2008/09.
K-område
För områden som inte registrerats för älgjakt, s.k. K-områden, gäller
enligt 33 § första stycket jaktlagen att endast älgkalv får jagas. Jakten är
inte begränsad till ett visst antal djur.
Jakttiden är enligt bilaga 2 till jaktförordningen 5 dagar eller den kortare
tid som länsstyrelsen bestämmer.
På K-områdena rapporterades jaktåret 2008/09 att 20 älgkalvar fälldes
på 20 områden.
Jakttid
I bilaga 2 till jaktförordningen finns bestämmelser om jakttider för älg. I
registrerade licensområden och i älgskötselområden ska länsstyrelsen
bestämma jakttiden till en eller flera perioder som tillsammans omfattar
minst 70 dagar. Jakttiden ska dock alltid ta sin början den första måndagen
i september i norra delen av landet och den andra måndagen i
oktober i övriga delar av landet. Älgjakten får inte pågå efter den sista
februari. Vissa möjligheter till inskränkningar i jakttiden finns. Områden
som brukar användas för friluftsändamål får nämligen undantas från jakt
Prop. 2009/10:239
13
lördagar, söndagar och helgdagar. Inom renskötselns åretruntmarker får
vidare länsstyrelsen besluta om en kortare jakttid än 70 dagar om det behövs
av hänsyn till renskötseln eller snöförhållandena.
För B- och K-områden ska jakttiden vara 5 dagar eller den kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer. Jakttidens början ska vara densamma som
för licensjakten.
Avgifter för älgjakt
För varje vuxen älg som fälls ska enligt 52 b § jaktförordningen jakträttshavaren
betala en avgift som fastställs av länsstyrelsen (älgavgift).
Avgiften varierar mellan länen, där Jämtlands län har den lägsta avgiften,
250 kronor, och Östergötlands län den högsta, 900 kronor.
Om fler älgar fällts än vad som följer av en licens ska enligt 52 c §
därutöver en särskild avgift betalas, 7 000 kronor för en vuxen älg och
3 000 kronor för en kalv. Sådan avgift ska dock inte betalas om älgen
eller dess värde förklaras förverkat eller om det är uppenbart oskäligt att
kräva ut en avgift.
Anmälan av jaktresultat
För registrerade älgjaktsområden ska jakträttshavaren enligt 5 a § jaktförordningen
anmäla jaktresultatet till länsstyrelsen inom två veckor efter
jakttidens utgång. Detta gäller även om något djur inte fällts. Har älg
fällts i annat fall ska anmälan ske inom två veckor efter jakttidens
utgång. I 5 c § förordningen finns bestämmelser om vad en anmälan ska
innehålla.
Överklagande
Länsstyrelsens beslut om registrering av licensområden får enligt 54 §
jaktlagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Övriga beslut
enligt 33 § lagen får inte överklagas.
Samernas jakt efter älg
Fastighetsägaren har enligt 10 § jaktlagen jakträtten på den mark som hör
till fastigheten. Enligt 25 § rennäringslagen (1971:437) har medlem i
sameby emellertid rätt att jaga på utmark inom de delar av byns betesområde
som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna när renskötsel är
tillåten där. Medlem i sameby som tillfälligt uppehåller sig inom en
annan samebys betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har
samband med renarnas skötsel får jaga i den samebyn för sitt uppehälle.
Prop. 2009/10:239
14
4.2 Administrationen av älgförvaltningen
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är förvaltningsmyndighet på miljöområdet och sektorsansvarig
myndighet för jakt och vilt. Med stöd i jaktförordningen har
verket utfärdat föreskrifter och allmänna råd om administrationen av jakt
efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m. (NFS 2002:19). Naturvårdsverket
behandlar även överklaganden av beslut om jakttidens längd,
avregistrering av licensområde, registrering av älgskötselområde och
skyddsjakt m.m.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna ansvarar för älgförvaltningen på länsnivå. Länsstyrelserna
beslutar bl.a. om registrering av licensområden för jakt och älgskötselområden,
om det antal älgar som får fällas i respektive licensområde
(licensgivning) samt om jakttider, älgavgifter och vissa föreskrifter
m.m. Älgvårdsfonderna förvaltas av länsstyrelserna som beslutar
hur medlen ska användas. Det mest omfattande arbetet bedöms vara registreringen
av licens- och älgskötselområden. Under senare år har det
totala antalet av-, ny- och omregistreringar av sådana områden varit drygt
5 000 per år, där omregistreringar står för den största andelen. Uppskattningsvis
omregistreras hälften av områdena under en treårsperiod.
Viltförvaltningsdelegationerna
Den 1 februari 2010 inrättades viltförvaltningsdelegationer inom varje
länsstyrelse med stöd av förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer.
Delegationerna ersatte de tidigare regionala rovdjursgrupperna
och viltvårdsnämnderna, som enligt 39 § jaktlagen var knutna
till länsstyrelserna med uppgift att vara rådgivande organ i viltvårdsfrågor.
Viltvårdsdelegationerna har till uppgift att vara organ för samverkan
i frågor som rör viltförvaltningen som helhet inom länet.
Viltförvaltningsdelegationernas uppgifter i fråga om allmän viltförvaltning
är att besluta om övergripande riktlinjer för älg-, hjort-, vildsvinsoch
rovdjursförvaltningen i länet, licensjakt och skyddsjakt samt om
bidrag och ersättningar enligt viltskadeförordningen (2001:1724).
Landshövdingen är ordförande i delegationen. Det ska därutöver finnas
fem ledamöter som är politiska företrädare och som utses efter förslag av
landstinget. I län med rennäringsdelegation ska en av de politiska
företrädarna utses efter samråd med Sametinget. Det ska vidare finnas en
ledamot som har särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och illegal
jakt samt en ledamot för vart och ett av följande intressen: jakt och
viltvård, naturvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark,
lokalt näringsliv och turism, rennäring samt skogsnäring. Dessa ledamöter
ska utses efter förslag av den eller de berörda intresseorganisationerna
i länet.
Prop. 2009/10:239
15
Skogsstyrelsen
Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och
har i uppgift att verka för att landets skogar vårdas och brukas på ett
sådant sätt att de beslutade målen för skogspolitiken uppnås. Skogsstyrelsens
rådgivning till markägare i syfte att uppnå de skogpolitiska
målen inkluderar information och kunskapsförmedling om hur betesskador
av vilt kan minskas i den brukade skogen.
Svenska Jägareförbundet
Svenska Jägareförbundet är Sveriges största jägarorganisation och organiserar
cirka 195 000 av landets totalt 260 000 jägare. Förbundet har
sedan 1938 ett allmänt uppdrag att leda delar av jakt och viltvården i
Sverige. Ersättning för detta arbete, där älgförvaltning ingår, lämnas ur
Viltvårdsfonden.
Svenska Jägareförbundet har en rikstäckande organisation genom 23
länsföreningar, vilka i sin tur är organiserade i totalt cirka 370 jaktvårdskretsar.
Samråd om älgförvaltningen
Svenska Jägareförbundet har tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund,
LRF/Skogsägarna, Jägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna
träffat en principöverenskommelse om riktlinjer för samråd om älgförvaltningen
på lokal nivå. Målet är att enighet ska uppnås i samrådet.
Vid samrådet utarbetas ett förslag om avskjutningens storlek, tilldelning,
avskjutningsprinciper, jakttider, skadeförebyggande åtgärder och biotopvårdsåtgärder
som redovisas i ett protokoll.
De organisationer som representeras vid de lokala samråden är i första
hand Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas
Riksförbund. Härutöver deltar även Skogsstyrelsen och företrädare för
skogsindustrierna samt olika markägarorganisationer. I drygt en tredjedel
av samråden deltar även företrädare för älgskötselområdena. Polisen,
Vägverket, kommuner, Naturskyddsföreningen, allmänningar, större Alicensområden
och företrädare för rennäringen deltar också i en del
lokala samråd.
Älgvårdsfonden
Avgifterna för fällda älgar ska bilda en älgvårdsfond. De årliga intäkterna
uppgår totalt till mellan 17 och 18 miljoner kronor. Från älgvårdsfonderna
överförs enligt regeringens beslut den 12 januari 1995 100 kronor av
varje fällavgift till Viltvårdsfonden. Länsstyrelsen beslutar om användningen
av resterande medel.
Länsstyrelsen har rätt att ta ut medel ur fonden för att täcka kostnader
för administration av älgjakten. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter
och Allmänna råd om administration av jakten efter älg, kronhjort och
stora rovdjur m.m. får dock högst 10 basbelopp per år tas i anspråk (i
Västra Götaland högst 20 basbelopp), vilket innebär ett belopp om
Prop. 2009/10:239
16
403 000 kronor år 2007. För 2007 har åtta länsstyrelser uppgett att de har
tillgodogjort sig hela det beloppet medan älgvårdsfonderna i andra län i
många fall endast gav utrymme att täcka delar av administrationskostnaderna.
Länsstyrelserna har därför i flera fall fått täcka en del av
kostnaderna för älgadministrationen med ramanslaget.
Under senare år har medel ur fonderna, förutom till täckande av
kostnaderna för administrationen vid länsstyrelsen, använts till bl.a.
bidrag till skjutbanor, inventering, utbildning, administration av lokala
samråd och datorstöd.
5 En ny älgförvaltning
5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras
Regeringens bedömning: Dagens älgförvaltningssystem bör förändras
i syfte att skapa en älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna.
Förvaltningen bör ta hänsyn till viktiga allmänna intressen
som rovdjur, motverkande av trafikolyckor med älg, skador på skog
samt inverkan på övrig biologisk mångfald. Morgondagens älgförvaltning
bör präglas av samverkan mellan de aktörer som påverkar älgstammen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket, Sveriges Lantbruksuniversitet,
Skogsstyrelsen och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är angelägna om
att minska älgens påverkan på den biologiska mångfalden. Vägverket
anser att utredningens förslag om en älgförvaltning baserad på
ekologiska förutsättningar och lokalt inflytande är en bra utgångspunkt.
Svenska Jägareförbundet är frågande till den redovisade jämförelsen
mellan älgjaktens värde och skogsbrukets samlade produktionsvärde.
Jägarnas Riksförbund anser att utredaren borde lyfta positiva värden med
älgen bl.a. den ekologiska och klimatsmarta köttresurs älgen utgör och
att förstärkning av dem också bör vara en drivkraft till förändring.
Sveaskog AB anför att markägarnas inflytande är avgörande för beslut om
älgstammens storlek på alla nivåer i systemet eftersom markägaren har
ansvaret att uppfylla kraven enligt skogsvårdslagen och andra bestämmelser.
För markägare är det också nödvändigt ur ekonomisk synvinkel
att kunna påverka viltskadorna så att de är i balans med skogs- och
jordbruk. Lantbrukarnas Riksförbund poängterar att det som gör
problemet med älgskadorna särskilt besvärande är det faktum att den
enskilde skogsägaren med dagens system har mycket begränsade
möjligheter att själv påverka älgstammens storlek, samtidigt som han
eller hon måste ta konsekvenserna av skadorna på skogen. Det kan gälla
kostnader för upprepade föryngringsåtgärder eller uthägnader om man
vill försöka anlägga tallskog. Konsekvensen av detta är att älgstammen
snarare än skogsägaren idag styr trädslagsvalet. Detta har lett till en
mycket stark minskning av andelen tall i skogsföryngringarna och att
föryngringen av vissa lövträdslag kraftigt begränsats. På sikt kommer
Prop. 2009/10:239
17
detta att kraftigt påverka berörda naturtyper till men för den biologiska
mångfalden liksom det ekonomiska utbytet av skogsbruket.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna, utom länsstyrelserna i Norrbottens,
Västerbottens och Värmlands län ställer sig positiva till
promemorians förslag. Det gör även Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket,
Sveaskog AB, Skogsindustrierna, Lantbrukarnas Riksförbund och Statens
fastighetsverk. Svenska Samernas Riksförbund är negativa till förslaget
medan Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund i huvudsak
är positiva till en förändring av älgjaktssystemet men inte på det sätt som
föreslås i promemorian.
Skälen för regeringens bedömning
Älgen som resurs och problem
Jakt är en viktig källa till rekreation och försörjning. Älgjakten intar här
en särställning. Älgen är även en betydelsefull djurart för upplevelsevärdet
i skogen och ett viktigt bytesdjur för landets största rovdjur, björn
och varg. Den svenska älgstammen har under det senaste seklet
genomgått stora förändringar genom ett förändrat skogsbruk som har
skapat stora mängder älgbete och en älgförvaltning som har varit starkt
inriktad på att öka älgstammen. Genom ökat kalvskytte och sparande av
kor växte från 1960-talet stammen markant och gav förutsättningar för
den s.k. älgexplosionen under 1970-talet, som kulminerade i en
avskjutning av cirka 174 000 älgar 1983. Under de senaste åren har det
skjutits drygt 80 000 älgar.
Älgköttet har ett betydande ekonomiskt värde som uppskattas till
500 miljoner kronor. Därtill kommer rekreationsvärdet i samband med
jakten.
Älgstammen förorsakar å andra sidan förluster i skogsbruket och
lantbruket genom betesskador på skog och grödor. Härtill kommer
skador i trafiken.
För de stora skogsbolagen i norra Sverige är de samlade intäkterna av
älgjakt mindre än en procent av virkesintäkterna. I södra Sverige utgör
intäkterna av jakten en något större andel på grund av högre priser för
jakt. Skogsstyrelsen har i en rapport tagit upp frågan om älg- och
rådjursstammarnas kostnader och värde. Sammantaget beräknas där de
årliga samhällsekonomiska kostnaderna för älg- och rådjursstammarna
vid dagens nivå till cirka 2 miljarder kronor, varav cirka två tredjedelar
avser viltolyckor i trafiken, medan resterande del belastar skogsbruket
och skogsindustrin. De årliga samhällsekonomiska värdena, dvs. rekreationsvärdet
och köttvärdet, uppgår även dessa med dagens viltstammar
till cirka 2 miljarder kronor. Även om älgstammen minskar så att
kostnaderna för samhället blir betydligt lägre än dagens, bedöms inte
intäkterna från älgjakten sjunka i motsvarande grad (Skogsstyrelsens
promemoria Föryngringsresultat i R-polytax för 2005–2007). Den stora
utmaningen består således i att hitta den lämpliga avvägningen där de
önskade effekterna av älg i landskapet och de oönskade är förenliga.
Prop. 2009/10:239
18
Betesskador på skog
Älgens bete sätter ned virkesproduktionen och inverkar negativt på
virkeskvaliteten. Skadorna uppkommer genom att topp- och sidoskott
betas. Även stambrott och barkgnag förekommer. Bete på trädens skott
förekommer så länge de är inom räckhåll. För älgens innebär det träd
som är mellan 0,5 och 4 meter höga. Trampskador samt fejnings- och
slagskador gjorda med hornen förekommer också, om än i betydligt
mindre omfattning. De biologiska effekterna av betningen är för träden
minskad tillväxt, nedsatt vitalitet och att de i vissa fall dör. Dessutom
hämmas trädens konkurrenskraft i förhållande till andra trädslag, som
exempelvis gran. Nedsatt vitalitet gör också träden mer mottagliga för
sekundära angrepp av exempelvis svampar och insekter. Skogforsk, det
svenska skogsbrukets forskningsinstitut, har uppskattat kvalitetsförlusterna
till cirka 1,3 miljarder kronor per år enbart i tallungskog vid en
skadenivå på 5–7 procent och till cirka 500 miljoner kronor vid en årlig
skadenivå på 2–3 procent vid en tioårig skadeexponering.
Betets inverkan på trädslagssammansättning och biologisk mångfald
I ett landskap som domineras av barrskogsodling är flera av de vanliga
lövträden som asp, rönn och sälg i stor utsträckning motarbetade
eftersom de har ett lågt ekonomiskt värde för skogsproduktion. Trädslagen
är begärliga för betande klövvilt och hålls därför tillbaka även av
dessa. Föryngringen av ädellövträd är också påverkad av det höga betestrycket.
När det gäller ädellövträd anses stängsel vara en förutsättning för
att skoglig föryngring ska lyckas. Effekten är sammantaget att få
individer av lövträd når trädbildning vilket även påverkar rekryteringen
av nya träd. På grund av skogsbruk och bete är således andelen gamla
lövträd av grov diameter låg och rekryteringen av nya lövträd bekymmersam.
Fullstora träd av dessa arter i vårt barrskogslandskap anses vara
viktiga bärare av skoglig biologisk mångfald. En stor del av skogens
rödlistade arter är knutna till gamla eller döda lövträd. Även allmänt
förekommande arter missgynnas av lövträdens tillbakagång.
Utöver lövträdens tillbakagång i landskapet innebär även ett utökat
nyttjande av gran på bekostnad av tall negativa konsekvenser för den
biologiska mångfalden. Stora betesskador på tallskog i främst södra
Sverige har lett till att allt färre skogsägare där vill hålla fast vid valet av
tall på sina marker. I stället planteras i allt högre utsträckning den av
älgen mindre begärliga granen. I Götaland visade en inventering 2003–
2005 att gran planteras på 38 procent av den mark som betraktas som
lämplig för tall. Södra Skogsplantor AB och Södra Odlarna TVE AB
redovisar att tall utgjorde cirka 25 procent av det totala antalet sålda
plantor år 1985 mot endast cirka 5 procent år 2008.
Särskilt om vintern märks skillnaden i betespåverkan tydligt. Under
perioder med djup snö uppstår omfattande betesskador på tall medan
granen lämnas att stå i det närmaste orörd. Då allt fler skogsägare väljer
att återplantera tallmarker med gran blir betestrycket desto hårdare på de
marker som trots allt planteras med tall. Minskande andel tall i
landskapet missgynnar de arter som på ett eller annat sätt i sin livscykel
är knutna till tallmarkens ekosystem. Ekosystemet i en enskiktad likProp.
2009/10:239
19
åldrig granskog är generellt väsentligt artfattigare än i annan skog.
Återbeskogning med gran har negativa effekter för viltet eftersom
foderproduktionen i en granskog är låg. Granen i sig betas, som tidigare
nämnts, i liten utsträckning och förekomsten av begärlig undervegetation
som blåbärs- och lingonris är sparsam i en tät granskog. Klövviltet
nyttjar granskogen i stort sett endast för skydd. Lövuppslag, bärris, gräs
och örter som är begärliga för viltet kan däremot i högre utsträckning
breda ut sig utan att hämmas av skugga i växande tallbestånd.
Konsekvenserna av att plantera gran på mark lämplig för tall medför,
utöver de beskrivna effekterna för den biologiska mångfalden, framtida
produktionsförluster och en ökad risk för skador relaterade till torka och
vind.
Trafikolyckor med älg
Älgen orsakar olyckor i trafiken. År 2009 rapporterades drygt 5 700
trafikolyckor med älg. Av dessa hade sex dödlig utgång. Samhällets
kostnader för älgolyckor beräknas överstiga en miljard kronor årligen.
Arbetsintensiv administration
Dagens älgförvaltning innehåller ett flertal olika möjligheter att jaga älg,
tre olika former av licenser samt sam- och storlicenser, inom registrerade
älgskötselområden och kalvjakt under högst fem dagar. Det nuvarande
systemet innehåller så många olika licenser och andra förvaltningsformer
att det blir svårt att överblicka och förstå. Det föranleder också mycket
administrativt arbete med omregistreringar mellan olika former av licensområden.
Under åren 2006–2008 var det totala antalet av-, ny- och
omregistreringar av sådana områden drygt 15 000. Det innebär att när tre
år har passerat har hälften av alla befintliga licensområden ändrats och
registrerats om.
Bristande helhetssyn
Länsstyrelsens beslut om tilldelning till licensområden omfattar inte all
älgmark då älgskötselområdenas arealer inte ingår. Det finns också
svårigheter för länsstyrelsen att överblicka den jakt som sker inom älgskötselområdena,
dels eftersom älgskötselområdenas planer kan revideras
under den tid de löper, dels eftersom uppföljning av jakten sker i
varierande grad. Ofta saknas även ett samspel mellan de lokala samråden
och älgskötselområdena. En brist i dagens system för älgförvaltning är
därför att det saknas egentliga möjligheter att få en överblick och ta ett
övergripande ansvar för förvaltningen inom ett större område t.ex. länet.
Utan någon riktig översikt eller styrning över avskjutningen riskerar tilldelningen
att bli allt för försiktig.
Prop. 2009/10:239
20
Bristande styrning
Länsstyrelsernas tilldelningsbeslut har litet inflytande på den faktiska
avskjutningen. Det beror på att endast en liten andel av de älgar som
länsstyrelsen tilldelar verkligen fälls. När det gäller de län som inte
tillämpar fri kalvjakt var den genomsnittliga andelen fällda älgar av det
tilldelade antalet älgar jaktåret 2007/08 drygt 58 procent och jaktåret
2006/07 knappt 54 procent. Detta innebär att de överväganden som görs
mot bakgrund av tillgängliga underlag om älgstammen, skogen m.m.
sedan inte får avsett genomslag och intentionen att styra går förlorad.
Den licens som tilldelas av länsstyrelsen blir snarare en maximinivå
istället för ett mål att uppnå. Markägare med stora betesskador är de som
blir värst lidande. Högt betestryck av klövvilt på tallungskog och lövträd
innebär, som nämnts ovan, även storskaliga negativa förändringar i
trädslagssammansättning på landskapsnivå.
5.2 En kunskapsbaserad älgförvaltning
Regeringens bedömning: Älgförvaltningen bör vara lokalt förankrad
och ekosystembaserad. Målet är en livskraftig älgstam av hög kvalitet
som är i balans med betesresurserna och en produktionsanpassad älgjakt.
Administrationen av älgjakten bör förenklas. Älgjakten bör i
högre grad än idag vara målstyrd.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att den föreslagna
modellen kan hjälpa till att förenkla den framtida älgförvaltningen.
Vidare är det positivt att försöka minska administrationen kring
älgjakten. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en ekosystembaserad
lokal älgförvaltning, anpassad till såväl älgstammens demografi som de
lokala ekologiska förutsättningarna varit möjlig att uppnå genom långt
mindre ingripande förändringar i den nuvarande förvaltningen än den
utredningen föreslagit. Länsstyrelsen i Örebro län anser att utredningen
lägger en bra grund till en förvaltningsmodell för älg som syftar till en
ekosystembaserad lokal förvaltning. Länsstyrelsen understryker att ett
kunskapslyft behövs i älgförvaltningen och att bättre underlag krävs för
att en ekosystembaserad lokal förvaltning ska komma till stånd. Förslaget
att nuvarande licenssystem försvinner tillstyrks. Sveriges lantbruksuniversitet
stöder helt ansatsen om en ekosystembaserad, adaptiv förvaltningsmodell
med lokal utgångspunkt. Att förvaltningen utgår ifrån ekosystemet
är en riktig utgångspunkt för en bättre förvaltning av älg. I
ekosystemet ingår allt vilt och dess miljö, men även människan. Förvaltningen
ska utföras på lägsta lämpliga nivå för att skapa engagemang och
delaktighet.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Dalarnas, Jämtlands
och Västernorrlands län, Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna, Norra
skogsägarna, Skogsägarnas markägargrupp och Södra skogsägarna
Prop. 2009/10:239
21
delar promemorians bedömning. Svenska Jägareförbundet anför att älgförvaltningen
redan idag är adaptiv.
Skälen för regeringens bedömning: För viltförvaltningens del har
regeringen tagit fasta på den s.k. ekosystemansatsen genom att inrätta
länsvisa viltförvaltningsdelegationer med en bred representation av
politiker och intresseorganisationer vid varje länsstyrelse. Ekosystemansatsen
bör vara utgångspunkten även för det nya älgförvaltningssystemet.
Ekosystemansatsen
Ekosystemansatsen har sitt ursprung i FN:s konvention om biologisk
mångfald (SÖ 1993:77). Den är en arbetsmetod eller förvaltningsstrategi
för bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser som även
inkluderar rättviseaspekter. Ekosystemansatsen erkänner att människan
är en del av ekosystemen och innebär att alla berörda bör vara med när
målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen
har en viktig funktion när det gäller att producera varor och tjänster, s.k.
ekosystemtjänster, som människor är beroende av.
Enligt ekosystemansatsen ska åtgärder genomföras på den lägsta
lämpliga nivån i syfte att skapa engagemang och delaktighet. Mervärdet
av att använda ekosystemansatsen som arbetsmetod är att helheten
betonas och att berörda aktörer är delaktiga i att formulera målen för
förvaltningen samt i själva förvaltningen. Ekosystemansatsen betonar
även vikten av försiktighetsprincipen. När det gäller älgförvaltningen kan
försiktighetsprincipen komma att handla om älgbetets påverkan på den
biologiska mångfalden och i områden med rovdjur att inte tillåta att
tätheterna av älg blir för låga.
En adaptiv förvaltning
Ekosystemansatsen förutsätter bland annat att man inom förvaltningen
tar hänsyn till att människans kunskap om hur ekosystemen fungerar inte
är fullständig. Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär en anpassning
till nya eller förändrade förhållanden. I en adaptiv förvaltning
planeras åtgärder, följs upp och justeras kontinuerligt mot uppsatta mål
på ett kunskapsuppbyggande sätt. Resurssystemen, såsom skog, rovdjursoch
älgbestånd, förändras kontinuerligt. Populationer ökar eller minskar i
täthet eller utbredning pga. mänsklig påverkan eller av naturliga orsaker.
Skötseln av resurserna bör då justeras med hänsyn till förändringen. Det
behövs således inventeringar för att fånga upp förändringarna. Utifrån
dessa kunskaper kan mål ställas upp och åtgärder sedan vidtas för att nå
målen. I en adaptiv förvaltning är lärandet en ständigt pågående process.
Ekosystembaserad lokal förvaltning
Utgångspunkten i förvaltningen av älgen bör vara en ekosystembaserad
lokal förvaltning. En sådan tar hänsyn till att älgen ingår i ett, eller flera,
ekosystem med växter och andra djur. Det gäller framför allt den
växtlighet som utgör älgens föda, andra klövviltarter som konkurrerar
Prop. 2009/10:239
22
med älgen om födan och rovdjur för vilka älgen i sin tur utgör föda. En
lokal älgförvaltning måste utgå från den resurs som ska förvaltas, älgen,
och hur stor effekt som åtgärder kan få på det som ska förvaltas.
En naturlig geografisk avgränsning av en stam bör därför eftersträvas.
Man måste dock också göra administrativa överväganden för att skapa en
förvaltning som fungerar i praktiken och det finns därför behov av olika
nivåer inom ett sådant system. En lokal förvaltning ska ge dem som har i
uppgift att förvalta älgen möjlighet att påverka samtidigt som den
medger överblick. Förvaltningen måste ha en struktur för att fastställa en
målsättning för älgstammen och tillgång till styrmedel som gör det
möjligt att nå denna målsättning. Viktiga förutsättningar för en ekosystembaserad
lokal förvaltning är kunskap och uppföljning.
En livskraftig älgstam av hög kvalitet
Med uttrycket en livskraftig stam avses normalt att risken för utdöende
ska vara liten. Begreppet används ofta i sammanhang där hotade arter
berörs. Älgen i Sverige är idag inte hotad utan tvärtom livskraftig. Låg
medellivslängd och skev könskvot är dock parametrar som kan bidra till
att sänka livskraften i en stam. Likaså kan en undermålig förvaltning leda
till genetisk utarmning eller påtagligt mycket sjukdomar. En älgstams
kvalitet mäts ofta i form av det antal kalvar som föds per ko, slaktvikt
och hornstorlek, dvs. egenskaper som i låg grad beror på ärftlighet. I
begreppet ”en livskraftig älgstam av hög kvalitet” ligger således flera
olika faktorer som kan ha olika stor betydelse för olika intressenter.
Produktionsanpassad älgjakt
Av förarbetena till jaktlagen framgår att älgstammens storlek genom
lämplig avskjutning ska anpassas till betestillgången, de areella näringarna
och trafiksäkerheten och att detta innebär att älgjakten ska vara
produktionsanpassad (jfr prop. 1986/87:58 s. 37 f.). En anpassning måste
i dag också ske till förekomsten av rovdjur för vilka älgen är bytesdjur.
När älgstammens storlek anses lämplig med hänsyn till detta bör
beskattningen därefter avse vad som produceras, dvs. jakten bör anpassas
till reproduktionen.
En älgstam i balans med betesresurserna på lång sikt
Älgstammens storlek måste anpassas till den rådande och den framtida
fodertillgången. Prognoser om den framtida fodertillgången för älgen är
därför av central betydelse för möjligheten att anpassa älgstammen till
betesresurserna. Hänsyn måste också tas till förekomst av stora rovdjur,
förutsättningarna för skogsproduktion och den biologiska mångfalden.
En sådan balans kan uppnås på olika nivåer, men utgångspunkten bör
vara att nå den inom ett område som är så stort att det kan anses omfatta
en egen älgstam.
Prop. 2009/10:239
23
En enkel, rättssäker och kostnadseffektiv administration
Administrationen av älgförvaltningen ska vara så enkel som möjligt
samtidigt som den på ett kostnadseffektivt och rättssäkert sätt gör det
möjligt att förvalta älgstammen i enlighet med de mål som ställs upp.
En helhetssyn på förvaltningen av älgen
Förvaltningen av älgen ska präglas av en helhetssyn. Den ska vara
uppbyggd av samma byggstenar i hela landet och samma regelverk och
system ska gälla oavsett var man äger mark eller jagar. Det ska finnas en
tydlighet för alla oavsett var i förvaltningen man befinner sig och
systemet för förvaltning ska vara enkelt och lätt att förstå för alla
inblandade.
6 En ny struktur för älgförvaltningen
6.1 Älgförvaltningsområden
Regeringens bedömning: Större förvaltningsområden för den övergripande
älgförvaltningen bör inrättas i de län som hyser en jaktbar
älgstam. Inom varje sådant område bör en arbetsgrupp, en älgförvaltningsgrupp,
tillsättas. Gruppen har till uppgift att upprätta en älgförvaltningsplan
för området.
Länsstyrelsen bör besluta om indelning av länets älgjaktmark i älgförvaltningsområden.
Utgångspunkten bör vara att ett älgförvaltningsområde
omfattar en i huvudsak egen älgstam.
För varje älgförvaltningsområde bör länsstyrelsen utse en älgförvaltningsgrupp
som består av tre representanter för markägarna och tre för
jakträttshavarna. Dessa utses efter förslag av markägarnas och jägarnas
organisationer. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län bör
en företrädare för rennäringen ersätta en av jägarrepresentanterna i
förvaltningsgruppen. Denne bör utses efter förslag av Sametinget. Till
ordförande för gruppen utses en markägarrepresentant. Ordföranden
bör ha utslagsröst vid lika antal röster i omröstning. Ledamöter i
älgförvaltningsgrupperna bör vara förordnade den 1 juli 2011.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen har dock föreslagit att älgförvaltningsgrupperna
ska bestå av tre representanter för markägarna och två för
jägarna samt minst en samisk representant.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
inrättandet av älgförvaltningsområden. På detaljnivå finns dock skiljaktiga
meningar. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Skogsindustrierna,
Sveaskog AB, Svenska kyrkan, Viltskadecenter och de flesta länsstyrelserna
vänder sig emot att älgförvaltningsområdena endast ska vara
rådgivande. Svenska Jägareförbundet, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Sveriges jordägareförbund och Jägarnas Riksförbund har motsatt
uppfattning och framhåller vikten av älgskötselområdenas egenstyre.
Prop. 2009/10:239
24
LRF, länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län, Sveaskog
AB, Skogsindustrierna, Svenska kyrkan och Viltskadecenter framhåller
att älgförvaltningsområdena bör ha befogenheter att besluta om avlysningsjakt.
Skogsstyrelsen, Sveriges jordägareförbund, Sveriges lantbruksuniversitet,
Viltskadecenter, Sveaskog AB, LRF och Skogsindustrierna
är positiva till att markägarna föreslås få majoritet i älgförvaltningsgruppen,
medan Svenska Jägareförbundet, länsstyrelserna i
Jönköpings, Värmlands och Norrbottens län i stället önskar en jämn
representation intressena emellan.
Efter ordinarie remissberedning av betänkandet har en överenskommelse
träffats mellan Skogsindustrierna, Södra Skogsägarna ekonomisk
förening, Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA), LRF och Svenska
Jägareförbundet. Man har bl.a. enats om följande. En jämn representation
mellan jägare och markägare i älgförvaltningsgruppen, där en representant
för markägarna ska vara ordförande. Älgförvaltningsplanen som tas
fram av älgförvaltningsgruppen baseras på sammanställda fakta, älgskötselområdenas
planer och ett årligt samråd med ingående jaktområden.
Planen granskas och fastställs av viltförvaltningsdelegationen.
Älgförvaltningsgruppen har möjlighet att tillämpa avlysningsjakt i
jaktens senare skede om avskjutningen starkt och omotiverat avviker från
planerad avskjutning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. I promemorian anges dock att jakten kontinuerligt
ska följas upp av älgförvaltningsgrupperna och inte, som enligt regeringens
bedömning, huvudsakligen mellan jaktsäsongerna. Antalet ledamöter
i älgförvaltningsgrupper inom renskötselområdet föreslås i promemorian
vara sju; tre representanter för markägarna, tre för jägarna och en
representant för rennäringen.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att vad som anförs i promemorian i
huvudsak är bra men att förslaget om älgförvaltningsgruppens sammansättning
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län behöver justeras
så att markägarna även i dessa län får den starkaste ställningen i
älgförvaltningsgruppen. Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget
saknar en analys av den samiska jakträtten och ställer sig frågande till att
enbart ha en representant för rennäringen i älgförvaltningsgruppen.
Benämningen älgförvaltningsområde bör enligt Länsstyrelsen i Jönköpings
län, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet
ersättas med viltförvaltningsområde med möjligheten för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter inom förvaltningen av övriga jaktbara arter. Länsstyrelsen i
Örebro län anför att eftersom gränserna för älgförvaltningsområdena
föreslås följa naturliga barriärer för älgen, och därmed delas mellan län i
viss mån, måste det finnas klara riktlinjer för vilken länsstyrelse som ska
ansvara för ett särskilt område och också t ex. till vilken länsstyrelse
fällavgifter inom områdena ska betalas. Sveaskog AB tillstyrker att
älgförvaltningsplanen som tas fram av älgförvaltningsgruppen ska vara
styrande för avskjutningen inom älgförvaltningsområdet. Sveaskog AB
avstyrker dock att administrativa gränser i normalfallet ska vara skäl för
att dela förvaltningsområden.
Prop. 2009/10:239
25
Sveriges jordägareförbund avstyrker den möjlighet för älgförvaltningsgruppen
som föreslås i promemorian att för länsstyrelsen framhålla
behovet av ändring av förvaltningsområdets älgförvaltningsplan under
pågående jakt. Svenska Jägareförbundet och Sveriges jordägareförbund
anser att älgförvaltningsplanerna skall byggas underifrån, bland annat
baserade på älgskötselområdets planer.
Skälen för regeringens bedömning
Större områden för älgförvaltning
Som anförts i avsnitt 5 kan det konstateras att möjligheten till en reell
styrning av älgjakten har uteblivit trots att dagens älgförvaltningssystem
har en avsevärd administration. Regeringen anser att en ny form av
organiserad samordning av älgjakten över stora områden kan förbättra
styrningen av älgjakten i syfte att uppnå målet om en älgstam av hög
kvalitet i balans med betesresurserna. De av utredningen föreslagna
älgförvaltningsområdena kan svara mot de behov av större områden för
förvaltningen som framkommit utan att de antar formen av tvångssamfälligheter.
Det är därför regeringens bedömning att områden för förvaltning
av älg, s.k. älgförvaltningsområden, bör bildas. Utgångspunkten ska
vara älgens rörelsemönster i landskapet och att området ska omfatta
merparten av en älgstam.
Förvaltningen ska vara ekosystembaserad. Det innebär att hänsyn ska
tas till de resurssystem som påverkas av älgen. Viktiga allmänna intressen
ska därmed beaktas, såsom bl.a. trafiksäkerhet, förekomst av rovdjur,
skador på skog och biologisk mångfald. Förvaltningen bör därför ske
över större områden. Sådana områden bör kunna skapa ökade möjligheter
att kostnadseffektivt ta fram de underlag i form av bl.a. inventeringar
som är nödvändiga för en adaptiv förvaltning. Ett sådant område bör
kunna omfatta en i huvudsak egen älgstam. Med utgångspunkt från en
individs hemområde uppnås 80 procent av en egen stam vid en areal om
50 000 hektar i södra Sverige och 70 000 mer än 100 000 hektar i norra
Sverige. En naturlig utveckling är att områdena i framtiden också kan
vara en utgångspunkt för förvaltningen av andra klövviltarter än älg.
Bildandet av älgförvaltningsområden
Länsstyrelserna bör få i uppdrag att efter samråd med markägarnas och
jägarnas organisationer indela länen i älgförvaltningsområden. Undantag
bör gälla för de län eller delar av län som helt saknar älg. Det torde vara
lämpligt att det inom länsstyrelsen är viltförvaltningsdelegationerna som
handlägger frågor om att inrätta älgförvaltningsområden. Indelningen bör
i första hand utgå från principer om naturliga barriärer där älgstammen i
idealfallet är avskärmad från andra förvaltningsområden genom exempelvis
större vägar eller vattendrag. Områdena bör så långt det är möjligt
vara sammanhängande. För att tillgodose önskemålet om sammanhängande
områden bör älgförvaltningsområden kunna vara länsöverskridande
eftersom indelningen i älgförvaltningsområden bör ha förutsättningar att
hållas stabil över en lång tid. Befintliga väl fungerande älgskötselProp.
2009/10:239
26
områden ska i största möjliga mån bibehållas om länsstyrelsen finner det
vara lämpligt och om det kan antas att lösningen är långsiktig. Väl fungerande
älgskötselområden är förvaltningsområdets ryggrad och i stor utsträckning
en förutsättning för att området ska fungera bra i praktiken.
Därför bör den lokala viljan att samverka inte motverkas. Ett befintligt
väl fungerande älgskötselområde kan därmed delas av en gräns mellan
två älgförvaltningsområden om länsstyrelsen finner det vara lämpligt.
Inom ett län bör antalet älgförvaltningsområden inte vara alltför stort.
Ett stort antal områden skulle försvåra länsstyrelsens möjligheter till
uppföljning av älgförvaltningsområdenas arbete. Detta innebär särskilt
för Norrbottens läns del att områdena kan komma att bli mycket stora.
Det bör där kunna övervägas om en och samma älgförvaltningsgrupp kan
styra flera älgförvaltningsområden. En sådan ordning kan vara lämplig
om det finns svårigheter att finna tillräckligt antal lämpliga personer till
alla älgförvaltningsgrupperna samt för att minska de administrativa
kostnaderna. I vissa län har Svenska Jägareförbundet påbörjat en
samverkan inom större områden. Dessa skulle kunna vara en utgångspunkt
för diskussionen kring bildandet av älgförvaltningsområden. Det är
dock länsstyrelsens uppgift att, efter samråd med berörda intressegrupper,
fastställa gränserna för områdena.
Älgförvaltningsgruppernas sammansättning
Inom varje älgförvaltningsområde bör en arbetsgrupp, en älgförvaltningsgrupp,
tillsättas. Älgförvaltningsgrupperna ska efter förslag av
jägarnas och markägarnas organisationer utses av länsstyrelsen och bör
vara sammansatta av personer med bl.a. skoglig och jaktlig kompetens.
Regeringen anser att det bör finnas en jämvikt mellan jägar- och
markägarintressena. Denna ståndpunkt skiljer sig från utredningens
förslag att ge markägarna en representant mer än jakträttshavarna i
gruppen. Regeringen delar dock utredningens syn att markägarna, som är
de som har ansvaret för vården av skogen, trots en jämn representation
måste ges den starkaste ställningen i gruppen. Till ordförande i älgförvaltningsgruppen
ska därför utses en representant för markägarna.
Ordföranden ska ha utslagsröst vid lika antal röster vid omröstning.
Tre ledamöter bör således representera markägarna inom och utom
älgskötselområden och tre bör representera jägarna. Inom de tre nordligaste
länen, där samerna har jakträtt, ersätter en representant för
rennäringen en jägarrepresentant. Denne bör utses efter förslag av
Sametinget. Grupperna bör således bestå av sex personer i varje län som
hyser en jaktbar älgstam. Det bör också vara möjligt att adjungera
ytterligare experter vid behov av särskild kompetens i syfte att bistå med
tolkning av inventeringsunderlag eller framtagande av foderprognoser för
området. Såvida gruppen inte beslutar om annat bör ordförande få
uppdraget att agera kontaktperson gentemot länsstyrelsen. Ledamöterna
bör utses för en tid av tre år för att få kontinuitet i arbetet. För uppdraget
bör utgå visst arvode. En och samma älgförvaltningsgrupp bör vid
särskilda omständigheter kunna omhänderta flera älgförvaltningsområden.
En sådan ordning kan vara lämplig om det finns svårigheter att
finna ett tillräckligt antal lämpliga personer till älgförvaltningsgrupperna
Prop. 2009/10:239
27
inom ett län. Naturvårdsverket bör meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs bl.a. för bildande av älgförvaltningsområden och utnämning
av ledamöter i älgförvaltningsgrupper samt om arvodering.
Älgförvaltningsgruppernas uppgifter
Älgförvaltningsgrupperna ska genom en dialog med markägare, jägare
och myndigheter verka för att inventeringar genomförs som kan ligga till
grund för förvaltningen av älgen inom förvaltningsområdet. Ansvaret för
att inventeringarna blir utförda vilar rent praktiskt på jägarna och
markägarna, men även Skogsstyrelsen har ett ansvar att som expertmyndighet
bistå i detta. Frågan om inventering behandlas mer ingående i
avsnitt 6.7.
Gruppen ansvarar för att inventeringarna sammanställs och utfallet
analyseras. Även andra underlag än de som har en grund i inventeringar
ska inhämtas, exempelvis information om inträffade trafikolyckor med
älg, täthet av rovdjur i området och foderprognoser. Hänsyn ska även tas
till uppgifter om särskilt skadedrabbade områden. Med utgångspunkt i
kunskapen om älgstammens storlek och demografi, skadorna på skogen,
rovdjursförekomst, viltolyckor i trafiken m.m. bör man inom förvaltningsområdet
kunna beräkna ett mål för avskjutningen och hur fördelningen
av avskjutningen mellan tjur, ko och kalv lämpligen bör vara.
Målen bör formuleras i den förvaltningsplan för älg som älgförvaltningsgruppen
ska upprätta för området. En älgförvaltningsplan är av väsentlig
betydelse för att målet om en älgstam i balans med betesresurserna ska
uppnås på lång sikt. En sådan plan bör med hänsyn till foderprognoser
m.m. avse ett treårsperspektiv men vara föremål för årlig revision.
Förvaltningsområdets plan, som har sin grund i en omfattande dialog
med jägarna och markägarna inom älgskötselområden såväl som
licensområden, ska vara en rekommendation för de älgskötselplaner som
upprättas inom älgskötselområdena. Således bör förändringar i den övergripande
planen följaktligen också föranleda revideringar i älgskötselområdenas
planer. Denna koppling förutsätter en god dialog och nära
samordning mellan älgförvaltningsområdet och älgskötselområdena.
Dialogen sker företrädelsevis mellan jaktåren. Endast om planen
accepteras och följs har den adaptiva förvaltningen förutsättningar att
lyckas.
Älgförvaltningen ska vara adaptiv. Älgförvaltningsgruppen bör därför
årligen samt en gång under jaktperioden följa upp de mål som ställs upp
inom älgförvaltningsområdet. Regelbundna årliga inventeringar och
uppföljning av resultaten från dessa tillsammans med uppföljning av
förändringar i övriga mätbara parametrar är viktiga förutsättningar för en
adaptiv ekosystembaserad förvaltning som bör genomföras inom älgförvaltningsområdet.
Under pågående jakt bör älgförvaltningsgruppen
vid lämpligt tillfälle och genom kontakter med jaktområdena följa upp
älgjaktens utveckling. Erfarenheterna från denna uppföljning blir ett
komplement till den årliga utvärdering av de målformuleringar som lagts
fast i älgskötselområdenas planer. Uppstår det en akut situation med
omfattande skador och det blir fråga om särskild skyddsjakt är det
nödvändigt att en sådan åtgärd föregås av en dialog med berörda
Prop. 2009/10:239
28
markägare och jakträttshavare. Under normala omständigheter sker en
sådan anpassning efter och inte under pågående jaktsäsong. Endast under
särskilda omständigheter ska älgförvaltningsgruppen vidta åtgärder för
att uppsatt avskjutningsmål ska nås under pågående jaktsäsong. Vid
sådana särskilda omständigheter kan det vara lämpligt att skötselplaner
åsidosätts i syfte att nå det övergripande målet för älgförvaltningsområdet.
En sådan åtgärd kan komma ifråga exempelvis om jaktresultatet
kraftigt avviker från målet i älgförvaltningsområdets förvaltningsplan.
Även de som inte ingår i ett älgskötselområde utan istället jagar på licens
kan, om länsstyrelsen finner det vara lämpligt under sådana särskilda
omständigheter, engageras för att nå det övergripande målet för älgförvaltningsområdet.
Älgförvaltningsgruppen ska även ta fram ett underlag för hur den jakt
som bedrivs utanför älgskötselområdena ska ske. Gruppen ska till
länsstyrelsen ge förslag på hur stor areal som ska krävas för jakt efter
kalv respektive jakt efter vuxet djur utanför älgskötselområdena.
Arealkravet kan skilja sig åt mellan olika delar av förvaltningsområdet
beroende bl.a. på klimatförhållanden, markens bonitet, skogsskador,
rovdjursförekomst och älgtäthet. Samma principer gäller således såväl
utanför som inom älgskötselområde, vilket medför att arealkraven därmed
som regel bör harmoniera med rekommendationerna i älgförvaltningsplanerna
för de till respektive licensområde närmast liggande älgskötselområdenas
älgskötselplaner. Se även avsnitt 6.4.
Älgförvaltningsgruppens uppgifter kräver kompetens inom flera olika
områden och det är därför betydelsefullt att säkerställa att arbetsgruppen
vid behov kan få tillgång till nödvändig kunskap. Svenska Jägareförbundet
bör inom ramen för sitt allmänna uppdrag kunna bistå med viss
rådgivning samt tolkning av inventeringsresultat. Länsstyrelsen bör
enligt utredningen också ha tillgång till sådan kompetens. När det gäller
skogsfrågor har Skogsstyrelsen denna kompetens. Ytterligare sakkunskap
finns därutöver bl.a. inom Sveriges lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket bör utarbeta en enhetlig mall för en plan för ett
älgförvaltningsområde.
Länsstyrelsen bör inrätta älgförvaltningsområden och förordna ledamöter
till älgförvaltningsgrupper. Älgförvaltningsgrupperna bör innan
jakt enligt det nya systemet kan ta sin början samordna jakten, granska
skötselplaner och i ett kunskapsbaserat system utarbeta en skötselplan för
förvaltningsområdet. Arbetet med att skapa en lokalt förankrad ekosystembaserad
älgförvaltning, som är grunden för den nya förvaltningen,
kräver en tidsperiod av minst ett år från gruppernas inrättande. Ledamöterna
i älgförvaltningsgrupperna bör därför vara förordnade senast den
1 juli 2011.
Viltförvaltningsdelegationernas roll i en ny älgförvaltning
Viltvårdsnämnderna upphörde den 1 februari 2010. Som framgår av
avsnitt 4.2 inrättades istället viltförvaltningsdelegationer, som är organ
inom länsstyrelsen för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom
länet. De nya delegationerna syftar till att ge ett ökat regionalt inflytande
över viltförvaltningen i länet. Viltförvaltningsdelegationerna ska bl.a.
Prop. 2009/10:239
29
besluta om övergripande riktlinjer för skötsel av älgstammen och i förekommande
fall skötseln av hjort- och vildsvinsstammarna. För älgskötselns
del kan de övergripande riktlinjerna innefatta mål för bl.a.
biologisk mångfald, högsta nivåer för skogsskador eller lägsta nivå för
älgtäthet med anledning av rovdjursförekomst. Viltförvaltningsdelegationerna
bör som en del av uppföljningen av de länsvisa målen för
skötseln av länets älgstammar även granska och följa upp älgförvaltningsområdenas
planer. Länsstyrelsen har möjlighet att om det finns
behov inrätta ett särskilt klövviltutskott till stöd i arbetet med älgförvaltningen.
Möjlig arbetsfördelning i en ny organisation för älgförvaltningen
Fördelningen av de olika uppgifterna i en ny organisation för älgförvaltningen
kan åskådliggöras enligt följande.
Länsstyrelsen:
• Registrera älgskötselområden
• Registrera licensområden och tilldela älgar (ej kalvjakt på kort
jakttid)
• Ge förslag till älgförvaltningsområden efter samråd med berörda
markägare- och jägareorganisationer
• Förordna ledamöter i älgförvaltningsgrupper (efter förslag av
organisationerna)
Viltförvaltningsdelegationerna inom länsstyrelserna:
• Övergripande ansvar
• Fastställande av länsvisa planer och mål
• Fastställande av jakttider för älg
• Fastställande av fällavgifter
• Fastställande av älgförvaltningsområden
• Granskning och fastställande av planer för älgförvaltningsområdet
• Fastställa arealkrav för tilldelning av älg inom licensområden
• Uppföljning av arbetet inom älgförvaltningsområdet
Älgförvaltningsgruppen:
• Samordning inom området: inventeringar, utbildningar,
statistik
• Samråd med ingående älgskötselområden och licensområden
• Förslag till förvaltningsplan för älgförvaltningsområdet
• Förslag till tilldelning av älgar för licensområden inom älgförvaltningsområdet
• Granskning av områdets älgskötselplaner
• Årlig måluppföljning och ev. revidering av planer
• Måluppföljning under jaktperioden i syfte att fånga upp
kraftiga avvikelser
Prop. 2009/10:239
30
Älgskötselområden:
• Krav på deltagande i samråd med älgförvaltningsgruppen och
övriga jaktområden inom älgförvaltningsområdet
• Förslag till skötselplan för eget område
• Förslag till avskjutning av älgar mellan de jaktlag som ingår i
älgskötselområdet
• Årligt samråd med berörda markägare och jakträttshavare
Naturvårdsverket:
• Utforma en enhetlig mall för hur älgförvaltningsområdets plan
bör utformas
• Ta fram riktlinjer för handläggningen av ansökningar om
skyddsjakt (med Skogsstyrelsen)
• Meddela föreskrifter om de uppgifter som bör framgå av
älgskötselområdets plan
• Meddela föreskrifter om bildande av älgförvaltningsområden,
utnämning av ledamöter i älgförvaltningsgrupper samt
arvodering
• Utreda och föreslå ett gemensamt datastöd för älgförvaltningen
• Utarbeta inventeringsmetoder
Skogsstyrelsen:
• Bistå älgförvaltningen med uppgifter om skogens tillstånd
• Ta fram riktlinjer för handläggningen av ansökningar om
skyddsjakt (med Naturvårdsverket)
• Medverka i samråd som hålls i älgförvaltningsområdet
• Utarbeta inventeringsmetoder
• Medverka till att förstärka kunskapsnivån i älgförvaltningen
• Verka för att sprida kunskap och råd kring en viltanpassad
skogsskötsel
• Kan lämna yttrade vid skyddsjaktsärenden
Sveriges lantbruksuniversitet:
• Utforma en utbildning i adaptiv förvaltning
• Utarbeta inventeringsmetoder
• Tydliggöra rovdjurens påverkan på älgstammen
• Följa upp referenspopulationer av älg
Svenska Jägareförbundet:
• Bistå älgförvaltningen med uttolkning av inventering av
älgstammen
• Medverka till att förstärka kunskapsnivån i älgförvaltningen
• Ge förslag till förvaltningsstrategier
• Utbildning av aktiva inom älgskötselområden
• Främja den frivilliga jaktsamverkan
Prop. 2009/10:239
31
6.2 Älgskötselområden
Regeringens förslag: De nuvarande älgskötselområdena ersätts med
en ny form av älgskötselområden som är så stora att de medger en
avskjutning av minst tio vuxna älgar per år. Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från denna bestämmelse.
Utredningens förslag: De nuvarande älgskötselområdena ersätts med
en ny form av älgskötselområden som är så stora att de medger en
avskjutning av minst tio älgar, vuxna eller kalvar, per år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Västernorrlands
län förordar dock att en avskjutning av minst 25 älgar ska vara
grunden för att få registrera ett älgskötselområde. Länsstyrelserna i
Kalmar, Värmlands och Västerbottens län anser att det inte bör etableras
allt för många älgskötselområden om förslaget ska bli en administrativ
vinst för länsstyrelserna. Man framhåller dock att samverkan och
information fungerar bättre om områdena inte är för stora. Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser att förslaget om älgskötselområden med en årlig
avskjutning om minst 10 älgar riskerar att leda till att större arealer blir
oregistrerade och framhåller att utredningen inte svarar på vad som
händer med de arealer som inte kan, får eller önskar ingå i befintliga
älgskötselområden. Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att älgskötselområdena
bör utgöra en minsta andel av ett älgförvaltningsområdes areal,
t.ex. 20 procent. Antalet områden skulle därmed kunna regleras utan att
gå omvägen över älgstammens storlek. Svenska Jägareförbundet anser
att den föreslagna minsta storleken på älgskötselområden är väl avvägd,
men att det måste finnas möjlighet till lokala anpassningar av denna
gräns uppåt. Det är viktigt att dagens älgskötselområden kan fortsätta
verka samtidigt som det behövs normer som garanterar en väl fungerande
administration och förvaltning. Skogsindustrierna anser att det är
omöjligt att bedriva en faktabaserad och adaptiv förvaltning inom ramen
för älgskötselområdena med den storlek som utredningen föreslår.
Sveriges jordägareförbund anser att det inte bör finnas ett krav på
sammanhängande mark inom älgskötselområdena, men att det bör
eftersträvas. Ett älgskötselområde bör kunna ordna avlysningsjakt i slutet
av jakttiden. Trossamfundet Svenska Kyrkan antar att flertalet av de
föreslagna älgskötselområdena kommer att utgöras av idag befintliga Alicensområden,
viltvårdsområden eller andra älgjaktområden med en
möjlig avskjutning på minst tio älgar per år, inom vilka det kommer att
bli omöjligt att enskilt bedriva en faktabaserad, adaptiv förvaltning med
syfte att uppnå en älgstam i balans med betesresurserna.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian innehåller dock inget förslag till undantagsbestämmelse
för att möjliggöra bildande av älgskötselområden av en
storlek som medger avskjutning av mindre än tio vuxna älgar per år.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Västra Götalands, Örebro, Gävleborgs och Dalarnas län
samt Statens fastighetsverk och Jägarnas Riksförbund instämmer i vad
som anförs i promemorian om ett älgskötselområdes minsta storlek.
Prop. 2009/10:239
32
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Svenska Jägareförbundet
förordar i stället att varje län bör få besluta om lämplig storlek utifrån de
biologiska förhållandena som råder i respektive län. Länsstyrelsen i
Hallands län anser att storleken ska beskrivas med angivande av antal
hektar. Sveaskog AB, Sveriges jordägareförbund och Svenska Jägareförbundet
anser att det är olämpligt att i lagen slå fast att det inom ett
älgskötselområde ska medges årlig avskjutning av ett visst antal älgar.
Länsstyrelsen i Skåne län bedömer att samtliga älgskötselområden i länet
kommer att behöva avregistreras om kravet på att området ska klara en
årlig avskjutning av tio vuxna älgar införs. Jägarnas Riksförbund och
Sveriges jordägareförbund pekar på konsekvenserna av förslaget för
älgskötselområdena i landets södra delar. Sveriges jordägareförbund vill
i enlighet med utredningens förslag uppdra till Svenska Jägareförbundet
att tillsammans med markägarnas organisationer göra en översyn av de
bestämmelser för älgskötselområden som Svenska Jägareförbundet har
tagit fram. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser det självklart och
nödvändigt att representanter för markägarna involveras i Naturvårdsverkets
arbete med att efter samråd med jägarorganisationerna och
Skogsstyrelsen meddela föreskrifter om de uppgifter som ska ingå i
älgskötselområdenas skötselplaner. Dessutom vill Södra skogsägarna
och LRF ge Naturvårdsverket uppdrag att i samverkan med Skogsstyrelsen,
markägarnas och jägarnas organisationer ta fram riktlinjer för
de nya älgskötselområdena. Svenska Jägareförbundet framhåller att
förslaget helt saknar incitament för jaktområden att bilda eller kvarstå i
älgskötselområden, Tvärtom så riskerar det förenklade anmälningsförfarandet
utan registreringsavgift (avsnitt 6.3) att bidra till splittring av
redan befintlig samverkan. För att uppnå bästa möjliga förankringsprocess
föreslår Jägareförbundet och LRF dessutom att älgskötselområdena
årligen ska hålla ett samråd med berörda markägare och
jakträttshavare.
Skälen för regeringens förslag: Dagens älgskötselområden utgör en
lämplig form för frivillig lokal samverkan kring älgförvaltningen. Inom
ett älgskötselområde får de markägare och jägare som ingår själva
bestämma under vilka förutsättningar samverkan kring älgskötseln ska
ske. Regeringen ser det som naturligt att bygga vidare på det nuvarande
systemet med älgskötselområden när ett nytt älgförvaltningssystem
utformas. Ett älgskötselområde ska således även fortsättningsvis vara en
frivillig sammanslutning för markägare och jakträttshavare. Samverkan
inom älgskötselområden är stommen i den nya älgförvaltningen och det
är därför angeläget att befintliga väl fungerande älgskötselområden så
långt det är möjligt bibehålls.
Älgskötselområdenas uppgifter inom älgförvaltningen förskjuts i det
nya systemet mot en mer praktisk samverkan. Fokus kommer i mindre
grad att ligga på att samordna underlag. Uppgiften att tolka underlag
övertas av de älgförvaltningsgrupper som samordnar jakten inom älgförvaltningsområdena.
Eftersom förvaltningen föreslås ske samlat inom älgförvaltningsområdet
och älgskötselområdena därmed går mot en mer praktisk jaktsamverkan,
krävs det inte längre älgskötselområden som medger vård av
en huvudsakligen egen älgstam. Regeringen gör ändå bedömningen att
älgskötselområdena bör vara av en viss storlek för att kunna vara
Prop. 2009/10:239
33
utgångspunkt för en jaktsamverkan som kan gynna en lokal ekosystembaserad
förvaltning. Det finns även andra skäl att ange en väl avvägd
minsta storlek. De administrativa kostnaderna ökar tydligt om älgskötselområdena
tillåts vara små och många. Utredningen föreslår att ett
älgskötselområde ska medge en minsta avskjutning av minst 10 älgar om
året, oavsett älgarnas ålder. Det kan således både vara fråga om vuxna
älgar och älgkalvar. Förslaget framstår som oprecist och bedöms göra att
ramarna för älgförvaltningen blir onödigt otydliga. Regeringen anser
vidare att ett område som är lämpligt för avskjutning av tio kalvar
årligen, vilket enligt utredningens förslag är den lägsta gränsen för
registrering av ett område, kommer att vara allt för litet för att området
ska vara lämpligt som älgskötselområde. Avskjutningen inom ett sådant
begränsat område kommer att i hög grad styras av förvaltningen i
omkringliggande områden snarare än av avvägningar som görs inom det
egna älgskötselområdet. Det blir därmed svårt att göra en långsiktig
planering av älgförvaltningen inom området. Det ter sig därför inte
ändamålsenligt att upprätta en skötselplan för ett så litet område. Mot
denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det bör vara ett krav för
att få registrera ett älgskötselområde att området medger en årlig
avskjutning av minst tio vuxna älgar. Regeringens förslag innebär, även
om det är mindre långtgående än utredningens förslag, en sänkning av
kravet på möjlig avskjutning för bildandet av älgskötselområden i
jämförelse med vad som gäller idag. När bestämmelserna om älgskötselområden
infördes angavs i prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård att någon
minimiareal inte borde anges och att frivillig och stabil samverkan om
jakten borde tillmätas stor betydelse och inte bara områdets storlek. Dock
angavs i propositionen att 3 000–5 000 hektar i södra Sverige och 5 000–
8 000 i norra Sverige skulle kunna tjäna som riktmärke för älgskötselområdets
minsta storlek. Det kan framstå som anmärkningsvärt att så
små områden kunde godtas, eftersom avsikten var att älgskötselområdena
skulle medge vård av en i princip egen älgstam. En älgstam kräver
emellertid den tiodubbla arealen. Dessa utgångspunkter för minimiarealer
tycks däremot vara mer lämpade att gälla i det nya systemet, där kraven
på möjlig avskjutning är lägre. Av den anledningen kan de gamla
rekommendationerna bibehållas under förutsättning att området medger
en avskjutning av i vart fall tio vuxna älgar per år. En möjlig avskjutning
på den nivån är att se som ett lägsta krav. Regeringen ser gärna att
fungerande skötselområden är arealmässigt större. Det finns därmed
inget skäl att med anledning av det nya systemets lägre krav på avskjutning
dela upp eller på annat sätt minska befintliga stora älgskötselområden.
Flera remissinstanser anser att kravet på att ett område ska medge
avskjutning av minst tio vuxna älgar per år skulle innebära att det i delar
av södra Sverige, där det förekommer sparsamt med älg, blir svårt att
bibehålla de befintliga älgskötselområdena. Områdena skulle förutsättas
vara så stora att uppgiften att uppnå en samsyn omkring bildandet skulle
riskera att bli övermäktig. Enligt Länsstyrelsen i Skåne län skulle ett
förverkligande av förslaget leda till att de flesta älgskötselområden i länet
upphör.
Regeringen instämmer i vad remissinstanserna anfört om att en nedre
gräns på minst tio vuxna älgar kan anses mindre väl anpassad till
Prop. 2009/10:239
34
förhållandena i vissa delar av landet. Det bör därför i lagen finnas en
möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från kravet
på att ett älgskötselområde ska medge avskjutning av minst tio vuxna
älgar per år.
Några remissinstanser anser att älgskötselområdenas storlek inte bör
anges i lagen, utan i föreskrifter av länsstyrelsen eller med angivande av
en minsta areal. Det bör dock vara en uppgift för regeringen att meddela
föreskrifter som tillgodoser behovet av en sådan flexibilitet.
Älgskötselområdena ska för att vara lämpade för älgjakt ha en sådan
arrondering att de är i princip sammanhängande och i huvudsak omfattar
samma älgstam.
Enligt nuvarande regler ska älgskötselområdena upprätta älgskötselplaner.
Trots att älgskötselområdenas ansvar för den adaptiva förvaltningen
i det nya systemet i någon mån kommer att minska, bör det även
för de nya mindre älgskötselområdena krävas att skötselplaner upprättas.
Dessa planer förutsätts genom dialog och samverkan stå i harmoni med
älgförvaltningsplanerna, som utgör grunden för en ekosystembaserad
förvaltning.
Länsstyrelsen ska liksom tidigare registrera älgskötselområdena och
fastställa deras skötselplaner. En ny uppgift blir att efter anmälan av
älgförvaltningsgruppen granska skötselplaner som inte överensstämmer
med älgförvaltningsplanen. Naturvårdsverket bör efter samråd med jägarorganisationerna,
markägarnas organisationer och Skogsstyrelsen meddela
föreskrifter om de uppgifter som ska framgå av skötselplanen.
Inom älgskötselområdena förutsätts jakträttshavarna bidra med kunskap
om älgstammens storlek genom inventering och rapportering så att
det finns ett vederhäftigt underlag för älgskötselplanernas upprättande.
Ett årligt samråd inom älgskötselområdena bör också ske där alla
ingående parter kan komma till tals. Dokumentationen från samrådet blir
tillsammans med skötselplanen en viktig informationskälla för älgförvaltningsgrupperna
inte minst vid behandling av begäran om skyddsjakt.
Utredningen har föreslagit att fälld älg bör rapporteras till länsstyrelsen
inom en vecka. Regeringen finner istället att två veckor är en lämpligare
tidsfrist, se avsnitt 7.1.
Regeringens förslag om införande av älgskötselområden i ett nytt
förvaltningssystem föranleder en ändring i jaktlagen.
6.3 Registrering och avregistrering av älgskötselområde
Regeringens förslag: Älgskötselområde ska registreras av länsstyrelsen.
Det anges i jaktlagen att avregistrering får ske av ett älgskötselområde
som inte är lämpat för älgjakt, inte uppfyller kravet på en viss
storlek eller om förvaltningen inte sker i enlighet med föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är övervägande
positiva. Flera efterlyser dock ytterligare sanktionsmöjligheter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Prop. 2009/10:239
35
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och Kronobergs
län efterlyser andra sanktionsmöjligheter än avregistrering i de fall
när älgskötselområdena avviker allt för mycket från gällande plan.
Skälen för regeringens förslag: Länsstyrelsen ska registrera de nya
älgskötselområdena på samma sätt som sker idag. Länsstyrelsen ska
vidare liksom idag ha möjlighet att avregistrera älgskötselområden som
inte i tillräckligt hög grad bidrar till en kunskapsbaserad adaptiv förvaltning.
I praktiken har avregistrering av älgskötselområden hittills endast
skett i undantagsfall, eftersom länsstyrelserna i många fall inte har ansett
sig ha tillräckligt stöd i lagstiftningen för att avregistrera områden som
t.ex. inte följt skötselplanen. Det bör därför framgå av jaktlagen att länsstyrelsen
har möjlighet att avregistrera ett älgskötselområde som inte
uppfyller de krav som ställs på ett sådant i föreskrifter eller beslut som
har meddelats med stöd av lagen. Avregistrering bör kunna ske exempelvis
om ett älgskötselområde avviker från skötselplanen på ett sådant sätt
att det strider mot älgförvaltningsplanen. Länsstyrelsen bör även, om det
är befogat, kunna avregistrera de älgskötselområden som inte lämnar in
en skötselplan inom föreskriven tid, underlåter att delta i förvaltningsområdets
inventeringar, brister i rapportering av fällda älgar eller på
annat sätt motverkar en kunskapsbaserad skötsel av älgstammen.
Lagrådet har haft synpunkter på formuleringen att avregistrering får
beslutas om förvaltningen inte sker i enlighet med de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen (det föreslagna tredje stycket i 33 §
jaktlagen). Lagrådet har anfört att en förvaltningsmyndighets stöd för att
meddela föreskrifter vid subdelegation kommer att finnas i förordningen
och inte i själva lagen. Om inte endast regeringens föreskrifter avses i
bestämmelsen bör denna därför enligt Lagrådet formuleras om så att även
förvaltningsmyndighets föreskrifter innefattas. Detta kan enligt Lagrådet
ske på olika sätt, varvid en möjlighet är att orden ”med stöd av” byts ut
mot orden ”i anslutning till”.
Avsikten är att bestämmelsen ska ta sikte på inte enbart regeringens
föreskrifter utan även sådana myndighetsföreskrifter som har sin grund i
lagen. En formulering som bygger på orden ”i anslutning till lagen”
riskerar att bli för vid, eftersom den omfattar inte bara sådana föreskrifter
på regerings- och myndighetsnivå som har sin grund i lagen utan även
andra föreskrifter. Regeringen stannar därför för att här behålla den
snävare skrivningen, som avses träffa sådana förordningar som har stöd i
lagen och sådana myndighetsföreskrifter som bygger på regeringens
bemyndigande med stöd av lagen.
Några länsstyrelser anser att det utöver avregistrering bör finnas
ytterligare sanktionsmöjligheter för misskötsel av älgskötselområden.
Som skäl anförs att avregistrering motverkar syftet med samverkan inom
älgförvaltningen och att det i vissa fall kan framstå som orimligt att
avregistrera ett område. Det föreslås därför att det ska vara möjligt att
föreskriva en begränsad tilldelning av älgar för områden som missköts
eller uteslutning av jaktlag och markägare som inte uppfyller de krav
som ställs. Vidare föreslås avgifter vid utebliven rapportering eller
betalning av fällavgifter och för sen revidering av älgskötselplaner.
Förslagen om ytterligare sanktionsmöjligheter förutsätter en detaljreglering
av det i grunden frivilliga samarbetet inom ett älgskötselområde
Prop. 2009/10:239
36
som inte är lämplig och i vart fall skulle kräva ytterligare utredning för
att kunna genomföras.
6.4 Älgförvaltningen utanför älgskötselområdena
Regeringens förslag: Det nuvarande systemet med registrering av tre
olika typer av licensområden och licenser för älgjakt förenklas. Ett
licensområde ska vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att
det är lämpat för älgjakt. Medger området inte avskjutning av minst en
älgkalv om året får länsstyrelsen vägra att registrera området eller
avregistrera ett redan registrerat område. Jakt efter enbart älgkalv på
andra områden får liksom idag ske under en begränsad tid.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nuvarande licensområdena
avskaffas och att älgjakt, med undantag för jakt efter enbart
älgkalv, bara ska få bedrivas på mark som ingår i ett älgskötselområde.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker att licensområdena
avskaffas. Flera länsstyrelser ställer frågan om det ska vara
möjligt att tvinga sig in i en jaktlig samverkan för att få möjlighet att jaga
vuxen älg. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget sätter en
biologisk förvaltning i centrum på bekostnad av den enskildes rätt att
jaga på egen mark. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att tilldelning
av vuxen älg bör kunna medges i områden där samordning inom
älgskötselområden inte visar sig möjlig att åstadkomma och att de
nuvarande olägenheterna med administration av rådande system borde
kunna elimineras genom vissa justeringar i de nuvarande reglerna för
älgskötselområden och licensområden istället för genom de genomgripande
förändringar som föreslås. Naturvårdsverket påpekar att
förslaget innebär att det inte finns någon förvaltningsmodell mellan
kalvjakt och älgskötselområde, vilket inte är hållbart. Viltskadecenter
anser att det finns en risk för att markägare tvingas in i ett system som då
inte är att uppfatta som en frivillig samverkan, och att det bör övervägas
om fördelningen av jaktmöjligheter skulle kunna ske på mindre enheter
än de älgskötselområden som föreslås i betänkandet. Trossamfundet
Svenska Kyrkan anser att det av rättssäkerhetsskäl bör finnas möjlighet
till jakt på vuxen älg på mark som inte ingår i älgskötselområde. Svenska
Samernas Riksförbund anser att förslaget innebär att innehavare av
jakträtt tvingas in i en form av samverkan, vilket innebär ett ingrepp i
den enskildes rätt. Samisk jakträtt är skyddad mot tvångsförfoganden
utan ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. Jägarnas Riksförbund
anser att förslaget utgör ett för stort ingrepp i förfoganderätten för dem
som inte kan ingå i ett älgskötselområde och att förslaget måste
kompletteras med en rätt för dessa att jaga vuxen älg. Lantbrukarnas
Riksförbund anser att en allvarlig invändning mot förslaget är att markägare
som inte tillåts vara med i eller väljer att stå utanför ett
älgskötselområde förvägras jakt på vuxen älg. Det är också oacceptabelt
att områden som ingår i älgskötselområden ställs utan möjlighet att jaga
vuxen älg om området avregistreras. Registrering av älgjaktsområden
måste kunna ske även utanför älgskötselområdena. Skogsindustrierna
Prop. 2009/10:239
37
anser att det av rättssäkerhetsskäl måste vara möjligt att jaga vuxen älg
även utanför älgskötselområde.
Promemorians förslag: Älgjakt får efter anmälan bedrivas på mark
som inte omfattas av ett älgskötselområde med det antal djur som områdets
storlek och beskaffenhet medger.
Remissinstanserna: Förslaget att jakt efter vuxen älg får ske även
utanför älgskötselområde har bemötts i huvudsak positivt. Länsstyrelserna
i Skåne och Hallands län anser dock att endast den som har sökt
men förvägrats anslutning till älgskötselområde ska få jaga utanför ett
sådant område. Länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län anser
att syftet med den ändrade älgförvaltningen förfelas när en stor del av
jakten kommer att ske utanför älgskötselområdena. Ett antal remissinstanser,
bl.a. samtliga länsstyrelser, Naturvårdsverket och Svenska
Jägareförbundet, motsätter sig förslaget att ersätta den nuvarande registreringen
av licensområden med en anmälan. Skäl som anges är att
administrationen av jakten inte förenklas utan tvärtom försvåras i
kontrollhänseende och att en registreringsavgift behövs som incitament
att jaga inom älgskötselområden. Länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län samt
Svenska Jägareförbundet förordar att beslut om tilldelning (licens) ska
fattas även i fortsättningen.
Skälen för regeringens förslag
Möjligheten att jaga älg utanför älgskötselområde bör bibehållas
Enligt 33 § jaktlagen får jakt efter älg ske endast efter licens av länsstyrelsen
och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde).
Detta gäller inte om jakten endast avser älgkalv. Ett licensområde
ska vara av en sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är
lämpat för älgjakt. Registrering får vägras eller licensområdet avregistreras
om området inte medger avskjutning av minst ett vuxet djur om
året (A-område). Utan hinder av detta får licensområde registreras med
tilldelning av ett valfritt djur om året om det finns särskilda skäl för detta
(B-område) eller en kalv om året om områdets areal är minst 20 hektar
(enkalvsområde eller E-område).
Enligt 3 § andra stycket 1 jaktförordningen får ett område som har
sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen
älgstam av länsstyrelsen registreras som älgskötselområde. Inom området
sker älgjakten utan licens. Det ska finnas en skötselplan. Finns det inte en
sådan kan området avregistreras.
Licensområdena är ofta förhållandevis små. Det krävs endast att ett
område ger underlag för avskjutning av en älg om året, ett valfritt djur,
eller en kalv om det är ett litet område. Det innebär att man kan jaga
vuxen älg med en relativt begränsad samordning med andra fastighetsägare
eller jakträttshavare. En markägare eller jakträttshavare som ensam
disponerar ett tillräckligt stort område kan ha ett eget licensområde.
Utredningen föreslår att licensområdena avskaffas och ersätts av en ny
typ av älgskötselområden. Jakt efter älg får enligt förslaget ske endast
Prop. 2009/10:239
38
inom ett älgskötselområde som länsstyrelsen har registrerat. Det gäller
inte kalvjakt. Älgskötselområdena ska vara frivilliga sammanslutningar.
Ett älgskötselområde ska enligt utredningens förslag vara lämpat för
älgjakt och så stort att det medger avskjutning av minst tio älgar (vuxna
djur eller kalvar) om året. Registrering får vägras eller området avregistreras
om det inte uppfyller de kraven eller om älgen inte förvaltas i
enlighet med föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av jaktlagen.
Ett älgskötselområde enligt utredningens förslag avses vara avsevärt
större än licensområdena. Detta gäller i än högre grad regeringens förslag
i avsnitt 6.2 att ett älgskötselområde ska tåla en avskjutning av minst tio
vuxna älgar per år. Det krävs då att jakträttshavare samverkar i högre
grad än tidigare för att de ska kunna fortsätta att jaga vuxen älg. Den
jakträttshavare som av någon anledning inte kan eller vill samordna
jakten med andra hänvisas till att jaga endast kalv. Det kan samtidigt vara
ett incitament att ansluta sig till ett älgskötselområde.
Förslaget innebär dock, som flera remissinstanser framhåller, också att
den som av någon anledning inte får ansluta sig till ett älgskötselområde
skulle utestängas från jakt på vuxen älg. Detsamma skulle gälla den vars
mark har ingått i ett älgskötselområde som sedan avregistreras. En
frivillig sammanslutning som det här avses handla om bygger på att flera
personer av egen vilja går samman om en gemensam angelägenhet.
Någon rätt för en person att mot de andras vilja ansluta sig kan i princip
inte finnas, om frivilligheten ska upprätthållas. Om det finns en rätt för
någon att ansluta sig till ett samarbete kan det nämligen sägas ge en
motsvarande skyldighet för de andra att acceptera denne som deltagare,
oavsett vad de själva vill.
Om en jakträttshavare eller markägare inte kan kräva att få sin mark
ansluten till ett älgskötselområde och denna därför inte omfattas av
området, begränsas älgjakten med utredningens förslag till att endast
gälla kalv. Enligt nuvarande regler kan fastigheten vara sådan att den kan
utgöra ett eget licensområde och jakträttshavaren då kan jaga vuxen älg
på licens. Är fastigheten mindre kan det krävas samordning med andra
jakträttshavare eller markägare för att nå upp till kravet på att området
ska medge avskjutning av minst ett vuxet djur om året. De av utredningen
föreslagna reglerna kräver dock att minst tio älgar i stället för en
kan fällas varje år i ett område. Få jakträttshavare eller markägare torde
ha egna fastigheter som uppfyller detta krav. Vägras jakträttshavaren
eller markägaren anslutning till ett älgskötselområde inskränks alltså
användningen av marken med den föreslagna lösningen i förhållande till
vad som gäller enligt nuvarande regler. Detta aktualiserar bestämmelserna
i 2 kap. 18 § regeringsformen om skyddet mot inskränkningar i egendomsrätten.
Det är möjligt att inskränka användningen av egendom, om detta kan
motiveras med hänsyn till angelägna allmänna intressen. Syftet med den
föreslagna regleringen är att åstadkomma en ekosystembaserad, produktionsanpassad
jakt, en livskraftig älgstam i balans med betesresurserna
och anpassad till betestillgången, de areella näringarna, trafiksäkerheten
och rovdjursstammarna. Dessa syften kan väl sägas främjas av en mer
samordnad jakt, dvs. om reglerna utgör incitament för jakträttshavare och
markägare att slå sig samman om älgförvaltningen. Om en jakträttsProp.
2009/10:239
39
havare inte har rätt att ansluta sig till älgskötselområdet är det dock svårt
att se hur syftena främjas av att denne i fortsättningen bara får jaga kalv.
Detta kan tvärtom sägas motverka t. ex. syftet att främja trafiksäkerheten.
I vart fall i den mån syftet med regleringen är att främja trafiksäkerheten
är det ett sådant angeläget allmänt intresse som enligt 2 kap.18 §
regeringsformen krävs för inskränkningar i egendomsrätten. De anförda
skälen har dock knappast tillräcklig tyngd för att motivera inskränkningen
i egendomsskyddet. Utredningens förslag i den del det innebär ett
avskaffande av licensområdena bör därför inte genomföras.
En förenkling av reglerna om licensjakt
Det bör således vara möjligt att även i fortsättningen bedriva sådan jakt
som idag bedrivs som licensjakt. Samtidigt kan det finnas skäl att se över
bestämmelserna om jakt i licensområden. Kravet på registrering av
licensområden och utfärdande av licenser innebär en avsevärd administrativ
börda. Det finns som utredningen framhåller också andra nackdelar
med dagens system. Det förhållande att det finns ett flertal olika
typer av licensområden innebär att det pågår en kontinuerlig omregistrering
mellan olika områden och olika typer av licensområden, vilket
orsakar en i många fall onödig och kostsam administration.
Utredningen föreslår inte något alternativ till att avskaffa licensområdena
helt. Som framgått ovan kan utredningens förslag ifrågasättas
med hänsyn till grundlagsbestämmelserna om egendomsskyddet. Detta
har också påpekats av flera remissinstanser. Det finns dock möjligheter
att inom det nuvarande systemets ram i viss mån förenkla reglerna om
licensjakt.
En sådan förenkling föreslås i den remitterade promemorian ”Utkast
till lagrådsremiss. Älgförvaltningen”. Förslaget innebär att kravet på
registrering av licensområden avskaffas och att de olika typerna av
licensjakt slås samman samtidigt som den nuvarande möjligheten att
under en begränsad tid jaga älgkalv utanför licensområde bibehålls. En
förenklad licensjakt efter älg utformas i promemorian så att möjligheten
att jaga älg anknyts till storleken på det markområde som jakten avses
ske på istället för till ett registrerat område. Som framgår av avsnitt 4.1
beslutar länsstyrelsen redan idag genom licensgivningen om tilldelningen
av det antal älgar som får fällas i de s.k. A-områdena Tilldelningen ska
enligt promemorians förslag ske med hänsyn till markområdets storlek
och naturbeskaffenhet. Länsstyrelsen ska enligt förslaget fastställa den
minsta areal som krävs för att fälla vuxen älg eller kalv. Arealen ska
bestämmas med utgångspunkt från en ur ett ekosystemperspektiv lämplig
beskattning av älgstammen i området. Något krav på registrering på
förhand av ett givet område finns inte enligt förslaget. Olika arealkrav
kan gälla i olika delar av ett län eller inom ett förvaltningsområde i syfte
att anpassa jakten till tillgången på älg, dvs. jakten skulle liksom idag
vara produktionsanpassad.
Enligt promemorian förenklas med en sådan ordning administrationen
genom att registreringen avskaffas. Samtidigt måste det finnas möjligheter
för myndigheterna att säkerställa att inte flera djur fälls än vad som
är tillåtet och att beivra överträdelser. Därför ska enligt promemorians
Prop. 2009/10:239
40
förslag den eller de som är jakträttshavare och avser att jaga älg i ett visst
område anmäla detta före jakten. I anmälan ska beteckningen på den eller
de fastigheter där jakten avses ske anges. Jaktresultatet ska kontinuerligt
rapporteras till länsstyrelsen.
Förslaget har i den del det avser ett bibehållande av möjligheten att
jaga älg i områden som inte omfattas av älgskötselområde och avskaffandet
av de olika formerna av licensområden vunnit bred anslutning bland
remissinstanserna.
Ett stort antal remissinstanser, däribland samtliga länsstyrelser, har
dock motsatt sig förslaget att ersätta registreringen av licensområden med
ett anmälningsförfarande. Flera har också invänt mot förslaget att ta bort
tilldelningen av älgar genom beslut om licens. Remissinstanserna anser
att det föreslagna anmälningsförfarandet tvärtemot vad som anges i
promemorian inte innebär en förenkling i förhållande till det nuvarande
systemet, eftersom även detta innebär att ett administrativt arbete måste
utföras av länsstyrelserna. Det framhålls också att en anmälan av avsikten
att jaga enligt förslaget, i motsats till registrering av licensområde
enligt den nuvarande ordningen, ska göras inför varje jaktsäsong, vilket
snarare ökar administrationen än minskar den. Promemorians förslag
innebär vidare enligt remissinstanserna att länsstyrelsernas möjligheter
att kontrollera att jakten sker på det sätt som angetts i en anmälan
försvåras. Det förhållandet att en anmälan enligt förslaget ska vara
avgiftsfri innebär vidare enligt några remissinstanser att ett incitament för
en jakträttshavare eller en markägare att ansluta sitt område till ett
älgskötselområde tas bort, vilket skulle innebära en försämring av den
samordning av jakten som eftersträvas.
Regeringen anser att det finns fog för remissinstansernas synpunkter.
Regeringen föreslår därför inte någon ändring beträffande kravet på
registrering av licensområde och licenstilldelning.
Det föreslås därför att registrering av licensområden och licenstilldelning
även i fortsättningen ska ske genom beslut av länsstyrelsen.
Eftersom de tre olika typerna av licensområden enligt förslaget slås
samman till en kommer en licens i framtiden att avse jakt efter minst en
älgkalv. Beroende på områdets storlek och beskaffenhet kan en licens
avse jakt efter en eller flera älgkalvar, en eller flera vuxna djur liksom
såväl kalvar som vuxna djur. Länsstyrelsen bestämmer med utgångspunkt
i älgförvaltningsgruppens förslag den minsta areal som krävs för
att få fälla en vuxen älg resp. en älgkalv i länet eller i en del av länet.
Detta styr sedan tilldelningen i de enskilda licensområdena.
Jakten blir således produktionsanpassad på samma sätt som enligt
promemorians förslag. Detta innebär att vissa B- och E-områden som är
för små för att tillåta en avskjutning av en älgkalv kommer att upphöra.
Upphör ett sådant område hänvisas jakträttshavaren eller markägaren till
jakt på älgkalv inom s.k. K-område enligt 33 § första stycket jaktlagen
eller till att söka anslutning till ett älgskötsel- eller licensområde. Som
framgått ovan (avsnitt 4) är jakten i B- och E- områdena av obetydlig
omfattning och, när det gäller B-områdena, starkt begränsad i tiden.
Enligt regeringens mening gör sig regeringsformens skydd för egendomsrätten
inte lika starkt gällande i detta sammanhang som när det
gäller de jakträttshavare som enligt utredningens förslag skulle komma
att tvingas avstå från jakt på vuxen älg. Det allmänna intresset av att
Prop. 2009/10:239
41
älgjakten samordnas för att åstadkomma en anpassning av älgstammen
till betesresurserna och minska skogs- och trafikskadorna får anses väga
tyngre än rätten att jaga enligt nuvarande bestämmelser. Regeringen
anser därför att förslaget är förenligt med regeringsformens bestämmelser
om egendomsskyddet.
Ett par länsstyrelser anser att den samordnade jakten inom älgskötselområde
bör vara huvudregel och att jakt utanför dessa områden ska vara
möjlig endast om en samordning inte kan åstadkommas. De har därför
föreslagit att jakt utanför älgskötselområde ska få bedrivas endast av den
som har försökt att ansluta sig till ett älgskötselområde men förvägrats
anslutning. Förslaget innebär ett tvång för den enskilde att söka inträde i
älgskötselområde och bedöms med hänsyn till vad som anförts ovan om
regeringsformens egendomsskydd inte vara genomförbart.
Frågan om samernas jakt och den s.k. dubbelregistreringen i renskötselområdet
behandlas i avsnitt 6.6.
Beträffande förutsättningarna för registrering och avregistrering av
licensområde föreslår regeringen ingen principiell förändring i förhållande
till vad som har gällt hittills. Även i fortsättningen ska därför
länsstyrelsen kunna vägra att registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering, om området inte medger en avskjutning
av ett i lagen angivet lägsta antal djur. Bestämmelsen föreslås nu
anpassad till den föreslagna lägsta årliga tilldelningen i ett licensområde,
nämligen en älgkalv.
Som Lagrådet har påpekat skiljer sig bestämmelsen om registrering
och avregistrering av licensområde från de motsvarande reglerna om
registrering och avregistrering av älgskötselområde som föreslås (avsnitt
6.3) genom att länsstyrelsen, till skillnad från vad som föreslås beträffande
älgskötselområde, inte kan avregistrera ett licensområde på den
grunden att området inte är lämpat för älgjakt. Det finns fog för denna
skillnad. I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. uttalas att den som har fått
sin mark registrerad som licensområde (idag A-område) ska kunna
påräkna en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur. Skulle ändrade
förhållanden, som kan antas bli bestående för framtiden, leda till att en
sådan tilldelning inte är försvarlig, bör länsstyrelsen avregistrera området
(s. 44). Detta inträffar främst om älgstammen minskar eller om jakträttshavare
lämnar den jaktliga samverkan genom att avregistrera fastigheter
i sådan omfattning att det krävs en större areal än det kvarvarande
licensområdet för att det vid en produktionsanpassad jakt är lämpligt att
skjuta en vuxen älg årligen. Någon ändring i detta hänseende är inte
avsedd.
Lagrådet har vidare anfört att förslaget att länsstyrelsen ska få vägra att
registrera ett licensområde eller besluta om avregistrering om området
inte medger avskjutning av minst en älgkalv om året torde avse att
området inte medger avskjutning av minst en älg, dvs. antingen ett vuxet
djur eller en älgkalv, om året. Lagrådet har därför föreslagit att uttrycket
”minst en älgkalv” till undvikande av missförstånd ersätts med ”minst en
älg”. Avsikten är dock att ett område inte ska kunna vägras registrering
som licensområde eller bli föremål för avregistrering endast av den
anledningen att det inte medger avskjutning av minst en vuxen älg, utan
dessa möjligheter bör föreligga först när områdets beskaffenhet inte
uppfyller minimikravet om minst en älgkalv. Älgstammens storlek inom
Prop. 2009/10:239
42
området bör vara sådan att det biologiskt är möjligt och önskvärt att
skjuta minst en älgkalv om året. Ett förtydligande i enlighet med vad som
nyss anförts bör därför göras i lagtexten.
Jakt efter enbart älgkalv
För områden som inte är registrerade som älgskötselområde eller som
licensområde gäller idag enligt 33 § första stycket jaktlagen att endast
älgkalv får jagas. Jakttiden är begränsad till 5 dagar eller den kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer. Utredningen har föreslagit att denna jaktmöjlighet
bör finnas kvar. Regeringen anser att jakt efter enbart älgkalv
under en sådan begränsad tid bör få bedrivas utanför älgskötselområdena
och licensområdena. Anmälan av jaktresultat bör ske inom två veckor, se
avsnitt 7.1.
6.5 Överklagande
Regeringens förslag: Länsstyrelsens beslut om registrering och avregistrering
av licensområden och älgskötselområden får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Utredningens förslag: Länsstyrelsens beslut i frågor om registrering
av älgskötselområde ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Promemorians förslag: Länsstyrelsens beslut i frågor om registrering
och avregistrering av älgskötselområde ska kunna överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. I promemorian föreslås att kravet på registrering av
licensområden avskaffas.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 54 § jaktlagen får länsstyrelsens
beslut enligt 33 § om registrering av licensområden överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. En sådan registrering utgör en förutsättning
för att få jaga annan älg än kalv. Skälet till att beslut om registrering får
överklagas till domstol anges i förarbetena vara att jakträtten är en sådan
rätt som har nära anknytning till äganderätten (prop. 1991/92:9 s. 38–39).
Beslut om registrering av älgskötselområden enligt 3 § första stycket
jaktförordningen får enligt 58 § jaktförordningen överklagas hos Naturvårdsverket.
Regeringen föreslår nu att älgjakten ska bedrivas i en ny form av älgskötselområde,
samtidigt som bestämmelserna om jakten utanför dessa
områden förenklas (se avsnitt 6.3 och 6.4). Ett älgskötselområde får
vägras registrering eller avregistreras om det inte uppfyller vissa lämplighets-
och storlekskrav och får dessutom avregistreras om förvaltningen
sker i strid med föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av
lagen.
Avregistrering kan således ske inte endast av skäl som sammanhänger
med överväganden om lämplighet i biologiskt eller jaktligt hänseende,
utan även när myndighetsföreskrifter och beslut överträtts. Regeringen
Prop. 2009/10:239
43
anser därför att prövningen av såväl registrering som avregistrering av
älgskötselområden av rättssäkerhetsskäl bör ske i domstol.
Enligt nuvarande regler får beslut om tilldelning för jakt inom licensområde
inte överklagas. En möjlighet att överklaga dessa beslut fanns
före den 1 januari 1992, men togs bort efter förslag i prop. 1991/92:9. I
denna fråga anförde föredragande statsrådet följande: ”Naturvårdsverkets
prövning i ett överklagat ärende sker normalt med utgångspunkt i de
handlingar som redan finns i ärendet. Den tid som står till förfogande för
handläggningen av ett överklagat ärende är kort. Naturvårdsverkets prövning
blir därigenom mindre meningsfull. Normalt saknar verket möjligheter
att göra en mer korrekt bedömning i tilldelningsfrågan än den
länsstyrelsen gjort. Jag delar därför bedömningen att beslut om tilldelning
av älg inte skall kunna överklagas.” Regeringen anser att denna
bedömning alltjämt äger giltighet. Beslut om fastställande av tilldelning
bör därför inte heller i fortsättningen kunna överklagas.
Enligt 54 § tredje stycket meddelar regeringen föreskrifter om överklagande
av beslut som har fattats av en myndighet med stöd av ett
bemyndigande i lagen. Bestämmelsen, som närmast är av upplysningskaraktär,
får anses överflödig och bör därför utgå.
6.6 Samernas jakt efter älg
Regeringens förslag: Älgförvaltningssystemet ska gälla även i de
delar av landet där medlemmar i en sameby har rätt att jaga.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län, Viltskadecenter,
Jägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund tillstyrker förslaget.
Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att förslaget är svårt att
genomföra i praktiken. Statens fastighetsverk, Jordbruksverket och
Skogsindustrierna anser att ett mer detaljerat förslag behöver tas fram
och att konsekvenserna för samernas jakt bör utredas. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser att avskaffandet av dubbelregistreringen kräver
lagändring och att älgjakten måste anpassas till de rättigheter samerna har
enligt rennäringslagen. Sametinget anser att det i och för sig är bra med
ett transparent förslag, men avsaknaden av konsekvensanalyser medför
att man inte kan inordna samisk jakträtt i detta system utan ytterligare
utredning och tydliggörande. Det finns enligt Sametinget för närvarande
inget alternativ till systemet med dubbelregistrering av licensområden för
att beakta samernas rättigheter. Svenska Jägareförbundet finner att
resonemangen i betänkandet är relativt bristfälliga och att det förekommer
slutsatser som förbundet uppfattar som tveksamma. De föreslagna
förändringarna löser inte på något sätt de särskilda problem som
dubbelregistreringen medför även om själva begreppet dubbelregistrering
försvinner. Det krävs även en tydlig definition av hur markägarens och
samebymedlems jakträtt får utövas i förhållande till varandra. Svenska
Samernas Riksförbund (SSR) anser att utredningens förslag innebär att
innehavare av jakträtt tvingas in i en form av samverkan, vilket innebär
ett ingrepp i den enskildes rätt. Samisk jakträtt är skyddad mot tvångsProp.
2009/10:239
44
förfoganden utan ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. SSR
anser vidare att det inte är utrett hur samebymedlemmarnas inflytande
ska garanteras ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det mest
naturliga vore att registrera samebyarnas betesområde där som egna
älgskötselområden. Det är inte heller utrett hur jakträtten ska garanteras
på vinterbetesmarkerna.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sametinget och Svenska Samernas Riksförbund
efterlyser en analys av den samiska jakträtten och anser att det är
omöjligt att gå fram med förslaget i avsaknad av en sådan analys.
Skälen för regeringens förslag
Jakträtten i renskötselområdet
Medlem i sameby får enligt 25 § rennäringslagen jaga på utmark inom de
delar av samebyns betesområde som hör till renbetesfjällen i Jämtland
eller lappmarkerna i Västerbottens och Norrbottens län när renskötsel är
tillåten där. Jakträtten gäller på både statlig och privat mark och jakten
får ske såväl till husbehov som till försäljning. Jakträtten ingår i den
bruksrätt som renskötselrätten utgör och är underkastad de begränsningar
som följer av jaktlagstiftningen. Samebymedlem har dock inte ensamrätt
till jakten på dessa marker eftersom markägaren har den jakträtt som
följer med äganderätten till marken. Det finns således en ”dubbel” jakträtt.
I betänkandet Jakt och fiske i samverkan (SOU 2005:116) behandlas
frågan om grunderna för och omfattningen av samebymedlemmarnas och
markägarnas jakt- och fiskerätt i lappmarkerna och på renbetesfjällen.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Det kan dock i sammanhanget nämnas att Girjas sameby i Norrbottens
län våren 2009 stämt staten med yrkande i första hand att samebyn har
ensamrätt till jakt och fiske inom den del av samebyns område som
ligger på statens fastighet Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 och att byn
där har ensam rätt att förfoga över jakt- och fiskerätten. I andra hand
yrkas att rätten till jakt och fiske är delad mellan samebyn och staten och
att byn gemensamt med staten ska ha förfoganderätt över jakt och fiske.
Av 32 § rennäringslagen framgår att jakt- och fiskerätt på kronomark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen endast får upplåtas om det
kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Det krävs dessutom att
upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård. Ett vidare krav
är att upplåtelse kan ske utan besvärande intrång i samebymedlemmarnas
rätt till jakt och fiske enligt 25 § rennäringslagen. Det är länsstyrelsen
som beslutar om upplåtelse av statens mark på renbetesfjällen och
ovanför odlingsgränsen. Upplåtelsen ska som huvudregel ske mot avgift,
som fördelas mellan samebyn och samefonden. För mark inom dessa
områden som ägs av annan än staten, liksom statens mark utanför dessa
områden, gäller jaktlagstiftningens bestämmelser.
Prop. 2009/10:239
45
Nuvarande älgjaktssystem i renskötselområdet
I proposition 1986/87:58 om jaktlag m.m. konstateras att det förhållandet
att varken samerna, de nyttjanderättshavare till vilka jakt upplåtits eller
de privata markägarna har en oinskränkt jakträtt inom sina respektive
jaktområden innebär särskilda problem vid övergång till enbart licensjakt.
I propositionen föreslogs därför ett system som innebär att licensområdena
får överlappa varandra på samma sätt som jakträtten gör.
För de samebyar som har betesrätt ovanför odlingsgränsen, fjällsamebyarna,
innebär detta att som licensområde för varje sameby inregistreras
byns hela betesområde ovanför odlingsgränsen. Inom detta större
licensområde registreras särskilda licensområden omfattande den privatägda
marken. För registrering av betesområdet står samebyn som
sökande. Registreringen av privatmarken som licensområden sker på
ansökan av markägarna.
Det ankommer på länsstyrelsen att besluta om registrering av licensområdena
och om tilldelning av älg till respektive område. Det kan enligt
propositionen inte undvikas att dubbelregistreringen gör det svårare att
bestämma tilldelningen.
Länsstyrelsen är hänvisad till en skälighetsbedömning. Det som måste
ske är en fördelning av den totala älgtilldelningen för hela betesområdet
ovanför odlingsgränsen mellan å ena sidan samebyn inklusive de nyttjanderättshavare
som får tillstånd att jaga på kronomarken och å andra
sidan jakträttshavarna på de privata markerna. Denna fördelning leder till
att jakträttshavarna på de enskilda markerna inte kan göra anspråk på att
själva få hela den tilldelning som annars skulle svara mot deras markinnehav.
Med andra ord ska samebyns tilldelning bestämmas dels med
hänsyn till älgproduktionen på kronomarken, dels med hänsyn till att
samerna också har rätt att jaga på den privatägda marken.
När länsstyrelsen beslutat om tilldelningen beslutar den också om
upplåtelse av älgjakt på kronomarken genom att bestämma dels vilka
områden som ska upplåtas, dels hur stort antal och vilka slags djur som
ska få skjutas inom dessa områden. Hänsyn måste tas till samernas jakträtt
på de upplåtna områdena. Nyttjanderättshavarna får alltså skjuta ett
mindre antal djur än vad som svarar mot de upplåtna områdenas storlek
och kvalitet.
I propositionen behandlas vidare hur det skulle vara möjligt att undvika
säkerhetsproblem när olika grupper jagar på samma mark. För att få en
från säkerhetssynpunkt godtagbar jakt bör det undvikas att samerna jagar
över hela sitt licensområde samtidigt med jaktlagen på upplåten kronomark
och på privatmark. En lösning på problemet är enligt propositionen
att i samförstånd med samer och andra jakträttshavare göra en geografisk
uppdelning. Det naturliga är i sådant fall att samerna jagar på den del av
kronomarken som inte har upplåtits till andra jägare. Den andra möjligheten
är att bestämma skilda jakttider för de olika jaktlagen. Det kan
förutsättas att det i första hand blir fråga om att bestämma skilda jakttider
för samerna och nyttjanderättshavarna på kronomarken. Om samerna inte
räknar med att kunna fälla hela sin tilldelning på kronomarken utanför de
upplåtna områdena bör samebyn begära att länsstyrelsen beslutar om en
uppdelning av jakttiderna. Det kan naturligtvis också bli nödvändigt att
Prop. 2009/10:239
46
bestämma en jakttidsfördelning som omfattar även jaktlagen på den
privata marken.
I propositionen behandlades även skogssamebyarnas situation. Det
pekades på att den föreslagna lösningen för dem innebär att hela betesområdet
registreras som samebyns licensområde. Inom detta skulle
dessutom licensområden för numera Sveaskog AB och de privata markägarna
behöva registreras. I propositionen betonas vidare att det bör vara
möjligt att förhandlingsvägen klara ut olika praktiska problem.
Syftet med förslaget är enligt propositionen inte annat än att lägga fast
vissa principer som kan ligga till grund för överenskommelser mellan
berörda parter. Det bör ankomma på länsstyrelsen att svara för att nödvändiga
överläggningar kommer till stånd. Förslaget innebär inte något
hinder mot exempelvis en överenskommelse om att samerna ska ta ut sin
älgtilldelning inom ett eller flera avgränsade jaktområden inom samebyn.
En sådan lösning kan kombineras med skilda jakttider så att också andra
jaktlag kan jaga på området eller områdena.
Sådana överenskommelser bör underlättas av att överläggningarna kan
ske med utgångspunkt i ett system som förutsätter att alla berörda parter
lämnar sitt bidrag till att jakten organiseras på ett lämpligt sätt.
I propositionen förutsätts att fjällsamebyarna liksom hittills kommer att
bedriva all älgjakt ovanför odlingsgränsen. Det finns emellertid inte
något principiellt hinder mot att även nedanför odlingsgränsen tillämpa
den förordade ordningen med ”dubbelregistrering” av licensområden.
Skulle en sådan jakt bli aktuell bör den tas upp till diskussion och övervägande
i varje enskilt fall.
Det framtida älgjaktssystemet i renskötselområdet
Älgskötselområden
Naturvårdsverket rekommenderar i sina allmänna råd att älgskötselområden
bildas på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. Det har
dock hittills bara bildats ett älgskötselområde, på renbetesfjäll i norra
Jämtland. Som framgått tidigare föreslås nu ett system för älgförvaltningen
som är ekosystembaserat. I ett sådant system måste alla parter
delta och gemensamt verka för att nå de mål som ställs upp. Samernas
jakträtt innebär att de, liksom övriga jakträttshavare, måste ges möjlighet
att delta i förvaltningen av älgen och att de, liksom andra som vill jaga
älg, måste ta sitt ansvar för en ekosystembaserad förvaltning av älgen.
Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det saknas skäl att
undanta någon del av landet från möjlighet till registrering av älgskötselområde.
Det är en uppgift för samtliga jakträttshavare att samverka för att
registrera älgskötselområden. I likhet med vad som anfördes när licensjakten
infördes bör länsstyrelsen ha ett ansvar för att nödvändiga överläggningar
kommer till stånd. Länsstyrelsen får nu ett än mer uttalat
ansvar för uppföljning av älgförvaltningen. Detta bör dock gå att kombinera
med uppdraget att förvalta jakten inom vissa områden ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Statens fastighetsverk måste som
förvaltare av skogen också vara delaktig i älgförvaltningen. Ett visst
område bör endast kunna registreras som ett älgskötselområde, någon
Prop. 2009/10:239
47
möjlighet att registrera samma mark för olika områden bör därför inte
finnas.
Älgmarken utanför älgskötselområdena
Regeringen föreslår i avsnitt 6.4 att jakt på vuxen älg ska få bedrivas
även på mark som inte omfattas av ett älgskötselområde. Det nuvarande
systemet med registrering av tre olika typer av licensområde förenklas
dock genom att dessa slås samman till en. Minsta tilldelning för ett
licensområde är en älgkalv. Liksom idag kommer därför att gälla att det
måste ske en fördelning mellan markägarna och samebyn av det totala
antalet älgar som får fällas på renbetesfjällen och i lappmarkerna.
Jakträttshavarna på den privata marken kan därför inte heller i fortsättningen
göra anspråk på att själva få fälla det antal älgar som annars
skulle svara mot deras markinnehav.
6.7 Inventering och rapportering
Regeringens bedömning: Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket
och Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att efter samråd med
markägarnas och jägarnas organisationer ta fram förslag till metoder
som bör användas rutinmässigt inom älgförvaltningsområdena för
inventering av älgpopulationer samt metoder för att fastställa foderprognoser.
I uppdraget bör ingå att så långt möjligt kvantifiera effekterna
av olika inventeringsresultat.
Referenspopulationerna av älg är viktiga för förvaltningen och bör
finnas kvar.
Utredningens bedömning: Utredningen tar inte upp frågan om vilka
inventeringsmetoder som bör användas i syfte att erhålla en kunskapsbaserad
adaptiv förvaltning av älgen. Vad avser referenspopulationer av
älg överensstämmer utredningens förslag med regeringens.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser anser att förslag inom
området saknas. Dessutom ser de en brist i att finansieringen inte utretts
närmare i denna del. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det inte
finns tillräckligt med medel för dessa uppgifter i älgvårdsfonden. Skogsstyrelsen
förordar att underlag om fodertillgång och skogsskador ska
finansieras av skogsbruket, jägare och samhälle. Om alla dessa parter är
med och finansierar undviks t.ex. att orimliga krav på noggrannhet ställs
vilket kan bli fallet om vissa parter inte medverkar till finansieringen.
Detta kan antingen ske genom en ökning av myndighetsanslaget eller
genom en ökning av fällavgifterna och att möjligheten att finansiera
Skogsstyrelsens inventeringsarbete från älg- eller viltvårdsfonderna
tydliggörs. Naturvårdsverket påpekar att frågan om inventering/viltövervakning
är utelämnad, vilket begränsar möjligheterna till uppföljning av
uppsatta mål och därmed även möjligheterna med en adaptiv förvaltning.
För att kunna ha en adaptiv förvaltning av den svenska älgstammen
behövs förutom bra populationsdata och en tillförlitlig avskjutningsstatistik
också data av god kvalitet gällande könskvot, ålderstruktur,
Prop. 2009/10:239
48
reproduktion, naturlig dödlighet, predation m.m. samt dessutom god
kunskap om älgpopulationens hälsotillstånd. Idag saknas tillförlitlig kunskap
om detta på såväl lokal, regional som nationell nivå. Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) anser att en uthållig viltförvaltning inte
gynnas av ett stort antal inventeringsmetoder utan en sådan behöver ett
fåtal kvalitetssäkrade metoder som uthålligt används av alla aktörer.
”Älgobsen” är ett bra exempel på en metod som under en längre tid har
använts i förvaltningen. SLU delar uppfattningen att vissa inventeringsmetoder
har låg tilltro, men det beror främst på bristande kvalitetssäkring.
Problemet är alltså inte brist på goda metoder utan att själva
utförandet av metoderna sällan är kvalitetssäkrat samt att de olika
parterna ofta saknar tilltro till de inventeringar som utförts av motparten.
Allt detta är ytterst en kompetens- och samarbetsfråga. Sveaskog AB
anser att det är en förutsättning att alla basinventeringar genomförs på
älgförvaltningsområdesnivå. Finansieringsförslag och ansvarsfördelning
av såväl inventeringskostnader som arvodering och utbildningskostnader
för älgförvaltningsgrupperna är otillräckligt belysta. Vikten av att erforderliga
inventeringar kommer till stånd som bas för den adaptiva
förvaltningen bör understrykas. I utredningen är dock inte tillräckligt
belyst vem som har ansvaret för att så sker och förslaget bör kompletteras
i den delen. Skogsindustrierna stöder utredningens slutsats att bättre
underlag för beslut måste tas fram. Detta gäller i synnerhet för södra
Sverige där den i dag gängse rutinen för inventering, älgbetesinventering
(ÄBIN), inte fungerar särskilt bra. Dessutom är det svårt att finansiera
och genomföra inventeringar på grund av att ägoförhållandena är så
splittrade. Underlagen måste också göras lätt- tillgängliga. En finansierad
skadeinventeringsrutin måste tillskapas, gärna med Skogsstyrelsen som
huvudman. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att ett gediget underlag
för förvaltningen på älgförvaltningsområdesnivå är en grundläggande
förutsättning för en adaptiv förvaltning. Det gäller uppgifter om älgpopulationen,
fodertillgång och betesskador. LRF betonar vikten av att
finansieringen av detta måste lösas på ett tillfredsställande sätt. Till
skillnad från utredaren anser LRF inte att faktaunderlaget i huvudsak ska
finansieras av skogsbruket, utan av Skogsstyrelsen, Viltvårdsfonden och
de länsvisa fällavgifterna.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, Skogsbrukets markägargrupp,
Norra Skogsägarna, länsstyrelserna i Örebro, Hallands och
Stockholms län, Sveaskog AB, Sveriges jordägareförbund och Skogsindustrierna
tillstyrker promemorians förslag. Länsstyrelsen i Hallands
län vill att uppdraget med att ta fram inventeringsmetoder utökas till att
omfatta framtida revideringar av föreslagna metoder. Referenspopulationerna
av älg föreslås användas vid metodutvecklingen. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att uppdraget att ta fram metoder bör finansieras på
annat sätt, t.ex. genom ett övergripande anslag och inte genom fällavgifterna.
Jägarnas Riksförbund poängterar vikten av betesinventering.
Länsstyrelsen i Jämtlands län delar delvis promemorians bedömning.
Länsstyrelsen anser att uppdraget för val av inventeringsmetoder ska ges
till Naturvårdsverket när det gäller storleken på älgstammar medan
Skogsstyrelsen ska ha ansvaret för inventeringsmetoder när det gäller
skogsskador. Södra skogsägarna och Sveriges jordägareförbund framProp.
2009/10:239
49
håller att markägarna ska involveras i arbetet med att ta fram inventeringsmetoder.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar ett fåtal
enkla kvalitetssäkrade inventeringsmetoder som används av alla aktörer.
Svenska Jägareförbundet anser att uppdragen bör ges till relevanta
forskande institutioner istället för till Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen bör
däremot få i uppdraget att ta fram rekommendationer för hur rekrytering
av triviallöv kan underlättas genom anpassad skogsskötsel och se till att
de omsätts i praktiken.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen finner i likhet med
ett flertal remissinstanser att det är nödvändigt att ha tillgång till bl.a.
avskjutningsstatistik, uppgifter om älgstammens demografiska processer,
foderresurser, skogsskador, viltolyckor och förekomst av rovdjur om vi
ska kunna uppnå en ekosystembaserad lokal förvaltning av älgen som är
adaptiv. Sådana uppgifter bör i de flesta fall avse både aktuella förhållanden
och prognoser för framtiden. Ansvaret för att ta fram underlag
måste även i framtiden ligga hos markägare och jägare även om älgförvaltningsgruppen
har ett ansvar för att genom en dialog med intressenterna
och länsstyrelsen verka för att det finns tillräckligt underlag för
förvaltningen. Regeringen gör bedömningen att det finns ett flertal väl
fungerande inventeringsmetoder redan idag, men att metoderna för dessa
bör tydliggöras och kvalitetssäkras. Bland de inventeringsmetoder som är
vanligt förekommande i dagens älgförvaltning kan nämnas spillningsinventering,
avskjutningsstatistik, observationer av älg under jakten
(älgobs), skogsskadeinventering avseende älg (ÄBIN) samt flyginventering.
I södra Sverige på tallfattiga marker saknas dock en motsvarighet
till ÄBIN. En sådan bör därför utformas. Skogsstyrelsen har i
redovisningen av regeringsuppdrag om vidareutveckling av pågående
viltskadeinventering till att omfatta andra viltskador än älg, uppskattat att
en utvecklad ÄBIN för sydsvenska förhållanden skulle kosta cirka
2 000 000 kronor.
Regeringen anser mot bakgrund av de krav som ställs på en ekosystembaserad
lokal förvaltning att det bör uppdras åt Sveriges lantbruksuniversitet,
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter samråd med
markägarnas och jägarnas organisationer, att föreslå inventeringsmetoder
och metoder för att fastställa foderprognoser som kan accepteras av de
ingående parterna och som regelmässigt bör användas i älgförvaltningen.
I uppdraget bör ingå att utveckla lämpliga inventeringsmetoder och/eller
vidareutveckla befintliga metoder samt ta fram tydliga manualer för
genomförandet av dessa. Inventeringsmetoderna bör kunna kvalitetssäkras.
Inom ramen för uppdraget bör Skogsstyrelsen uppskatta inkomstbortfallet
för skogsägare vid olika skadenivåer samt efter samråd med
Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet analysera hur rådande
betestryck inverkar på landskapets trädslagsblandning och dess
konsekvenser för biologisk mångfald. Utifrån dessa underlag bör det vara
möjligt för viltförvaltningsdelegationerna att formulera övergripande mål
för älgförvaltningen i länet. Skogsstyrelsen ska även verka för att
befintlig kunskap om foderproducerande åtgärder tas till vara och sprids
samt utveckla och föreslå skogsbruksmetoder som ger en större
rekrytering av lövträd i framtiden. I områden med rovdjur blir rovdjurspolitiken,
i form av mål för och förekomst av främst varg och björn,
styrande för hur förvaltningen av älgen ska planeras och genomföras.
Prop. 2009/10:239
50
Sveriges lantbruksuniversitet bör därför ges i uppdrag att presentera
effekterna av stora rovdjur på älgstammar av olika täthet och tydliggöra
vilka nivåer stammen bör ha för att medge jakt i olika omfattning. Det
kan även vara lämpligt att ge förslag till hur åldersstrukturen i stammen
bör vara efter jakt för att nå målet om en älgstam av hög kvalitet också i
områden med stora rovdjur. Även andra ekosystemaspekter av förvaltningen
av älg i ett naturresurssystem där stora rovdjur ingår bör redovisas.
Det bör även ingå att på ett för förvaltningen ändamålsenligt sätt
redovisa hur inventeringsresultat av stora rovdjur kan användas som
redskap i älgförvaltningen.
Länsstyrelserna använde år 2007 sammanlagt drygt 2 100 000 kronor
till inventeringar. Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att
det är viktigt att den långsiktiga finansieringen av utökade inventeringar
säkerställs. Utredningens förslag om ökade intäkter från fällavgifter bör
kunna innebära ett tillskott om i vart fall 20 miljoner kronor till älgvårdsfonderna
vilket bör ge utrymme för de inventeringar som är en förutsättning
för en adaptiv förvaltning av älgen.
Referenspopulationer av älg
Inom Sveriges lantbruksuniversitet bedrivs projektverksamhet som arbetar
med referenspopulationer av älg i olika delar av Sverige. Att följa
sådana populationer kan ge viktig och användbar kunskap om hur älgen
påverkas av olika former av förändringar i form av bl.a. klimat,
förekomst av rovdjur och tillgång till foder. Det är därför angeläget att
sådana referenspopulationer följs kontinuerligt och utan avbrott.
Regeringen vill därför framhålla vikten av att övervakningen av Sveriges
referenspopulationer av älg fortgår.
7 Kunskapsstöd
7.1 IT-plattform och rapportering
Regeringens bedömning: En gemensam IT-plattform för älgförvaltningen
bör inrättas, där de som ansvarar för förvaltningen inom länsstyrelsen,
älgförvaltningsområden och älgskötselområden kan få tillgång
till relevanta data om skogen, älgen m.m. En sådan plattform bör
också kunna användas för ekonomiadministration inom älgförvaltningen.
En förutsättning för en kunskapsbaserad älgförvaltning som är
adaptiv är en kontinuerlig uppdatering av relevanta data om bl.a.
avskjutning. Rapportering bör kunna ske på lokal nivå. Naturvårdsverket
bör därför ges i uppdrag att efter samråd med länsstyrelserna,
Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda och föreslå ett
gemensamt datastöd för älgförvaltningen. I utredningen bör övervägas
om befintliga redan förekommande system såsom ”Viltdata.se” kan
användas eller om erfarenheter från dessa bör tas tillvara inom ett nytt
system. Arbetet bör genomföras i samarbete med representanter för
Prop. 2009/10:239
51
jägarorganisationerna och markägarna. En skyldighet att rapportera
avskjutning inom två veckor från det att en älg har fällts bör införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Datasystemet föreslås även vara kopplat till det uppdrag som
Sveriges lantbruksuniversitet har att bedriva fortlöpande miljöanalys.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till
utredningens förslag. Svenska Jägareförbundet, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges lantbruksuniversitet, Skogsindustrierna och Viltskadecenter
förespråkar att det av Jägareförbundet utvecklade datasystemet
Viltdata.se används. I flera av remissvaren framhålls att en viktig
förutsättning för att rapportering ska kunna ske inom en vecka är att det
finns ett webbaserat gemensamt IT-system där jaktlagen själva kan
rapportera avskjutningen. Annars väntas belastningen på länsstyrelserna
bli stor.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Hallands, Örebro och Jämtlands
län samt Sveaskog AB.
Rapportering av fälld älg
Jägarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet och Sveriges jordägareförbund
anser att en vecka är för kort tid för att hinna rapportera fälld älg
medan Länsstyrelsen i Örebro län, Skogsindustrierna, Södra Skogsägarna
och Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i regeringens förslag
om rapportering av fälld älg inom en vecka. Länsstyrelsen i Hallands län
anser att det måste finnas någon möjlighet att införa sanktioner mot dem
som missköter sig om rapportering inom en vecka ska fungera
IT-plattform
Länsstyrelsen i Örebro län anser att det optimala vore att älgjaktssystemet
införlivas i Naturvårdsverkets kommande rovviltssystem.
Skogsindustrierna, Södra skogsägarna, Lantbrukarnas Riksförbund,
Sveaskog AB och Sveriges jordägareförbund förespråkar systemet Viltdata.
se. Sveriges jordägareförbund, Norra skogsägarna och Skogsägarnas
markägargrupp vill att Naturvårdsverket ska ha huvudansvaret
för den älgdatabas som ska upprättas. Länsstyrelsen i Jämtlands län stödjer
regeringens förslag, men påpekar att förslaget att koppla länsstyrelsens
ekonomihantering inom älgförvaltning till nya IT-stödet kräver
effektiv utveckling för att undvika dubbelarbete för länsstyrelserna. Detta
eftersom länsstyrelserna har krav på sig att hantera hela sin ekonomi
inom länsstyrelsernas gemensamma ekonomisystem.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län poängterar att positiva erfarenheter
finns i länet av att sammankoppla länsstyrelsens ekonomisystem med
Internetapplikationen Moosecare och JAS vid fakturering av fällavgifter.
En daglig överföring mellan Moosecare och JAS är en mycket bra
lösning vad gäller anmälan av fällda älgar och älgobs som fungerat väl i
Prop. 2009/10:239
52
flera år i länet. Svenska Jägareförbundet är kritiska till formuleringen att
Sveriges Lantbruksuniversitet och Skogsstyrelsen, efter samråd med
Naturvårdsverket och Jägareförbundet, ska ta fram förslag till metoder
för inventering av älgpopulationer. Detta arbete bör istället utföras av
Jägareförbundet i samverkan med SLU och Naturvårdsverket, medan
Skogsstyrelsen bör få i uppgift att ta fram metoder för foderskattningar
och foderprognoser. Länsstyrelsen i Hallands län vill uppmärksamma
regeringen på att data inte ska samlas in på ”jaktlagsnivå” som föreslagits.
Dessa data är främst av intresse för de enskilda jaktlagen och
fungerar inte för den analys som är nödvändig för älgförvaltningen.
Information om vilket jaktlag som fällt älgen ska givetvis vara en del av
den lämnade informationen. Landet bör istället delas in i ett rutnät av
lämplig storlek. Jaktlagen ska rapportera inom vilken ruta som älgen är
fälld. På detta vis går det att skapa en koppling mellan fällda älgar och en
geografisk analys. Trafikdödade och fällda älgar efter skyddsjakt kommer
därmed också in i systemet på ett självklart sätt. Länsstyrelsen i
Södermanlands län föreslår att IT-portalen utrustas med ett signalsystem
som uppmärksammar områden som otillbörligt avviker från sin
skötselplan.
Skälen för regeringens bedömning: Många remissinstanser har framfört
att det finns stora brister både när det gäller tillgång till underlag för
älgförvaltningen och kvaliteten på de underlag som finns.
IT-plattform
Sedan den 1 januari 2009 har länsstyrelserna en gemensam IT-organisation
och en gemensam IT-miljö. När det gäller administrationen av
älgförvaltningen använder samtliga länsstyrelser samma system, det s.k.
JAS-systemet, vilket dock inte är centraliserat. Den rapporteringsskyldighet
avseende skjutna älgar som åligger jägarna kan i vissa län göras via
JAS.
Svenska Jägareförbundet har tagit fram ett webbaserat system med
syftet att ge underlag till förvaltning och övervakning av jaktbart vilt,
”Viltdata”. En av målsättningarna med Viltdata har varit att konstruera
en älgdatabas för att tillgodose jägarnas och länsstyrelsernas behov när
det gäller älgen. Det finns en extern referensgrupp med representanter för
länsstyrelser, Naturvårdsverket, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Sveaskog
AB och LRF.
I älgdatabasen i Viltdata kan hanteras bl.a. avskjutning, anmälan om
jaktresultat till länsstyrelsen, älgobs, slaktvikter, ålderssammansättning,
reproduktionsdata, hornutveckling, övrig avgång (trafik, stora rovdjur
med mera), rovdjursobs samt publika rapporter och sammanställningar.
De stora skogsbolagen har sina egna system för älgförvaltning med
rapportering via Internet. Dessutom går flera lokala projekt om älg att
följa via Internet.
Rapportering av fälld älg
En förutsättning för en adaptiv förvaltning är att nödvändiga data rapporteras
kontinuerligt under jakten och att de omgående blir tillgängliga.
Prop. 2009/10:239
53
Skyldigheten att rapportera jaktresultat bör därför utvidgas så att avskjutning
ska rapporteras inom två veckor från det att en älg har fällts.
Ett gemensamt datasystem för hela Sverige
Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns många fördelar
med att ha ett nationellt system för förvaltningen av älgen. Med hänsyn
till de samhällsintressen som är berörda och det ansvar som staten bör ta
för älgförvaltningen finns ett behov av att ha tillgång till nödvändiga
underlag. Även om älgförvaltningsområdena ska omfatta merparten av
en älgstam kommer det alltid att finnas älgar som rör sig mellan olika
områden och de underlag som tas fram inom angränsande älgförvaltningsområden
kan vara av betydelse vid förvaltningen. Samtliga underlag
bör därför vara tillgängliga för dem som är involverade i förvaltningen
av älgen. Regeringen anser därför att det finns behov av ett nationellt
datasystem för älgförvaltningen. Inrättandet av ett gemensamt datasystem
för alla länsstyrelser i län med älg underlättas av att länsstyrelserna
nu har en gemensam IT-organisation. Även den omständigheten att
länsstyrelsen har den administrativa uppgiften att registrera älgskötselområden
talar för att låta länsstyrelsen administrera ett gemensamt
system. Naturvårdsverket bör därför ges i uppdrag att tillsammans med
länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda
och föreslå ett gemensamt datastöd för älgförvaltningen. I det arbetet bör
även representanter för jägarorganisationerna och markägarna delta. I
utredningen ska övervägas om befintliga redan förekommande system
kan användas eller om erfarenheter från dessa kan tas tillvara. Flera
remissinstanser har förespråkat Svenska Jägareförbundets IT-portal
Viltdata.se som ett lämpligt redan befintligt stöd i älgförvaltningen.
Systemet har idag en hög anslutning på jaktlagsnivå. Det finns många
fördelar med att vidareutveckla ett redan befintligt system med många
användare.
Naturvårdsverket arbetar med frågan om ett nytt datasystem för
rovviltförvaltning varför det kan finnas anledning att överväga om det
finns skäl att samordna ett system för älgförvaltningen med det för
rovviltförvaltning.
Vad ska datasystemet innehålla?
Ett kunskapsstöd för förvaltningen bör svara mot följande kravbild. Alla
data bör samlas på ett ställe och vara tillgängliga för dem som deltar i
älgförvaltningen. Stödet bör vara enhetligt över landet och det bör finnas
en skyldighet att lämna uppgifter. Det ska vara en skyldighet för alla som
jagar älg att inom två veckor rapportera att en älg fällts. Ett önskemål är
att även älgobs bör kunna rapporteras fortlöpande i ett sådant system.
Datastödet bör motsvara behovet hos alla de olika kategorier som
använder det, myndigheter, älgförvaltningsgruppen, älgskötselområdet,
markägare och enskilda jägare. Ett datastöd för älgförvaltningen måste
också kunna möta behoven hos de olika nivåerna inom förvaltningen,
län, älgförvaltningsområde och älgskötselområde, både geografiskt och
när det gäller olika funktioner. Rapportering måste kunna ske lokalt och
Prop. 2009/10:239
54
datastödet bör därför möjliggöra registrering av jaktlag eller jaktområden.
Dessutom bör de inventeringar som utförs på lämpligt sätt
kunna kopplas till den geografiska plats där inventeringen utförts.
Länsstyrelsens ekonomihantering inom älgförvaltningen bör också kopplas
till det föreslagna datastödet.
7.2 Utbildning
Regeringens bedömning: Medel som från Viltvårdsfonden betalas ut till
Svenska Jägareförbundet för förbundets arbete med lokala samråd i
älgförvaltningen bör i det nya systemet istället överföras till två nya
områden. Jägareförbundet bör förstärka sitt arbete med att inom ramen
för älgskötselområdena höja kompetensen hos dem som sköter ett sådant
område. Förbundet bör även inom ramen för det allmänna uppdraget
bistå älgförvaltningsgrupperna i deras arbete med att årligen tolka
inventeringsresultat om bl.a. älgstammens täthet och sammansättning
samt föreslå förvaltningsstrategier. Medel från Viltvårdsfonden lämnas
till Sveriges lantbruksuniversitet för utformandet av en utbildning i
adaptiv älgförvaltning. Den färdiga utbildningen ska i första hand ges
ledamöter i älgförvaltningsgruppen samt länsstyrelsens personal, men
även viltförvaltningsdelegationernas ledamöter bör kunna komma i fråga.
Utbildningarna kan ske i länsstyrelsernas eller annan lämplig organisations
eller myndighets regi. Arbetet bör ske i samråd med Naturvårdsverket,
Skogsstyrelsen och markägarnas och jägarnas organisationer.
Länsstyrelserna bör ha ett ansvar för att bistå med kunskapsstöd när det
gäller förvaltnings- och skötselplaner.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Västernorrlands och
Norrbottens län, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Viltskadecenter, Svenska
kyrkan och Svenska Jägareförbundet är övervägande positiva till
förslaget om att SLU ska ta fram en utbildning i adaptiv förvaltning. SLU
framhåller dock att utbildningen bör bekostas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att Svenska Jägareförbundet bör bära
det huvudsakliga ansvaret för utbildningarna av älgskötselområdena,
älgförvaltningsgrupperna och länsstyrelsens tjänstemän i stället för SLU.
Svenska Jägareförbundet anför att det nya systemet för älgförvaltning
blir en gigantisk, rikstäckande apparat som kommer att engagera flera
tusentals människor. Det innebär med nödvändighet att huvuddelen av
arbetet, såväl utbildningsinsatser som själva förvaltningsarbetet, i stort
måste baseras på ideella krafter. Förbundet anser därför att dessa insatser
i huvudsak måste genomföras av de inblandade jägar- och markägarorganisationerna
i samverkan. Jägarnas Riksförbund föreslår att länsstyrelserna
ökar samverkan sinsemellan för att möjliggöra ökad specialistkompetens
och ekonomiska besparingar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Prop. 2009/10:239
55
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro och Västernorrlands
län, Sveaskog AB, Jägarnas Riksförbund, Sveriges jordägareförbund,
Norra skogsägarna och Skogsbrukets markägargrupp instämmer i att ett
kunskapslyft krävs för aktörerna i det föreslagna systemet samt att SLU
är en lämplig instans att tillhandahålla utbildning. Sveaskog AB och
Skogsindustrierna framhåller att Svenska Jägareförbundets har en rikstäckande
organisation som, om förbundet är intresserat av det, borde
kunna driva den föreslagna utbildningen i samverkan med markägarna.
Motstående synpunkt presenteras av Norra skogsägarna och Skogsbrukets
markägargrupp som motsätter sig att Jägareförbundet ska överta
SLU:s huvudansvar för utbildningarna av älgskötselområdena, älgförvaltningsgrupperna
och länsstyrelsernas personal.
Sveriges jordägareförbund och Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer
sig positiva till att medel som frigörs från det allmänna uppdraget när de
lokala samråden utgår kan användas till annat. Södra skogsägarna
framhåller att utbildning av älgförvaltningsgrupperna bör vara ett samarbete
mellan SLU, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i nära samverkan
med markägare och jägare vilket kräver att ekonomiska resurser
kanaliseras till de senare grupperna.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att en utvärdering visat
att deltagare i det lokala samrådet upplevde de mest grundläggande
delarna i en älgförvaltningsutbildning som komplext och svårbegriplig
och att det därför krävs lärare med hög pedagogisk kompetens. Svenska
Jägareförbundet anser att det är felaktigt att göra en koppling mellan att
de lokala samråden försvinner och ett minskat behov av medel för
förbundet. Enligt förslaget skall medel tas från Jägareförbundets allmänna
uppdrag och istället ges till SLU för utbildningar i adaptiv förvaltning.
Förbundet föreslår istället att finansieringsdelen lämnas utanför
diskussionen.
Skälen för regeringens bedömning: I dag finns inget samlat ansvar
för utbildning och kunskapsstöd till dem som ansvarar för älgförvaltning
inom t.ex. älgskötselområden och dem som deltar i lokala samråd. Olika
intresseorganisationer anordnar utbildning för sina representanter och det
förekommer också att länsstyrelserna ordnar utbildning och seminarier i
vissa frågor. Regeringen anser i likhet med utredningen att kunskapsnivån
i förvaltningen bör förstärkas och avser att vidta åtgärder för att
åstadkomma en sådan förstärkning.
Medlemmarna i de älgförvaltningsgrupper som ska ansvara för att ta
fram en förvaltningsplan för älgförvaltningsområdet med stöd av
tillgängliga underlag kommer att få en uppgift som kräver mycket
kunskap. Det gäller både skogliga frågor om foderresurser och betesskador
och frågor om älgstammens storlek och kvalitet och hur avskjutningen
bör ske för att nå de mål som ställs upp. En viktig utgångspunkt
är att förvaltningen ska vara ekosystembaserad och adaptiv. En förutsättning
för sådan förvaltning är tillgången till kunskap. När ett nytt
system för älgförvaltning ska genomföras krävs ett kraftigt kunskapslyft
för aktörerna. Det finns därför skäl att anordna en särskild utbildning för
dem som ska ingå i älgförvaltningsgrupperna. Regeringen anser att
Sveriges lantbruksuniversitet initialt bör få i uppdrag att ta fram en
utbildning i adaptiv älgförvaltning för dem som utses till ledamöter i
älgförvaltningsgrupperna. Det arbetet bör genomföras i samråd med
Prop. 2009/10:239
56
Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och markägarnas och jägarnas organisationer.
En möjlighet som bör övervägas är att sådan utbildning ges till
länsstyrelserna. Länsstyrelserna skulle sedan i sin tur kunna vidareföra
utbildningen till nya medlemmar av arbetsgrupperna. Även andra universitet,
högskolor och privata aktörer bör kunna genomföra sådan
utbildning. I framtiden bör även studieförbunden kunna bidra med
utbildning för älgförvaltning. Det finns även möjligheter att utveckla helt
nya utbildningsmodeller och metoder t.ex. IT-baserade sådana och olika
former av distansutbildningar. Sådana lösningar kan ge utrymme för
utbildning på olika nivåer inom älgförvaltningen. De bör kunna hålla hög
kvalitet och kunna genomföras till en relativt låg kostnad. Några av
landets högskolor har särskilt utvecklat denna pedagogik, vilket bör tas
till vara.
Viltförvaltningsdelegationerna inom länsstyrelsen erhåller utbildning
av Naturvårdsverket i ett första skede. Den initiala utbildningen är
inriktad på i första hand jaktlagstiftning och rovdjursförvaltning. Regeringen
gör bedömningen att en utbildning av delegationerna är av
särskild vikt så att de har tillräcklig kunskap för att kunna utföra sitt
uppdrag. En gemensam kunskapsbas är viktig för att politiker och representanter
för olika intressen inom delegationerna på ett konstruktivt sätt
ska kunna diskutera olika problemställningar inom viltförvaltningen.
Naturvårdsverket har föreslagit att myndigheten ska få i uppdrag att ta
fram ett nationellt utbildningsprogram för ledamöterna och förordat en
särskild utbildning i ordförandeskap i sådana organ. Regeringen biträder
det förslaget och anser att ett sådant utbildningsprogram även bör
omfatta frågor om älgförvaltning.
En viktig uppgift för länsstyrelserna är att svara för uppföljning av
älgförvaltningen och en del i det uppdraget måste vara att bistå med
kunskapsstöd när det gäller förvaltnings- och skötselplaner. Länsstyrelsernas
uppgifter inom älgförvaltningen innebär att de måste ha
tillgång till erforderlig kompetens. De resurser som redan i dag finns
inom myndigheten när det gäller natur- och miljövård bör kunna utnyttjas
även för uppgifter inom älgförvaltningen. När det finns behov av det
bör möjligheterna till samarbete mellan länsstyrelserna kunna användas
för att få tillgång till speciella kunskaper inom viltekologi m.m. När det
gäller frågor om skogen har Skogsstyrelsen ett uppdrag att bistå med
sådan kunskap.
I syfte att underlätta ingångsättandet av älgförvaltningsgrupperna bör
Naturvårdsverket utarbeta en enhetlig mall för upprättandet av älgförvaltningsområdenas
förvaltningsplaner.
Svenska Jägareförbundet koordinerar de lokala samråd som i dag föregår
viltförvaltningsdelegationernas och länsstyrelsernas arbete med
besluten om tilldelning av älg. För denna uppgift erhåller Jägareförbundet
6 miljoner kronor år 2010. De lokala samråd som sker kommer
att försvinna i och med införandet av den nya älgförvaltningen. Regeringen
gör därmed bedömningen att delar av dessa medel i stället bör
användas för arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan och bidra
till en kompetenshöjning hos dem som deltar i skötseln av älgskötselområden.
Regeringen anser att det är mycket viktigt att stärka engagemanget
och höja kunskapsnivån hos dem som engagerar sig i skötseln av
ett älgskötselområde. Svenska Jägareförbundet bör även inom ramen för
Prop. 2009/10:239
57
det allmänna uppdraget kunna bistå med kompetens på den regionala
nivån bl.a. vad avser uttolkning av inventeringsresultat samt utformning
av förvaltningsstrategier. Viltvårdsfonden bör stå för Sveriges lantbruksuniversitets
kostnader för framtagande av en utbildning i adaptiv förvaltning
riktad till ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna och för länsstyrelsens
personal.
8 Jakttider för älg
Regeringens bedömning: Ingen ändring bör vidtas vad gäller jakttiden
för älg.
Utredningens förslag: Jakttiden för älg ska vara enhetlig på så sätt att
det ska vara tillåtet att jaga älg fr.o.m. den andra måndagen i oktober i
södra Sverige och fr.o.m. den första måndagen i september i norra
Sverige och älgjakt ska sedan vara tillåten t.o.m. den sista februari. I
norra Sverige ska jakt på älg dock inte vara tillåten från den
24 september till den 8 oktober.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, länsstyrelserna i Jönköpings,
Dalarnas och Gävleborgs län, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund, Viltskadecenter, Skogsindustrierna och Sveriges
jordägareförbund ställer sig positiva till utredningens förslag. Länsstyrelserna
i Norrbottens och Jämtlands län samt Svenska Jägareförbundet
har synpunkter på förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län
anser att jakttidens start för södra Sverige och uppehåll för de norra
delarna bör kunna övervägas i förhållande till ny kunskap om älgarnas
brunstperiod. Länsstyrelsen anser det inte lämpligt att den ordinarie
älgjakten tillåts pågå in i februari då det rimligen tär på djurets
näringsbalans att utsättas för jakt vid upprepade tillfällen under senvintern
vilket inte minst gäller de dräktiga hondjuren. Vidare ifrågasätts
lämpligheten att fälla vuxna djur efter årsskiftet eftersom tjurarna då
normalt har fällt sina horn vilket gör det svårt att i vissa lägen avgöra
djurets kön. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att såväl älgförvaltningen
som rennäringsintresset och jägarna har gagnats av möjligheten
av ett regionalt beslutsfattande avseende jakttidens längd. Svenska
Jägareförbundet anser att tidpunkt för avslutandet av jakten bör kunna
beslutas av länsstyrelsen. Länsstyrelserna i Jämtlands och Dalarnas län
önskar att möjligheten till septemberjakt tas bort i deras län.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Västernorrlands och
Jämtlands län, Sveriges jordägareförbund, Skogsstyrelsen och Sveaskog
AB, delar regeringens bedömning. Svenska Samernas Riksförbund finner
det naturligt att det ska finnas ett brunstuppehåll under jakten. När
brunstuppehållet ska ligga i tid måste dock beslutas lokalt av respektive
länsstyrelse utifrån relevanta forskningsfakta. I landets nordligare delar
vore ett brunstuppehåll redan den 24 september direkt förödande då det
finns risk för att snömängden och den stränga kylan efter brunstProp.
2009/10:239
58
uppehållet omöjliggör älgjakt. I praktiken kommer regeringens förslag att
innebära att älgjakten vissa år bara blir drygt två veckor lång i landets
nordligaste kommun. Detta kommer främst att drabba de samiska älgjägarna
som jagar i fjällmiljö. I förlängningen leder detta till att fjällsamebyarna
som idag förväntas jaga ovan odlingsgränsen kommer att ta
upp frågan om jakt nedanför odlingsgränsen. En fråga som hittills inte
drivits av samebyarna men som kommer att tas upp till diskussion. I
Norrbottens län finns dessutom motiv för en kortare jakt än 70 dagar
inom delar av länet förutom av klimatskäl även för att underlätta en
ordnad renskötsel. Älgjakten medför problem i renskötseln om den pågår
in i november Är älgjakten avslutad då älgarna omfördelas i markerna på
grund av årstidsvandringar underlättas renskötseln och konflikter mellan
renskötare och jägare undviks. Skogsindustrierna, Statens fastighetsverk
och Jägarnas Riksförbund ser stora fördelar med en enhetlig och relativt
lång jakttid vilket ger utrymme till lokala variationer runt om i landet.
Lantbrukarnas Riksförbund och Södra skogsägarna förespråkar en lång
jakttid för att underlätta förvaltningen av älgen. Svenska Jägareförbundet
anser det är positivt att viltförvaltningsdelegationerna pekas ut som de
som skall ta beslut om jakttiden inom respektive län samt att länsstyrelsen
föreslås ha kvar möjligheten att begränsa jakttiden.
Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 4.1 redogörs för
gällande tider för jakt efter älg. Bestämmelserna har sin grund i att förutsättningarna
för älgjakt skiljer sig åt i olika delar av Sverige. Skillnader
finns såväl när det gäller klimatfaktorer som förekomst av konkurrerande
hjortvilt och även förekomst av stora rovdjur. I de norra delarna av
Sverige bedrivs rennäring. För att undvika att rennäringen drabbas av allvarlig
störning avlyser länsstyrelsen emellanåt jakt inom stora områden.
Det älgjaktssystem som nu föreslås ställer höga krav på en aktiv
förvaltning med hjälp av bl.a. snabb rapportering av fälld älg och uppföljning
av jakten genom den s.k. älgförvaltningsgruppen. Ett antal
remissinstanser har påtalat att det av bl. a. djurskyddsskäl är tveksamt om
jakten bör fortgå ända in i februari månad. Genom att länsstyrelsen
beslutar om förläggningen av älgjakten lämnas en möjlighet att stänga
jakten av bl.a. djurskyddsskäl. Det ter sig naturligt att viltförvaltningsdelegationerna
inom länsstyrelsen är delaktiga i frågor som rör hur jakttiden
ska förläggas.
9 Skyddsjakt efter älg
Regeringens bedömning: Ansökningar om skyddsjakt bör handläggas
skyndsamt av länsstyrelsen. Naturvårdsverket bör tillsammans
med Skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram riktlinjer för handläggningen
av ansökningar om skyddsjakt.
Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Länsstyrelserna i
Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län, Viltskadecenter, Svenska
Prop. 2009/10:239
59
kyrkan, Jägarnas Riksförbund och Sveriges jordägarförbund instämmer i
att det är viktigt med skyndsam hantering av skyddsjaktbeslut och att det
finns klara riktlinjer för hantering av ärendena. Länsstyrelserna i
Jönköpings, Skåne och Norrbottens län samt Svenska Jägareförbundet
menar att älgstammens numerär i huvudsak ska regleras under den
ordinarie jakttiden. Med den långa jakttid som gäller bör behovet av
skyddsjakt vara litet. Lantbrukarnas Riksförbund har uppfattningen att
skyddsjaktsinstrumentet är mycket trubbigt. Det kan dock även fortsättningsvis
finnas starka skäl att behålla instrumentet. För att skyddsjaktsinstrumentet
ska fungera måste beslutsprocessen förenklas betydligt. Den
enda remissinstans som behövs är älgförvaltningsgruppen. Detta skulle
kunna möjliggöra snabba beslut och ge instrumentet avsedd betydelse.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Örebro och Västernorrlands län, Södra skogsägarna, Skogsindustrierna
och Sveriges jordägareförbund tillstyrker regeringens förslag. Jägarnas
Riksförbund instämmer i att skyddsjaktsärenden måste snabbehandlas
och vi vill poängtera att det är markägaren som skall ansöka, eller genom
fullmakt, från den enskilde markägaren, någon i dennes ställe. Svenska
Jägareförbundet anser att älgstammens numerär i huvudsak skall regleras
via konventionell jakt. Länsstyrelsen i Jämtlands län vill att
regeringen förtydligar vad uppdragen till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket
innebär.
Skälen för regeringens bedömning: Länsstyrelsen får enligt bestämmelser
i jaktförordningen efter ansökan besluta om skyddsjakt efter älg.
Detta får ske bl.a. för att förhindra allvarlig skada på gröda, skog eller
annan egendom samt av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen
har enligt 7 § jaktlagen vidare möjlighet att utan ansökan
besluta om tvångsjakt på grund av ett viltbestånds storlek om det behövs
för att förebygga eller minska påtagliga risker för trafikolyckor eller för
allvarliga skador av vilt. Inom älgskötselområden får därutöver skyddsjakt
utan ansökan bedrivas efter älg som uppträder vid fält med oskördad
gröda om det behövs för att förebygga skada. Sådan skyddsjakt är tillåten
från den 16 augusti till den särskilda älgjaktstidens början, men länsstyrelsen
har möjlighet att meddela annan föreskrift.
Även i ett nytt älgförvaltningssystem är det viktigt att det finns tillgång
till skyddsjakt när behov uppstår. Någon ändring av nu gällande bestämmelser
bör därför inte ske. De planer för älgförvaltningen som finns på
olika nivåer är en viktig utgångspunkt vid bedömningen av behovet av
skyddsjakt, men en adaptiv förvaltning innebär också att man måste ha
en beredskap för att kunna anpassa sig till ändrade förutsättningar. Länsstyrelsen
ska därför följa älgförvaltningen i länet och ha sådan kunskap
om älgförvaltningen att man kan bedöma behovet av skyddsjakt. Det är
angeläget att ett eventuellt behov av skyddsjakt kan tillgodoses. Hanteringen
bör vara genomgående snabb och förutsebar. Utanför ordinarie
jakttid ska även fortsättningsvis ärenden om skyddsjakt hanteras av länsstyrelsen.
I allmänhet bör det vara tillräckligt att älgförvaltningsgruppen
yttrar sig i frågan. När det gäller skyddsjakt för att undvika skador på
skog kan det dock vara lämpligt att även inhämta yttrande från
Skogsstyrelsen.
Prop. 2009/10:239
60
För att få en enhetlighet i bedömningarna av behovet av skyddsjakt och
ge länsstyrelserna stöd i det arbetet bör Naturvårdsverket tillsammans
med Skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram riktlinjer för länsstyrelsernas
handläggning av ansökningar om skyddsjakt. Riktlinjer för detta kan
lämpligen tas in i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd.
10 Nationellt råd för älgförvaltning
Regeringens bedömning: När den nya älgförvaltningen har funnit
sina former bör Naturvårdsverket överväga om det är lämpligt att
rådet för rovdjursfrågor ska ersättas med ett nationellt råd för samtliga
viltfrågor inklusive älgförvaltningen.
Utredningens bedömning: Ett nationellt råd för älgförvaltning bör
inrättas vid Naturvårdsverket.
Remissinstanserna: Svenska Jägareförbundet, Skogsindustrierna,
Sveriges jordägareförbund, Viltskadecenter och Sveaskog AB är övervägande
positiva till förslaget. Sveaskog AB tillstyrker utredningens
förslag att Naturvårdsverket inrättar ett nationellt råd för älgförvaltningen.
Dess roll behöver dock tydliggöras. Rådet, som blir ett viktigt
beslutsstöd för älgförvaltningsgrupperna, bör också ta fram normer för
olika samhällsintressen när det gäller viltförvaltning, ange hur en
förvaltningsplan bör se ut och vilka basinventeringar som ska genomföras
inom samtliga älgförvaltningsområden. Dessutom bör rådet stötta i
arbetet med analyser av olika inventeringar. Andra uppgifter kan vara att
ta fram innehåll och upplägg för utbildning av älgförvaltningsgrupperna
samt att utgöra styrgrupp för den nationella älgdatabasen. Representanter
för såväl Skogsstyrelsen som markägare och jägare bör ingå i rådet. Viltskadecenter
anser att det nationella rådet som föreslås bör slås samman
med det sedan många år väl fungerande Rovdjursrådet. Detta råd bör
inledningsvis få i uppgift att belysa och prioritera kunskapsluckor inom
viltförvaltningen för att effektivisera framtida förvaltnings- och forskningsinsatser.
Skogsstyrelsen bör involveras på ett naturligt sätt i det
nationella rådet.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens
bedömning. Det föreslogs i promemorian ingen formaliserad utvärdering
av den nya älgförvaltningsmodellen.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro och Västernorrlands
län, Jägarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Skogsindustrierna,
Sveriges jordägareförbund, Skogsstyrelsen, Södra skogsägarna och
Sveaskog AB tillstyrker förslaget om att inrätta ett nationellt råd för
älgförvaltningen. Sveaskog AB anser att rådet bör stötta i arbetet med
analyser av olika inventeringar. Andra uppgifter kan vara att ta fram
innehåll och upplägg för utbildning av älgförvaltningsgrupper samt att
utgöra styrgrupp för den nationella älgdatabasen.
Skälen för regeringens bedömning: Den praktiska förvaltningen av
älgen ska ske på regional och lokal nivå. Diskussionen om de större
förändringar på landskapsnivå som sker inom älgens resurssystem bör
Prop. 2009/10:239
61
dock även hållas på nationell nivå. För det ändamålet kan det, som
utredningen föreslår, vara lämpligt att inrätta ett nationellt råd för
älgförvaltning. Ett sådant organ kan bistå med expertkunskaper vid
utarbetandet av riktlinjer för länsstyrelsernas långsiktiga program för
älgförvaltningen. Ett sådant råd bör emellertid inte tillsättas nu, utan först
när den nya älgförvaltningen funnit sina former. Naturvårdsverket bör då
överväga att ersätta råden för rovdjurs- och älgförvaltning med ett samlat
råd för viltförvaltning inklusive älgförvaltningen.
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Det nya älgförvaltningssystemet tillämpas från
och med 2012 års jakt. Nuvarande A-, B- och E-områden omregistreras
till licensområden utan ansökan, om de medger en avskjutning av
minst en älgkalv om året och i övrigt är av den beskaffenheten att de
är lämpade för älgjakt.
Utredningens förslag: Ett nytt älgförvaltningssystem bör genomföras
i flera steg Länsstyrelsen bör bilda älgförvaltningsområden och utse
ledamöter i älgförvaltningsgrupperna senast den 1 juli 2011. Övergången
från licensjakt till jakt inom registrerade älgskötselområden bör ske
under en övergångstid om tre år.
Remissinstanserna: Ett antal länsstyrelser, Statens jordbruksverk,
Svenska Jägareförbundet och Viltskadecenter anser att utredningens
förslag innebär en snäv tidsram som kommer att bli svår att hålla.
Promemorians förslag: Tidpunkten för ikraftträdande överensstämmer
inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte heller
några övergångsbestämmelser.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget innebär i den del det avser
älgskötselområdena att det nuvarande kravet på att ett sådant område ska
medge vård av en i huvudsak egen älgstam ersätts av ett krav på att
området ska medge en avskjutning av minst tio vuxna djur om året.
Avsikten är dock inte att de befintliga älgskötselområdena ska delas upp
eller minskas på annat sätt (se avsnitt 6.2). Regeringen ges enligt förslaget
möjlighet att meddela föreskrifter om undantag för områden som
är av mindre storlek än vad som krävs enligt lagen (se avsnitt 6.2).
Sådana områden ska således kunna finnas kvar. Någon särskild övergångstid
för genomförandet av denna del av förslaget behövs därför inte.
Som framgår av avsnitt 6.4 innebär förslaget med avseende på jakt
inom licensområdena att de nuvarande A-, B- och E-områdena ersätts av
en enda typ av licensområde. Enligt regeringens mening bör övergången
till ett nytt älgförvaltningssystem vara kostnadseffektiv och ske enkelt
och snabbt. Det bör därför såvitt det är möjligt undvikas att göra det
nödvändigt för myndigheterna att behandla ansökningar om omregistrering
av områden. Länsstyrelserna bör därför utan ansökan omregistrera
de nuvarande A-, B- och E-områdena till den nya formen av licensområde,
under förutsättning att områdena har den areal som krävs för
Prop. 2009/10:239
62
avskjutning av minst en älgkalv om året och i övrigt är av den
beskaffenheten att de är lämpade för älgjakt, t. ex. med avseende på
sammanhängande areal. Länsstyrelserna bör därför inför ikraftträdandet
göra en genomgång av de registrerade områdena och därefter besluta om
omregistrering eller avregistrering. En övergångsbestämmelse om detta
bör införas i lagen.
Alla nu befintliga A-områden bedöms uppfylla kraven för registrering
som licensområde enligt förslaget. Vid den genomgång som länsstyrelsen
ska göra kan det visa sig att några A-områden är så små att de bara kan
tilldelas en älgkalv, men för huvuddelen av områdena gäller att de även i
fortsättningen medger jakt efter vuxen älg.
För E-områdena gäller idag att de ska ha en sammanhängande areal av
minst 20 hektar. De minsta E-områdena kommer därför att avregistreras
eftersom de inte tål en avskjutning av minst en kalv om året.
Även för B-områden gäller att avregistreringar kommer att ske
eftersom arealen ofta är för liten ens för kalvjakt eller att området inte är
sammanhängande.
Det nya älgförvaltningssystemet bör tillämpas från och med 2012 års
jakt. Det är lämpligt att älgjakten får ske enligt samma bestämmelser
under en och samma jaktsäsong. Jakten bör därför bedrivas enligt äldre
bestämmelser till och med utgången av februari månad 2012, då
säsongen upphör.
12 Finansiering
Regeringens bedömning: Länsstyrelsens kostnader för att upprätta
älgskötselområden och registrera licensområden bör finansieras via
registreringsavgifter. Länsstyrelsen bör få besluta om fällavgifter för
samtliga fällda älgar, även kalvar. Fällavgifternas storlek när det gäller
vuxna djur och kalvar bör vara tydligt åtskilda för att inte motverka
jakten efter älgkalv. Fällavgifterna bör fastställas av länsstyrelsen
utifrån kostnaderna för en ekosystembaserad adaptiv förvaltning av
älgen. Överföringen av fällavgifter från älgvårdsfonderna till Viltvårdsfonden
bör tas bort. Fällavgifterna bör finansiera inventeringar,
arvode och viss utbildning för ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna.
Kostnaden för att utveckla ett datastöd för älgförvaltningen bör
bekostas av Viltvårdsfonden. Sveriges Lantbruksuniversitet bör med
medel från Viltvårdsfonden ta fram en utbildning i adaptiv förvaltning
för landets älgförvaltningsgrupper. Svenska Jägareförbundet bör inom
ramen för förbundets allmänna uppdrag få i uppdrag att utbilda
älgskötselområdenas styrelser i älgförvaltning inbegripet inventering
samt vid behov bistå vid tolkning av inventeringsunderlag samt föreslå
förvaltningsstrategier.
Utredningens förslag: Fällavgifter för kalv införs. Naturvårdsverket
bör få i uppdrag att vidta åtgärder för att fällavgiftens storlek ska fastställas
av länsstyrelsen på ett mer enhetligt sätt och överväga om det
finns skäl att höja registreringsavgiften. Den del av fällavgiften som
Prop. 2009/10:239
63
överförs till Viltvårdsfonden bör höjas för att ge utrymme för finansiering
av inventering m.m. även i län med en liten älgstam.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är tveksamma till hur
den kunskapsbaserade förvaltning som föreslås ska kunna finansieras.
Flera länsstyrelser befarar att kostnaderna för älgförvaltningen kommer
att öka trots minskande administration i form av registreringar av
älgjaktsområden. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) framhåller att det
inte är löst hur förvaltningsmodellen ska finansieras. Förslaget till en
adaptiv förvaltning inom älgförvaltningsområden med älgförvaltningsgrupper
bygger på att kostnaderna för gruppens arbete och för faktaunderlaget
för förvaltningen är finansierat. Det gäller bland annat skäliga
arvoden för gruppens medlemmar. Statens fastighetsverk anser att det är
mycket viktigt att systemet får en stabil och tillräcklig finansiering och
att finansieringsfrågan behöver utredas närmare. Länsstyrelserna i
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Viltskadecenter, Svenska Jägareförbundet,
Jägarnas Riksförbund och Sveriges jordägareförbund är
positiva till att fällavgift på kalv återinförs. Länsstyrelsen i Skåne län,
Naturvårdsverket och LRF är däremot övervägande negativa till
förslaget. Naturvårdsverket anser att ett återinförande av en fällavgift för
älgkalv skulle sänka intresset för kalvavskjutning. Svenska Jägareförbundet
har inget att erinra mot utredningens förslag att den statliga
fällavgiften för årskalv återinförs, men vill peka på vikten av att
fällavgifterna för årskalv hålls mycket låga för att inte motverka
ambitionen att en stor del av de fällda älgarna ska utgöras av årskalvar.
Jägarnas Riksförbund anser att förslaget om införande av fällavgift på
älgkalv inte får innebära ökat totalt uttag av fällavgift, utan att avgiften
för vuxen älg justeras ned i motsvarande mån. Viltskadecenter stöder
fällavgift på kalv och förespråkar en tydlig skillnad i fällavgift mellan
vuxen och kalv för att motivera kalvjakt. Länsstyrelserna i Skåne och
Uppsala län samt Svenska Jägareförbundet anser det oklart hur man ska
kunna kontrollera att fällavgift betalas för fälld kalv på oregistrerad
mark.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Skogsindustrierna och Sveriges jordägareförbund
instämmer i promemorians bedömning.
Fällavgifter
Länsstyrelserna i Stockholms, Örebro, Östergötlands och Hallands län
är positiva till att återinföra fällavgift på älgkalv. Länsstyrelsen i Kalmar
län ställer sig tveksam till höjd fällavgift på älgkalv. Södra skogsägarna
motsätter sig en fällavgift på älgkalv. Länsstyrelserna i Örebro och
Värmlands län frågar sig om mycket höjda älgavgifter kommer att
accepteras bland jägarna. Länsstyrelsen i Hallands län förespråkar
enhetliga fällavgifter fastställda av Naturvårdsverket efter samråd men
länsstyrelserna, samt en rättvis fördelning av medel mellan länen.
Länsstyrelsen vill även att regeringen tydligare redogör för hur skogsnäringen
ska bidra till älgförvaltningen. Jägarnas Riksförbund föreslår
Prop. 2009/10:239
64
att länsstyrelsens avgifter, vilka inte är konkurrensutsatta, förses med ett
tak. Svenska Jägareförbundet vill med skärpa framhålla att utrymmet för
höjda fällavgifter för vuxen älg är begränsat och kommer inte att i högre
grad bidra till ökade resurser i systemet. Detsamma gäller fällavgift för
årskalv som med nödvändighet måste hållas mycket låg.
Länsstyrelsens kostnader för administration
Länsstyrelserna i Jönköpings, Värmlands, Kalmar, Västra Götalands och
Kronobergs län samt Svenska Jägareförbundet finner att administrationen
troligtvis blir dyrare än beräknat. Länsstyrelserna i Jönköpings
och Kalmar län vill under övergångsperioden få nyttja mer än 10 basbelopp
ur älgvårdsfonden för administration och Länsstyrelsen i Västra
Götaland vill även fortsättningsvis nyttja 20 basbelopp. Länsstyrelserna i
Östergötlands och Kalmar län framhåller att länsstyrelserna bör tillföras
ytterligare resurser för det ökade arbetet. Länsstyrelserna i Dalarnas och
Gävleborgs län ser i inledningsskedet ett behov av både kompetens- och
resursförstärkning för att kunna genomföra förvaltningsmodellen i rimlig
tid och med god kvalitet. För detta räcker inte de befintliga resurserna.
Förslagen till finansiering i övrigt tillstyrks. Länsstyrelsen i Örebro län
instämmer med promemorians bedömning att det löpande systemet bör
kunna bekostas av älgvårdsfonden efter betydligt höjda älgavgifter,
avgiftsbelagd kalv och slopad överföring till Viltvårdsfonden. En förutsättning
är att driftskostnaden för datasystemet inte blir dyrare än
angivet. Sveriges jordägareförbund föreslår att jaktområden utanför
älgskötselområde ska betala en anmälningsavgift. Norra skogsägarna,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Jägarnas Riksförbund och Skogsbrukets
markägargrupp vill att allmänna medel ställs till älgförvaltningens
förfogande. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att registreringen
av älgskötselområden bör underlättas, inte avgiftsbeläggas
ytterligare.
Kostnader för arvoden, inventering och utbildning
Länsstyrelsen i Örebro län önskar ett förtydligande av om arvoden för
viltförvaltningsdelegationens ledamöters arbete med älgförvaltning kan
tas ur älgvårdsfonden, såsom viltvårdsnämndens arvoden tidigare kunde.
Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att viltförvaltningsdelegationernas
och älgförvaltningsgruppernas arbete inom älgförvaltningen bör
finansieras genom älgvårdsfonderna med den höjning av älgavgifterna
som föreslagits. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att viltförvaltningsdelegationerna
ska finansieras från älgvårdsfonden i likhet med tidigare
viltvårdsnämnden samt att Naturvårdsverket tar fram tydliga föreskrifter
och allmänna råd för gruppernas arbete och finansiering om älgförvaltningsgrupperna
ska arvoderas med medel från älgvårdsfonden. Skogsstyrelsen
befarar att medlen inte räcker för att täcka inventeringskostnader.
Sveaskog AB anser att finansieringsförslag och ansvarsfördelning
av såväl inventeringskostnader som arvodering och utbildningskostnader
för älgförvaltningsgruppen är otillräckligt belysta. Norra
skogsägarna och Skogsbrukets markägargrupp vill trygga finansieringen
Prop. 2009/10:239
65
för att hämta in faktaunderlag samt utveckla metodiken för insamling av
data. Utveckling av kostnadseffektiva metoder och analyser för flyginventering,
spillningsinventering, älgobs och andra inventeringsmetoder
bör ske med syfte att sänka kostnaden för dessa.
Utvärdering
Södra skogsägarna och Svenska Jägareförbundet anser att det nya
systemet bör utvärderas.
Skälen för regeringens bedömning
Länsstyrelserna
Vid registrering av licensområde och älgskötselområde utgår en
ansökningsavgift om 750 kronor. Intäkterna från den avgiften varierar
mellan länen (från 4 500 kronor till 178 950 kronor år 2008) men uppgår
i de flesta län till 30 000–50 000 kronor årligen. Fällavgifter, som tillförs
en regional älgvårdsfond, ska betalas för de vuxna älgar som fälls och
avgiften bestäms av länsstyrelsen. Avgiften varierar mellan de olika
länen från 250 kronor till 900 kronor och av detta belopp går enligt ett
regeringsbeslut 100 kronor till Viltvårdsfonden. För älgar som fälls
utöver en licens (överskjutning) ska enligt 52 c § jaktförordningen
betalas en särskild avgift. Avgiften är 7 000 kronor för en vuxen älg och
3 000 kronor för en kalv. Ungefär 18 miljoner kronor betalas årligen i
fällavgifter (2007) inklusive avgifter för överskjutning.
Från älgvårdsfonderna tillgodogör sig länsstyrelserna cirka 17 miljoner
kronor (2007). Häri ingår även myndighetens kostnader för viltvårdsnämnderna
(cirka 6 miljoner kronor). Från älgvårdsfonderna överförs till
Viltvårdsfonden 100 kronor för varje fälld vuxen älg. Vid en avskjutning
på 45 000 vuxna älgar innebär detta ett tillskott till Viltvårdsfonden på
cirka 4,5 miljoner kronor per år. Övriga medel används till bidrag till
inventering, utbildning, skyttebanor m.m., cirka 6 miljoner kronor
(2007).
Regeringen anser att den överföring av 100 kronor per fälld älg som
idag görs till Viltvårdsfonden bör upphöra. Syftet är att skötseln av
älgstammen ska kunna förvaltas lokalt med företrädesvis de intäkter som
tas in vid jakten. På så sätt kan en större summa än idag användas
exempelvis för inventering av älgstammen. Den variation i fällavgift som
finns idag speglar de kostnader som länsstyrelsen har för sin älgförvaltning.
Sambandet mellan kostnaderna för älgadministrationen och fälloch
registreringsavgifterna bör enligt regeringens mening vara kvar
eftersom målet är att älgjakten ska vara självfinansierad. I jämförelse
med övriga nordiska länder får de svenska fällavgifterna anses vara låga.
Det finns därmed ett utrymme för att höja fällavgifterna i syfte att skapa
en mer utvecklad älgförvaltning. Om fällavgifterna i samtliga län höjs till
900 kronor, vilket är den i dag högsta avgiften, ökar intäkterna i
älgvårdsfonderna med totalt 15–20 miljoner kronor.
Fällavgift utgår i dag endast för vuxen älg. Skyldigheten att betala
fällavgift för älgkalv upphörde den 1 juli 1992. En orsak till att fällavgifProp.
2009/10:239
66
ten för kalv avskaffades var önskemålet att styra avskjutningen mot en
större andel kalv. Enligt regeringens mening kan det dock finnas viss risk
för att kalvjakten i och med att den är avgiftsfri också ses som mindre
värd. De kostnader som fällavgifterna finansierar kommer vidare även
dem till godo som endast skjuter kalv. Det finns därför skäl att utvidga
skyldigheten att betala fällavgift till att även avse kalv. Detta kan också
ge ett ökat incitament att rapportera jaktresultat, vilket är viktigt för
älgförvaltningen. Förslaget om att avgift ska betalas även för fälld kalv
bör innebära ett tillskott till älgvårdsfonderna på 3–10 miljoner kronor
beroende på avgiftens storlek (100–300 kronor) vid en avskjutning på
35 000 kalvar.
Avgiften för registrering av älgskötselområden om 750 kronor framstår
mot bakgrund av det arbete som i många fall måste utföras vid registrering
av områden för älgjakt som låg. Regeringens förslag till nytt förvaltningssystem
kan initialt komma att innebära att många områden kommer
att omregistreras till älgskötselområden. Registreringsavgifterna ska
täcka länsstyrelsens kostnader för registrering. Naturvårdsverket ska
därför se över om det finns behov av att höja registreringsavgifterna.
Även kostnaderna för den administration som krävs för att registrera ett
licensområde och ge en särskild tilldelning ska ses över och i högre grad
än idag anpassas efter kostnaderna.
Ledamöterna i de älgförvaltningsgrupper som enligt regeringens
förslag ska finnas inom älgförvaltningsområdena ska kunna erhålla visst
arvode för sitt arbete. Detta lämnas ur älgvårdsfonderna. Älgförvaltningsgrupperna
kommer delvis ta över många av de kvalificerade uppgifter
som idag utförs av länsstyrelsen. Här ingår att genomföra den övergripande
samordningen av jakten, upprätta en skötselplan för förvaltningsområdet,
granska älgskötselområdenas skötselplaner, ge förslag till
arealkrav för licenstilldelning av vuxen älg och älgkalv i förvaltningsområdets
olika delar. Älgförvaltningsgruppen har även uppgiften att
tolka inventeringsresultat, samla in annan relevant information som
behövs i älgförvaltningen samt ge förslag till förvaltningsstrategi för
områdets älgjakt. Den avstämning som ska göras under pågående
jaktsäsong för att säkerställa att kraftiga avvikelser från planerna upptäcks
och åtgärdas ska också den utföras av älgförvaltningsgruppen.
Regeringens bedömning är således att länsstyrelsens arbete med älgförvaltning
på sikt kommer att underlättas jämfört med idag. Under den
övergångsperiod som föregår ikraftträdandet av den nya älgförvaltningen
samt innan den funnit sina former bedöms dock arbetsbelastningen för
länsstyrelsen att bli högre än idag. Naturvårdsverket bör tillse att
kostnaderna kan täckas genom att i ljuset av länsstyrelsens tillfälligt höga
arbetsbelastning ompröva det tak som angivits för hur mycket av älgvårdsfondens
kapital som får användas till länsstyrelsens administrativa
kostnader.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket arbetar inom ramen för rovdjurspolitiken med att
utveckla ett datastöd för förvaltningen av stora rovdjur. Därvid bör vissa
samordningsvinster kunna göras vid framtagandet av ett datoriserat älgProp.
2009/10:239
67
förvaltningssystem. Kostnaden för att utveckla ett datastöd för älgförvaltningen
bedöms till 5 miljoner kronor. Finansiering ska ske genom medel
från Viltvårdsfonden. Länsstyrelserna ska på samma sätt som idag finansiera
den årliga driftskostnaden för datasystemet, vilken uppskattas till
två miljoner kronor, med medel från de länsvisa älgvårdsfonderna.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis bör kostnaderna för ny- och omregistrering av älgjaktsområden
finansieras genom att registreringsavgiften anpassas till
länsstyrelsernas verkliga kostnader för registreringen. Genom höjda fällavgifter,
återinförd fällavgift för älgkalv och genom att någon överföring
av medel från älgvårdsfonderna till Viltvårdsfonderna inte längre ska ske
kan driften av ett nytt datastöd för älgförvaltningen, älginventeringar,
samt arvode och viss utbildning av ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna
finansieras. Utvecklingskostnaderna för ett nytt datastöd ska
belasta Viltvårdsfonden. De 6 000 000 kronor som Svenska Jägareförbundet
erhåller för samråd om älgjakten används i fortsättningen av
förbundet för utbildning av älgskötselområdenas styrelser samt för att
bistå med tolkning av inventeringsresultat på populationsnivå samt ge
förslag till förvaltningsstrategier. Viltvårdsfonden bör finansiera Sveriges
lantbruksuniversitets framtagande av en utbildning i adaptiv förvaltning.
13 Konsekvenser
13.1 Konsekvenser för det allmänna
Länsstyrelserna
Registreringen av A-, B- och E-områden avskaffas enligt förslaget, vilket
innebär en minskad administration då de omregistreringar som i dag
förekommer mellan olika licensformer upphör. Antalet registreringar blir
också mindre då älgskötselområdenas storlek medför ett mindre antal
sådana än dagens licensområden. I samband med övergången till det nya
älgförvaltningssystemet kommer dock de av- och omregistreringar som
krävs att innebära en viss kostnad. Dessa bör täckas av ansökningsavgiften,
vars storlek avses anpassas till de faktiska kostnaderna.
Länsstyrelserna ska ta fram ett övergripande regionalt långsiktigt
program för viltförvaltningen i länet och arbeta för att öka den frivilliga
jaktsamverkan inom ramen för älgskötselområden och för att höja
kompetensen hos dem som engagerar sig i skötseln av ett sådant område.
Detta är något som redan i dag görs i många län och är en del av länsstyrelsens
uppdrag inom viltvård. Även uppföljningen av älgförvaltningen
är en uppgift som länsstyrelsen har redan i dag, men utrymmet
inom nuvarande älgförvaltning för sådant arbete bör öka inom
länsstyrelserna. Inrättandet av älgförvaltningsområden kommer under
viss tid att innebära visst merarbete för länsstyrelserna. De planer som tas
fram inom älgförvaltningsområdena ska fastställas av länsstyrelsen och
med hänsyn till den minskning av administrationen som avskaffandet av
Prop. 2009/10:239
68
licensområdena innebär bör det arbetet kunna utföras inom nuvarande
ekonomiska ramar. Länsstyrelsernas uppgifter inom älgförvaltningen kan
i vissa län innebära ett behov av kompetensförändring. Det bör kunna
mötas genom att utnyttja de resurser som redan i dag finns inom
myndigheten när det gäller natur- och miljövård. Det förekommer redan i
dag samarbete mellan länsstyrelserna inom många olika områden och de
möjligheterna bör också kunna användas för att öka kompetensen inom
älgförvaltningen när det finns behov av det.
Ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna inom älgförvaltningsområdena
ska erhålla visst arvode för sitt arbete ur de länsvisa älgvårdsfonderna.
Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets uppgifter i älgförvaltningen
ingår i myndigheternas nuvarande uppdrag.
Sveriges lantbruksuniversitet ska ta fram en utbildning i adaptiv
förvaltning för dem som utses till ledamöter i älgförvaltningsgrupperna.
Detta bör bekostas av medel ur Viltvårdsfonden.
Domstolarna
Länsstyrelsens beslut om registrering av licensområde får enligt gällande
bestämmelser överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Även länsstyrelsernas
beslut om registrering och avregistrering av älgskötselområden
föreslås nu kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Enligt
tillgängliga uppgifter från Naturvårdsverket uppgår årligen antalet
överklaganden av beslut om registrering av älgskötselområde till omkring
sextio, varav omkring femtio avser avregistrering. Att avregistrering
av de nuvarande älgskötselområdena skett endast i begränsad
omfattning, anges sammanhänga med att lagstiftningen inte har ansetts
ge tydligt stöd för avregistrering av områden i vilka skötselplanen inte
följts. En bestämmelse med sådant innehåll föreslås nu. Det kan därför
antas att antalet ärenden om överklagade beslut om avregistrering
kommer att öka. Det är inte möjligt att ange hur stor en sådan ökning
kommer att vara. Sammantaget torde domstolarna påverkas i obetydlig
omfattning av förslaget.
13.2 Konsekvenser i övrigt
Svenska Jägareförbundet arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan
inom ramen för älgskötselområden och för att höja kompetensen hos dem
som engagerar sig i skötseln av ett sådant område ingår i det allmänna
uppdraget. De lokala samråd som i dag föregår arbetet med besluten om
tilldelning av älg försvinner. De medel som i dag används för detta arbete
inom ramen för det allmänna uppdraget bör i fortsättningen kunna
användas för arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan och kompetenshöjning
hos dem som engagerar sig i skötseln av älgskötselområden.
13.3 Finansiella konsekvenser
Höjningen av fällavgifterna bör kunna innebära ett tillskott om cirka
20 miljoner kronor om året till älgvårdsfonderna. Detta bör ge utrymme
Prop. 2009/10:239
69
för de inventeringar och de särskilda utbildningsinsatser som är en förutsättning
för en ekosystembaserad lokal förvaltning av älgen. Även ledamöterna
älgförvaltningsgrupperna kan arvoderas ur fonderna. Avgiften
för ny- och omregistrering för älgskötselområden och licensområden
kommer att höjas till en nivå som motsvarar länsstyrelsens kostnader för
arbetet med registreringen.
13.4 Konsekvenser för enskilda
För älgskötselområden och licensområden kommer registreringsavgiften
att bli högre än tidigare. Även fällavgiften för älg kommer i många län att
höjas och fällavgift för kalv införs. Kött- och rekreationsvärdet av en älg
får dock anses så högt att höjningen är acceptabel för jägarna. Den så
kallade dubbelregistreringen på statens mark ovan odlingsgränsen och på
renbetesfjällen kvarstår. Förslaget innebär därmed ingen förändring
jämfört med idag beträffande samernas möjlighet till jakt.
14 Författningskommentar
33 §
I det nya första stycket anges att älgjakt, förutom inom licensområde, får
ske även utan licens inom ett område som länsstyrelsen har registrerat
som älgskötselområde. Bestämmelser om älgskötselområde har hittills
funnits i jaktförordningen (1987:905).
I andra stycket anges att ett licensområde ska vara så stort och av sådan
beskaffenhet att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att
registrera området eller avregistrera det om det inte är av sådan
beskaffenhet att det medger avskjutning av minst en älgkalv om året.
Detta innebär en förändring i förhållande till bestämmelsens nuvarande
lydelse, enligt vilken registrering får vägras eller avregistrering ske om
området inte medger en avskjutning av minst ett vuxet djur per år. Frågan
behandlas i avsnitt 6.4.
I det nya tredje stycket anges att ett älgskötselområde ska vara lämpat
för älgjakt och så stort att det medger avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Enligt 3 § jaktförordningen i nu gällande lydelse krävs för
registrering av ett älgskötselområde att det medger vård av en i huvudsak
egen älgstam. Ändringen innebär således att mindre områden kommer att
kunna registreras som älgskötselområden. Uppfyller området inte dessa
krav får länsstyrelsen vägra registrering eller avregistrera ett redan
registrerat område. Avregistrering får också ske om förvaltningen av älg
inom området inte sker i enlighet med föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, exempelvis innehållet i en av länsstyrelsen
fastställd skötselplan. Frågan behandlas närmare i avsnitt 6.2 och 6.3.
Av det nya fjärde stycket framgår att det liksom tidigare är möjligt att
jaga älgkalv utan hinder av vad som föreskrivs i övrigt. Sådan jakt är
starkt begränsad i tiden genom föreskrifter i jaktförordningen.
Prop. 2009/10:239
70
I det nya femte stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter
om undantag från kravet på att ett älgskötselområde ska ha en viss
storlek. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.
I det nya sjätte stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om älgskötselområden.
Föreskrifter om bl.a. skyldighet för älgskötselområdena
att upprätta skötselplaner kan därmed meddelas.
54 §
Bestämmelserna reglerar överklagbarhet av vissa beslut. Ändringarna
föranleds av att bestämmelser om registrering och avregistrering av
älgskötselområde förs in i lagen. Vidare förtydligas att även beslut om
avregistrering av licensområde får överklagas.
Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket har bedömts vara överflödig
och bör därför utgå. Se avsnitt 6.5.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I syfte att undvika att göra det nödvändigt för länsstyrelserna att behandla
ansökningar om omregistrering av områden bör omregistrering ske av de
nuvarande A-, B- och E-områdena till den nya formen av licensområde.
Förutsättningen är att områdena har den areal som krävs för avskjutning
av minst en älgkalv om året och i övrigt är av den beskaffenheten att de
är lämpade för älgjakt. Omregistrering ska ske utan ansökan. Frågan
behandlas i avsnitt 11.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 1
71
Sammanfattning av betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Ett nytt system för älgförvaltning
Dagens system med registrering av licensområden och licensjakt
avskaffas. En förutsättning för jakt på vuxen älg ska dock vara att markområdet
är registrerat som älgskötselområde. På mark som inte ingår i ett
sådant område får jakt ske efter kalv under högst 5 dagar. Ett område bör
tåla en avskjutning om minst 10 älgar per år och vara sammanhängande
för att få registreras som älgskötselområde.
Större områden för förvaltningen bör kunna skapa ökade möjligheter
att kostnadseffektivt ta fram nödvändiga underlag i form av inventeringar
m.m. Man bör därför sträva efter att inrätta sådana större områden för
förvaltningen med utgångspunkt från älgens rörelsemönster. Ett sådant
område bör kunna omfatta en i huvudsak egen älgstam. Med utgångspunkt
från en individs hemområde når man 80 procent av en stam vid en
areal om 50 000 hektar i södra Sverige och 70 000–80 000 hektar i norra
Sverige.
Större områden för älgförvaltning, s.k. älgförvaltningsområden, bör
inrättas. En älgförvaltningsgrupp för området ska utses vilken ska ta fram
en långsiktig plan för förvaltningen av älgen inom området som ska
fastställas av länsstyrelsen. Planen ska sedan utgöra grunden för de
skötselplaner som upprättas av älgskötselområdena.
Länsstyrelsens uppdrag när det gäller älgförvaltningen ska klargöras
och ett övergripande regionalt långsiktigt program för viltförvaltningen
ska tas fram för varje län. Länsstyrelsen ska, efter förslag från markägarnas,
jägarnas och samernas organisationer, utse ledamöterna i den
älgförvaltningsgrupp som ska finnas inom varje älgförvaltningsområde
och fastställa den plan för förvaltningen som tas fram inom området.
Älgskötselområden ska även fortsättningsvis registreras av länsstyrelsen
som också ska förvissa sig om att skötselplanerna överensstämmer
med planen för älgförvaltningsområdet. Länsstyrelsens ansvar
för uppföljningen av älgförvaltningen och möjligheten att avregistrera
älgskötselområden som inte uppfyller de krav som ställs på sådana ska
tydliggöras.
Det finns behov av en gemensam IT-plattform för älgförvaltningen där
de som ansvarar för förvaltningen inom länsstyrelsen, älgförvaltningsområden
och älgskötselområden kan få tillgång till relevanta data.
Skyldighet att rapportera avskjutning inom en vecka från det att en älg
har fällts införs.
Sveriges lantbruksuniversitet får i uppdrag att ta fram en utbildning i
adaptiv förvaltning för dem som förordnas som ledamöter i de älgförvaltningsgrupper
som ska finnas inom varje älgförvaltningsområde.
Det föreslagna systemet för älgförvaltningen bör gälla i hela landet
varför det även ska omfatta de områden där samerna har rätt till jakt på
älg enligt rennäringslagen.
Jakttiden för älg ska vara enhetlig och inte bestämmas av länsstyrelsen.
Det ska vara tillåtet att jaga älg fr.o.m. den andra måndagen i oktober i
södra Sverige och fr.o.m. den första måndagen i september i norra
Prop. 2009/10:239
Bilaga 1
72
Sverige och älgjakt ska sedan vara tillåten t.o.m. den sista februari. I
norra Sverige ska jakt på älg dock inte heller vara tillåten från den 24
september till den 8 oktober.
Fällavgift ska betalas för samtliga fällda älgar, även kalvar. För att ge
utrymme för finansiering av nödvändig inventering m.m. även i län med
en liten älgstam bör en höjning ske av den del av fällavgiften som
överförs till Viltvårdsfonden.
Ansökningar om skyddsjakt bör handläggas skyndsamt av
länsstyrelsen.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 2
73
Författningsförslag i betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)
dels att 33 och 54 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 33 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske endast
inom ett område som länsstyrelsen
har registrerat (älgskötselområde).
Detta gäller inte, om jakten endast
avser älgkalv.
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst 10 älgar om
året. Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som älgskötselområde
eller besluta om
avregistrering, om området inte
uppfyller dessa krav eller om
förvaltningen av älgen inte sker i
enlighet med föreskrifter eller
beslut som meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
1. ett valfritt djur om året, om
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från denna
paragraf.
33 a §
Länsstyrelsen ska inom länet
1 Senaste lydelse 1994:626. Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 2
74
övervaka och följa upp älgförvaltningen.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av
regeringen.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 såvitt avser 33 a § och den 1
juli 2013 såvitt avser 33 och 54 §§.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 3
75
Förteckning över remissinstanser, betänkandet
Uthållig älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Norrbottens län, Justitiekanslern JK, Statens fastighetsverk,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i
Hallands län, Länsstyrelsen i Västa Götalands län, Länsstyrelsen i
Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens jordbruksverk, Sametinget,
Skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet SLU, Naturvårdsverket,
Banverket, Vägverket, Trossamfundet Svenska kyrkan, Sveaskog AB,
Svenska Samernas Riksförbund SSR, Naturskyddsföreningen, Svenska
Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund
LRF, Skogsindustrierna och Sveriges jordägareförbund.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 4
76
Författningsförslag i promemorian Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter
anmälan till länsstyrelsen inom ett
område som har en sådan storlek
och beskaffenhet att det är lämpat
för älgjakt. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter
om den minsta areal som krävs för
jakt efter ett vuxet djur eller en
älgkalv.
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Jakt efter älg får även ske inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde). Ett
älgskötselområde ska vara lämpat
för älgjakt och vara av sådan
storlek att det medger en avskjutning
av minst tio vuxna älgar om
året. Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som älgskötselområde,
om området inte
uppfyller dessa krav. Länsstyrelsen
får vidare besluta om avregistrering
av ett område som inte
uppfyller de nämnda kraven eller
om förvaltningen inte sker i
enlighet med de föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd
av denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första eller andra styckena får jakt
efter älg endast avse älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
1 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 4
77
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om registrering
och avregistrering av
älgskötselområde.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut enligt
12 § får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av
regeringen.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 5
78
Förteckning över remissinstanserna för promemorian
Utkast till lagrådsremiss. Älgförvaltningen
Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Sundsvall,
Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern JK, Statens fastighetsverk,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i
Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands
län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län,
Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Statens jordbruksverk, Sametinget, Skogsstyrelsen, Sveriges
lantbruksuniversitet SLU, Centrum för biologisk mångfald,
Naturvårdsverket, Banverket, Vägverket, Trossamfundet Svenska
kyrkan, Sveaskog AB, Svenska Samernas Riksförbund SSR,
Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Skogsindustrierna, Sveriges
Jordägareförbund
Prop. 2009/10:239
Bilaga 6
79
Lagrådsremissens författningsförslag
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §7
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter licens
av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat
(licensområde). Jakt efter
älg får även ske utan licens inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde).
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett
vuxet djur om året.
Ett licensområde ska vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst en älgkalv
om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Länsstyrelsen får
vägra att registrera ett område
som älgskötselområde, om området
inte uppfyller dessa krav.
Länsstyrelsen får vidare besluta
att avregistrera ett område som
inte uppfyller kraven, eller om
förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första stycket får jakt efter älg
avse endast älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
7 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 6
80
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde
ska vara av sådan storlek
att det medger en avskjutning av
minst tio vuxna älgar om året.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter
om älgskötselområden.
54 §8
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering och avregistrering
av licensområde eller älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut
enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av
sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande
enligt denna lag meddelas
av regeringen.
_________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får dock
bedrivas enligt äldre bestämmelser till den 1 mars 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess
äldre lydelse ska utan ansökan registreras som licensområde enligt 33 §
första stycket, om området är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt
att det är lämpat för älgjakt och medger en avskjutning av minst en
älgkalv om året.
8 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 7
81
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-06-09
Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, regeringsrådet Carina
Stävberg och justitierådet Ella Nyström.
Älgförvaltningen
Enligt en lagrådsremiss den 3 juni 2010 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i jaktlagen (1987:259).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Jacob Wichmann,
biträdd av ämnesrådet Bjarne Örnstedt.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
33 §
Enligt andra stycket ska ett licensområde vara av sådan storlek och
beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra
att registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering,
om området inte medger viss avskjutning av älg. I tredje stycket
finns motsvarande reglering för älgskötselområden. Beträffande sådana
områden föreslås att länsstyrelsen ska få avregistrera ett älgskötselområde
också på den grunden att området inte är lämpat för älgjakt.
Förslaget får till följd att det kommer att finnas större möjligheter att
avregistrera ett älgskötselområde än ett licensområde som inte uppfyller
kraven för registrering. Lagrådet ifrågasätter om denna sakliga skillnad är
avsedd. Frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Förutsättningen för att länsstyrelsen ska få vägra att registrera ett område
som licensområde eller besluta om avregistrering är enligt andra styckets
andra mening att området inte medger avskjutning av minst en älgkalv
om året. Vad som avses torde vara att området inte medger avskjutning
av minst en älg, dvs. antingen ett vuxet djur eller en älgkalv, om året. Till
undvikande av missförstånd föreslår Lagrådet att uttrycket ”minst en
älgkalv” ersätts med ”minst en älg”.
Av tredje stycket tredje meningen framgår att länsstyrelsen får besluta att
avregistrera ett älgskötselområde, om förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen
har stöd för att meddela sina föreskrifter i de bemyndiganden som finns i
femte och sjätte styckena. Bemyndigandet i sjätte stycket medger att
regeringen överlåter åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter
i ämnet. Denna s.k. subdelegation kommer sannolikt att ske genom
förordning med den följd att förvaltningsmyndighetens stöd för att
meddela föreskrifter finns i förordningen och inte i själva lagen. Om inte
Prop. 2009/10:239
Bilaga 7
82
endast regeringens föreskrifter avses i bestämmelsen i tredje stycket
tredje meningen, bör denna formuleras om så att även förvaltningsmyndighets
föreskrifter innefattas. Detta kan ske på olika sätt, varvid en
möjlighet är att orden ”med stöd av” byts ut mot orden ”i anslutning till”.
Övergångsbestämmelser
I andra punkten bör av skäl som anförts under 33 § uttrycket ”minst en
älgkalv” ersättas med ”minst en älg”.
Prop. 2009/10:239
83
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2010
Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, och statsråden Odell,
Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Carlgren,
Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström,
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz, Ohlsson
Föredragande: statsrådet Erlandsson
Regeringen beslutar proposition 2009/10:239 Älgförvaltningen
Prop. 2009/10:239
84
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver
eller upprepar
ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EUregler
Jaktlagen (1987:259) 33 §
1
Regeringens proposition
2009/10:239E
Älgförvaltningen Prop.
2009/10:239
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 juni 2010
Maud Olofsson
Eskil Erlandsson
(Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den nuvarande organisationen av jakten efter
älg ändras med syfte att åstadkomma en ekosystembaserad lokal älgförvaltning.
Genom en ändring i jaktlagen (1987:259) införs en ny typ av
älgskötselområden. Samtidigt föreslås att de nuvarande reglerna om
licensjakt i licensområden, s.k. A-, B- och E-områden, förenklas. Genom
ändringar i jaktförordningen avser regeringen att komplettera älgskötselområdena
med en ny form av övergripande förvaltningsområden för
samordning av älgjakten.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012. Jakt enligt äldre
bestämmelser får dock bedrivas till och med den 29 februari 2012.
Prop. 2009/10:239
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................4
2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) ...........................5
3 Ärendet och dess beredning..............................................................7
4 Den nuvarande älgförvaltningen.......................................................7
4.1 Gällande rätt.......................................................................7
4.2 Administrationen av älgförvaltningen..............................14
5 En ny älgförvaltning .......................................................................16
5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras ........................16
5.2 En kunskapsbaserad älgförvaltning..................................20
6 En ny struktur för älgförvaltningen ................................................23
6.1 Älgförvaltningsområden ..................................................23
6.2 Älgskötselområden...........................................................31
6.3 Registrering och avregistrering av älgskötselområde.......34
6.4 Älgförvaltningen utanför älgskötselområdena .................36
6.5 Överklagande ...................................................................42
6.6 Samernas jakt efter älg.....................................................43
6.7 Inventering och rapportering............................................47
7 Kunskapsstöd..................................................................................50
7.1 IT-plattform och rapportering ..........................................50
7.2 Utbildning ........................................................................54
8 Jakttider för älg...............................................................................57
9 Skyddsjakt efter älg ........................................................................58
10 Nationellt råd för älgförvaltning.....................................................60
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ..................................61
12 Finansiering ....................................................................................62
13 Konsekvenser..................................................................................67
13.1 Konsekvenser för det allmänna........................................67
13.2 Konsekvenser i övrigt ......................................................68
13.3 Finansiella konsekvenser .................................................68
13.4 Konsekvenser för enskilda ...............................................69
14 Författningskommentar...................................................................69
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Uthållig älgförvaltning
i samverkan (SOU 2009:54) .................................................71
Bilaga 2 Författningsförslag i betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)..........................73
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser, betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)..........................75
Bilaga 4 Författningsförslag i promemorian Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen...........................................76
Prop. 2009/10:239
3
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna för promemorian
Utkast till lagrådsremiss. Älgförvaltningen ......................... 78
Bilaga 6 Lagrådsremissens författningsförslag .................................. 79
Bilaga 7 Lagrådets yttrande................................................................ 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2010.......... 83
Rättsdatablad.......................................................................................... 84
Prop. 2009/10:239
4
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Prop. 2009/10:239
5
2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen
(1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter licens
av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat
(licensområde). Jakt efter
älg får även ske utan licens inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde).
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Ett licensområde ska vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om områdets beskaffenhet
inte medger en avskjutning av
minst en älgkalv om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Länsstyrelsen får
vägra att registrera ett område
som älgskötselområde, om området
inte uppfyller dessa krav.
Länsstyrelsen får vidare besluta
att avregistrera ett område som
inte uppfyller kraven, eller om
förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första stycket får jakt efter älg
avse endast älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
1 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
6
2. en älgkalv om året, om området
har en sammanhängande areal
av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde
ska vara av sådan storlek
att det medger en avskjutning av
minst tio vuxna älgar om året.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter
om älgskötselområden.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering och avregistrering
av licensområde eller älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut
enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av
sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande
enligt denna lag meddelas
av regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får dock
bedrivas enligt äldre föreskrifter till och med den 29 februari 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess
äldre lydelse ska utan ansökan registreras som licensområde enligt 33 §
första stycket, om området är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt
att det är lämpat för älgjakt och medger en avskjutning av minst en
älgkalv om året.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
7
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 22 maj 2008 att tillkalla en särskild utredare
för att se över älgförvaltningen och lämna förslag till de ändringar eller
förenklingar som behövs för att skapa en förvaltningsmodell för älg som
syftar till en ekosystembaserad lokal förvaltning (dir. 2008:63). Utredarens
betänkande, Uthållig älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
avgavs i juni 2009. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning
av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet
(dnr Jo2009/1932).
Inom Jordbruksdepartementet har en promemoria benämnd ”Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen” (promemorian) upprättats med förslag
till ny reglering av älgjakten utanför älgskötselområden och inom sådana
områden. Promemorian har remissbehandlats. Promemorians lagförslag
återges i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5.
En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet
(dnr Jo2010/1120).
Lagrådet
Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådsremissens lagförslag
återges i bilaga 6. Lagrådets yttrande återges i bilaga 7. Regeringen har
beaktat Lagrådets synpunkter men har stannat för att med anledning av
dessa göra endast viss justering i lagtexten. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 6.3 och 6.4.
4 Den nuvarande älgförvaltningen
4.1 Gällande rätt
Jakten efter älg regleras i 33 § jaktlagen (1987:259), 3–3 b §§ jaktförordningen
(1987:905) samt i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna
råd om administration av jakt efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m.
(NFS 2002:19).
Registrering av licensområde och älgskötselområde
Som huvudregel gäller enligt 33 § första stycket jaktlagen att jakt efter
vuxen älg endast får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller dock inte
om jakten endast avser älgkalv.
Av 7 § jaktförordningen följer att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter
om registrering av licensområde för älgjakt och älgskötselområde
samt licens för jakt efter älg. Med stöd av detta har Naturvårdsverket i
sina föreskrifter (NFS 2002:19) och allmänna råd om administration av
jakt efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m. angett att ansökan om
Prop. 2009/10:239
8
licensområde för älgjakt ska göras hos länsstyrelsen i det län i vilket
området eller större delen av detta är beläget. Som huvudregel gäller att
om en jakträttshavare har jakträtt på två eller flera fastigheter i länet, eller
äger mark som är belägen på flera platser i länet, ska områdena
registreras som ett område. Ändringar i fastighetsförhållanden eller i
jakträttsliga förhållandena ska anmälas till länsstyrelsen, som har att
pröva om en ny registrering behövs. Om det inträffar varaktiga förändringar
i de förhållanden som utgjorde grund för registreringsbeslut, ska
länsstyrelsen fatta nytt beslut om förändringen motiverar att området
överförs till annan typ av område. Länsstyrelsen får avregistrera området
om anmälan om jaktresultat inte getts in. Antalet ny-, av- och omregistreringar
av licens- och älgskötselområden har under senare år uppgått
till drygt 5 000 per år. Omregistreringarna står för den största delen.
Registreringsavgift
Den som ansöker om registrering av ett licensområde eller ett älgskötselområde
ska enligt 3 b § jaktförordningen betala en avgift. Enligt Naturvårdsverkets
föreskrifter är avgiften 750 kronor. Avgiften är avsedd att
täcka länsstyrelsens kostnader för administrationen av älgjakten.
Register över områden
Länsstyrelsen för ett register över områden för älgjakt. Registret innehåller
uppgifter om vilken typ av område det är fråga om, företrädarens
namn och adress samt områdets landareal. Registreringen avser licensområden
enligt 33 § andra stycket jaktlagen (A-områden), licensområden
enligt 33 § tredje stycket 1 jaktlagen (B-områden), licensområden enligt
33 § tredje stycket 2 jaktlagen (enkalvs- eller E-områden) samt älgskötselområden
enligt 3 § jaktförordningen (Ä-områden). Dessutom
finns s.k. K-områden, som inte registreras.
A-område
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året får enligt
33 § andra stycket jaktlagen registreras som licensområde där länsstyrelsen
beslutar hur många älgar som får fällas. Ett sådant område ska
vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för
älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering om området inte medger avskjutning
av minst ett vuxet djur om året (egentligt licensområde eller Aområde).
Det som idag benämns A-område infördes efter förslag i prop.
1986/87:58 om jaktlag, m.m. Målet för älgvården anges i propositionen
vara att bevara en livskraftig älgstam av hög kvalitet. Älgstammens
storlek borde genom en lämplig avskjutning anpassas till betestillgången,
de areella näringarna och trafiksäkerheten, dvs. den skulle vara produktionsanpassad.
En förutsättning för att nå de mål som angetts för vården
av landets älgstam var att jakten anpassas till älgproduktionen på den
mark som står till förfogande för jakt. En sådan produktionsanpassad
Prop. 2009/10:239
9
avskjutning förutsätter i sin tur att älgjakten huvudsakligen bedrivs som
licensjakt inom för sådan jakt lämpliga områden. För att bilda dessa
områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna. Det är vidare
angeläget, inte minst från administrativ synpunkt, att områdesbildningen
är stabil. Ett eftersträvansvärt mål var enligt propositionen att ett licensområde
medger avskjutning av minst ett vuxet djur per år vid en balanserad
älgtillgång. Länsstyrelsen borde ha möjlighet att precisera tilldelningen
till att avse en älgtjur eller en älgko. Skulle ändrade förhållanden
leda till att en sådan tilldelning inte är försvarlig borde länsstyrelsen
avregistrera området om ändringen kan antas bli bestående.
Arealkraven bör enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd
inte sättas så lågt att det blir fördelaktigt att dela upp ett A-område i
mindre områden. Området bör om möjligt vara sammanhängande. Om
det består av flera delområden bör åtminstone ett område uppfylla de
krav som gäller för registrering av A-område. I annat fall bör delarna
tillsammans registreras som annat licensområde eller avregistreras.
Älgjakt inom A-områden får enligt 33 § första stycket jaktlagen bara
ske efter tillstånd av länsstyrelsen, s.k. licens. Länsstyrelsen beslutar
därför om hur många älgar som får fällas inom ett A-område, dvs.
beslutar om en licens för jakt. Hur många älgar som får fällas är beroende
av älgstammens storlek och sammansättning och de skador älgen åstadkommer.
Den areal som krävs för att få fälla vuxet djur kan därför variera
inom länet och mellan olika år. En licens för jakt efter älg avser normalt
ett år, men får enligt 3 § andra stycket 2 jaktförordningen även avse
avskjutningen under längre tid än ett jaktår (s. k. storlicens) eller avse
den totala avskjutningen inom flera A-områden (s. k. samlicens).
I Naturvårdsverkets föreskrifter finns vidare vissa bemyndiganden för
länsstyrelsen. Om det finns skäl med hänsyn till skötseln av älgstammen
får länsstyrelsen föreskriva att viss del av tilldelningen ska fällas inom
del av det registrerade området. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen
dessutom besluta om ytterligare villkor för jakten.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som
tillsammans omfattar minst 70 dagar. Om det finns särskilda skäl får
länsstyrelsen besluta att under viss del av jakttiden jakt endast får
bedrivas efter vuxen älg av visst kön eller efter kalv.
Det finns cirka 7 200 A-områden med en total areal på närmare
23 miljoner hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till närmare
48 000.
Ä-område
Regeringen får enligt 33 § fjärde stycket jaktlagen meddela föreskrifter
om undantag från kravet på licens. Detta har skett i 3 § jaktförordningen.
Enligt den bestämmelsen får ett område som har sådan storlek och
arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam registreras
som älgskötselområde (Ä-område). Inom ett sådant sker jakten
efter älg utan licens, men det ska finnas en skötselplan för området.
Möjligheten att registrera älgskötselområden infördes den 1 januari
1992 efter förslag i prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård. I propositionen
uttalades att många skäl talar för att det nu ansågs vara dags att ta steg i
Prop. 2009/10:239
10
en utveckling som syftar till ett system där jägarna och deras organisationer
i största möjliga utsträckning övertar ansvaret för de praktiska
älgfrågorna. Det nuvarande tilldelningssystemet med maximerade tilldelningar
för A-områdena innebär enligt propositionen å ena sidan begränsningar
i möjligheterna att få till stånd en ökad avskjutning. En god
tilldelning av älg, vilket ger licenshavaren stor frihet i sin jakt, ger å
andra sidan inte alltid ett från skadesynpunkt tillfredsställande jaktresultat
vad gäller antal fällda djur och fördelning efter ålder och kön.
Älgskötselområden borde mot denna bakgrund införas. Ett älgskötselområde
innebär att jägarna och markägarna får det direkta ansvaret för
älgvården och att skador av älg lättare kan motverkas. Eventuella
eftersök förenklas och problemet med s.k. överskjutning elimineras Den
stora skillnaden mellan de båda områdestyperna är att något beslut om
tilldelning av älg inte behövs för älgskötselområdena.
I propositionen angavs att 3 000–5 000 hektar för södra Sverige, och
5 000–8 000 hektar för norra Sverige, bör kunna tjäna som riktmärke för
ett älgskötselområdes minsta storlek. Området måste dock vara så stort
att det går att få en uppfattning om älgstammens storlek och utbredning
inom området. Det måste också vara möjligt att bedriva en meningsfull
vård av älgstammen och finnas förutsättningar för en biologiskt riktig
beskattning av den. Det borde ankomma på länsstyrelsen att efter samråd
med länsviltnämnden avgöra om ett jaktområde ska registreras som
älgskötselområde. Förutom de tidigare nämnda faktorerna måste även de
regionala förhållandena vad gäller älgtäthet och skadefrekvens få stor
betydelse vid länsstyrelsens bedömning om lämplig storlek på ett älgskötselområde.
Det är därvid angeläget att älgskötselområdenas storlek
kan anpassas till de skillnader som kan föreligga i ett län mellan jordbruksbygder
och skogsbygder. Även områdets arrondering måste tillmätas
betydelse vid prövning av registrering av ett älgskötselområde.
Anslutningen till ett älgskötselområde ska enligt propositionen vara
frivillig. Har tillräckligt många markägare ansökt om att deras mark ska
registreras som älgskötselområde registrerar länsstyrelsen fastigheterna
som älgskötselområde om fastigheterna tillsammans uppfyller de nyss
angivna kraven för ett sådant område. Självfallet kan även en enskild
fastighet ha en så stor areal att den kan registreras som älgskötselområde.
Vill en fastighetsägare att hans fastighet inte längre ska vara ansluten till
ett älgskötselområde kan han hos länsstyrelsen ansöka om att hans mark
registreras som A- eller B-område eller inte registreras alls. Ett flertal
omregistreringar inom ett älgskötselområde kan leda till att området inte
längre uppfyller kraven för att få vara registrerat som ett sådant. Jakträttshavarna
bör själva få besluta om hur samarbetet inom området ska
ske. De måste dock utse någon företrädare för dem för kontakterna med
länsstyrelsen. Någon form av avtal mellan jakträttshavarna inom ett älgskötselområde
är nödvändig. Det krävs också normer för hur jakten och
viltvården ska bedrivas. Det ska därför finnas en enkel plan för älgstammens
skötsel. Den bör innehålla ett principiellt mål för älgvården
inom området. Planen bör dock inte utgöra något krav för registrering av
området, men den ska redovisas för länsstyrelsen sedan registrering har
skett. Systemet med älgskötselområden bygger således på frivillighet och
samverkan mellan olika former av licensområden och kalvjaktsområden.
Jakten inom området kan efter jakträttshavarnas eget bestämmande ske
Prop. 2009/10:239
11
gemensamt över hela området eller för var och en enbart inom det
område där respektive jägare har jakträtt.
Skötselplanen bör enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna
råd beskriva den långsiktiga målsättning som fastställts för skötseln av
älgstammen inom området. Det innebär att den bör innehålla uppgift om
vilka åtgärder som ska vidtas för att begränsa skador av älg på gröda och
skog samt riskerna för trafikolyckor orsakade av älg. Planen bör också
innehålla uppgifter om älgbetessituationen, hur stor vinterstam området
bedöms hålla samt hur stor den årliga avskjutningen bör vara. Länsstyrelsen
bör regelbundet och minst vart tredje år göra en översyn av
skötselplanerna. Naturvårdsverket rekommenderar att älgskötselområden
bildas även på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som
tillsammans omfattar minst 70 dagar.
Det finns drygt 700 älgskötselområden med en areal på drygt 13,3 miljoner
hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till drygt
33 000.
B-område
Enligt 33 § tredje stycket jaktlagen får ett område registreras som licensområde
med tilldelning av ett valfritt djur om året om det finns särskilda
skäl för en sådan registrering (särskilt licensområde eller B-område).
I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. föreslog regeringen, med viss
övergångstid för vissa älgjaktsområden, att jakten efter älg på andra
områden än A-områden skulle gälla enbart älgkalv under en kort jakttid.
Riksdagen ansåg visserligen att regeringens förslag om fri kalvjakt under
en kort jakttid otvivelaktigt hade vissa fördelar, framför allt så till vida att
det var enkelt att administrera och föga kostnadskrävande. Det utgjorde
också ett starkt incitament till samgående med andra markinnehavare för
gemensam licenstilldelning. Enligt riksdagens mening kunde dock dessa
fördelar till stor del bibehållas även i ett system som i något större
utsträckning tillgodosåg bl.a. innehavare av mindre markområden och
gav en större del av jägarkåren möjligheter till jakt på vuxet djur. Riksdagen
beslutade därför om ett system som till stora delar överensstämde
med ett tidigare utredningsförslag såvitt avsåg områden som inte uppfyllde
kraven för licensområde. Sådana områden borde av länsstyrelsen
kunna registreras för tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxet djur
eller kalv) under en kort jakttid. Bland annat. följande principer borde
vara vägledande vid bedömningen huruvida särskilda skäl för registrering
förelåg:
• om jakträttshavaren ansökt men vägrats att ansluta marken till
angränsande licensområde,
• om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,
• när det finns flera jägare inom ett mindre område som inte alla utan
vidare kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,
• vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i någon
jaktsamverkan,
Prop. 2009/10:239
12
• om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten till angränsande
licensområde.
Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd för ansökan om
registrering av B-område bör de av riksdagen beslutade särskilda skälen
beaktas. För att kunna registreras som B-område bör arealen inte understiga
5 hektar. En jakträttshavare på en mindre mark som har etablerat en
samverkan med jakträttshavare på andra marker bör enligt föreskrifterna
normalt inte kunna få sin mark registrerad som ett eget B-område om han
utan godtagbara skäl bryter sig ur en sådan samverkan.
Jakttiden är 5 dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer.
Det finns närmare 11 000 B-områden med en areal på cirka 725 000
hektar. Antalet fällda älgar uppgick jaktåret 2008/09 till drygt 1 700.
E-område
Vid behandlingen av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård fann riksdagen att
det borde införas en möjlighet att registrera områden med en sammanhängande
areal om minst 20 hektar för tilldelning av en älgkalv om året
med den längre jakttid som gäller för A-områden (E-område). Riksdagen
beslutade därför om en sådan ändring av 33 § tredje stycket jaktlagen
(bet. 1993/94:JoU27) .
En licens för jakt efter älgkalv får enligt 3 § andra stycket 2 jaktförordningen
avse avskjutningen under längre tid än ett jaktår eller avse den
totala avskjutningen inom flera E-områden.
Jakttiden bestäms av länsstyrelsen till en eller flera perioder som tillsammans
omfattar minst 70 dagar.
Det finns närmare 7 000 E-områden med en areal på cirka 725 000
hektar. Knappt 1 000 älgar fälldes jaktåret 2008/09.
K-område
För områden som inte registrerats för älgjakt, s.k. K-områden, gäller
enligt 33 § första stycket jaktlagen att endast älgkalv får jagas. Jakten är
inte begränsad till ett visst antal djur.
Jakttiden är enligt bilaga 2 till jaktförordningen 5 dagar eller den kortare
tid som länsstyrelsen bestämmer.
På K-områdena rapporterades jaktåret 2008/09 att 20 älgkalvar fälldes
på 20 områden.
Jakttid
I bilaga 2 till jaktförordningen finns bestämmelser om jakttider för älg. I
registrerade licensområden och i älgskötselområden ska länsstyrelsen
bestämma jakttiden till en eller flera perioder som tillsammans omfattar
minst 70 dagar. Jakttiden ska dock alltid ta sin början den första måndagen
i september i norra delen av landet och den andra måndagen i
oktober i övriga delar av landet. Älgjakten får inte pågå efter den sista
februari. Vissa möjligheter till inskränkningar i jakttiden finns. Områden
som brukar användas för friluftsändamål får nämligen undantas från jakt
Prop. 2009/10:239
13
lördagar, söndagar och helgdagar. Inom renskötselns åretruntmarker får
vidare länsstyrelsen besluta om en kortare jakttid än 70 dagar om det behövs
av hänsyn till renskötseln eller snöförhållandena.
För B- och K-områden ska jakttiden vara 5 dagar eller den kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer. Jakttidens början ska vara densamma som
för licensjakten.
Avgifter för älgjakt
För varje vuxen älg som fälls ska enligt 52 b § jaktförordningen jakträttshavaren
betala en avgift som fastställs av länsstyrelsen (älgavgift).
Avgiften varierar mellan länen, där Jämtlands län har den lägsta avgiften,
250 kronor, och Östergötlands län den högsta, 900 kronor.
Om fler älgar fällts än vad som följer av en licens ska enligt 52 c §
därutöver en särskild avgift betalas, 7 000 kronor för en vuxen älg och
3 000 kronor för en kalv. Sådan avgift ska dock inte betalas om älgen
eller dess värde förklaras förverkat eller om det är uppenbart oskäligt att
kräva ut en avgift.
Anmälan av jaktresultat
För registrerade älgjaktsområden ska jakträttshavaren enligt 5 a § jaktförordningen
anmäla jaktresultatet till länsstyrelsen inom två veckor efter
jakttidens utgång. Detta gäller även om något djur inte fällts. Har älg
fällts i annat fall ska anmälan ske inom två veckor efter jakttidens
utgång. I 5 c § förordningen finns bestämmelser om vad en anmälan ska
innehålla.
Överklagande
Länsstyrelsens beslut om registrering av licensområden får enligt 54 §
jaktlagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Övriga beslut
enligt 33 § lagen får inte överklagas.
Samernas jakt efter älg
Fastighetsägaren har enligt 10 § jaktlagen jakträtten på den mark som hör
till fastigheten. Enligt 25 § rennäringslagen (1971:437) har medlem i
sameby emellertid rätt att jaga på utmark inom de delar av byns betesområde
som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna när renskötsel är
tillåten där. Medlem i sameby som tillfälligt uppehåller sig inom en
annan samebys betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har
samband med renarnas skötsel får jaga i den samebyn för sitt uppehälle.
Prop. 2009/10:239
14
4.2 Administrationen av älgförvaltningen
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är förvaltningsmyndighet på miljöområdet och sektorsansvarig
myndighet för jakt och vilt. Med stöd i jaktförordningen har
verket utfärdat föreskrifter och allmänna råd om administrationen av jakt
efter älg, kronhjort och stora rovdjur m.m. (NFS 2002:19). Naturvårdsverket
behandlar även överklaganden av beslut om jakttidens längd,
avregistrering av licensområde, registrering av älgskötselområde och
skyddsjakt m.m.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna ansvarar för älgförvaltningen på länsnivå. Länsstyrelserna
beslutar bl.a. om registrering av licensområden för jakt och älgskötselområden,
om det antal älgar som får fällas i respektive licensområde
(licensgivning) samt om jakttider, älgavgifter och vissa föreskrifter
m.m. Älgvårdsfonderna förvaltas av länsstyrelserna som beslutar
hur medlen ska användas. Det mest omfattande arbetet bedöms vara registreringen
av licens- och älgskötselområden. Under senare år har det
totala antalet av-, ny- och omregistreringar av sådana områden varit drygt
5 000 per år, där omregistreringar står för den största andelen. Uppskattningsvis
omregistreras hälften av områdena under en treårsperiod.
Viltförvaltningsdelegationerna
Den 1 februari 2010 inrättades viltförvaltningsdelegationer inom varje
länsstyrelse med stöd av förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer.
Delegationerna ersatte de tidigare regionala rovdjursgrupperna
och viltvårdsnämnderna, som enligt 39 § jaktlagen var knutna
till länsstyrelserna med uppgift att vara rådgivande organ i viltvårdsfrågor.
Viltvårdsdelegationerna har till uppgift att vara organ för samverkan
i frågor som rör viltförvaltningen som helhet inom länet.
Viltförvaltningsdelegationernas uppgifter i fråga om allmän viltförvaltning
är att besluta om övergripande riktlinjer för älg-, hjort-, vildsvinsoch
rovdjursförvaltningen i länet, licensjakt och skyddsjakt samt om
bidrag och ersättningar enligt viltskadeförordningen (2001:1724).
Landshövdingen är ordförande i delegationen. Det ska därutöver finnas
fem ledamöter som är politiska företrädare och som utses efter förslag av
landstinget. I län med rennäringsdelegation ska en av de politiska
företrädarna utses efter samråd med Sametinget. Det ska vidare finnas en
ledamot som har särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och illegal
jakt samt en ledamot för vart och ett av följande intressen: jakt och
viltvård, naturvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark,
lokalt näringsliv och turism, rennäring samt skogsnäring. Dessa ledamöter
ska utses efter förslag av den eller de berörda intresseorganisationerna
i länet.
Prop. 2009/10:239
15
Skogsstyrelsen
Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och
har i uppgift att verka för att landets skogar vårdas och brukas på ett
sådant sätt att de beslutade målen för skogspolitiken uppnås. Skogsstyrelsens
rådgivning till markägare i syfte att uppnå de skogpolitiska
målen inkluderar information och kunskapsförmedling om hur betesskador
av vilt kan minskas i den brukade skogen.
Svenska Jägareförbundet
Svenska Jägareförbundet är Sveriges största jägarorganisation och organiserar
cirka 195 000 av landets totalt 260 000 jägare. Förbundet har
sedan 1938 ett allmänt uppdrag att leda delar av jakt och viltvården i
Sverige. Ersättning för detta arbete, där älgförvaltning ingår, lämnas ur
Viltvårdsfonden.
Svenska Jägareförbundet har en rikstäckande organisation genom 23
länsföreningar, vilka i sin tur är organiserade i totalt cirka 370 jaktvårdskretsar.
Samråd om älgförvaltningen
Svenska Jägareförbundet har tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund,
LRF/Skogsägarna, Jägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna
träffat en principöverenskommelse om riktlinjer för samråd om älgförvaltningen
på lokal nivå. Målet är att enighet ska uppnås i samrådet.
Vid samrådet utarbetas ett förslag om avskjutningens storlek, tilldelning,
avskjutningsprinciper, jakttider, skadeförebyggande åtgärder och biotopvårdsåtgärder
som redovisas i ett protokoll.
De organisationer som representeras vid de lokala samråden är i första
hand Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas
Riksförbund. Härutöver deltar även Skogsstyrelsen och företrädare för
skogsindustrierna samt olika markägarorganisationer. I drygt en tredjedel
av samråden deltar även företrädare för älgskötselområdena. Polisen,
Vägverket, kommuner, Naturskyddsföreningen, allmänningar, större Alicensområden
och företrädare för rennäringen deltar också i en del
lokala samråd.
Älgvårdsfonden
Avgifterna för fällda älgar ska bilda en älgvårdsfond. De årliga intäkterna
uppgår totalt till mellan 17 och 18 miljoner kronor. Från älgvårdsfonderna
överförs enligt regeringens beslut den 12 januari 1995 100 kronor av
varje fällavgift till Viltvårdsfonden. Länsstyrelsen beslutar om användningen
av resterande medel.
Länsstyrelsen har rätt att ta ut medel ur fonden för att täcka kostnader
för administration av älgjakten. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter
och Allmänna råd om administration av jakten efter älg, kronhjort och
stora rovdjur m.m. får dock högst 10 basbelopp per år tas i anspråk (i
Västra Götaland högst 20 basbelopp), vilket innebär ett belopp om
Prop. 2009/10:239
16
403 000 kronor år 2007. För 2007 har åtta länsstyrelser uppgett att de har
tillgodogjort sig hela det beloppet medan älgvårdsfonderna i andra län i
många fall endast gav utrymme att täcka delar av administrationskostnaderna.
Länsstyrelserna har därför i flera fall fått täcka en del av
kostnaderna för älgadministrationen med ramanslaget.
Under senare år har medel ur fonderna, förutom till täckande av
kostnaderna för administrationen vid länsstyrelsen, använts till bl.a.
bidrag till skjutbanor, inventering, utbildning, administration av lokala
samråd och datorstöd.
5 En ny älgförvaltning
5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras
Regeringens bedömning: Dagens älgförvaltningssystem bör förändras
i syfte att skapa en älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna.
Förvaltningen bör ta hänsyn till viktiga allmänna intressen
som rovdjur, motverkande av trafikolyckor med älg, skador på skog
samt inverkan på övrig biologisk mångfald. Morgondagens älgförvaltning
bör präglas av samverkan mellan de aktörer som påverkar älgstammen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket, Sveriges Lantbruksuniversitet,
Skogsstyrelsen och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är angelägna om
att minska älgens påverkan på den biologiska mångfalden. Vägverket
anser att utredningens förslag om en älgförvaltning baserad på
ekologiska förutsättningar och lokalt inflytande är en bra utgångspunkt.
Svenska Jägareförbundet är frågande till den redovisade jämförelsen
mellan älgjaktens värde och skogsbrukets samlade produktionsvärde.
Jägarnas Riksförbund anser att utredaren borde lyfta positiva värden med
älgen bl.a. den ekologiska och klimatsmarta köttresurs älgen utgör och
att förstärkning av dem också bör vara en drivkraft till förändring.
Sveaskog AB anför att markägarnas inflytande är avgörande för beslut om
älgstammens storlek på alla nivåer i systemet eftersom markägaren har
ansvaret att uppfylla kraven enligt skogsvårdslagen och andra bestämmelser.
För markägare är det också nödvändigt ur ekonomisk synvinkel
att kunna påverka viltskadorna så att de är i balans med skogs- och
jordbruk. Lantbrukarnas Riksförbund poängterar att det som gör
problemet med älgskadorna särskilt besvärande är det faktum att den
enskilde skogsägaren med dagens system har mycket begränsade
möjligheter att själv påverka älgstammens storlek, samtidigt som han
eller hon måste ta konsekvenserna av skadorna på skogen. Det kan gälla
kostnader för upprepade föryngringsåtgärder eller uthägnader om man
vill försöka anlägga tallskog. Konsekvensen av detta är att älgstammen
snarare än skogsägaren idag styr trädslagsvalet. Detta har lett till en
mycket stark minskning av andelen tall i skogsföryngringarna och att
föryngringen av vissa lövträdslag kraftigt begränsats. På sikt kommer
Prop. 2009/10:239
17
detta att kraftigt påverka berörda naturtyper till men för den biologiska
mångfalden liksom det ekonomiska utbytet av skogsbruket.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna, utom länsstyrelserna i Norrbottens,
Västerbottens och Värmlands län ställer sig positiva till
promemorians förslag. Det gör även Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket,
Sveaskog AB, Skogsindustrierna, Lantbrukarnas Riksförbund och Statens
fastighetsverk. Svenska Samernas Riksförbund är negativa till förslaget
medan Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund i huvudsak
är positiva till en förändring av älgjaktssystemet men inte på det sätt som
föreslås i promemorian.
Skälen för regeringens bedömning
Älgen som resurs och problem
Jakt är en viktig källa till rekreation och försörjning. Älgjakten intar här
en särställning. Älgen är även en betydelsefull djurart för upplevelsevärdet
i skogen och ett viktigt bytesdjur för landets största rovdjur, björn
och varg. Den svenska älgstammen har under det senaste seklet
genomgått stora förändringar genom ett förändrat skogsbruk som har
skapat stora mängder älgbete och en älgförvaltning som har varit starkt
inriktad på att öka älgstammen. Genom ökat kalvskytte och sparande av
kor växte från 1960-talet stammen markant och gav förutsättningar för
den s.k. älgexplosionen under 1970-talet, som kulminerade i en
avskjutning av cirka 174 000 älgar 1983. Under de senaste åren har det
skjutits drygt 80 000 älgar.
Älgköttet har ett betydande ekonomiskt värde som uppskattas till
500 miljoner kronor. Därtill kommer rekreationsvärdet i samband med
jakten.
Älgstammen förorsakar å andra sidan förluster i skogsbruket och
lantbruket genom betesskador på skog och grödor. Härtill kommer
skador i trafiken.
För de stora skogsbolagen i norra Sverige är de samlade intäkterna av
älgjakt mindre än en procent av virkesintäkterna. I södra Sverige utgör
intäkterna av jakten en något större andel på grund av högre priser för
jakt. Skogsstyrelsen har i en rapport tagit upp frågan om älg- och
rådjursstammarnas kostnader och värde. Sammantaget beräknas där de
årliga samhällsekonomiska kostnaderna för älg- och rådjursstammarna
vid dagens nivå till cirka 2 miljarder kronor, varav cirka två tredjedelar
avser viltolyckor i trafiken, medan resterande del belastar skogsbruket
och skogsindustrin. De årliga samhällsekonomiska värdena, dvs. rekreationsvärdet
och köttvärdet, uppgår även dessa med dagens viltstammar
till cirka 2 miljarder kronor. Även om älgstammen minskar så att
kostnaderna för samhället blir betydligt lägre än dagens, bedöms inte
intäkterna från älgjakten sjunka i motsvarande grad (Skogsstyrelsens
promemoria Föryngringsresultat i R-polytax för 2005–2007). Den stora
utmaningen består således i att hitta den lämpliga avvägningen där de
önskade effekterna av älg i landskapet och de oönskade är förenliga.
Prop. 2009/10:239
18
Betesskador på skog
Älgens bete sätter ned virkesproduktionen och inverkar negativt på
virkeskvaliteten. Skadorna uppkommer genom att topp- och sidoskott
betas. Även stambrott och barkgnag förekommer. Bete på trädens skott
förekommer så länge de är inom räckhåll. För älgens innebär det träd
som är mellan 0,5 och 4 meter höga. Trampskador samt fejnings- och
slagskador gjorda med hornen förekommer också, om än i betydligt
mindre omfattning. De biologiska effekterna av betningen är för träden
minskad tillväxt, nedsatt vitalitet och att de i vissa fall dör. Dessutom
hämmas trädens konkurrenskraft i förhållande till andra trädslag, som
exempelvis gran. Nedsatt vitalitet gör också träden mer mottagliga för
sekundära angrepp av exempelvis svampar och insekter. Skogforsk, det
svenska skogsbrukets forskningsinstitut, har uppskattat kvalitetsförlusterna
till cirka 1,3 miljarder kronor per år enbart i tallungskog vid en
skadenivå på 5–7 procent och till cirka 500 miljoner kronor vid en årlig
skadenivå på 2–3 procent vid en tioårig skadeexponering.
Betets inverkan på trädslagssammansättning och biologisk mångfald
I ett landskap som domineras av barrskogsodling är flera av de vanliga
lövträden som asp, rönn och sälg i stor utsträckning motarbetade
eftersom de har ett lågt ekonomiskt värde för skogsproduktion. Trädslagen
är begärliga för betande klövvilt och hålls därför tillbaka även av
dessa. Föryngringen av ädellövträd är också påverkad av det höga betestrycket.
När det gäller ädellövträd anses stängsel vara en förutsättning för
att skoglig föryngring ska lyckas. Effekten är sammantaget att få
individer av lövträd når trädbildning vilket även påverkar rekryteringen
av nya träd. På grund av skogsbruk och bete är således andelen gamla
lövträd av grov diameter låg och rekryteringen av nya lövträd bekymmersam.
Fullstora träd av dessa arter i vårt barrskogslandskap anses vara
viktiga bärare av skoglig biologisk mångfald. En stor del av skogens
rödlistade arter är knutna till gamla eller döda lövträd. Även allmänt
förekommande arter missgynnas av lövträdens tillbakagång.
Utöver lövträdens tillbakagång i landskapet innebär även ett utökat
nyttjande av gran på bekostnad av tall negativa konsekvenser för den
biologiska mångfalden. Stora betesskador på tallskog i främst södra
Sverige har lett till att allt färre skogsägare där vill hålla fast vid valet av
tall på sina marker. I stället planteras i allt högre utsträckning den av
älgen mindre begärliga granen. I Götaland visade en inventering 2003–
2005 att gran planteras på 38 procent av den mark som betraktas som
lämplig för tall. Södra Skogsplantor AB och Södra Odlarna TVE AB
redovisar att tall utgjorde cirka 25 procent av det totala antalet sålda
plantor år 1985 mot endast cirka 5 procent år 2008.
Särskilt om vintern märks skillnaden i betespåverkan tydligt. Under
perioder med djup snö uppstår omfattande betesskador på tall medan
granen lämnas att stå i det närmaste orörd. Då allt fler skogsägare väljer
att återplantera tallmarker med gran blir betestrycket desto hårdare på de
marker som trots allt planteras med tall. Minskande andel tall i
landskapet missgynnar de arter som på ett eller annat sätt i sin livscykel
är knutna till tallmarkens ekosystem. Ekosystemet i en enskiktad likProp.
2009/10:239
19
åldrig granskog är generellt väsentligt artfattigare än i annan skog.
Återbeskogning med gran har negativa effekter för viltet eftersom
foderproduktionen i en granskog är låg. Granen i sig betas, som tidigare
nämnts, i liten utsträckning och förekomsten av begärlig undervegetation
som blåbärs- och lingonris är sparsam i en tät granskog. Klövviltet
nyttjar granskogen i stort sett endast för skydd. Lövuppslag, bärris, gräs
och örter som är begärliga för viltet kan däremot i högre utsträckning
breda ut sig utan att hämmas av skugga i växande tallbestånd.
Konsekvenserna av att plantera gran på mark lämplig för tall medför,
utöver de beskrivna effekterna för den biologiska mångfalden, framtida
produktionsförluster och en ökad risk för skador relaterade till torka och
vind.
Trafikolyckor med älg
Älgen orsakar olyckor i trafiken. År 2009 rapporterades drygt 5 700
trafikolyckor med älg. Av dessa hade sex dödlig utgång. Samhällets
kostnader för älgolyckor beräknas överstiga en miljard kronor årligen.
Arbetsintensiv administration
Dagens älgförvaltning innehåller ett flertal olika möjligheter att jaga älg,
tre olika former av licenser samt sam- och storlicenser, inom registrerade
älgskötselområden och kalvjakt under högst fem dagar. Det nuvarande
systemet innehåller så många olika licenser och andra förvaltningsformer
att det blir svårt att överblicka och förstå. Det föranleder också mycket
administrativt arbete med omregistreringar mellan olika former av licensområden.
Under åren 2006–2008 var det totala antalet av-, ny- och
omregistreringar av sådana områden drygt 15 000. Det innebär att när tre
år har passerat har hälften av alla befintliga licensområden ändrats och
registrerats om.
Bristande helhetssyn
Länsstyrelsens beslut om tilldelning till licensområden omfattar inte all
älgmark då älgskötselområdenas arealer inte ingår. Det finns också
svårigheter för länsstyrelsen att överblicka den jakt som sker inom älgskötselområdena,
dels eftersom älgskötselområdenas planer kan revideras
under den tid de löper, dels eftersom uppföljning av jakten sker i
varierande grad. Ofta saknas även ett samspel mellan de lokala samråden
och älgskötselområdena. En brist i dagens system för älgförvaltning är
därför att det saknas egentliga möjligheter att få en överblick och ta ett
övergripande ansvar för förvaltningen inom ett större område t.ex. länet.
Utan någon riktig översikt eller styrning över avskjutningen riskerar tilldelningen
att bli allt för försiktig.
Prop. 2009/10:239
20
Bristande styrning
Länsstyrelsernas tilldelningsbeslut har litet inflytande på den faktiska
avskjutningen. Det beror på att endast en liten andel av de älgar som
länsstyrelsen tilldelar verkligen fälls. När det gäller de län som inte
tillämpar fri kalvjakt var den genomsnittliga andelen fällda älgar av det
tilldelade antalet älgar jaktåret 2007/08 drygt 58 procent och jaktåret
2006/07 knappt 54 procent. Detta innebär att de överväganden som görs
mot bakgrund av tillgängliga underlag om älgstammen, skogen m.m.
sedan inte får avsett genomslag och intentionen att styra går förlorad.
Den licens som tilldelas av länsstyrelsen blir snarare en maximinivå
istället för ett mål att uppnå. Markägare med stora betesskador är de som
blir värst lidande. Högt betestryck av klövvilt på tallungskog och lövträd
innebär, som nämnts ovan, även storskaliga negativa förändringar i
trädslagssammansättning på landskapsnivå.
5.2 En kunskapsbaserad älgförvaltning
Regeringens bedömning: Älgförvaltningen bör vara lokalt förankrad
och ekosystembaserad. Målet är en livskraftig älgstam av hög kvalitet
som är i balans med betesresurserna och en produktionsanpassad älgjakt.
Administrationen av älgjakten bör förenklas. Älgjakten bör i
högre grad än idag vara målstyrd.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser att den föreslagna
modellen kan hjälpa till att förenkla den framtida älgförvaltningen.
Vidare är det positivt att försöka minska administrationen kring
älgjakten. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en ekosystembaserad
lokal älgförvaltning, anpassad till såväl älgstammens demografi som de
lokala ekologiska förutsättningarna varit möjlig att uppnå genom långt
mindre ingripande förändringar i den nuvarande förvaltningen än den
utredningen föreslagit. Länsstyrelsen i Örebro län anser att utredningen
lägger en bra grund till en förvaltningsmodell för älg som syftar till en
ekosystembaserad lokal förvaltning. Länsstyrelsen understryker att ett
kunskapslyft behövs i älgförvaltningen och att bättre underlag krävs för
att en ekosystembaserad lokal förvaltning ska komma till stånd. Förslaget
att nuvarande licenssystem försvinner tillstyrks. Sveriges lantbruksuniversitet
stöder helt ansatsen om en ekosystembaserad, adaptiv förvaltningsmodell
med lokal utgångspunkt. Att förvaltningen utgår ifrån ekosystemet
är en riktig utgångspunkt för en bättre förvaltning av älg. I
ekosystemet ingår allt vilt och dess miljö, men även människan. Förvaltningen
ska utföras på lägsta lämpliga nivå för att skapa engagemang och
delaktighet.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Dalarnas, Jämtlands
och Västernorrlands län, Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna, Norra
skogsägarna, Skogsägarnas markägargrupp och Södra skogsägarna
Prop. 2009/10:239
21
delar promemorians bedömning. Svenska Jägareförbundet anför att älgförvaltningen
redan idag är adaptiv.
Skälen för regeringens bedömning: För viltförvaltningens del har
regeringen tagit fasta på den s.k. ekosystemansatsen genom att inrätta
länsvisa viltförvaltningsdelegationer med en bred representation av
politiker och intresseorganisationer vid varje länsstyrelse. Ekosystemansatsen
bör vara utgångspunkten även för det nya älgförvaltningssystemet.
Ekosystemansatsen
Ekosystemansatsen har sitt ursprung i FN:s konvention om biologisk
mångfald (SÖ 1993:77). Den är en arbetsmetod eller förvaltningsstrategi
för bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser som även
inkluderar rättviseaspekter. Ekosystemansatsen erkänner att människan
är en del av ekosystemen och innebär att alla berörda bör vara med när
målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen
har en viktig funktion när det gäller att producera varor och tjänster, s.k.
ekosystemtjänster, som människor är beroende av.
Enligt ekosystemansatsen ska åtgärder genomföras på den lägsta
lämpliga nivån i syfte att skapa engagemang och delaktighet. Mervärdet
av att använda ekosystemansatsen som arbetsmetod är att helheten
betonas och att berörda aktörer är delaktiga i att formulera målen för
förvaltningen samt i själva förvaltningen. Ekosystemansatsen betonar
även vikten av försiktighetsprincipen. När det gäller älgförvaltningen kan
försiktighetsprincipen komma att handla om älgbetets påverkan på den
biologiska mångfalden och i områden med rovdjur att inte tillåta att
tätheterna av älg blir för låga.
En adaptiv förvaltning
Ekosystemansatsen förutsätter bland annat att man inom förvaltningen
tar hänsyn till att människans kunskap om hur ekosystemen fungerar inte
är fullständig. Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär en anpassning
till nya eller förändrade förhållanden. I en adaptiv förvaltning
planeras åtgärder, följs upp och justeras kontinuerligt mot uppsatta mål
på ett kunskapsuppbyggande sätt. Resurssystemen, såsom skog, rovdjursoch
älgbestånd, förändras kontinuerligt. Populationer ökar eller minskar i
täthet eller utbredning pga. mänsklig påverkan eller av naturliga orsaker.
Skötseln av resurserna bör då justeras med hänsyn till förändringen. Det
behövs således inventeringar för att fånga upp förändringarna. Utifrån
dessa kunskaper kan mål ställas upp och åtgärder sedan vidtas för att nå
målen. I en adaptiv förvaltning är lärandet en ständigt pågående process.
Ekosystembaserad lokal förvaltning
Utgångspunkten i förvaltningen av älgen bör vara en ekosystembaserad
lokal förvaltning. En sådan tar hänsyn till att älgen ingår i ett, eller flera,
ekosystem med växter och andra djur. Det gäller framför allt den
växtlighet som utgör älgens föda, andra klövviltarter som konkurrerar
Prop. 2009/10:239
22
med älgen om födan och rovdjur för vilka älgen i sin tur utgör föda. En
lokal älgförvaltning måste utgå från den resurs som ska förvaltas, älgen,
och hur stor effekt som åtgärder kan få på det som ska förvaltas.
En naturlig geografisk avgränsning av en stam bör därför eftersträvas.
Man måste dock också göra administrativa överväganden för att skapa en
förvaltning som fungerar i praktiken och det finns därför behov av olika
nivåer inom ett sådant system. En lokal förvaltning ska ge dem som har i
uppgift att förvalta älgen möjlighet att påverka samtidigt som den
medger överblick. Förvaltningen måste ha en struktur för att fastställa en
målsättning för älgstammen och tillgång till styrmedel som gör det
möjligt att nå denna målsättning. Viktiga förutsättningar för en ekosystembaserad
lokal förvaltning är kunskap och uppföljning.
En livskraftig älgstam av hög kvalitet
Med uttrycket en livskraftig stam avses normalt att risken för utdöende
ska vara liten. Begreppet används ofta i sammanhang där hotade arter
berörs. Älgen i Sverige är idag inte hotad utan tvärtom livskraftig. Låg
medellivslängd och skev könskvot är dock parametrar som kan bidra till
att sänka livskraften i en stam. Likaså kan en undermålig förvaltning leda
till genetisk utarmning eller påtagligt mycket sjukdomar. En älgstams
kvalitet mäts ofta i form av det antal kalvar som föds per ko, slaktvikt
och hornstorlek, dvs. egenskaper som i låg grad beror på ärftlighet. I
begreppet ”en livskraftig älgstam av hög kvalitet” ligger således flera
olika faktorer som kan ha olika stor betydelse för olika intressenter.
Produktionsanpassad älgjakt
Av förarbetena till jaktlagen framgår att älgstammens storlek genom
lämplig avskjutning ska anpassas till betestillgången, de areella näringarna
och trafiksäkerheten och att detta innebär att älgjakten ska vara
produktionsanpassad (jfr prop. 1986/87:58 s. 37 f.). En anpassning måste
i dag också ske till förekomsten av rovdjur för vilka älgen är bytesdjur.
När älgstammens storlek anses lämplig med hänsyn till detta bör
beskattningen därefter avse vad som produceras, dvs. jakten bör anpassas
till reproduktionen.
En älgstam i balans med betesresurserna på lång sikt
Älgstammens storlek måste anpassas till den rådande och den framtida
fodertillgången. Prognoser om den framtida fodertillgången för älgen är
därför av central betydelse för möjligheten att anpassa älgstammen till
betesresurserna. Hänsyn måste också tas till förekomst av stora rovdjur,
förutsättningarna för skogsproduktion och den biologiska mångfalden.
En sådan balans kan uppnås på olika nivåer, men utgångspunkten bör
vara att nå den inom ett område som är så stort att det kan anses omfatta
en egen älgstam.
Prop. 2009/10:239
23
En enkel, rättssäker och kostnadseffektiv administration
Administrationen av älgförvaltningen ska vara så enkel som möjligt
samtidigt som den på ett kostnadseffektivt och rättssäkert sätt gör det
möjligt att förvalta älgstammen i enlighet med de mål som ställs upp.
En helhetssyn på förvaltningen av älgen
Förvaltningen av älgen ska präglas av en helhetssyn. Den ska vara
uppbyggd av samma byggstenar i hela landet och samma regelverk och
system ska gälla oavsett var man äger mark eller jagar. Det ska finnas en
tydlighet för alla oavsett var i förvaltningen man befinner sig och
systemet för förvaltning ska vara enkelt och lätt att förstå för alla
inblandade.
6 En ny struktur för älgförvaltningen
6.1 Älgförvaltningsområden
Regeringens bedömning: Större förvaltningsområden för den övergripande
älgförvaltningen bör inrättas i de län som hyser en jaktbar
älgstam. Inom varje sådant område bör en arbetsgrupp, en älgförvaltningsgrupp,
tillsättas. Gruppen har till uppgift att upprätta en älgförvaltningsplan
för området.
Länsstyrelsen bör besluta om indelning av länets älgjaktmark i älgförvaltningsområden.
Utgångspunkten bör vara att ett älgförvaltningsområde
omfattar en i huvudsak egen älgstam.
För varje älgförvaltningsområde bör länsstyrelsen utse en älgförvaltningsgrupp
som består av tre representanter för markägarna och tre för
jakträttshavarna. Dessa utses efter förslag av markägarnas och jägarnas
organisationer. I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län bör
en företrädare för rennäringen ersätta en av jägarrepresentanterna i
förvaltningsgruppen. Denne bör utses efter förslag av Sametinget. Till
ordförande för gruppen utses en markägarrepresentant. Ordföranden
bör ha utslagsröst vid lika antal röster i omröstning. Ledamöter i
älgförvaltningsgrupperna bör vara förordnade den 1 juli 2011.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen har dock föreslagit att älgförvaltningsgrupperna
ska bestå av tre representanter för markägarna och två för
jägarna samt minst en samisk representant.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
inrättandet av älgförvaltningsområden. På detaljnivå finns dock skiljaktiga
meningar. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Skogsindustrierna,
Sveaskog AB, Svenska kyrkan, Viltskadecenter och de flesta länsstyrelserna
vänder sig emot att älgförvaltningsområdena endast ska vara
rådgivande. Svenska Jägareförbundet, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Sveriges jordägareförbund och Jägarnas Riksförbund har motsatt
uppfattning och framhåller vikten av älgskötselområdenas egenstyre.
Prop. 2009/10:239
24
LRF, länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län, Sveaskog
AB, Skogsindustrierna, Svenska kyrkan och Viltskadecenter framhåller
att älgförvaltningsområdena bör ha befogenheter att besluta om avlysningsjakt.
Skogsstyrelsen, Sveriges jordägareförbund, Sveriges lantbruksuniversitet,
Viltskadecenter, Sveaskog AB, LRF och Skogsindustrierna
är positiva till att markägarna föreslås få majoritet i älgförvaltningsgruppen,
medan Svenska Jägareförbundet, länsstyrelserna i
Jönköpings, Värmlands och Norrbottens län i stället önskar en jämn
representation intressena emellan.
Efter ordinarie remissberedning av betänkandet har en överenskommelse
träffats mellan Skogsindustrierna, Södra Skogsägarna ekonomisk
förening, Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA), LRF och Svenska
Jägareförbundet. Man har bl.a. enats om följande. En jämn representation
mellan jägare och markägare i älgförvaltningsgruppen, där en representant
för markägarna ska vara ordförande. Älgförvaltningsplanen som tas
fram av älgförvaltningsgruppen baseras på sammanställda fakta, älgskötselområdenas
planer och ett årligt samråd med ingående jaktområden.
Planen granskas och fastställs av viltförvaltningsdelegationen.
Älgförvaltningsgruppen har möjlighet att tillämpa avlysningsjakt i
jaktens senare skede om avskjutningen starkt och omotiverat avviker från
planerad avskjutning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. I promemorian anges dock att jakten kontinuerligt
ska följas upp av älgförvaltningsgrupperna och inte, som enligt regeringens
bedömning, huvudsakligen mellan jaktsäsongerna. Antalet ledamöter
i älgförvaltningsgrupper inom renskötselområdet föreslås i promemorian
vara sju; tre representanter för markägarna, tre för jägarna och en
representant för rennäringen.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser att vad som anförs i promemorian i
huvudsak är bra men att förslaget om älgförvaltningsgruppens sammansättning
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län behöver justeras
så att markägarna även i dessa län får den starkaste ställningen i
älgförvaltningsgruppen. Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget
saknar en analys av den samiska jakträtten och ställer sig frågande till att
enbart ha en representant för rennäringen i älgförvaltningsgruppen.
Benämningen älgförvaltningsområde bör enligt Länsstyrelsen i Jönköpings
län, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet
ersättas med viltförvaltningsområde med möjligheten för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter inom förvaltningen av övriga jaktbara arter. Länsstyrelsen i
Örebro län anför att eftersom gränserna för älgförvaltningsområdena
föreslås följa naturliga barriärer för älgen, och därmed delas mellan län i
viss mån, måste det finnas klara riktlinjer för vilken länsstyrelse som ska
ansvara för ett särskilt område och också t ex. till vilken länsstyrelse
fällavgifter inom områdena ska betalas. Sveaskog AB tillstyrker att
älgförvaltningsplanen som tas fram av älgförvaltningsgruppen ska vara
styrande för avskjutningen inom älgförvaltningsområdet. Sveaskog AB
avstyrker dock att administrativa gränser i normalfallet ska vara skäl för
att dela förvaltningsområden.
Prop. 2009/10:239
25
Sveriges jordägareförbund avstyrker den möjlighet för älgförvaltningsgruppen
som föreslås i promemorian att för länsstyrelsen framhålla
behovet av ändring av förvaltningsområdets älgförvaltningsplan under
pågående jakt. Svenska Jägareförbundet och Sveriges jordägareförbund
anser att älgförvaltningsplanerna skall byggas underifrån, bland annat
baserade på älgskötselområdets planer.
Skälen för regeringens bedömning
Större områden för älgförvaltning
Som anförts i avsnitt 5 kan det konstateras att möjligheten till en reell
styrning av älgjakten har uteblivit trots att dagens älgförvaltningssystem
har en avsevärd administration. Regeringen anser att en ny form av
organiserad samordning av älgjakten över stora områden kan förbättra
styrningen av älgjakten i syfte att uppnå målet om en älgstam av hög
kvalitet i balans med betesresurserna. De av utredningen föreslagna
älgförvaltningsområdena kan svara mot de behov av större områden för
förvaltningen som framkommit utan att de antar formen av tvångssamfälligheter.
Det är därför regeringens bedömning att områden för förvaltning
av älg, s.k. älgförvaltningsområden, bör bildas. Utgångspunkten ska
vara älgens rörelsemönster i landskapet och att området ska omfatta
merparten av en älgstam.
Förvaltningen ska vara ekosystembaserad. Det innebär att hänsyn ska
tas till de resurssystem som påverkas av älgen. Viktiga allmänna intressen
ska därmed beaktas, såsom bl.a. trafiksäkerhet, förekomst av rovdjur,
skador på skog och biologisk mångfald. Förvaltningen bör därför ske
över större områden. Sådana områden bör kunna skapa ökade möjligheter
att kostnadseffektivt ta fram de underlag i form av bl.a. inventeringar
som är nödvändiga för en adaptiv förvaltning. Ett sådant område bör
kunna omfatta en i huvudsak egen älgstam. Med utgångspunkt från en
individs hemområde uppnås 80 procent av en egen stam vid en areal om
50 000 hektar i södra Sverige och 70 000 mer än 100 000 hektar i norra
Sverige. En naturlig utveckling är att områdena i framtiden också kan
vara en utgångspunkt för förvaltningen av andra klövviltarter än älg.
Bildandet av älgförvaltningsområden
Länsstyrelserna bör få i uppdrag att efter samråd med markägarnas och
jägarnas organisationer indela länen i älgförvaltningsområden. Undantag
bör gälla för de län eller delar av län som helt saknar älg. Det torde vara
lämpligt att det inom länsstyrelsen är viltförvaltningsdelegationerna som
handlägger frågor om att inrätta älgförvaltningsområden. Indelningen bör
i första hand utgå från principer om naturliga barriärer där älgstammen i
idealfallet är avskärmad från andra förvaltningsområden genom exempelvis
större vägar eller vattendrag. Områdena bör så långt det är möjligt
vara sammanhängande. För att tillgodose önskemålet om sammanhängande
områden bör älgförvaltningsområden kunna vara länsöverskridande
eftersom indelningen i älgförvaltningsområden bör ha förutsättningar att
hållas stabil över en lång tid. Befintliga väl fungerande älgskötselProp.
2009/10:239
26
områden ska i största möjliga mån bibehållas om länsstyrelsen finner det
vara lämpligt och om det kan antas att lösningen är långsiktig. Väl fungerande
älgskötselområden är förvaltningsområdets ryggrad och i stor utsträckning
en förutsättning för att området ska fungera bra i praktiken.
Därför bör den lokala viljan att samverka inte motverkas. Ett befintligt
väl fungerande älgskötselområde kan därmed delas av en gräns mellan
två älgförvaltningsområden om länsstyrelsen finner det vara lämpligt.
Inom ett län bör antalet älgförvaltningsområden inte vara alltför stort.
Ett stort antal områden skulle försvåra länsstyrelsens möjligheter till
uppföljning av älgförvaltningsområdenas arbete. Detta innebär särskilt
för Norrbottens läns del att områdena kan komma att bli mycket stora.
Det bör där kunna övervägas om en och samma älgförvaltningsgrupp kan
styra flera älgförvaltningsområden. En sådan ordning kan vara lämplig
om det finns svårigheter att finna tillräckligt antal lämpliga personer till
alla älgförvaltningsgrupperna samt för att minska de administrativa
kostnaderna. I vissa län har Svenska Jägareförbundet påbörjat en
samverkan inom större områden. Dessa skulle kunna vara en utgångspunkt
för diskussionen kring bildandet av älgförvaltningsområden. Det är
dock länsstyrelsens uppgift att, efter samråd med berörda intressegrupper,
fastställa gränserna för områdena.
Älgförvaltningsgruppernas sammansättning
Inom varje älgförvaltningsområde bör en arbetsgrupp, en älgförvaltningsgrupp,
tillsättas. Älgförvaltningsgrupperna ska efter förslag av
jägarnas och markägarnas organisationer utses av länsstyrelsen och bör
vara sammansatta av personer med bl.a. skoglig och jaktlig kompetens.
Regeringen anser att det bör finnas en jämvikt mellan jägar- och
markägarintressena. Denna ståndpunkt skiljer sig från utredningens
förslag att ge markägarna en representant mer än jakträttshavarna i
gruppen. Regeringen delar dock utredningens syn att markägarna, som är
de som har ansvaret för vården av skogen, trots en jämn representation
måste ges den starkaste ställningen i gruppen. Till ordförande i älgförvaltningsgruppen
ska därför utses en representant för markägarna.
Ordföranden ska ha utslagsröst vid lika antal röster vid omröstning.
Tre ledamöter bör således representera markägarna inom och utom
älgskötselområden och tre bör representera jägarna. Inom de tre nordligaste
länen, där samerna har jakträtt, ersätter en representant för
rennäringen en jägarrepresentant. Denne bör utses efter förslag av
Sametinget. Grupperna bör således bestå av sex personer i varje län som
hyser en jaktbar älgstam. Det bör också vara möjligt att adjungera
ytterligare experter vid behov av särskild kompetens i syfte att bistå med
tolkning av inventeringsunderlag eller framtagande av foderprognoser för
området. Såvida gruppen inte beslutar om annat bör ordförande få
uppdraget att agera kontaktperson gentemot länsstyrelsen. Ledamöterna
bör utses för en tid av tre år för att få kontinuitet i arbetet. För uppdraget
bör utgå visst arvode. En och samma älgförvaltningsgrupp bör vid
särskilda omständigheter kunna omhänderta flera älgförvaltningsområden.
En sådan ordning kan vara lämplig om det finns svårigheter att
finna ett tillräckligt antal lämpliga personer till älgförvaltningsgrupperna
Prop. 2009/10:239
27
inom ett län. Naturvårdsverket bör meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs bl.a. för bildande av älgförvaltningsområden och utnämning
av ledamöter i älgförvaltningsgrupper samt om arvodering.
Älgförvaltningsgruppernas uppgifter
Älgförvaltningsgrupperna ska genom en dialog med markägare, jägare
och myndigheter verka för att inventeringar genomförs som kan ligga till
grund för förvaltningen av älgen inom förvaltningsområdet. Ansvaret för
att inventeringarna blir utförda vilar rent praktiskt på jägarna och
markägarna, men även Skogsstyrelsen har ett ansvar att som expertmyndighet
bistå i detta. Frågan om inventering behandlas mer ingående i
avsnitt 6.7.
Gruppen ansvarar för att inventeringarna sammanställs och utfallet
analyseras. Även andra underlag än de som har en grund i inventeringar
ska inhämtas, exempelvis information om inträffade trafikolyckor med
älg, täthet av rovdjur i området och foderprognoser. Hänsyn ska även tas
till uppgifter om särskilt skadedrabbade områden. Med utgångspunkt i
kunskapen om älgstammens storlek och demografi, skadorna på skogen,
rovdjursförekomst, viltolyckor i trafiken m.m. bör man inom förvaltningsområdet
kunna beräkna ett mål för avskjutningen och hur fördelningen
av avskjutningen mellan tjur, ko och kalv lämpligen bör vara.
Målen bör formuleras i den förvaltningsplan för älg som älgförvaltningsgruppen
ska upprätta för området. En älgförvaltningsplan är av väsentlig
betydelse för att målet om en älgstam i balans med betesresurserna ska
uppnås på lång sikt. En sådan plan bör med hänsyn till foderprognoser
m.m. avse ett treårsperspektiv men vara föremål för årlig revision.
Förvaltningsområdets plan, som har sin grund i en omfattande dialog
med jägarna och markägarna inom älgskötselområden såväl som
licensområden, ska vara en rekommendation för de älgskötselplaner som
upprättas inom älgskötselområdena. Således bör förändringar i den övergripande
planen följaktligen också föranleda revideringar i älgskötselområdenas
planer. Denna koppling förutsätter en god dialog och nära
samordning mellan älgförvaltningsområdet och älgskötselområdena.
Dialogen sker företrädelsevis mellan jaktåren. Endast om planen
accepteras och följs har den adaptiva förvaltningen förutsättningar att
lyckas.
Älgförvaltningen ska vara adaptiv. Älgförvaltningsgruppen bör därför
årligen samt en gång under jaktperioden följa upp de mål som ställs upp
inom älgförvaltningsområdet. Regelbundna årliga inventeringar och
uppföljning av resultaten från dessa tillsammans med uppföljning av
förändringar i övriga mätbara parametrar är viktiga förutsättningar för en
adaptiv ekosystembaserad förvaltning som bör genomföras inom älgförvaltningsområdet.
Under pågående jakt bör älgförvaltningsgruppen
vid lämpligt tillfälle och genom kontakter med jaktområdena följa upp
älgjaktens utveckling. Erfarenheterna från denna uppföljning blir ett
komplement till den årliga utvärdering av de målformuleringar som lagts
fast i älgskötselområdenas planer. Uppstår det en akut situation med
omfattande skador och det blir fråga om särskild skyddsjakt är det
nödvändigt att en sådan åtgärd föregås av en dialog med berörda
Prop. 2009/10:239
28
markägare och jakträttshavare. Under normala omständigheter sker en
sådan anpassning efter och inte under pågående jaktsäsong. Endast under
särskilda omständigheter ska älgförvaltningsgruppen vidta åtgärder för
att uppsatt avskjutningsmål ska nås under pågående jaktsäsong. Vid
sådana särskilda omständigheter kan det vara lämpligt att skötselplaner
åsidosätts i syfte att nå det övergripande målet för älgförvaltningsområdet.
En sådan åtgärd kan komma ifråga exempelvis om jaktresultatet
kraftigt avviker från målet i älgförvaltningsområdets förvaltningsplan.
Även de som inte ingår i ett älgskötselområde utan istället jagar på licens
kan, om länsstyrelsen finner det vara lämpligt under sådana särskilda
omständigheter, engageras för att nå det övergripande målet för älgförvaltningsområdet.
Älgförvaltningsgruppen ska även ta fram ett underlag för hur den jakt
som bedrivs utanför älgskötselområdena ska ske. Gruppen ska till
länsstyrelsen ge förslag på hur stor areal som ska krävas för jakt efter
kalv respektive jakt efter vuxet djur utanför älgskötselområdena.
Arealkravet kan skilja sig åt mellan olika delar av förvaltningsområdet
beroende bl.a. på klimatförhållanden, markens bonitet, skogsskador,
rovdjursförekomst och älgtäthet. Samma principer gäller således såväl
utanför som inom älgskötselområde, vilket medför att arealkraven därmed
som regel bör harmoniera med rekommendationerna i älgförvaltningsplanerna
för de till respektive licensområde närmast liggande älgskötselområdenas
älgskötselplaner. Se även avsnitt 6.4.
Älgförvaltningsgruppens uppgifter kräver kompetens inom flera olika
områden och det är därför betydelsefullt att säkerställa att arbetsgruppen
vid behov kan få tillgång till nödvändig kunskap. Svenska Jägareförbundet
bör inom ramen för sitt allmänna uppdrag kunna bistå med viss
rådgivning samt tolkning av inventeringsresultat. Länsstyrelsen bör
enligt utredningen också ha tillgång till sådan kompetens. När det gäller
skogsfrågor har Skogsstyrelsen denna kompetens. Ytterligare sakkunskap
finns därutöver bl.a. inom Sveriges lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket bör utarbeta en enhetlig mall för en plan för ett
älgförvaltningsområde.
Länsstyrelsen bör inrätta älgförvaltningsområden och förordna ledamöter
till älgförvaltningsgrupper. Älgförvaltningsgrupperna bör innan
jakt enligt det nya systemet kan ta sin början samordna jakten, granska
skötselplaner och i ett kunskapsbaserat system utarbeta en skötselplan för
förvaltningsområdet. Arbetet med att skapa en lokalt förankrad ekosystembaserad
älgförvaltning, som är grunden för den nya förvaltningen,
kräver en tidsperiod av minst ett år från gruppernas inrättande. Ledamöterna
i älgförvaltningsgrupperna bör därför vara förordnade senast den
1 juli 2011.
Viltförvaltningsdelegationernas roll i en ny älgförvaltning
Viltvårdsnämnderna upphörde den 1 februari 2010. Som framgår av
avsnitt 4.2 inrättades istället viltförvaltningsdelegationer, som är organ
inom länsstyrelsen för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom
länet. De nya delegationerna syftar till att ge ett ökat regionalt inflytande
över viltförvaltningen i länet. Viltförvaltningsdelegationerna ska bl.a.
Prop. 2009/10:239
29
besluta om övergripande riktlinjer för skötsel av älgstammen och i förekommande
fall skötseln av hjort- och vildsvinsstammarna. För älgskötselns
del kan de övergripande riktlinjerna innefatta mål för bl.a.
biologisk mångfald, högsta nivåer för skogsskador eller lägsta nivå för
älgtäthet med anledning av rovdjursförekomst. Viltförvaltningsdelegationerna
bör som en del av uppföljningen av de länsvisa målen för
skötseln av länets älgstammar även granska och följa upp älgförvaltningsområdenas
planer. Länsstyrelsen har möjlighet att om det finns
behov inrätta ett särskilt klövviltutskott till stöd i arbetet med älgförvaltningen.
Möjlig arbetsfördelning i en ny organisation för älgförvaltningen
Fördelningen av de olika uppgifterna i en ny organisation för älgförvaltningen
kan åskådliggöras enligt följande.
Länsstyrelsen:
• Registrera älgskötselområden
• Registrera licensområden och tilldela älgar (ej kalvjakt på kort
jakttid)
• Ge förslag till älgförvaltningsområden efter samråd med berörda
markägare- och jägareorganisationer
• Förordna ledamöter i älgförvaltningsgrupper (efter förslag av
organisationerna)
Viltförvaltningsdelegationerna inom länsstyrelserna:
• Övergripande ansvar
• Fastställande av länsvisa planer och mål
• Fastställande av jakttider för älg
• Fastställande av fällavgifter
• Fastställande av älgförvaltningsområden
• Granskning och fastställande av planer för älgförvaltningsområdet
• Fastställa arealkrav för tilldelning av älg inom licensområden
• Uppföljning av arbetet inom älgförvaltningsområdet
Älgförvaltningsgruppen:
• Samordning inom området: inventeringar, utbildningar,
statistik
• Samråd med ingående älgskötselområden och licensområden
• Förslag till förvaltningsplan för älgförvaltningsområdet
• Förslag till tilldelning av älgar för licensområden inom älgförvaltningsområdet
• Granskning av områdets älgskötselplaner
• Årlig måluppföljning och ev. revidering av planer
• Måluppföljning under jaktperioden i syfte att fånga upp
kraftiga avvikelser
Prop. 2009/10:239
30
Älgskötselområden:
• Krav på deltagande i samråd med älgförvaltningsgruppen och
övriga jaktområden inom älgförvaltningsområdet
• Förslag till skötselplan för eget område
• Förslag till avskjutning av älgar mellan de jaktlag som ingår i
älgskötselområdet
• Årligt samråd med berörda markägare och jakträttshavare
Naturvårdsverket:
• Utforma en enhetlig mall för hur älgförvaltningsområdets plan
bör utformas
• Ta fram riktlinjer för handläggningen av ansökningar om
skyddsjakt (med Skogsstyrelsen)
• Meddela föreskrifter om de uppgifter som bör framgå av
älgskötselområdets plan
• Meddela föreskrifter om bildande av älgförvaltningsområden,
utnämning av ledamöter i älgförvaltningsgrupper samt
arvodering
• Utreda och föreslå ett gemensamt datastöd för älgförvaltningen
• Utarbeta inventeringsmetoder
Skogsstyrelsen:
• Bistå älgförvaltningen med uppgifter om skogens tillstånd
• Ta fram riktlinjer för handläggningen av ansökningar om
skyddsjakt (med Naturvårdsverket)
• Medverka i samråd som hålls i älgförvaltningsområdet
• Utarbeta inventeringsmetoder
• Medverka till att förstärka kunskapsnivån i älgförvaltningen
• Verka för att sprida kunskap och råd kring en viltanpassad
skogsskötsel
• Kan lämna yttrade vid skyddsjaktsärenden
Sveriges lantbruksuniversitet:
• Utforma en utbildning i adaptiv förvaltning
• Utarbeta inventeringsmetoder
• Tydliggöra rovdjurens påverkan på älgstammen
• Följa upp referenspopulationer av älg
Svenska Jägareförbundet:
• Bistå älgförvaltningen med uttolkning av inventering av
älgstammen
• Medverka till att förstärka kunskapsnivån i älgförvaltningen
• Ge förslag till förvaltningsstrategier
• Utbildning av aktiva inom älgskötselområden
• Främja den frivilliga jaktsamverkan
Prop. 2009/10:239
31
6.2 Älgskötselområden
Regeringens förslag: De nuvarande älgskötselområdena ersätts med
en ny form av älgskötselområden som är så stora att de medger en
avskjutning av minst tio vuxna älgar per år. Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från denna bestämmelse.
Utredningens förslag: De nuvarande älgskötselområdena ersätts med
en ny form av älgskötselområden som är så stora att de medger en
avskjutning av minst tio älgar, vuxna eller kalvar, per år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.
Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Västernorrlands
län förordar dock att en avskjutning av minst 25 älgar ska vara
grunden för att få registrera ett älgskötselområde. Länsstyrelserna i
Kalmar, Värmlands och Västerbottens län anser att det inte bör etableras
allt för många älgskötselområden om förslaget ska bli en administrativ
vinst för länsstyrelserna. Man framhåller dock att samverkan och
information fungerar bättre om områdena inte är för stora. Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser att förslaget om älgskötselområden med en årlig
avskjutning om minst 10 älgar riskerar att leda till att större arealer blir
oregistrerade och framhåller att utredningen inte svarar på vad som
händer med de arealer som inte kan, får eller önskar ingå i befintliga
älgskötselområden. Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att älgskötselområdena
bör utgöra en minsta andel av ett älgförvaltningsområdes areal,
t.ex. 20 procent. Antalet områden skulle därmed kunna regleras utan att
gå omvägen över älgstammens storlek. Svenska Jägareförbundet anser
att den föreslagna minsta storleken på älgskötselområden är väl avvägd,
men att det måste finnas möjlighet till lokala anpassningar av denna
gräns uppåt. Det är viktigt att dagens älgskötselområden kan fortsätta
verka samtidigt som det behövs normer som garanterar en väl fungerande
administration och förvaltning. Skogsindustrierna anser att det är
omöjligt att bedriva en faktabaserad och adaptiv förvaltning inom ramen
för älgskötselområdena med den storlek som utredningen föreslår.
Sveriges jordägareförbund anser att det inte bör finnas ett krav på
sammanhängande mark inom älgskötselområdena, men att det bör
eftersträvas. Ett älgskötselområde bör kunna ordna avlysningsjakt i slutet
av jakttiden. Trossamfundet Svenska Kyrkan antar att flertalet av de
föreslagna älgskötselområdena kommer att utgöras av idag befintliga Alicensområden,
viltvårdsområden eller andra älgjaktområden med en
möjlig avskjutning på minst tio älgar per år, inom vilka det kommer att
bli omöjligt att enskilt bedriva en faktabaserad, adaptiv förvaltning med
syfte att uppnå en älgstam i balans med betesresurserna.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian innehåller dock inget förslag till undantagsbestämmelse
för att möjliggöra bildande av älgskötselområden av en
storlek som medger avskjutning av mindre än tio vuxna älgar per år.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Västra Götalands, Örebro, Gävleborgs och Dalarnas län
samt Statens fastighetsverk och Jägarnas Riksförbund instämmer i vad
som anförs i promemorian om ett älgskötselområdes minsta storlek.
Prop. 2009/10:239
32
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Svenska Jägareförbundet
förordar i stället att varje län bör få besluta om lämplig storlek utifrån de
biologiska förhållandena som råder i respektive län. Länsstyrelsen i
Hallands län anser att storleken ska beskrivas med angivande av antal
hektar. Sveaskog AB, Sveriges jordägareförbund och Svenska Jägareförbundet
anser att det är olämpligt att i lagen slå fast att det inom ett
älgskötselområde ska medges årlig avskjutning av ett visst antal älgar.
Länsstyrelsen i Skåne län bedömer att samtliga älgskötselområden i länet
kommer att behöva avregistreras om kravet på att området ska klara en
årlig avskjutning av tio vuxna älgar införs. Jägarnas Riksförbund och
Sveriges jordägareförbund pekar på konsekvenserna av förslaget för
älgskötselområdena i landets södra delar. Sveriges jordägareförbund vill
i enlighet med utredningens förslag uppdra till Svenska Jägareförbundet
att tillsammans med markägarnas organisationer göra en översyn av de
bestämmelser för älgskötselområden som Svenska Jägareförbundet har
tagit fram. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser det självklart och
nödvändigt att representanter för markägarna involveras i Naturvårdsverkets
arbete med att efter samråd med jägarorganisationerna och
Skogsstyrelsen meddela föreskrifter om de uppgifter som ska ingå i
älgskötselområdenas skötselplaner. Dessutom vill Södra skogsägarna
och LRF ge Naturvårdsverket uppdrag att i samverkan med Skogsstyrelsen,
markägarnas och jägarnas organisationer ta fram riktlinjer för
de nya älgskötselområdena. Svenska Jägareförbundet framhåller att
förslaget helt saknar incitament för jaktområden att bilda eller kvarstå i
älgskötselområden, Tvärtom så riskerar det förenklade anmälningsförfarandet
utan registreringsavgift (avsnitt 6.3) att bidra till splittring av
redan befintlig samverkan. För att uppnå bästa möjliga förankringsprocess
föreslår Jägareförbundet och LRF dessutom att älgskötselområdena
årligen ska hålla ett samråd med berörda markägare och
jakträttshavare.
Skälen för regeringens förslag: Dagens älgskötselområden utgör en
lämplig form för frivillig lokal samverkan kring älgförvaltningen. Inom
ett älgskötselområde får de markägare och jägare som ingår själva
bestämma under vilka förutsättningar samverkan kring älgskötseln ska
ske. Regeringen ser det som naturligt att bygga vidare på det nuvarande
systemet med älgskötselområden när ett nytt älgförvaltningssystem
utformas. Ett älgskötselområde ska således även fortsättningsvis vara en
frivillig sammanslutning för markägare och jakträttshavare. Samverkan
inom älgskötselområden är stommen i den nya älgförvaltningen och det
är därför angeläget att befintliga väl fungerande älgskötselområden så
långt det är möjligt bibehålls.
Älgskötselområdenas uppgifter inom älgförvaltningen förskjuts i det
nya systemet mot en mer praktisk samverkan. Fokus kommer i mindre
grad att ligga på att samordna underlag. Uppgiften att tolka underlag
övertas av de älgförvaltningsgrupper som samordnar jakten inom älgförvaltningsområdena.
Eftersom förvaltningen föreslås ske samlat inom älgförvaltningsområdet
och älgskötselområdena därmed går mot en mer praktisk jaktsamverkan,
krävs det inte längre älgskötselområden som medger vård av
en huvudsakligen egen älgstam. Regeringen gör ändå bedömningen att
älgskötselområdena bör vara av en viss storlek för att kunna vara
Prop. 2009/10:239
33
utgångspunkt för en jaktsamverkan som kan gynna en lokal ekosystembaserad
förvaltning. Det finns även andra skäl att ange en väl avvägd
minsta storlek. De administrativa kostnaderna ökar tydligt om älgskötselområdena
tillåts vara små och många. Utredningen föreslår att ett
älgskötselområde ska medge en minsta avskjutning av minst 10 älgar om
året, oavsett älgarnas ålder. Det kan således både vara fråga om vuxna
älgar och älgkalvar. Förslaget framstår som oprecist och bedöms göra att
ramarna för älgförvaltningen blir onödigt otydliga. Regeringen anser
vidare att ett område som är lämpligt för avskjutning av tio kalvar
årligen, vilket enligt utredningens förslag är den lägsta gränsen för
registrering av ett område, kommer att vara allt för litet för att området
ska vara lämpligt som älgskötselområde. Avskjutningen inom ett sådant
begränsat område kommer att i hög grad styras av förvaltningen i
omkringliggande områden snarare än av avvägningar som görs inom det
egna älgskötselområdet. Det blir därmed svårt att göra en långsiktig
planering av älgförvaltningen inom området. Det ter sig därför inte
ändamålsenligt att upprätta en skötselplan för ett så litet område. Mot
denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det bör vara ett krav för
att få registrera ett älgskötselområde att området medger en årlig
avskjutning av minst tio vuxna älgar. Regeringens förslag innebär, även
om det är mindre långtgående än utredningens förslag, en sänkning av
kravet på möjlig avskjutning för bildandet av älgskötselområden i
jämförelse med vad som gäller idag. När bestämmelserna om älgskötselområden
infördes angavs i prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård att någon
minimiareal inte borde anges och att frivillig och stabil samverkan om
jakten borde tillmätas stor betydelse och inte bara områdets storlek. Dock
angavs i propositionen att 3 000–5 000 hektar i södra Sverige och 5 000–
8 000 i norra Sverige skulle kunna tjäna som riktmärke för älgskötselområdets
minsta storlek. Det kan framstå som anmärkningsvärt att så
små områden kunde godtas, eftersom avsikten var att älgskötselområdena
skulle medge vård av en i princip egen älgstam. En älgstam kräver
emellertid den tiodubbla arealen. Dessa utgångspunkter för minimiarealer
tycks däremot vara mer lämpade att gälla i det nya systemet, där kraven
på möjlig avskjutning är lägre. Av den anledningen kan de gamla
rekommendationerna bibehållas under förutsättning att området medger
en avskjutning av i vart fall tio vuxna älgar per år. En möjlig avskjutning
på den nivån är att se som ett lägsta krav. Regeringen ser gärna att
fungerande skötselområden är arealmässigt större. Det finns därmed
inget skäl att med anledning av det nya systemets lägre krav på avskjutning
dela upp eller på annat sätt minska befintliga stora älgskötselområden.
Flera remissinstanser anser att kravet på att ett område ska medge
avskjutning av minst tio vuxna älgar per år skulle innebära att det i delar
av södra Sverige, där det förekommer sparsamt med älg, blir svårt att
bibehålla de befintliga älgskötselområdena. Områdena skulle förutsättas
vara så stora att uppgiften att uppnå en samsyn omkring bildandet skulle
riskera att bli övermäktig. Enligt Länsstyrelsen i Skåne län skulle ett
förverkligande av förslaget leda till att de flesta älgskötselområden i länet
upphör.
Regeringen instämmer i vad remissinstanserna anfört om att en nedre
gräns på minst tio vuxna älgar kan anses mindre väl anpassad till
Prop. 2009/10:239
34
förhållandena i vissa delar av landet. Det bör därför i lagen finnas en
möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från kravet
på att ett älgskötselområde ska medge avskjutning av minst tio vuxna
älgar per år.
Några remissinstanser anser att älgskötselområdenas storlek inte bör
anges i lagen, utan i föreskrifter av länsstyrelsen eller med angivande av
en minsta areal. Det bör dock vara en uppgift för regeringen att meddela
föreskrifter som tillgodoser behovet av en sådan flexibilitet.
Älgskötselområdena ska för att vara lämpade för älgjakt ha en sådan
arrondering att de är i princip sammanhängande och i huvudsak omfattar
samma älgstam.
Enligt nuvarande regler ska älgskötselområdena upprätta älgskötselplaner.
Trots att älgskötselområdenas ansvar för den adaptiva förvaltningen
i det nya systemet i någon mån kommer att minska, bör det även
för de nya mindre älgskötselområdena krävas att skötselplaner upprättas.
Dessa planer förutsätts genom dialog och samverkan stå i harmoni med
älgförvaltningsplanerna, som utgör grunden för en ekosystembaserad
förvaltning.
Länsstyrelsen ska liksom tidigare registrera älgskötselområdena och
fastställa deras skötselplaner. En ny uppgift blir att efter anmälan av
älgförvaltningsgruppen granska skötselplaner som inte överensstämmer
med älgförvaltningsplanen. Naturvårdsverket bör efter samråd med jägarorganisationerna,
markägarnas organisationer och Skogsstyrelsen meddela
föreskrifter om de uppgifter som ska framgå av skötselplanen.
Inom älgskötselområdena förutsätts jakträttshavarna bidra med kunskap
om älgstammens storlek genom inventering och rapportering så att
det finns ett vederhäftigt underlag för älgskötselplanernas upprättande.
Ett årligt samråd inom älgskötselområdena bör också ske där alla
ingående parter kan komma till tals. Dokumentationen från samrådet blir
tillsammans med skötselplanen en viktig informationskälla för älgförvaltningsgrupperna
inte minst vid behandling av begäran om skyddsjakt.
Utredningen har föreslagit att fälld älg bör rapporteras till länsstyrelsen
inom en vecka. Regeringen finner istället att två veckor är en lämpligare
tidsfrist, se avsnitt 7.1.
Regeringens förslag om införande av älgskötselområden i ett nytt
förvaltningssystem föranleder en ändring i jaktlagen.
6.3 Registrering och avregistrering av älgskötselområde
Regeringens förslag: Älgskötselområde ska registreras av länsstyrelsen.
Det anges i jaktlagen att avregistrering får ske av ett älgskötselområde
som inte är lämpat för älgjakt, inte uppfyller kravet på en viss
storlek eller om förvaltningen inte sker i enlighet med föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd av lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är övervägande
positiva. Flera efterlyser dock ytterligare sanktionsmöjligheter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Prop. 2009/10:239
35
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och Kronobergs
län efterlyser andra sanktionsmöjligheter än avregistrering i de fall
när älgskötselområdena avviker allt för mycket från gällande plan.
Skälen för regeringens förslag: Länsstyrelsen ska registrera de nya
älgskötselområdena på samma sätt som sker idag. Länsstyrelsen ska
vidare liksom idag ha möjlighet att avregistrera älgskötselområden som
inte i tillräckligt hög grad bidrar till en kunskapsbaserad adaptiv förvaltning.
I praktiken har avregistrering av älgskötselområden hittills endast
skett i undantagsfall, eftersom länsstyrelserna i många fall inte har ansett
sig ha tillräckligt stöd i lagstiftningen för att avregistrera områden som
t.ex. inte följt skötselplanen. Det bör därför framgå av jaktlagen att länsstyrelsen
har möjlighet att avregistrera ett älgskötselområde som inte
uppfyller de krav som ställs på ett sådant i föreskrifter eller beslut som
har meddelats med stöd av lagen. Avregistrering bör kunna ske exempelvis
om ett älgskötselområde avviker från skötselplanen på ett sådant sätt
att det strider mot älgförvaltningsplanen. Länsstyrelsen bör även, om det
är befogat, kunna avregistrera de älgskötselområden som inte lämnar in
en skötselplan inom föreskriven tid, underlåter att delta i förvaltningsområdets
inventeringar, brister i rapportering av fällda älgar eller på
annat sätt motverkar en kunskapsbaserad skötsel av älgstammen.
Lagrådet har haft synpunkter på formuleringen att avregistrering får
beslutas om förvaltningen inte sker i enlighet med de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen (det föreslagna tredje stycket i 33 §
jaktlagen). Lagrådet har anfört att en förvaltningsmyndighets stöd för att
meddela föreskrifter vid subdelegation kommer att finnas i förordningen
och inte i själva lagen. Om inte endast regeringens föreskrifter avses i
bestämmelsen bör denna därför enligt Lagrådet formuleras om så att även
förvaltningsmyndighets föreskrifter innefattas. Detta kan enligt Lagrådet
ske på olika sätt, varvid en möjlighet är att orden ”med stöd av” byts ut
mot orden ”i anslutning till”.
Avsikten är att bestämmelsen ska ta sikte på inte enbart regeringens
föreskrifter utan även sådana myndighetsföreskrifter som har sin grund i
lagen. En formulering som bygger på orden ”i anslutning till lagen”
riskerar att bli för vid, eftersom den omfattar inte bara sådana föreskrifter
på regerings- och myndighetsnivå som har sin grund i lagen utan även
andra föreskrifter. Regeringen stannar därför för att här behålla den
snävare skrivningen, som avses träffa sådana förordningar som har stöd i
lagen och sådana myndighetsföreskrifter som bygger på regeringens
bemyndigande med stöd av lagen.
Några länsstyrelser anser att det utöver avregistrering bör finnas
ytterligare sanktionsmöjligheter för misskötsel av älgskötselområden.
Som skäl anförs att avregistrering motverkar syftet med samverkan inom
älgförvaltningen och att det i vissa fall kan framstå som orimligt att
avregistrera ett område. Det föreslås därför att det ska vara möjligt att
föreskriva en begränsad tilldelning av älgar för områden som missköts
eller uteslutning av jaktlag och markägare som inte uppfyller de krav
som ställs. Vidare föreslås avgifter vid utebliven rapportering eller
betalning av fällavgifter och för sen revidering av älgskötselplaner.
Förslagen om ytterligare sanktionsmöjligheter förutsätter en detaljreglering
av det i grunden frivilliga samarbetet inom ett älgskötselområde
Prop. 2009/10:239
36
som inte är lämplig och i vart fall skulle kräva ytterligare utredning för
att kunna genomföras.
6.4 Älgförvaltningen utanför älgskötselområdena
Regeringens förslag: Det nuvarande systemet med registrering av tre
olika typer av licensområden och licenser för älgjakt förenklas. Ett
licensområde ska vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att
det är lämpat för älgjakt. Medger området inte avskjutning av minst en
älgkalv om året får länsstyrelsen vägra att registrera området eller
avregistrera ett redan registrerat område. Jakt efter enbart älgkalv på
andra områden får liksom idag ske under en begränsad tid.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att de nuvarande licensområdena
avskaffas och att älgjakt, med undantag för jakt efter enbart
älgkalv, bara ska få bedrivas på mark som ingår i ett älgskötselområde.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker att licensområdena
avskaffas. Flera länsstyrelser ställer frågan om det ska vara
möjligt att tvinga sig in i en jaktlig samverkan för att få möjlighet att jaga
vuxen älg. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget sätter en
biologisk förvaltning i centrum på bekostnad av den enskildes rätt att
jaga på egen mark. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att tilldelning
av vuxen älg bör kunna medges i områden där samordning inom
älgskötselområden inte visar sig möjlig att åstadkomma och att de
nuvarande olägenheterna med administration av rådande system borde
kunna elimineras genom vissa justeringar i de nuvarande reglerna för
älgskötselområden och licensområden istället för genom de genomgripande
förändringar som föreslås. Naturvårdsverket påpekar att
förslaget innebär att det inte finns någon förvaltningsmodell mellan
kalvjakt och älgskötselområde, vilket inte är hållbart. Viltskadecenter
anser att det finns en risk för att markägare tvingas in i ett system som då
inte är att uppfatta som en frivillig samverkan, och att det bör övervägas
om fördelningen av jaktmöjligheter skulle kunna ske på mindre enheter
än de älgskötselområden som föreslås i betänkandet. Trossamfundet
Svenska Kyrkan anser att det av rättssäkerhetsskäl bör finnas möjlighet
till jakt på vuxen älg på mark som inte ingår i älgskötselområde. Svenska
Samernas Riksförbund anser att förslaget innebär att innehavare av
jakträtt tvingas in i en form av samverkan, vilket innebär ett ingrepp i
den enskildes rätt. Samisk jakträtt är skyddad mot tvångsförfoganden
utan ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. Jägarnas Riksförbund
anser att förslaget utgör ett för stort ingrepp i förfoganderätten för dem
som inte kan ingå i ett älgskötselområde och att förslaget måste
kompletteras med en rätt för dessa att jaga vuxen älg. Lantbrukarnas
Riksförbund anser att en allvarlig invändning mot förslaget är att markägare
som inte tillåts vara med i eller väljer att stå utanför ett
älgskötselområde förvägras jakt på vuxen älg. Det är också oacceptabelt
att områden som ingår i älgskötselområden ställs utan möjlighet att jaga
vuxen älg om området avregistreras. Registrering av älgjaktsområden
måste kunna ske även utanför älgskötselområdena. Skogsindustrierna
Prop. 2009/10:239
37
anser att det av rättssäkerhetsskäl måste vara möjligt att jaga vuxen älg
även utanför älgskötselområde.
Promemorians förslag: Älgjakt får efter anmälan bedrivas på mark
som inte omfattas av ett älgskötselområde med det antal djur som områdets
storlek och beskaffenhet medger.
Remissinstanserna: Förslaget att jakt efter vuxen älg får ske även
utanför älgskötselområde har bemötts i huvudsak positivt. Länsstyrelserna
i Skåne och Hallands län anser dock att endast den som har sökt
men förvägrats anslutning till älgskötselområde ska få jaga utanför ett
sådant område. Länsstyrelserna i Värmlands och Västerbottens län anser
att syftet med den ändrade älgförvaltningen förfelas när en stor del av
jakten kommer att ske utanför älgskötselområdena. Ett antal remissinstanser,
bl.a. samtliga länsstyrelser, Naturvårdsverket och Svenska
Jägareförbundet, motsätter sig förslaget att ersätta den nuvarande registreringen
av licensområden med en anmälan. Skäl som anges är att
administrationen av jakten inte förenklas utan tvärtom försvåras i
kontrollhänseende och att en registreringsavgift behövs som incitament
att jaga inom älgskötselområden. Länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län samt
Svenska Jägareförbundet förordar att beslut om tilldelning (licens) ska
fattas även i fortsättningen.
Skälen för regeringens förslag
Möjligheten att jaga älg utanför älgskötselområde bör bibehållas
Enligt 33 § jaktlagen får jakt efter älg ske endast efter licens av länsstyrelsen
och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde).
Detta gäller inte om jakten endast avser älgkalv. Ett licensområde
ska vara av en sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är
lämpat för älgjakt. Registrering får vägras eller licensområdet avregistreras
om området inte medger avskjutning av minst ett vuxet djur om
året (A-område). Utan hinder av detta får licensområde registreras med
tilldelning av ett valfritt djur om året om det finns särskilda skäl för detta
(B-område) eller en kalv om året om områdets areal är minst 20 hektar
(enkalvsområde eller E-område).
Enligt 3 § andra stycket 1 jaktförordningen får ett område som har
sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen
älgstam av länsstyrelsen registreras som älgskötselområde. Inom området
sker älgjakten utan licens. Det ska finnas en skötselplan. Finns det inte en
sådan kan området avregistreras.
Licensområdena är ofta förhållandevis små. Det krävs endast att ett
område ger underlag för avskjutning av en älg om året, ett valfritt djur,
eller en kalv om det är ett litet område. Det innebär att man kan jaga
vuxen älg med en relativt begränsad samordning med andra fastighetsägare
eller jakträttshavare. En markägare eller jakträttshavare som ensam
disponerar ett tillräckligt stort område kan ha ett eget licensområde.
Utredningen föreslår att licensområdena avskaffas och ersätts av en ny
typ av älgskötselområden. Jakt efter älg får enligt förslaget ske endast
Prop. 2009/10:239
38
inom ett älgskötselområde som länsstyrelsen har registrerat. Det gäller
inte kalvjakt. Älgskötselområdena ska vara frivilliga sammanslutningar.
Ett älgskötselområde ska enligt utredningens förslag vara lämpat för
älgjakt och så stort att det medger avskjutning av minst tio älgar (vuxna
djur eller kalvar) om året. Registrering får vägras eller området avregistreras
om det inte uppfyller de kraven eller om älgen inte förvaltas i
enlighet med föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av jaktlagen.
Ett älgskötselområde enligt utredningens förslag avses vara avsevärt
större än licensområdena. Detta gäller i än högre grad regeringens förslag
i avsnitt 6.2 att ett älgskötselområde ska tåla en avskjutning av minst tio
vuxna älgar per år. Det krävs då att jakträttshavare samverkar i högre
grad än tidigare för att de ska kunna fortsätta att jaga vuxen älg. Den
jakträttshavare som av någon anledning inte kan eller vill samordna
jakten med andra hänvisas till att jaga endast kalv. Det kan samtidigt vara
ett incitament att ansluta sig till ett älgskötselområde.
Förslaget innebär dock, som flera remissinstanser framhåller, också att
den som av någon anledning inte får ansluta sig till ett älgskötselområde
skulle utestängas från jakt på vuxen älg. Detsamma skulle gälla den vars
mark har ingått i ett älgskötselområde som sedan avregistreras. En
frivillig sammanslutning som det här avses handla om bygger på att flera
personer av egen vilja går samman om en gemensam angelägenhet.
Någon rätt för en person att mot de andras vilja ansluta sig kan i princip
inte finnas, om frivilligheten ska upprätthållas. Om det finns en rätt för
någon att ansluta sig till ett samarbete kan det nämligen sägas ge en
motsvarande skyldighet för de andra att acceptera denne som deltagare,
oavsett vad de själva vill.
Om en jakträttshavare eller markägare inte kan kräva att få sin mark
ansluten till ett älgskötselområde och denna därför inte omfattas av
området, begränsas älgjakten med utredningens förslag till att endast
gälla kalv. Enligt nuvarande regler kan fastigheten vara sådan att den kan
utgöra ett eget licensområde och jakträttshavaren då kan jaga vuxen älg
på licens. Är fastigheten mindre kan det krävas samordning med andra
jakträttshavare eller markägare för att nå upp till kravet på att området
ska medge avskjutning av minst ett vuxet djur om året. De av utredningen
föreslagna reglerna kräver dock att minst tio älgar i stället för en
kan fällas varje år i ett område. Få jakträttshavare eller markägare torde
ha egna fastigheter som uppfyller detta krav. Vägras jakträttshavaren
eller markägaren anslutning till ett älgskötselområde inskränks alltså
användningen av marken med den föreslagna lösningen i förhållande till
vad som gäller enligt nuvarande regler. Detta aktualiserar bestämmelserna
i 2 kap. 18 § regeringsformen om skyddet mot inskränkningar i egendomsrätten.
Det är möjligt att inskränka användningen av egendom, om detta kan
motiveras med hänsyn till angelägna allmänna intressen. Syftet med den
föreslagna regleringen är att åstadkomma en ekosystembaserad, produktionsanpassad
jakt, en livskraftig älgstam i balans med betesresurserna
och anpassad till betestillgången, de areella näringarna, trafiksäkerheten
och rovdjursstammarna. Dessa syften kan väl sägas främjas av en mer
samordnad jakt, dvs. om reglerna utgör incitament för jakträttshavare och
markägare att slå sig samman om älgförvaltningen. Om en jakträttsProp.
2009/10:239
39
havare inte har rätt att ansluta sig till älgskötselområdet är det dock svårt
att se hur syftena främjas av att denne i fortsättningen bara får jaga kalv.
Detta kan tvärtom sägas motverka t. ex. syftet att främja trafiksäkerheten.
I vart fall i den mån syftet med regleringen är att främja trafiksäkerheten
är det ett sådant angeläget allmänt intresse som enligt 2 kap.18 §
regeringsformen krävs för inskränkningar i egendomsrätten. De anförda
skälen har dock knappast tillräcklig tyngd för att motivera inskränkningen
i egendomsskyddet. Utredningens förslag i den del det innebär ett
avskaffande av licensområdena bör därför inte genomföras.
En förenkling av reglerna om licensjakt
Det bör således vara möjligt att även i fortsättningen bedriva sådan jakt
som idag bedrivs som licensjakt. Samtidigt kan det finnas skäl att se över
bestämmelserna om jakt i licensområden. Kravet på registrering av
licensområden och utfärdande av licenser innebär en avsevärd administrativ
börda. Det finns som utredningen framhåller också andra nackdelar
med dagens system. Det förhållande att det finns ett flertal olika
typer av licensområden innebär att det pågår en kontinuerlig omregistrering
mellan olika områden och olika typer av licensområden, vilket
orsakar en i många fall onödig och kostsam administration.
Utredningen föreslår inte något alternativ till att avskaffa licensområdena
helt. Som framgått ovan kan utredningens förslag ifrågasättas
med hänsyn till grundlagsbestämmelserna om egendomsskyddet. Detta
har också påpekats av flera remissinstanser. Det finns dock möjligheter
att inom det nuvarande systemets ram i viss mån förenkla reglerna om
licensjakt.
En sådan förenkling föreslås i den remitterade promemorian ”Utkast
till lagrådsremiss. Älgförvaltningen”. Förslaget innebär att kravet på
registrering av licensområden avskaffas och att de olika typerna av
licensjakt slås samman samtidigt som den nuvarande möjligheten att
under en begränsad tid jaga älgkalv utanför licensområde bibehålls. En
förenklad licensjakt efter älg utformas i promemorian så att möjligheten
att jaga älg anknyts till storleken på det markområde som jakten avses
ske på istället för till ett registrerat område. Som framgår av avsnitt 4.1
beslutar länsstyrelsen redan idag genom licensgivningen om tilldelningen
av det antal älgar som får fällas i de s.k. A-områdena Tilldelningen ska
enligt promemorians förslag ske med hänsyn till markområdets storlek
och naturbeskaffenhet. Länsstyrelsen ska enligt förslaget fastställa den
minsta areal som krävs för att fälla vuxen älg eller kalv. Arealen ska
bestämmas med utgångspunkt från en ur ett ekosystemperspektiv lämplig
beskattning av älgstammen i området. Något krav på registrering på
förhand av ett givet område finns inte enligt förslaget. Olika arealkrav
kan gälla i olika delar av ett län eller inom ett förvaltningsområde i syfte
att anpassa jakten till tillgången på älg, dvs. jakten skulle liksom idag
vara produktionsanpassad.
Enligt promemorian förenklas med en sådan ordning administrationen
genom att registreringen avskaffas. Samtidigt måste det finnas möjligheter
för myndigheterna att säkerställa att inte flera djur fälls än vad som
är tillåtet och att beivra överträdelser. Därför ska enligt promemorians
Prop. 2009/10:239
40
förslag den eller de som är jakträttshavare och avser att jaga älg i ett visst
område anmäla detta före jakten. I anmälan ska beteckningen på den eller
de fastigheter där jakten avses ske anges. Jaktresultatet ska kontinuerligt
rapporteras till länsstyrelsen.
Förslaget har i den del det avser ett bibehållande av möjligheten att
jaga älg i områden som inte omfattas av älgskötselområde och avskaffandet
av de olika formerna av licensområden vunnit bred anslutning bland
remissinstanserna.
Ett stort antal remissinstanser, däribland samtliga länsstyrelser, har
dock motsatt sig förslaget att ersätta registreringen av licensområden med
ett anmälningsförfarande. Flera har också invänt mot förslaget att ta bort
tilldelningen av älgar genom beslut om licens. Remissinstanserna anser
att det föreslagna anmälningsförfarandet tvärtemot vad som anges i
promemorian inte innebär en förenkling i förhållande till det nuvarande
systemet, eftersom även detta innebär att ett administrativt arbete måste
utföras av länsstyrelserna. Det framhålls också att en anmälan av avsikten
att jaga enligt förslaget, i motsats till registrering av licensområde
enligt den nuvarande ordningen, ska göras inför varje jaktsäsong, vilket
snarare ökar administrationen än minskar den. Promemorians förslag
innebär vidare enligt remissinstanserna att länsstyrelsernas möjligheter
att kontrollera att jakten sker på det sätt som angetts i en anmälan
försvåras. Det förhållandet att en anmälan enligt förslaget ska vara
avgiftsfri innebär vidare enligt några remissinstanser att ett incitament för
en jakträttshavare eller en markägare att ansluta sitt område till ett
älgskötselområde tas bort, vilket skulle innebära en försämring av den
samordning av jakten som eftersträvas.
Regeringen anser att det finns fog för remissinstansernas synpunkter.
Regeringen föreslår därför inte någon ändring beträffande kravet på
registrering av licensområde och licenstilldelning.
Det föreslås därför att registrering av licensområden och licenstilldelning
även i fortsättningen ska ske genom beslut av länsstyrelsen.
Eftersom de tre olika typerna av licensområden enligt förslaget slås
samman till en kommer en licens i framtiden att avse jakt efter minst en
älgkalv. Beroende på områdets storlek och beskaffenhet kan en licens
avse jakt efter en eller flera älgkalvar, en eller flera vuxna djur liksom
såväl kalvar som vuxna djur. Länsstyrelsen bestämmer med utgångspunkt
i älgförvaltningsgruppens förslag den minsta areal som krävs för
att få fälla en vuxen älg resp. en älgkalv i länet eller i en del av länet.
Detta styr sedan tilldelningen i de enskilda licensområdena.
Jakten blir således produktionsanpassad på samma sätt som enligt
promemorians förslag. Detta innebär att vissa B- och E-områden som är
för små för att tillåta en avskjutning av en älgkalv kommer att upphöra.
Upphör ett sådant område hänvisas jakträttshavaren eller markägaren till
jakt på älgkalv inom s.k. K-område enligt 33 § första stycket jaktlagen
eller till att söka anslutning till ett älgskötsel- eller licensområde. Som
framgått ovan (avsnitt 4) är jakten i B- och E- områdena av obetydlig
omfattning och, när det gäller B-områdena, starkt begränsad i tiden.
Enligt regeringens mening gör sig regeringsformens skydd för egendomsrätten
inte lika starkt gällande i detta sammanhang som när det
gäller de jakträttshavare som enligt utredningens förslag skulle komma
att tvingas avstå från jakt på vuxen älg. Det allmänna intresset av att
Prop. 2009/10:239
41
älgjakten samordnas för att åstadkomma en anpassning av älgstammen
till betesresurserna och minska skogs- och trafikskadorna får anses väga
tyngre än rätten att jaga enligt nuvarande bestämmelser. Regeringen
anser därför att förslaget är förenligt med regeringsformens bestämmelser
om egendomsskyddet.
Ett par länsstyrelser anser att den samordnade jakten inom älgskötselområde
bör vara huvudregel och att jakt utanför dessa områden ska vara
möjlig endast om en samordning inte kan åstadkommas. De har därför
föreslagit att jakt utanför älgskötselområde ska få bedrivas endast av den
som har försökt att ansluta sig till ett älgskötselområde men förvägrats
anslutning. Förslaget innebär ett tvång för den enskilde att söka inträde i
älgskötselområde och bedöms med hänsyn till vad som anförts ovan om
regeringsformens egendomsskydd inte vara genomförbart.
Frågan om samernas jakt och den s.k. dubbelregistreringen i renskötselområdet
behandlas i avsnitt 6.6.
Beträffande förutsättningarna för registrering och avregistrering av
licensområde föreslår regeringen ingen principiell förändring i förhållande
till vad som har gällt hittills. Även i fortsättningen ska därför
länsstyrelsen kunna vägra att registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering, om området inte medger en avskjutning
av ett i lagen angivet lägsta antal djur. Bestämmelsen föreslås nu
anpassad till den föreslagna lägsta årliga tilldelningen i ett licensområde,
nämligen en älgkalv.
Som Lagrådet har påpekat skiljer sig bestämmelsen om registrering
och avregistrering av licensområde från de motsvarande reglerna om
registrering och avregistrering av älgskötselområde som föreslås (avsnitt
6.3) genom att länsstyrelsen, till skillnad från vad som föreslås beträffande
älgskötselområde, inte kan avregistrera ett licensområde på den
grunden att området inte är lämpat för älgjakt. Det finns fog för denna
skillnad. I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. uttalas att den som har fått
sin mark registrerad som licensområde (idag A-område) ska kunna
påräkna en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur. Skulle ändrade
förhållanden, som kan antas bli bestående för framtiden, leda till att en
sådan tilldelning inte är försvarlig, bör länsstyrelsen avregistrera området
(s. 44). Detta inträffar främst om älgstammen minskar eller om jakträttshavare
lämnar den jaktliga samverkan genom att avregistrera fastigheter
i sådan omfattning att det krävs en större areal än det kvarvarande
licensområdet för att det vid en produktionsanpassad jakt är lämpligt att
skjuta en vuxen älg årligen. Någon ändring i detta hänseende är inte
avsedd.
Lagrådet har vidare anfört att förslaget att länsstyrelsen ska få vägra att
registrera ett licensområde eller besluta om avregistrering om området
inte medger avskjutning av minst en älgkalv om året torde avse att
området inte medger avskjutning av minst en älg, dvs. antingen ett vuxet
djur eller en älgkalv, om året. Lagrådet har därför föreslagit att uttrycket
”minst en älgkalv” till undvikande av missförstånd ersätts med ”minst en
älg”. Avsikten är dock att ett område inte ska kunna vägras registrering
som licensområde eller bli föremål för avregistrering endast av den
anledningen att det inte medger avskjutning av minst en vuxen älg, utan
dessa möjligheter bör föreligga först när områdets beskaffenhet inte
uppfyller minimikravet om minst en älgkalv. Älgstammens storlek inom
Prop. 2009/10:239
42
området bör vara sådan att det biologiskt är möjligt och önskvärt att
skjuta minst en älgkalv om året. Ett förtydligande i enlighet med vad som
nyss anförts bör därför göras i lagtexten.
Jakt efter enbart älgkalv
För områden som inte är registrerade som älgskötselområde eller som
licensområde gäller idag enligt 33 § första stycket jaktlagen att endast
älgkalv får jagas. Jakttiden är begränsad till 5 dagar eller den kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer. Utredningen har föreslagit att denna jaktmöjlighet
bör finnas kvar. Regeringen anser att jakt efter enbart älgkalv
under en sådan begränsad tid bör få bedrivas utanför älgskötselområdena
och licensområdena. Anmälan av jaktresultat bör ske inom två veckor, se
avsnitt 7.1.
6.5 Överklagande
Regeringens förslag: Länsstyrelsens beslut om registrering och avregistrering
av licensområden och älgskötselområden får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Utredningens förslag: Länsstyrelsens beslut i frågor om registrering
av älgskötselområde ska kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Promemorians förslag: Länsstyrelsens beslut i frågor om registrering
och avregistrering av älgskötselområde ska kunna överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. I promemorian föreslås att kravet på registrering av
licensområden avskaffas.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 54 § jaktlagen får länsstyrelsens
beslut enligt 33 § om registrering av licensområden överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. En sådan registrering utgör en förutsättning
för att få jaga annan älg än kalv. Skälet till att beslut om registrering får
överklagas till domstol anges i förarbetena vara att jakträtten är en sådan
rätt som har nära anknytning till äganderätten (prop. 1991/92:9 s. 38–39).
Beslut om registrering av älgskötselområden enligt 3 § första stycket
jaktförordningen får enligt 58 § jaktförordningen överklagas hos Naturvårdsverket.
Regeringen föreslår nu att älgjakten ska bedrivas i en ny form av älgskötselområde,
samtidigt som bestämmelserna om jakten utanför dessa
områden förenklas (se avsnitt 6.3 och 6.4). Ett älgskötselområde får
vägras registrering eller avregistreras om det inte uppfyller vissa lämplighets-
och storlekskrav och får dessutom avregistreras om förvaltningen
sker i strid med föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av
lagen.
Avregistrering kan således ske inte endast av skäl som sammanhänger
med överväganden om lämplighet i biologiskt eller jaktligt hänseende,
utan även när myndighetsföreskrifter och beslut överträtts. Regeringen
Prop. 2009/10:239
43
anser därför att prövningen av såväl registrering som avregistrering av
älgskötselområden av rättssäkerhetsskäl bör ske i domstol.
Enligt nuvarande regler får beslut om tilldelning för jakt inom licensområde
inte överklagas. En möjlighet att överklaga dessa beslut fanns
före den 1 januari 1992, men togs bort efter förslag i prop. 1991/92:9. I
denna fråga anförde föredragande statsrådet följande: ”Naturvårdsverkets
prövning i ett överklagat ärende sker normalt med utgångspunkt i de
handlingar som redan finns i ärendet. Den tid som står till förfogande för
handläggningen av ett överklagat ärende är kort. Naturvårdsverkets prövning
blir därigenom mindre meningsfull. Normalt saknar verket möjligheter
att göra en mer korrekt bedömning i tilldelningsfrågan än den
länsstyrelsen gjort. Jag delar därför bedömningen att beslut om tilldelning
av älg inte skall kunna överklagas.” Regeringen anser att denna
bedömning alltjämt äger giltighet. Beslut om fastställande av tilldelning
bör därför inte heller i fortsättningen kunna överklagas.
Enligt 54 § tredje stycket meddelar regeringen föreskrifter om överklagande
av beslut som har fattats av en myndighet med stöd av ett
bemyndigande i lagen. Bestämmelsen, som närmast är av upplysningskaraktär,
får anses överflödig och bör därför utgå.
6.6 Samernas jakt efter älg
Regeringens förslag: Älgförvaltningssystemet ska gälla även i de
delar av landet där medlemmar i en sameby har rätt att jaga.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län, Viltskadecenter,
Jägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund tillstyrker förslaget.
Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att förslaget är svårt att
genomföra i praktiken. Statens fastighetsverk, Jordbruksverket och
Skogsindustrierna anser att ett mer detaljerat förslag behöver tas fram
och att konsekvenserna för samernas jakt bör utredas. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser att avskaffandet av dubbelregistreringen kräver
lagändring och att älgjakten måste anpassas till de rättigheter samerna har
enligt rennäringslagen. Sametinget anser att det i och för sig är bra med
ett transparent förslag, men avsaknaden av konsekvensanalyser medför
att man inte kan inordna samisk jakträtt i detta system utan ytterligare
utredning och tydliggörande. Det finns enligt Sametinget för närvarande
inget alternativ till systemet med dubbelregistrering av licensområden för
att beakta samernas rättigheter. Svenska Jägareförbundet finner att
resonemangen i betänkandet är relativt bristfälliga och att det förekommer
slutsatser som förbundet uppfattar som tveksamma. De föreslagna
förändringarna löser inte på något sätt de särskilda problem som
dubbelregistreringen medför även om själva begreppet dubbelregistrering
försvinner. Det krävs även en tydlig definition av hur markägarens och
samebymedlems jakträtt får utövas i förhållande till varandra. Svenska
Samernas Riksförbund (SSR) anser att utredningens förslag innebär att
innehavare av jakträtt tvingas in i en form av samverkan, vilket innebär
ett ingrepp i den enskildes rätt. Samisk jakträtt är skyddad mot tvångsProp.
2009/10:239
44
förfoganden utan ersättning enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. SSR
anser vidare att det inte är utrett hur samebymedlemmarnas inflytande
ska garanteras ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det mest
naturliga vore att registrera samebyarnas betesområde där som egna
älgskötselområden. Det är inte heller utrett hur jakträtten ska garanteras
på vinterbetesmarkerna.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sametinget och Svenska Samernas Riksförbund
efterlyser en analys av den samiska jakträtten och anser att det är
omöjligt att gå fram med förslaget i avsaknad av en sådan analys.
Skälen för regeringens förslag
Jakträtten i renskötselområdet
Medlem i sameby får enligt 25 § rennäringslagen jaga på utmark inom de
delar av samebyns betesområde som hör till renbetesfjällen i Jämtland
eller lappmarkerna i Västerbottens och Norrbottens län när renskötsel är
tillåten där. Jakträtten gäller på både statlig och privat mark och jakten
får ske såväl till husbehov som till försäljning. Jakträtten ingår i den
bruksrätt som renskötselrätten utgör och är underkastad de begränsningar
som följer av jaktlagstiftningen. Samebymedlem har dock inte ensamrätt
till jakten på dessa marker eftersom markägaren har den jakträtt som
följer med äganderätten till marken. Det finns således en ”dubbel” jakträtt.
I betänkandet Jakt och fiske i samverkan (SOU 2005:116) behandlas
frågan om grunderna för och omfattningen av samebymedlemmarnas och
markägarnas jakt- och fiskerätt i lappmarkerna och på renbetesfjällen.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Det kan dock i sammanhanget nämnas att Girjas sameby i Norrbottens
län våren 2009 stämt staten med yrkande i första hand att samebyn har
ensamrätt till jakt och fiske inom den del av samebyns område som
ligger på statens fastighet Gällivare kronoöverloppsmark 2:1 och att byn
där har ensam rätt att förfoga över jakt- och fiskerätten. I andra hand
yrkas att rätten till jakt och fiske är delad mellan samebyn och staten och
att byn gemensamt med staten ska ha förfoganderätt över jakt och fiske.
Av 32 § rennäringslagen framgår att jakt- och fiskerätt på kronomark
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen endast får upplåtas om det
kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Det krävs dessutom att
upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård. Ett vidare krav
är att upplåtelse kan ske utan besvärande intrång i samebymedlemmarnas
rätt till jakt och fiske enligt 25 § rennäringslagen. Det är länsstyrelsen
som beslutar om upplåtelse av statens mark på renbetesfjällen och
ovanför odlingsgränsen. Upplåtelsen ska som huvudregel ske mot avgift,
som fördelas mellan samebyn och samefonden. För mark inom dessa
områden som ägs av annan än staten, liksom statens mark utanför dessa
områden, gäller jaktlagstiftningens bestämmelser.
Prop. 2009/10:239
45
Nuvarande älgjaktssystem i renskötselområdet
I proposition 1986/87:58 om jaktlag m.m. konstateras att det förhållandet
att varken samerna, de nyttjanderättshavare till vilka jakt upplåtits eller
de privata markägarna har en oinskränkt jakträtt inom sina respektive
jaktområden innebär särskilda problem vid övergång till enbart licensjakt.
I propositionen föreslogs därför ett system som innebär att licensområdena
får överlappa varandra på samma sätt som jakträtten gör.
För de samebyar som har betesrätt ovanför odlingsgränsen, fjällsamebyarna,
innebär detta att som licensområde för varje sameby inregistreras
byns hela betesområde ovanför odlingsgränsen. Inom detta större
licensområde registreras särskilda licensområden omfattande den privatägda
marken. För registrering av betesområdet står samebyn som
sökande. Registreringen av privatmarken som licensområden sker på
ansökan av markägarna.
Det ankommer på länsstyrelsen att besluta om registrering av licensområdena
och om tilldelning av älg till respektive område. Det kan enligt
propositionen inte undvikas att dubbelregistreringen gör det svårare att
bestämma tilldelningen.
Länsstyrelsen är hänvisad till en skälighetsbedömning. Det som måste
ske är en fördelning av den totala älgtilldelningen för hela betesområdet
ovanför odlingsgränsen mellan å ena sidan samebyn inklusive de nyttjanderättshavare
som får tillstånd att jaga på kronomarken och å andra
sidan jakträttshavarna på de privata markerna. Denna fördelning leder till
att jakträttshavarna på de enskilda markerna inte kan göra anspråk på att
själva få hela den tilldelning som annars skulle svara mot deras markinnehav.
Med andra ord ska samebyns tilldelning bestämmas dels med
hänsyn till älgproduktionen på kronomarken, dels med hänsyn till att
samerna också har rätt att jaga på den privatägda marken.
När länsstyrelsen beslutat om tilldelningen beslutar den också om
upplåtelse av älgjakt på kronomarken genom att bestämma dels vilka
områden som ska upplåtas, dels hur stort antal och vilka slags djur som
ska få skjutas inom dessa områden. Hänsyn måste tas till samernas jakträtt
på de upplåtna områdena. Nyttjanderättshavarna får alltså skjuta ett
mindre antal djur än vad som svarar mot de upplåtna områdenas storlek
och kvalitet.
I propositionen behandlas vidare hur det skulle vara möjligt att undvika
säkerhetsproblem när olika grupper jagar på samma mark. För att få en
från säkerhetssynpunkt godtagbar jakt bör det undvikas att samerna jagar
över hela sitt licensområde samtidigt med jaktlagen på upplåten kronomark
och på privatmark. En lösning på problemet är enligt propositionen
att i samförstånd med samer och andra jakträttshavare göra en geografisk
uppdelning. Det naturliga är i sådant fall att samerna jagar på den del av
kronomarken som inte har upplåtits till andra jägare. Den andra möjligheten
är att bestämma skilda jakttider för de olika jaktlagen. Det kan
förutsättas att det i första hand blir fråga om att bestämma skilda jakttider
för samerna och nyttjanderättshavarna på kronomarken. Om samerna inte
räknar med att kunna fälla hela sin tilldelning på kronomarken utanför de
upplåtna områdena bör samebyn begära att länsstyrelsen beslutar om en
uppdelning av jakttiderna. Det kan naturligtvis också bli nödvändigt att
Prop. 2009/10:239
46
bestämma en jakttidsfördelning som omfattar även jaktlagen på den
privata marken.
I propositionen behandlades även skogssamebyarnas situation. Det
pekades på att den föreslagna lösningen för dem innebär att hela betesområdet
registreras som samebyns licensområde. Inom detta skulle
dessutom licensområden för numera Sveaskog AB och de privata markägarna
behöva registreras. I propositionen betonas vidare att det bör vara
möjligt att förhandlingsvägen klara ut olika praktiska problem.
Syftet med förslaget är enligt propositionen inte annat än att lägga fast
vissa principer som kan ligga till grund för överenskommelser mellan
berörda parter. Det bör ankomma på länsstyrelsen att svara för att nödvändiga
överläggningar kommer till stånd. Förslaget innebär inte något
hinder mot exempelvis en överenskommelse om att samerna ska ta ut sin
älgtilldelning inom ett eller flera avgränsade jaktområden inom samebyn.
En sådan lösning kan kombineras med skilda jakttider så att också andra
jaktlag kan jaga på området eller områdena.
Sådana överenskommelser bör underlättas av att överläggningarna kan
ske med utgångspunkt i ett system som förutsätter att alla berörda parter
lämnar sitt bidrag till att jakten organiseras på ett lämpligt sätt.
I propositionen förutsätts att fjällsamebyarna liksom hittills kommer att
bedriva all älgjakt ovanför odlingsgränsen. Det finns emellertid inte
något principiellt hinder mot att även nedanför odlingsgränsen tillämpa
den förordade ordningen med ”dubbelregistrering” av licensområden.
Skulle en sådan jakt bli aktuell bör den tas upp till diskussion och övervägande
i varje enskilt fall.
Det framtida älgjaktssystemet i renskötselområdet
Älgskötselområden
Naturvårdsverket rekommenderar i sina allmänna råd att älgskötselområden
bildas på renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. Det har
dock hittills bara bildats ett älgskötselområde, på renbetesfjäll i norra
Jämtland. Som framgått tidigare föreslås nu ett system för älgförvaltningen
som är ekosystembaserat. I ett sådant system måste alla parter
delta och gemensamt verka för att nå de mål som ställs upp. Samernas
jakträtt innebär att de, liksom övriga jakträttshavare, måste ges möjlighet
att delta i förvaltningen av älgen och att de, liksom andra som vill jaga
älg, måste ta sitt ansvar för en ekosystembaserad förvaltning av älgen.
Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det saknas skäl att
undanta någon del av landet från möjlighet till registrering av älgskötselområde.
Det är en uppgift för samtliga jakträttshavare att samverka för att
registrera älgskötselområden. I likhet med vad som anfördes när licensjakten
infördes bör länsstyrelsen ha ett ansvar för att nödvändiga överläggningar
kommer till stånd. Länsstyrelsen får nu ett än mer uttalat
ansvar för uppföljning av älgförvaltningen. Detta bör dock gå att kombinera
med uppdraget att förvalta jakten inom vissa områden ovanför
odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Statens fastighetsverk måste som
förvaltare av skogen också vara delaktig i älgförvaltningen. Ett visst
område bör endast kunna registreras som ett älgskötselområde, någon
Prop. 2009/10:239
47
möjlighet att registrera samma mark för olika områden bör därför inte
finnas.
Älgmarken utanför älgskötselområdena
Regeringen föreslår i avsnitt 6.4 att jakt på vuxen älg ska få bedrivas
även på mark som inte omfattas av ett älgskötselområde. Det nuvarande
systemet med registrering av tre olika typer av licensområde förenklas
dock genom att dessa slås samman till en. Minsta tilldelning för ett
licensområde är en älgkalv. Liksom idag kommer därför att gälla att det
måste ske en fördelning mellan markägarna och samebyn av det totala
antalet älgar som får fällas på renbetesfjällen och i lappmarkerna.
Jakträttshavarna på den privata marken kan därför inte heller i fortsättningen
göra anspråk på att själva få fälla det antal älgar som annars
skulle svara mot deras markinnehav.
6.7 Inventering och rapportering
Regeringens bedömning: Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket
och Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att efter samråd med
markägarnas och jägarnas organisationer ta fram förslag till metoder
som bör användas rutinmässigt inom älgförvaltningsområdena för
inventering av älgpopulationer samt metoder för att fastställa foderprognoser.
I uppdraget bör ingå att så långt möjligt kvantifiera effekterna
av olika inventeringsresultat.
Referenspopulationerna av älg är viktiga för förvaltningen och bör
finnas kvar.
Utredningens bedömning: Utredningen tar inte upp frågan om vilka
inventeringsmetoder som bör användas i syfte att erhålla en kunskapsbaserad
adaptiv förvaltning av älgen. Vad avser referenspopulationer av
älg överensstämmer utredningens förslag med regeringens.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser anser att förslag inom
området saknas. Dessutom ser de en brist i att finansieringen inte utretts
närmare i denna del. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det inte
finns tillräckligt med medel för dessa uppgifter i älgvårdsfonden. Skogsstyrelsen
förordar att underlag om fodertillgång och skogsskador ska
finansieras av skogsbruket, jägare och samhälle. Om alla dessa parter är
med och finansierar undviks t.ex. att orimliga krav på noggrannhet ställs
vilket kan bli fallet om vissa parter inte medverkar till finansieringen.
Detta kan antingen ske genom en ökning av myndighetsanslaget eller
genom en ökning av fällavgifterna och att möjligheten att finansiera
Skogsstyrelsens inventeringsarbete från älg- eller viltvårdsfonderna
tydliggörs. Naturvårdsverket påpekar att frågan om inventering/viltövervakning
är utelämnad, vilket begränsar möjligheterna till uppföljning av
uppsatta mål och därmed även möjligheterna med en adaptiv förvaltning.
För att kunna ha en adaptiv förvaltning av den svenska älgstammen
behövs förutom bra populationsdata och en tillförlitlig avskjutningsstatistik
också data av god kvalitet gällande könskvot, ålderstruktur,
Prop. 2009/10:239
48
reproduktion, naturlig dödlighet, predation m.m. samt dessutom god
kunskap om älgpopulationens hälsotillstånd. Idag saknas tillförlitlig kunskap
om detta på såväl lokal, regional som nationell nivå. Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) anser att en uthållig viltförvaltning inte
gynnas av ett stort antal inventeringsmetoder utan en sådan behöver ett
fåtal kvalitetssäkrade metoder som uthålligt används av alla aktörer.
”Älgobsen” är ett bra exempel på en metod som under en längre tid har
använts i förvaltningen. SLU delar uppfattningen att vissa inventeringsmetoder
har låg tilltro, men det beror främst på bristande kvalitetssäkring.
Problemet är alltså inte brist på goda metoder utan att själva
utförandet av metoderna sällan är kvalitetssäkrat samt att de olika
parterna ofta saknar tilltro till de inventeringar som utförts av motparten.
Allt detta är ytterst en kompetens- och samarbetsfråga. Sveaskog AB
anser att det är en förutsättning att alla basinventeringar genomförs på
älgförvaltningsområdesnivå. Finansieringsförslag och ansvarsfördelning
av såväl inventeringskostnader som arvodering och utbildningskostnader
för älgförvaltningsgrupperna är otillräckligt belysta. Vikten av att erforderliga
inventeringar kommer till stånd som bas för den adaptiva
förvaltningen bör understrykas. I utredningen är dock inte tillräckligt
belyst vem som har ansvaret för att så sker och förslaget bör kompletteras
i den delen. Skogsindustrierna stöder utredningens slutsats att bättre
underlag för beslut måste tas fram. Detta gäller i synnerhet för södra
Sverige där den i dag gängse rutinen för inventering, älgbetesinventering
(ÄBIN), inte fungerar särskilt bra. Dessutom är det svårt att finansiera
och genomföra inventeringar på grund av att ägoförhållandena är så
splittrade. Underlagen måste också göras lätt- tillgängliga. En finansierad
skadeinventeringsrutin måste tillskapas, gärna med Skogsstyrelsen som
huvudman. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att ett gediget underlag
för förvaltningen på älgförvaltningsområdesnivå är en grundläggande
förutsättning för en adaptiv förvaltning. Det gäller uppgifter om älgpopulationen,
fodertillgång och betesskador. LRF betonar vikten av att
finansieringen av detta måste lösas på ett tillfredsställande sätt. Till
skillnad från utredaren anser LRF inte att faktaunderlaget i huvudsak ska
finansieras av skogsbruket, utan av Skogsstyrelsen, Viltvårdsfonden och
de länsvisa fällavgifterna.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, Skogsbrukets markägargrupp,
Norra Skogsägarna, länsstyrelserna i Örebro, Hallands och
Stockholms län, Sveaskog AB, Sveriges jordägareförbund och Skogsindustrierna
tillstyrker promemorians förslag. Länsstyrelsen i Hallands
län vill att uppdraget med att ta fram inventeringsmetoder utökas till att
omfatta framtida revideringar av föreslagna metoder. Referenspopulationerna
av älg föreslås användas vid metodutvecklingen. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att uppdraget att ta fram metoder bör finansieras på
annat sätt, t.ex. genom ett övergripande anslag och inte genom fällavgifterna.
Jägarnas Riksförbund poängterar vikten av betesinventering.
Länsstyrelsen i Jämtlands län delar delvis promemorians bedömning.
Länsstyrelsen anser att uppdraget för val av inventeringsmetoder ska ges
till Naturvårdsverket när det gäller storleken på älgstammar medan
Skogsstyrelsen ska ha ansvaret för inventeringsmetoder när det gäller
skogsskador. Södra skogsägarna och Sveriges jordägareförbund framProp.
2009/10:239
49
håller att markägarna ska involveras i arbetet med att ta fram inventeringsmetoder.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar ett fåtal
enkla kvalitetssäkrade inventeringsmetoder som används av alla aktörer.
Svenska Jägareförbundet anser att uppdragen bör ges till relevanta
forskande institutioner istället för till Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen bör
däremot få i uppdraget att ta fram rekommendationer för hur rekrytering
av triviallöv kan underlättas genom anpassad skogsskötsel och se till att
de omsätts i praktiken.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen finner i likhet med
ett flertal remissinstanser att det är nödvändigt att ha tillgång till bl.a.
avskjutningsstatistik, uppgifter om älgstammens demografiska processer,
foderresurser, skogsskador, viltolyckor och förekomst av rovdjur om vi
ska kunna uppnå en ekosystembaserad lokal förvaltning av älgen som är
adaptiv. Sådana uppgifter bör i de flesta fall avse både aktuella förhållanden
och prognoser för framtiden. Ansvaret för att ta fram underlag
måste även i framtiden ligga hos markägare och jägare även om älgförvaltningsgruppen
har ett ansvar för att genom en dialog med intressenterna
och länsstyrelsen verka för att det finns tillräckligt underlag för
förvaltningen. Regeringen gör bedömningen att det finns ett flertal väl
fungerande inventeringsmetoder redan idag, men att metoderna för dessa
bör tydliggöras och kvalitetssäkras. Bland de inventeringsmetoder som är
vanligt förekommande i dagens älgförvaltning kan nämnas spillningsinventering,
avskjutningsstatistik, observationer av älg under jakten
(älgobs), skogsskadeinventering avseende älg (ÄBIN) samt flyginventering.
I södra Sverige på tallfattiga marker saknas dock en motsvarighet
till ÄBIN. En sådan bör därför utformas. Skogsstyrelsen har i
redovisningen av regeringsuppdrag om vidareutveckling av pågående
viltskadeinventering till att omfatta andra viltskador än älg, uppskattat att
en utvecklad ÄBIN för sydsvenska förhållanden skulle kosta cirka
2 000 000 kronor.
Regeringen anser mot bakgrund av de krav som ställs på en ekosystembaserad
lokal förvaltning att det bör uppdras åt Sveriges lantbruksuniversitet,
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter samråd med
markägarnas och jägarnas organisationer, att föreslå inventeringsmetoder
och metoder för att fastställa foderprognoser som kan accepteras av de
ingående parterna och som regelmässigt bör användas i älgförvaltningen.
I uppdraget bör ingå att utveckla lämpliga inventeringsmetoder och/eller
vidareutveckla befintliga metoder samt ta fram tydliga manualer för
genomförandet av dessa. Inventeringsmetoderna bör kunna kvalitetssäkras.
Inom ramen för uppdraget bör Skogsstyrelsen uppskatta inkomstbortfallet
för skogsägare vid olika skadenivåer samt efter samråd med
Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet analysera hur rådande
betestryck inverkar på landskapets trädslagsblandning och dess
konsekvenser för biologisk mångfald. Utifrån dessa underlag bör det vara
möjligt för viltförvaltningsdelegationerna att formulera övergripande mål
för älgförvaltningen i länet. Skogsstyrelsen ska även verka för att
befintlig kunskap om foderproducerande åtgärder tas till vara och sprids
samt utveckla och föreslå skogsbruksmetoder som ger en större
rekrytering av lövträd i framtiden. I områden med rovdjur blir rovdjurspolitiken,
i form av mål för och förekomst av främst varg och björn,
styrande för hur förvaltningen av älgen ska planeras och genomföras.
Prop. 2009/10:239
50
Sveriges lantbruksuniversitet bör därför ges i uppdrag att presentera
effekterna av stora rovdjur på älgstammar av olika täthet och tydliggöra
vilka nivåer stammen bör ha för att medge jakt i olika omfattning. Det
kan även vara lämpligt att ge förslag till hur åldersstrukturen i stammen
bör vara efter jakt för att nå målet om en älgstam av hög kvalitet också i
områden med stora rovdjur. Även andra ekosystemaspekter av förvaltningen
av älg i ett naturresurssystem där stora rovdjur ingår bör redovisas.
Det bör även ingå att på ett för förvaltningen ändamålsenligt sätt
redovisa hur inventeringsresultat av stora rovdjur kan användas som
redskap i älgförvaltningen.
Länsstyrelserna använde år 2007 sammanlagt drygt 2 100 000 kronor
till inventeringar. Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att
det är viktigt att den långsiktiga finansieringen av utökade inventeringar
säkerställs. Utredningens förslag om ökade intäkter från fällavgifter bör
kunna innebära ett tillskott om i vart fall 20 miljoner kronor till älgvårdsfonderna
vilket bör ge utrymme för de inventeringar som är en förutsättning
för en adaptiv förvaltning av älgen.
Referenspopulationer av älg
Inom Sveriges lantbruksuniversitet bedrivs projektverksamhet som arbetar
med referenspopulationer av älg i olika delar av Sverige. Att följa
sådana populationer kan ge viktig och användbar kunskap om hur älgen
påverkas av olika former av förändringar i form av bl.a. klimat,
förekomst av rovdjur och tillgång till foder. Det är därför angeläget att
sådana referenspopulationer följs kontinuerligt och utan avbrott.
Regeringen vill därför framhålla vikten av att övervakningen av Sveriges
referenspopulationer av älg fortgår.
7 Kunskapsstöd
7.1 IT-plattform och rapportering
Regeringens bedömning: En gemensam IT-plattform för älgförvaltningen
bör inrättas, där de som ansvarar för förvaltningen inom länsstyrelsen,
älgförvaltningsområden och älgskötselområden kan få tillgång
till relevanta data om skogen, älgen m.m. En sådan plattform bör
också kunna användas för ekonomiadministration inom älgförvaltningen.
En förutsättning för en kunskapsbaserad älgförvaltning som är
adaptiv är en kontinuerlig uppdatering av relevanta data om bl.a.
avskjutning. Rapportering bör kunna ske på lokal nivå. Naturvårdsverket
bör därför ges i uppdrag att efter samråd med länsstyrelserna,
Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda och föreslå ett
gemensamt datastöd för älgförvaltningen. I utredningen bör övervägas
om befintliga redan förekommande system såsom ”Viltdata.se” kan
användas eller om erfarenheter från dessa bör tas tillvara inom ett nytt
system. Arbetet bör genomföras i samarbete med representanter för
Prop. 2009/10:239
51
jägarorganisationerna och markägarna. En skyldighet att rapportera
avskjutning inom två veckor från det att en älg har fällts bör införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Datasystemet föreslås även vara kopplat till det uppdrag som
Sveriges lantbruksuniversitet har att bedriva fortlöpande miljöanalys.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är huvudsakligen positiva till
utredningens förslag. Svenska Jägareförbundet, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges lantbruksuniversitet, Skogsindustrierna och Viltskadecenter
förespråkar att det av Jägareförbundet utvecklade datasystemet
Viltdata.se används. I flera av remissvaren framhålls att en viktig
förutsättning för att rapportering ska kunna ske inom en vecka är att det
finns ett webbaserat gemensamt IT-system där jaktlagen själva kan
rapportera avskjutningen. Annars väntas belastningen på länsstyrelserna
bli stor.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Hallands, Örebro och Jämtlands
län samt Sveaskog AB.
Rapportering av fälld älg
Jägarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet och Sveriges jordägareförbund
anser att en vecka är för kort tid för att hinna rapportera fälld älg
medan Länsstyrelsen i Örebro län, Skogsindustrierna, Södra Skogsägarna
och Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i regeringens förslag
om rapportering av fälld älg inom en vecka. Länsstyrelsen i Hallands län
anser att det måste finnas någon möjlighet att införa sanktioner mot dem
som missköter sig om rapportering inom en vecka ska fungera
IT-plattform
Länsstyrelsen i Örebro län anser att det optimala vore att älgjaktssystemet
införlivas i Naturvårdsverkets kommande rovviltssystem.
Skogsindustrierna, Södra skogsägarna, Lantbrukarnas Riksförbund,
Sveaskog AB och Sveriges jordägareförbund förespråkar systemet Viltdata.
se. Sveriges jordägareförbund, Norra skogsägarna och Skogsägarnas
markägargrupp vill att Naturvårdsverket ska ha huvudansvaret
för den älgdatabas som ska upprättas. Länsstyrelsen i Jämtlands län stödjer
regeringens förslag, men påpekar att förslaget att koppla länsstyrelsens
ekonomihantering inom älgförvaltning till nya IT-stödet kräver
effektiv utveckling för att undvika dubbelarbete för länsstyrelserna. Detta
eftersom länsstyrelserna har krav på sig att hantera hela sin ekonomi
inom länsstyrelsernas gemensamma ekonomisystem.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län poängterar att positiva erfarenheter
finns i länet av att sammankoppla länsstyrelsens ekonomisystem med
Internetapplikationen Moosecare och JAS vid fakturering av fällavgifter.
En daglig överföring mellan Moosecare och JAS är en mycket bra
lösning vad gäller anmälan av fällda älgar och älgobs som fungerat väl i
Prop. 2009/10:239
52
flera år i länet. Svenska Jägareförbundet är kritiska till formuleringen att
Sveriges Lantbruksuniversitet och Skogsstyrelsen, efter samråd med
Naturvårdsverket och Jägareförbundet, ska ta fram förslag till metoder
för inventering av älgpopulationer. Detta arbete bör istället utföras av
Jägareförbundet i samverkan med SLU och Naturvårdsverket, medan
Skogsstyrelsen bör få i uppgift att ta fram metoder för foderskattningar
och foderprognoser. Länsstyrelsen i Hallands län vill uppmärksamma
regeringen på att data inte ska samlas in på ”jaktlagsnivå” som föreslagits.
Dessa data är främst av intresse för de enskilda jaktlagen och
fungerar inte för den analys som är nödvändig för älgförvaltningen.
Information om vilket jaktlag som fällt älgen ska givetvis vara en del av
den lämnade informationen. Landet bör istället delas in i ett rutnät av
lämplig storlek. Jaktlagen ska rapportera inom vilken ruta som älgen är
fälld. På detta vis går det att skapa en koppling mellan fällda älgar och en
geografisk analys. Trafikdödade och fällda älgar efter skyddsjakt kommer
därmed också in i systemet på ett självklart sätt. Länsstyrelsen i
Södermanlands län föreslår att IT-portalen utrustas med ett signalsystem
som uppmärksammar områden som otillbörligt avviker från sin
skötselplan.
Skälen för regeringens bedömning: Många remissinstanser har framfört
att det finns stora brister både när det gäller tillgång till underlag för
älgförvaltningen och kvaliteten på de underlag som finns.
IT-plattform
Sedan den 1 januari 2009 har länsstyrelserna en gemensam IT-organisation
och en gemensam IT-miljö. När det gäller administrationen av
älgförvaltningen använder samtliga länsstyrelser samma system, det s.k.
JAS-systemet, vilket dock inte är centraliserat. Den rapporteringsskyldighet
avseende skjutna älgar som åligger jägarna kan i vissa län göras via
JAS.
Svenska Jägareförbundet har tagit fram ett webbaserat system med
syftet att ge underlag till förvaltning och övervakning av jaktbart vilt,
”Viltdata”. En av målsättningarna med Viltdata har varit att konstruera
en älgdatabas för att tillgodose jägarnas och länsstyrelsernas behov när
det gäller älgen. Det finns en extern referensgrupp med representanter för
länsstyrelser, Naturvårdsverket, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Sveaskog
AB och LRF.
I älgdatabasen i Viltdata kan hanteras bl.a. avskjutning, anmälan om
jaktresultat till länsstyrelsen, älgobs, slaktvikter, ålderssammansättning,
reproduktionsdata, hornutveckling, övrig avgång (trafik, stora rovdjur
med mera), rovdjursobs samt publika rapporter och sammanställningar.
De stora skogsbolagen har sina egna system för älgförvaltning med
rapportering via Internet. Dessutom går flera lokala projekt om älg att
följa via Internet.
Rapportering av fälld älg
En förutsättning för en adaptiv förvaltning är att nödvändiga data rapporteras
kontinuerligt under jakten och att de omgående blir tillgängliga.
Prop. 2009/10:239
53
Skyldigheten att rapportera jaktresultat bör därför utvidgas så att avskjutning
ska rapporteras inom två veckor från det att en älg har fällts.
Ett gemensamt datasystem för hela Sverige
Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns många fördelar
med att ha ett nationellt system för förvaltningen av älgen. Med hänsyn
till de samhällsintressen som är berörda och det ansvar som staten bör ta
för älgförvaltningen finns ett behov av att ha tillgång till nödvändiga
underlag. Även om älgförvaltningsområdena ska omfatta merparten av
en älgstam kommer det alltid att finnas älgar som rör sig mellan olika
områden och de underlag som tas fram inom angränsande älgförvaltningsområden
kan vara av betydelse vid förvaltningen. Samtliga underlag
bör därför vara tillgängliga för dem som är involverade i förvaltningen
av älgen. Regeringen anser därför att det finns behov av ett nationellt
datasystem för älgförvaltningen. Inrättandet av ett gemensamt datasystem
för alla länsstyrelser i län med älg underlättas av att länsstyrelserna
nu har en gemensam IT-organisation. Även den omständigheten att
länsstyrelsen har den administrativa uppgiften att registrera älgskötselområden
talar för att låta länsstyrelsen administrera ett gemensamt
system. Naturvårdsverket bör därför ges i uppdrag att tillsammans med
länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda
och föreslå ett gemensamt datastöd för älgförvaltningen. I det arbetet bör
även representanter för jägarorganisationerna och markägarna delta. I
utredningen ska övervägas om befintliga redan förekommande system
kan användas eller om erfarenheter från dessa kan tas tillvara. Flera
remissinstanser har förespråkat Svenska Jägareförbundets IT-portal
Viltdata.se som ett lämpligt redan befintligt stöd i älgförvaltningen.
Systemet har idag en hög anslutning på jaktlagsnivå. Det finns många
fördelar med att vidareutveckla ett redan befintligt system med många
användare.
Naturvårdsverket arbetar med frågan om ett nytt datasystem för
rovviltförvaltning varför det kan finnas anledning att överväga om det
finns skäl att samordna ett system för älgförvaltningen med det för
rovviltförvaltning.
Vad ska datasystemet innehålla?
Ett kunskapsstöd för förvaltningen bör svara mot följande kravbild. Alla
data bör samlas på ett ställe och vara tillgängliga för dem som deltar i
älgförvaltningen. Stödet bör vara enhetligt över landet och det bör finnas
en skyldighet att lämna uppgifter. Det ska vara en skyldighet för alla som
jagar älg att inom två veckor rapportera att en älg fällts. Ett önskemål är
att även älgobs bör kunna rapporteras fortlöpande i ett sådant system.
Datastödet bör motsvara behovet hos alla de olika kategorier som
använder det, myndigheter, älgförvaltningsgruppen, älgskötselområdet,
markägare och enskilda jägare. Ett datastöd för älgförvaltningen måste
också kunna möta behoven hos de olika nivåerna inom förvaltningen,
län, älgförvaltningsområde och älgskötselområde, både geografiskt och
när det gäller olika funktioner. Rapportering måste kunna ske lokalt och
Prop. 2009/10:239
54
datastödet bör därför möjliggöra registrering av jaktlag eller jaktområden.
Dessutom bör de inventeringar som utförs på lämpligt sätt
kunna kopplas till den geografiska plats där inventeringen utförts.
Länsstyrelsens ekonomihantering inom älgförvaltningen bör också kopplas
till det föreslagna datastödet.
7.2 Utbildning
Regeringens bedömning: Medel som från Viltvårdsfonden betalas ut till
Svenska Jägareförbundet för förbundets arbete med lokala samråd i
älgförvaltningen bör i det nya systemet istället överföras till två nya
områden. Jägareförbundet bör förstärka sitt arbete med att inom ramen
för älgskötselområdena höja kompetensen hos dem som sköter ett sådant
område. Förbundet bör även inom ramen för det allmänna uppdraget
bistå älgförvaltningsgrupperna i deras arbete med att årligen tolka
inventeringsresultat om bl.a. älgstammens täthet och sammansättning
samt föreslå förvaltningsstrategier. Medel från Viltvårdsfonden lämnas
till Sveriges lantbruksuniversitet för utformandet av en utbildning i
adaptiv älgförvaltning. Den färdiga utbildningen ska i första hand ges
ledamöter i älgförvaltningsgruppen samt länsstyrelsens personal, men
även viltförvaltningsdelegationernas ledamöter bör kunna komma i fråga.
Utbildningarna kan ske i länsstyrelsernas eller annan lämplig organisations
eller myndighets regi. Arbetet bör ske i samråd med Naturvårdsverket,
Skogsstyrelsen och markägarnas och jägarnas organisationer.
Länsstyrelserna bör ha ett ansvar för att bistå med kunskapsstöd när det
gäller förvaltnings- och skötselplaner.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Västernorrlands och
Norrbottens län, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Viltskadecenter, Svenska
kyrkan och Svenska Jägareförbundet är övervägande positiva till
förslaget om att SLU ska ta fram en utbildning i adaptiv förvaltning. SLU
framhåller dock att utbildningen bör bekostas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att Svenska Jägareförbundet bör bära
det huvudsakliga ansvaret för utbildningarna av älgskötselområdena,
älgförvaltningsgrupperna och länsstyrelsens tjänstemän i stället för SLU.
Svenska Jägareförbundet anför att det nya systemet för älgförvaltning
blir en gigantisk, rikstäckande apparat som kommer att engagera flera
tusentals människor. Det innebär med nödvändighet att huvuddelen av
arbetet, såväl utbildningsinsatser som själva förvaltningsarbetet, i stort
måste baseras på ideella krafter. Förbundet anser därför att dessa insatser
i huvudsak måste genomföras av de inblandade jägar- och markägarorganisationerna
i samverkan. Jägarnas Riksförbund föreslår att länsstyrelserna
ökar samverkan sinsemellan för att möjliggöra ökad specialistkompetens
och ekonomiska besparingar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Prop. 2009/10:239
55
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro och Västernorrlands
län, Sveaskog AB, Jägarnas Riksförbund, Sveriges jordägareförbund,
Norra skogsägarna och Skogsbrukets markägargrupp instämmer i att ett
kunskapslyft krävs för aktörerna i det föreslagna systemet samt att SLU
är en lämplig instans att tillhandahålla utbildning. Sveaskog AB och
Skogsindustrierna framhåller att Svenska Jägareförbundets har en rikstäckande
organisation som, om förbundet är intresserat av det, borde
kunna driva den föreslagna utbildningen i samverkan med markägarna.
Motstående synpunkt presenteras av Norra skogsägarna och Skogsbrukets
markägargrupp som motsätter sig att Jägareförbundet ska överta
SLU:s huvudansvar för utbildningarna av älgskötselområdena, älgförvaltningsgrupperna
och länsstyrelsernas personal.
Sveriges jordägareförbund och Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer
sig positiva till att medel som frigörs från det allmänna uppdraget när de
lokala samråden utgår kan användas till annat. Södra skogsägarna
framhåller att utbildning av älgförvaltningsgrupperna bör vara ett samarbete
mellan SLU, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i nära samverkan
med markägare och jägare vilket kräver att ekonomiska resurser
kanaliseras till de senare grupperna.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att en utvärdering visat
att deltagare i det lokala samrådet upplevde de mest grundläggande
delarna i en älgförvaltningsutbildning som komplext och svårbegriplig
och att det därför krävs lärare med hög pedagogisk kompetens. Svenska
Jägareförbundet anser att det är felaktigt att göra en koppling mellan att
de lokala samråden försvinner och ett minskat behov av medel för
förbundet. Enligt förslaget skall medel tas från Jägareförbundets allmänna
uppdrag och istället ges till SLU för utbildningar i adaptiv förvaltning.
Förbundet föreslår istället att finansieringsdelen lämnas utanför
diskussionen.
Skälen för regeringens bedömning: I dag finns inget samlat ansvar
för utbildning och kunskapsstöd till dem som ansvarar för älgförvaltning
inom t.ex. älgskötselområden och dem som deltar i lokala samråd. Olika
intresseorganisationer anordnar utbildning för sina representanter och det
förekommer också att länsstyrelserna ordnar utbildning och seminarier i
vissa frågor. Regeringen anser i likhet med utredningen att kunskapsnivån
i förvaltningen bör förstärkas och avser att vidta åtgärder för att
åstadkomma en sådan förstärkning.
Medlemmarna i de älgförvaltningsgrupper som ska ansvara för att ta
fram en förvaltningsplan för älgförvaltningsområdet med stöd av
tillgängliga underlag kommer att få en uppgift som kräver mycket
kunskap. Det gäller både skogliga frågor om foderresurser och betesskador
och frågor om älgstammens storlek och kvalitet och hur avskjutningen
bör ske för att nå de mål som ställs upp. En viktig utgångspunkt
är att förvaltningen ska vara ekosystembaserad och adaptiv. En förutsättning
för sådan förvaltning är tillgången till kunskap. När ett nytt
system för älgförvaltning ska genomföras krävs ett kraftigt kunskapslyft
för aktörerna. Det finns därför skäl att anordna en särskild utbildning för
dem som ska ingå i älgförvaltningsgrupperna. Regeringen anser att
Sveriges lantbruksuniversitet initialt bör få i uppdrag att ta fram en
utbildning i adaptiv älgförvaltning för dem som utses till ledamöter i
älgförvaltningsgrupperna. Det arbetet bör genomföras i samråd med
Prop. 2009/10:239
56
Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och markägarnas och jägarnas organisationer.
En möjlighet som bör övervägas är att sådan utbildning ges till
länsstyrelserna. Länsstyrelserna skulle sedan i sin tur kunna vidareföra
utbildningen till nya medlemmar av arbetsgrupperna. Även andra universitet,
högskolor och privata aktörer bör kunna genomföra sådan
utbildning. I framtiden bör även studieförbunden kunna bidra med
utbildning för älgförvaltning. Det finns även möjligheter att utveckla helt
nya utbildningsmodeller och metoder t.ex. IT-baserade sådana och olika
former av distansutbildningar. Sådana lösningar kan ge utrymme för
utbildning på olika nivåer inom älgförvaltningen. De bör kunna hålla hög
kvalitet och kunna genomföras till en relativt låg kostnad. Några av
landets högskolor har särskilt utvecklat denna pedagogik, vilket bör tas
till vara.
Viltförvaltningsdelegationerna inom länsstyrelsen erhåller utbildning
av Naturvårdsverket i ett första skede. Den initiala utbildningen är
inriktad på i första hand jaktlagstiftning och rovdjursförvaltning. Regeringen
gör bedömningen att en utbildning av delegationerna är av
särskild vikt så att de har tillräcklig kunskap för att kunna utföra sitt
uppdrag. En gemensam kunskapsbas är viktig för att politiker och representanter
för olika intressen inom delegationerna på ett konstruktivt sätt
ska kunna diskutera olika problemställningar inom viltförvaltningen.
Naturvårdsverket har föreslagit att myndigheten ska få i uppdrag att ta
fram ett nationellt utbildningsprogram för ledamöterna och förordat en
särskild utbildning i ordförandeskap i sådana organ. Regeringen biträder
det förslaget och anser att ett sådant utbildningsprogram även bör
omfatta frågor om älgförvaltning.
En viktig uppgift för länsstyrelserna är att svara för uppföljning av
älgförvaltningen och en del i det uppdraget måste vara att bistå med
kunskapsstöd när det gäller förvaltnings- och skötselplaner. Länsstyrelsernas
uppgifter inom älgförvaltningen innebär att de måste ha
tillgång till erforderlig kompetens. De resurser som redan i dag finns
inom myndigheten när det gäller natur- och miljövård bör kunna utnyttjas
även för uppgifter inom älgförvaltningen. När det finns behov av det
bör möjligheterna till samarbete mellan länsstyrelserna kunna användas
för att få tillgång till speciella kunskaper inom viltekologi m.m. När det
gäller frågor om skogen har Skogsstyrelsen ett uppdrag att bistå med
sådan kunskap.
I syfte att underlätta ingångsättandet av älgförvaltningsgrupperna bör
Naturvårdsverket utarbeta en enhetlig mall för upprättandet av älgförvaltningsområdenas
förvaltningsplaner.
Svenska Jägareförbundet koordinerar de lokala samråd som i dag föregår
viltförvaltningsdelegationernas och länsstyrelsernas arbete med
besluten om tilldelning av älg. För denna uppgift erhåller Jägareförbundet
6 miljoner kronor år 2010. De lokala samråd som sker kommer
att försvinna i och med införandet av den nya älgförvaltningen. Regeringen
gör därmed bedömningen att delar av dessa medel i stället bör
användas för arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan och bidra
till en kompetenshöjning hos dem som deltar i skötseln av älgskötselområden.
Regeringen anser att det är mycket viktigt att stärka engagemanget
och höja kunskapsnivån hos dem som engagerar sig i skötseln av
ett älgskötselområde. Svenska Jägareförbundet bör även inom ramen för
Prop. 2009/10:239
57
det allmänna uppdraget kunna bistå med kompetens på den regionala
nivån bl.a. vad avser uttolkning av inventeringsresultat samt utformning
av förvaltningsstrategier. Viltvårdsfonden bör stå för Sveriges lantbruksuniversitets
kostnader för framtagande av en utbildning i adaptiv förvaltning
riktad till ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna och för länsstyrelsens
personal.
8 Jakttider för älg
Regeringens bedömning: Ingen ändring bör vidtas vad gäller jakttiden
för älg.
Utredningens förslag: Jakttiden för älg ska vara enhetlig på så sätt att
det ska vara tillåtet att jaga älg fr.o.m. den andra måndagen i oktober i
södra Sverige och fr.o.m. den första måndagen i september i norra
Sverige och älgjakt ska sedan vara tillåten t.o.m. den sista februari. I
norra Sverige ska jakt på älg dock inte vara tillåten från den
24 september till den 8 oktober.
Remissinstanserna: Statens fastighetsverk, länsstyrelserna i Jönköpings,
Dalarnas och Gävleborgs län, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund, Viltskadecenter, Skogsindustrierna och Sveriges
jordägareförbund ställer sig positiva till utredningens förslag. Länsstyrelserna
i Norrbottens och Jämtlands län samt Svenska Jägareförbundet
har synpunkter på förslaget. Länsstyrelsen i Jönköpings län
anser att jakttidens start för södra Sverige och uppehåll för de norra
delarna bör kunna övervägas i förhållande till ny kunskap om älgarnas
brunstperiod. Länsstyrelsen anser det inte lämpligt att den ordinarie
älgjakten tillåts pågå in i februari då det rimligen tär på djurets
näringsbalans att utsättas för jakt vid upprepade tillfällen under senvintern
vilket inte minst gäller de dräktiga hondjuren. Vidare ifrågasätts
lämpligheten att fälla vuxna djur efter årsskiftet eftersom tjurarna då
normalt har fällt sina horn vilket gör det svårt att i vissa lägen avgöra
djurets kön. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att såväl älgförvaltningen
som rennäringsintresset och jägarna har gagnats av möjligheten
av ett regionalt beslutsfattande avseende jakttidens längd. Svenska
Jägareförbundet anser att tidpunkt för avslutandet av jakten bör kunna
beslutas av länsstyrelsen. Länsstyrelserna i Jämtlands och Dalarnas län
önskar att möjligheten till septemberjakt tas bort i deras län.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro, Västernorrlands och
Jämtlands län, Sveriges jordägareförbund, Skogsstyrelsen och Sveaskog
AB, delar regeringens bedömning. Svenska Samernas Riksförbund finner
det naturligt att det ska finnas ett brunstuppehåll under jakten. När
brunstuppehållet ska ligga i tid måste dock beslutas lokalt av respektive
länsstyrelse utifrån relevanta forskningsfakta. I landets nordligare delar
vore ett brunstuppehåll redan den 24 september direkt förödande då det
finns risk för att snömängden och den stränga kylan efter brunstProp.
2009/10:239
58
uppehållet omöjliggör älgjakt. I praktiken kommer regeringens förslag att
innebära att älgjakten vissa år bara blir drygt två veckor lång i landets
nordligaste kommun. Detta kommer främst att drabba de samiska älgjägarna
som jagar i fjällmiljö. I förlängningen leder detta till att fjällsamebyarna
som idag förväntas jaga ovan odlingsgränsen kommer att ta
upp frågan om jakt nedanför odlingsgränsen. En fråga som hittills inte
drivits av samebyarna men som kommer att tas upp till diskussion. I
Norrbottens län finns dessutom motiv för en kortare jakt än 70 dagar
inom delar av länet förutom av klimatskäl även för att underlätta en
ordnad renskötsel. Älgjakten medför problem i renskötseln om den pågår
in i november Är älgjakten avslutad då älgarna omfördelas i markerna på
grund av årstidsvandringar underlättas renskötseln och konflikter mellan
renskötare och jägare undviks. Skogsindustrierna, Statens fastighetsverk
och Jägarnas Riksförbund ser stora fördelar med en enhetlig och relativt
lång jakttid vilket ger utrymme till lokala variationer runt om i landet.
Lantbrukarnas Riksförbund och Södra skogsägarna förespråkar en lång
jakttid för att underlätta förvaltningen av älgen. Svenska Jägareförbundet
anser det är positivt att viltförvaltningsdelegationerna pekas ut som de
som skall ta beslut om jakttiden inom respektive län samt att länsstyrelsen
föreslås ha kvar möjligheten att begränsa jakttiden.
Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 4.1 redogörs för
gällande tider för jakt efter älg. Bestämmelserna har sin grund i att förutsättningarna
för älgjakt skiljer sig åt i olika delar av Sverige. Skillnader
finns såväl när det gäller klimatfaktorer som förekomst av konkurrerande
hjortvilt och även förekomst av stora rovdjur. I de norra delarna av
Sverige bedrivs rennäring. För att undvika att rennäringen drabbas av allvarlig
störning avlyser länsstyrelsen emellanåt jakt inom stora områden.
Det älgjaktssystem som nu föreslås ställer höga krav på en aktiv
förvaltning med hjälp av bl.a. snabb rapportering av fälld älg och uppföljning
av jakten genom den s.k. älgförvaltningsgruppen. Ett antal
remissinstanser har påtalat att det av bl. a. djurskyddsskäl är tveksamt om
jakten bör fortgå ända in i februari månad. Genom att länsstyrelsen
beslutar om förläggningen av älgjakten lämnas en möjlighet att stänga
jakten av bl.a. djurskyddsskäl. Det ter sig naturligt att viltförvaltningsdelegationerna
inom länsstyrelsen är delaktiga i frågor som rör hur jakttiden
ska förläggas.
9 Skyddsjakt efter älg
Regeringens bedömning: Ansökningar om skyddsjakt bör handläggas
skyndsamt av länsstyrelsen. Naturvårdsverket bör tillsammans
med Skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram riktlinjer för handläggningen
av ansökningar om skyddsjakt.
Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Länsstyrelserna i
Södermanlands, Örebro och Gävleborgs län, Viltskadecenter, Svenska
Prop. 2009/10:239
59
kyrkan, Jägarnas Riksförbund och Sveriges jordägarförbund instämmer i
att det är viktigt med skyndsam hantering av skyddsjaktbeslut och att det
finns klara riktlinjer för hantering av ärendena. Länsstyrelserna i
Jönköpings, Skåne och Norrbottens län samt Svenska Jägareförbundet
menar att älgstammens numerär i huvudsak ska regleras under den
ordinarie jakttiden. Med den långa jakttid som gäller bör behovet av
skyddsjakt vara litet. Lantbrukarnas Riksförbund har uppfattningen att
skyddsjaktsinstrumentet är mycket trubbigt. Det kan dock även fortsättningsvis
finnas starka skäl att behålla instrumentet. För att skyddsjaktsinstrumentet
ska fungera måste beslutsprocessen förenklas betydligt. Den
enda remissinstans som behövs är älgförvaltningsgruppen. Detta skulle
kunna möjliggöra snabba beslut och ge instrumentet avsedd betydelse.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Örebro och Västernorrlands län, Södra skogsägarna, Skogsindustrierna
och Sveriges jordägareförbund tillstyrker regeringens förslag. Jägarnas
Riksförbund instämmer i att skyddsjaktsärenden måste snabbehandlas
och vi vill poängtera att det är markägaren som skall ansöka, eller genom
fullmakt, från den enskilde markägaren, någon i dennes ställe. Svenska
Jägareförbundet anser att älgstammens numerär i huvudsak skall regleras
via konventionell jakt. Länsstyrelsen i Jämtlands län vill att
regeringen förtydligar vad uppdragen till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket
innebär.
Skälen för regeringens bedömning: Länsstyrelsen får enligt bestämmelser
i jaktförordningen efter ansökan besluta om skyddsjakt efter älg.
Detta får ske bl.a. för att förhindra allvarlig skada på gröda, skog eller
annan egendom samt av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen
har enligt 7 § jaktlagen vidare möjlighet att utan ansökan
besluta om tvångsjakt på grund av ett viltbestånds storlek om det behövs
för att förebygga eller minska påtagliga risker för trafikolyckor eller för
allvarliga skador av vilt. Inom älgskötselområden får därutöver skyddsjakt
utan ansökan bedrivas efter älg som uppträder vid fält med oskördad
gröda om det behövs för att förebygga skada. Sådan skyddsjakt är tillåten
från den 16 augusti till den särskilda älgjaktstidens början, men länsstyrelsen
har möjlighet att meddela annan föreskrift.
Även i ett nytt älgförvaltningssystem är det viktigt att det finns tillgång
till skyddsjakt när behov uppstår. Någon ändring av nu gällande bestämmelser
bör därför inte ske. De planer för älgförvaltningen som finns på
olika nivåer är en viktig utgångspunkt vid bedömningen av behovet av
skyddsjakt, men en adaptiv förvaltning innebär också att man måste ha
en beredskap för att kunna anpassa sig till ändrade förutsättningar. Länsstyrelsen
ska därför följa älgförvaltningen i länet och ha sådan kunskap
om älgförvaltningen att man kan bedöma behovet av skyddsjakt. Det är
angeläget att ett eventuellt behov av skyddsjakt kan tillgodoses. Hanteringen
bör vara genomgående snabb och förutsebar. Utanför ordinarie
jakttid ska även fortsättningsvis ärenden om skyddsjakt hanteras av länsstyrelsen.
I allmänhet bör det vara tillräckligt att älgförvaltningsgruppen
yttrar sig i frågan. När det gäller skyddsjakt för att undvika skador på
skog kan det dock vara lämpligt att även inhämta yttrande från
Skogsstyrelsen.
Prop. 2009/10:239
60
För att få en enhetlighet i bedömningarna av behovet av skyddsjakt och
ge länsstyrelserna stöd i det arbetet bör Naturvårdsverket tillsammans
med Skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram riktlinjer för länsstyrelsernas
handläggning av ansökningar om skyddsjakt. Riktlinjer för detta kan
lämpligen tas in i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd.
10 Nationellt råd för älgförvaltning
Regeringens bedömning: När den nya älgförvaltningen har funnit
sina former bör Naturvårdsverket överväga om det är lämpligt att
rådet för rovdjursfrågor ska ersättas med ett nationellt råd för samtliga
viltfrågor inklusive älgförvaltningen.
Utredningens bedömning: Ett nationellt råd för älgförvaltning bör
inrättas vid Naturvårdsverket.
Remissinstanserna: Svenska Jägareförbundet, Skogsindustrierna,
Sveriges jordägareförbund, Viltskadecenter och Sveaskog AB är övervägande
positiva till förslaget. Sveaskog AB tillstyrker utredningens
förslag att Naturvårdsverket inrättar ett nationellt råd för älgförvaltningen.
Dess roll behöver dock tydliggöras. Rådet, som blir ett viktigt
beslutsstöd för älgförvaltningsgrupperna, bör också ta fram normer för
olika samhällsintressen när det gäller viltförvaltning, ange hur en
förvaltningsplan bör se ut och vilka basinventeringar som ska genomföras
inom samtliga älgförvaltningsområden. Dessutom bör rådet stötta i
arbetet med analyser av olika inventeringar. Andra uppgifter kan vara att
ta fram innehåll och upplägg för utbildning av älgförvaltningsgrupperna
samt att utgöra styrgrupp för den nationella älgdatabasen. Representanter
för såväl Skogsstyrelsen som markägare och jägare bör ingå i rådet. Viltskadecenter
anser att det nationella rådet som föreslås bör slås samman
med det sedan många år väl fungerande Rovdjursrådet. Detta råd bör
inledningsvis få i uppgift att belysa och prioritera kunskapsluckor inom
viltförvaltningen för att effektivisera framtida förvaltnings- och forskningsinsatser.
Skogsstyrelsen bör involveras på ett naturligt sätt i det
nationella rådet.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens
bedömning. Det föreslogs i promemorian ingen formaliserad utvärdering
av den nya älgförvaltningsmodellen.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Örebro och Västernorrlands
län, Jägarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Skogsindustrierna,
Sveriges jordägareförbund, Skogsstyrelsen, Södra skogsägarna och
Sveaskog AB tillstyrker förslaget om att inrätta ett nationellt råd för
älgförvaltningen. Sveaskog AB anser att rådet bör stötta i arbetet med
analyser av olika inventeringar. Andra uppgifter kan vara att ta fram
innehåll och upplägg för utbildning av älgförvaltningsgrupper samt att
utgöra styrgrupp för den nationella älgdatabasen.
Skälen för regeringens bedömning: Den praktiska förvaltningen av
älgen ska ske på regional och lokal nivå. Diskussionen om de större
förändringar på landskapsnivå som sker inom älgens resurssystem bör
Prop. 2009/10:239
61
dock även hållas på nationell nivå. För det ändamålet kan det, som
utredningen föreslår, vara lämpligt att inrätta ett nationellt råd för
älgförvaltning. Ett sådant organ kan bistå med expertkunskaper vid
utarbetandet av riktlinjer för länsstyrelsernas långsiktiga program för
älgförvaltningen. Ett sådant råd bör emellertid inte tillsättas nu, utan först
när den nya älgförvaltningen funnit sina former. Naturvårdsverket bör då
överväga att ersätta råden för rovdjurs- och älgförvaltning med ett samlat
råd för viltförvaltning inklusive älgförvaltningen.
11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Det nya älgförvaltningssystemet tillämpas från
och med 2012 års jakt. Nuvarande A-, B- och E-områden omregistreras
till licensområden utan ansökan, om de medger en avskjutning av
minst en älgkalv om året och i övrigt är av den beskaffenheten att de
är lämpade för älgjakt.
Utredningens förslag: Ett nytt älgförvaltningssystem bör genomföras
i flera steg Länsstyrelsen bör bilda älgförvaltningsområden och utse
ledamöter i älgförvaltningsgrupperna senast den 1 juli 2011. Övergången
från licensjakt till jakt inom registrerade älgskötselområden bör ske
under en övergångstid om tre år.
Remissinstanserna: Ett antal länsstyrelser, Statens jordbruksverk,
Svenska Jägareförbundet och Viltskadecenter anser att utredningens
förslag innebär en snäv tidsram som kommer att bli svår att hålla.
Promemorians förslag: Tidpunkten för ikraftträdande överensstämmer
inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte heller
några övergångsbestämmelser.
Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget innebär i den del det avser
älgskötselområdena att det nuvarande kravet på att ett sådant område ska
medge vård av en i huvudsak egen älgstam ersätts av ett krav på att
området ska medge en avskjutning av minst tio vuxna djur om året.
Avsikten är dock inte att de befintliga älgskötselområdena ska delas upp
eller minskas på annat sätt (se avsnitt 6.2). Regeringen ges enligt förslaget
möjlighet att meddela föreskrifter om undantag för områden som
är av mindre storlek än vad som krävs enligt lagen (se avsnitt 6.2).
Sådana områden ska således kunna finnas kvar. Någon särskild övergångstid
för genomförandet av denna del av förslaget behövs därför inte.
Som framgår av avsnitt 6.4 innebär förslaget med avseende på jakt
inom licensområdena att de nuvarande A-, B- och E-områdena ersätts av
en enda typ av licensområde. Enligt regeringens mening bör övergången
till ett nytt älgförvaltningssystem vara kostnadseffektiv och ske enkelt
och snabbt. Det bör därför såvitt det är möjligt undvikas att göra det
nödvändigt för myndigheterna att behandla ansökningar om omregistrering
av områden. Länsstyrelserna bör därför utan ansökan omregistrera
de nuvarande A-, B- och E-områdena till den nya formen av licensområde,
under förutsättning att områdena har den areal som krävs för
Prop. 2009/10:239
62
avskjutning av minst en älgkalv om året och i övrigt är av den
beskaffenheten att de är lämpade för älgjakt, t. ex. med avseende på
sammanhängande areal. Länsstyrelserna bör därför inför ikraftträdandet
göra en genomgång av de registrerade områdena och därefter besluta om
omregistrering eller avregistrering. En övergångsbestämmelse om detta
bör införas i lagen.
Alla nu befintliga A-områden bedöms uppfylla kraven för registrering
som licensområde enligt förslaget. Vid den genomgång som länsstyrelsen
ska göra kan det visa sig att några A-områden är så små att de bara kan
tilldelas en älgkalv, men för huvuddelen av områdena gäller att de även i
fortsättningen medger jakt efter vuxen älg.
För E-områdena gäller idag att de ska ha en sammanhängande areal av
minst 20 hektar. De minsta E-områdena kommer därför att avregistreras
eftersom de inte tål en avskjutning av minst en kalv om året.
Även för B-områden gäller att avregistreringar kommer att ske
eftersom arealen ofta är för liten ens för kalvjakt eller att området inte är
sammanhängande.
Det nya älgförvaltningssystemet bör tillämpas från och med 2012 års
jakt. Det är lämpligt att älgjakten får ske enligt samma bestämmelser
under en och samma jaktsäsong. Jakten bör därför bedrivas enligt äldre
bestämmelser till och med utgången av februari månad 2012, då
säsongen upphör.
12 Finansiering
Regeringens bedömning: Länsstyrelsens kostnader för att upprätta
älgskötselområden och registrera licensområden bör finansieras via
registreringsavgifter. Länsstyrelsen bör få besluta om fällavgifter för
samtliga fällda älgar, även kalvar. Fällavgifternas storlek när det gäller
vuxna djur och kalvar bör vara tydligt åtskilda för att inte motverka
jakten efter älgkalv. Fällavgifterna bör fastställas av länsstyrelsen
utifrån kostnaderna för en ekosystembaserad adaptiv förvaltning av
älgen. Överföringen av fällavgifter från älgvårdsfonderna till Viltvårdsfonden
bör tas bort. Fällavgifterna bör finansiera inventeringar,
arvode och viss utbildning för ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna.
Kostnaden för att utveckla ett datastöd för älgförvaltningen bör
bekostas av Viltvårdsfonden. Sveriges Lantbruksuniversitet bör med
medel från Viltvårdsfonden ta fram en utbildning i adaptiv förvaltning
för landets älgförvaltningsgrupper. Svenska Jägareförbundet bör inom
ramen för förbundets allmänna uppdrag få i uppdrag att utbilda
älgskötselområdenas styrelser i älgförvaltning inbegripet inventering
samt vid behov bistå vid tolkning av inventeringsunderlag samt föreslå
förvaltningsstrategier.
Utredningens förslag: Fällavgifter för kalv införs. Naturvårdsverket
bör få i uppdrag att vidta åtgärder för att fällavgiftens storlek ska fastställas
av länsstyrelsen på ett mer enhetligt sätt och överväga om det
finns skäl att höja registreringsavgiften. Den del av fällavgiften som
Prop. 2009/10:239
63
överförs till Viltvårdsfonden bör höjas för att ge utrymme för finansiering
av inventering m.m. även i län med en liten älgstam.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är tveksamma till hur
den kunskapsbaserade förvaltning som föreslås ska kunna finansieras.
Flera länsstyrelser befarar att kostnaderna för älgförvaltningen kommer
att öka trots minskande administration i form av registreringar av
älgjaktsområden. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) framhåller att det
inte är löst hur förvaltningsmodellen ska finansieras. Förslaget till en
adaptiv förvaltning inom älgförvaltningsområden med älgförvaltningsgrupper
bygger på att kostnaderna för gruppens arbete och för faktaunderlaget
för förvaltningen är finansierat. Det gäller bland annat skäliga
arvoden för gruppens medlemmar. Statens fastighetsverk anser att det är
mycket viktigt att systemet får en stabil och tillräcklig finansiering och
att finansieringsfrågan behöver utredas närmare. Länsstyrelserna i
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Viltskadecenter, Svenska Jägareförbundet,
Jägarnas Riksförbund och Sveriges jordägareförbund är
positiva till att fällavgift på kalv återinförs. Länsstyrelsen i Skåne län,
Naturvårdsverket och LRF är däremot övervägande negativa till
förslaget. Naturvårdsverket anser att ett återinförande av en fällavgift för
älgkalv skulle sänka intresset för kalvavskjutning. Svenska Jägareförbundet
har inget att erinra mot utredningens förslag att den statliga
fällavgiften för årskalv återinförs, men vill peka på vikten av att
fällavgifterna för årskalv hålls mycket låga för att inte motverka
ambitionen att en stor del av de fällda älgarna ska utgöras av årskalvar.
Jägarnas Riksförbund anser att förslaget om införande av fällavgift på
älgkalv inte får innebära ökat totalt uttag av fällavgift, utan att avgiften
för vuxen älg justeras ned i motsvarande mån. Viltskadecenter stöder
fällavgift på kalv och förespråkar en tydlig skillnad i fällavgift mellan
vuxen och kalv för att motivera kalvjakt. Länsstyrelserna i Skåne och
Uppsala län samt Svenska Jägareförbundet anser det oklart hur man ska
kunna kontrollera att fällavgift betalas för fälld kalv på oregistrerad
mark.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Skogsindustrierna och Sveriges jordägareförbund
instämmer i promemorians bedömning.
Fällavgifter
Länsstyrelserna i Stockholms, Örebro, Östergötlands och Hallands län
är positiva till att återinföra fällavgift på älgkalv. Länsstyrelsen i Kalmar
län ställer sig tveksam till höjd fällavgift på älgkalv. Södra skogsägarna
motsätter sig en fällavgift på älgkalv. Länsstyrelserna i Örebro och
Värmlands län frågar sig om mycket höjda älgavgifter kommer att
accepteras bland jägarna. Länsstyrelsen i Hallands län förespråkar
enhetliga fällavgifter fastställda av Naturvårdsverket efter samråd men
länsstyrelserna, samt en rättvis fördelning av medel mellan länen.
Länsstyrelsen vill även att regeringen tydligare redogör för hur skogsnäringen
ska bidra till älgförvaltningen. Jägarnas Riksförbund föreslår
Prop. 2009/10:239
64
att länsstyrelsens avgifter, vilka inte är konkurrensutsatta, förses med ett
tak. Svenska Jägareförbundet vill med skärpa framhålla att utrymmet för
höjda fällavgifter för vuxen älg är begränsat och kommer inte att i högre
grad bidra till ökade resurser i systemet. Detsamma gäller fällavgift för
årskalv som med nödvändighet måste hållas mycket låg.
Länsstyrelsens kostnader för administration
Länsstyrelserna i Jönköpings, Värmlands, Kalmar, Västra Götalands och
Kronobergs län samt Svenska Jägareförbundet finner att administrationen
troligtvis blir dyrare än beräknat. Länsstyrelserna i Jönköpings
och Kalmar län vill under övergångsperioden få nyttja mer än 10 basbelopp
ur älgvårdsfonden för administration och Länsstyrelsen i Västra
Götaland vill även fortsättningsvis nyttja 20 basbelopp. Länsstyrelserna i
Östergötlands och Kalmar län framhåller att länsstyrelserna bör tillföras
ytterligare resurser för det ökade arbetet. Länsstyrelserna i Dalarnas och
Gävleborgs län ser i inledningsskedet ett behov av både kompetens- och
resursförstärkning för att kunna genomföra förvaltningsmodellen i rimlig
tid och med god kvalitet. För detta räcker inte de befintliga resurserna.
Förslagen till finansiering i övrigt tillstyrks. Länsstyrelsen i Örebro län
instämmer med promemorians bedömning att det löpande systemet bör
kunna bekostas av älgvårdsfonden efter betydligt höjda älgavgifter,
avgiftsbelagd kalv och slopad överföring till Viltvårdsfonden. En förutsättning
är att driftskostnaden för datasystemet inte blir dyrare än
angivet. Sveriges jordägareförbund föreslår att jaktområden utanför
älgskötselområde ska betala en anmälningsavgift. Norra skogsägarna,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Jägarnas Riksförbund och Skogsbrukets
markägargrupp vill att allmänna medel ställs till älgförvaltningens
förfogande. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att registreringen
av älgskötselområden bör underlättas, inte avgiftsbeläggas
ytterligare.
Kostnader för arvoden, inventering och utbildning
Länsstyrelsen i Örebro län önskar ett förtydligande av om arvoden för
viltförvaltningsdelegationens ledamöters arbete med älgförvaltning kan
tas ur älgvårdsfonden, såsom viltvårdsnämndens arvoden tidigare kunde.
Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att viltförvaltningsdelegationernas
och älgförvaltningsgruppernas arbete inom älgförvaltningen bör
finansieras genom älgvårdsfonderna med den höjning av älgavgifterna
som föreslagits. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att viltförvaltningsdelegationerna
ska finansieras från älgvårdsfonden i likhet med tidigare
viltvårdsnämnden samt att Naturvårdsverket tar fram tydliga föreskrifter
och allmänna råd för gruppernas arbete och finansiering om älgförvaltningsgrupperna
ska arvoderas med medel från älgvårdsfonden. Skogsstyrelsen
befarar att medlen inte räcker för att täcka inventeringskostnader.
Sveaskog AB anser att finansieringsförslag och ansvarsfördelning
av såväl inventeringskostnader som arvodering och utbildningskostnader
för älgförvaltningsgruppen är otillräckligt belysta. Norra
skogsägarna och Skogsbrukets markägargrupp vill trygga finansieringen
Prop. 2009/10:239
65
för att hämta in faktaunderlag samt utveckla metodiken för insamling av
data. Utveckling av kostnadseffektiva metoder och analyser för flyginventering,
spillningsinventering, älgobs och andra inventeringsmetoder
bör ske med syfte att sänka kostnaden för dessa.
Utvärdering
Södra skogsägarna och Svenska Jägareförbundet anser att det nya
systemet bör utvärderas.
Skälen för regeringens bedömning
Länsstyrelserna
Vid registrering av licensområde och älgskötselområde utgår en
ansökningsavgift om 750 kronor. Intäkterna från den avgiften varierar
mellan länen (från 4 500 kronor till 178 950 kronor år 2008) men uppgår
i de flesta län till 30 000–50 000 kronor årligen. Fällavgifter, som tillförs
en regional älgvårdsfond, ska betalas för de vuxna älgar som fälls och
avgiften bestäms av länsstyrelsen. Avgiften varierar mellan de olika
länen från 250 kronor till 900 kronor och av detta belopp går enligt ett
regeringsbeslut 100 kronor till Viltvårdsfonden. För älgar som fälls
utöver en licens (överskjutning) ska enligt 52 c § jaktförordningen
betalas en särskild avgift. Avgiften är 7 000 kronor för en vuxen älg och
3 000 kronor för en kalv. Ungefär 18 miljoner kronor betalas årligen i
fällavgifter (2007) inklusive avgifter för överskjutning.
Från älgvårdsfonderna tillgodogör sig länsstyrelserna cirka 17 miljoner
kronor (2007). Häri ingår även myndighetens kostnader för viltvårdsnämnderna
(cirka 6 miljoner kronor). Från älgvårdsfonderna överförs till
Viltvårdsfonden 100 kronor för varje fälld vuxen älg. Vid en avskjutning
på 45 000 vuxna älgar innebär detta ett tillskott till Viltvårdsfonden på
cirka 4,5 miljoner kronor per år. Övriga medel används till bidrag till
inventering, utbildning, skyttebanor m.m., cirka 6 miljoner kronor
(2007).
Regeringen anser att den överföring av 100 kronor per fälld älg som
idag görs till Viltvårdsfonden bör upphöra. Syftet är att skötseln av
älgstammen ska kunna förvaltas lokalt med företrädesvis de intäkter som
tas in vid jakten. På så sätt kan en större summa än idag användas
exempelvis för inventering av älgstammen. Den variation i fällavgift som
finns idag speglar de kostnader som länsstyrelsen har för sin älgförvaltning.
Sambandet mellan kostnaderna för älgadministrationen och fälloch
registreringsavgifterna bör enligt regeringens mening vara kvar
eftersom målet är att älgjakten ska vara självfinansierad. I jämförelse
med övriga nordiska länder får de svenska fällavgifterna anses vara låga.
Det finns därmed ett utrymme för att höja fällavgifterna i syfte att skapa
en mer utvecklad älgförvaltning. Om fällavgifterna i samtliga län höjs till
900 kronor, vilket är den i dag högsta avgiften, ökar intäkterna i
älgvårdsfonderna med totalt 15–20 miljoner kronor.
Fällavgift utgår i dag endast för vuxen älg. Skyldigheten att betala
fällavgift för älgkalv upphörde den 1 juli 1992. En orsak till att fällavgifProp.
2009/10:239
66
ten för kalv avskaffades var önskemålet att styra avskjutningen mot en
större andel kalv. Enligt regeringens mening kan det dock finnas viss risk
för att kalvjakten i och med att den är avgiftsfri också ses som mindre
värd. De kostnader som fällavgifterna finansierar kommer vidare även
dem till godo som endast skjuter kalv. Det finns därför skäl att utvidga
skyldigheten att betala fällavgift till att även avse kalv. Detta kan också
ge ett ökat incitament att rapportera jaktresultat, vilket är viktigt för
älgförvaltningen. Förslaget om att avgift ska betalas även för fälld kalv
bör innebära ett tillskott till älgvårdsfonderna på 3–10 miljoner kronor
beroende på avgiftens storlek (100–300 kronor) vid en avskjutning på
35 000 kalvar.
Avgiften för registrering av älgskötselområden om 750 kronor framstår
mot bakgrund av det arbete som i många fall måste utföras vid registrering
av områden för älgjakt som låg. Regeringens förslag till nytt förvaltningssystem
kan initialt komma att innebära att många områden kommer
att omregistreras till älgskötselområden. Registreringsavgifterna ska
täcka länsstyrelsens kostnader för registrering. Naturvårdsverket ska
därför se över om det finns behov av att höja registreringsavgifterna.
Även kostnaderna för den administration som krävs för att registrera ett
licensområde och ge en särskild tilldelning ska ses över och i högre grad
än idag anpassas efter kostnaderna.
Ledamöterna i de älgförvaltningsgrupper som enligt regeringens
förslag ska finnas inom älgförvaltningsområdena ska kunna erhålla visst
arvode för sitt arbete. Detta lämnas ur älgvårdsfonderna. Älgförvaltningsgrupperna
kommer delvis ta över många av de kvalificerade uppgifter
som idag utförs av länsstyrelsen. Här ingår att genomföra den övergripande
samordningen av jakten, upprätta en skötselplan för förvaltningsområdet,
granska älgskötselområdenas skötselplaner, ge förslag till
arealkrav för licenstilldelning av vuxen älg och älgkalv i förvaltningsområdets
olika delar. Älgförvaltningsgruppen har även uppgiften att
tolka inventeringsresultat, samla in annan relevant information som
behövs i älgförvaltningen samt ge förslag till förvaltningsstrategi för
områdets älgjakt. Den avstämning som ska göras under pågående
jaktsäsong för att säkerställa att kraftiga avvikelser från planerna upptäcks
och åtgärdas ska också den utföras av älgförvaltningsgruppen.
Regeringens bedömning är således att länsstyrelsens arbete med älgförvaltning
på sikt kommer att underlättas jämfört med idag. Under den
övergångsperiod som föregår ikraftträdandet av den nya älgförvaltningen
samt innan den funnit sina former bedöms dock arbetsbelastningen för
länsstyrelsen att bli högre än idag. Naturvårdsverket bör tillse att
kostnaderna kan täckas genom att i ljuset av länsstyrelsens tillfälligt höga
arbetsbelastning ompröva det tak som angivits för hur mycket av älgvårdsfondens
kapital som får användas till länsstyrelsens administrativa
kostnader.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket arbetar inom ramen för rovdjurspolitiken med att
utveckla ett datastöd för förvaltningen av stora rovdjur. Därvid bör vissa
samordningsvinster kunna göras vid framtagandet av ett datoriserat älgProp.
2009/10:239
67
förvaltningssystem. Kostnaden för att utveckla ett datastöd för älgförvaltningen
bedöms till 5 miljoner kronor. Finansiering ska ske genom medel
från Viltvårdsfonden. Länsstyrelserna ska på samma sätt som idag finansiera
den årliga driftskostnaden för datasystemet, vilken uppskattas till
två miljoner kronor, med medel från de länsvisa älgvårdsfonderna.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis bör kostnaderna för ny- och omregistrering av älgjaktsområden
finansieras genom att registreringsavgiften anpassas till
länsstyrelsernas verkliga kostnader för registreringen. Genom höjda fällavgifter,
återinförd fällavgift för älgkalv och genom att någon överföring
av medel från älgvårdsfonderna till Viltvårdsfonderna inte längre ska ske
kan driften av ett nytt datastöd för älgförvaltningen, älginventeringar,
samt arvode och viss utbildning av ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna
finansieras. Utvecklingskostnaderna för ett nytt datastöd ska
belasta Viltvårdsfonden. De 6 000 000 kronor som Svenska Jägareförbundet
erhåller för samråd om älgjakten används i fortsättningen av
förbundet för utbildning av älgskötselområdenas styrelser samt för att
bistå med tolkning av inventeringsresultat på populationsnivå samt ge
förslag till förvaltningsstrategier. Viltvårdsfonden bör finansiera Sveriges
lantbruksuniversitets framtagande av en utbildning i adaptiv förvaltning.
13 Konsekvenser
13.1 Konsekvenser för det allmänna
Länsstyrelserna
Registreringen av A-, B- och E-områden avskaffas enligt förslaget, vilket
innebär en minskad administration då de omregistreringar som i dag
förekommer mellan olika licensformer upphör. Antalet registreringar blir
också mindre då älgskötselområdenas storlek medför ett mindre antal
sådana än dagens licensområden. I samband med övergången till det nya
älgförvaltningssystemet kommer dock de av- och omregistreringar som
krävs att innebära en viss kostnad. Dessa bör täckas av ansökningsavgiften,
vars storlek avses anpassas till de faktiska kostnaderna.
Länsstyrelserna ska ta fram ett övergripande regionalt långsiktigt
program för viltförvaltningen i länet och arbeta för att öka den frivilliga
jaktsamverkan inom ramen för älgskötselområden och för att höja
kompetensen hos dem som engagerar sig i skötseln av ett sådant område.
Detta är något som redan i dag görs i många län och är en del av länsstyrelsens
uppdrag inom viltvård. Även uppföljningen av älgförvaltningen
är en uppgift som länsstyrelsen har redan i dag, men utrymmet
inom nuvarande älgförvaltning för sådant arbete bör öka inom
länsstyrelserna. Inrättandet av älgförvaltningsområden kommer under
viss tid att innebära visst merarbete för länsstyrelserna. De planer som tas
fram inom älgförvaltningsområdena ska fastställas av länsstyrelsen och
med hänsyn till den minskning av administrationen som avskaffandet av
Prop. 2009/10:239
68
licensområdena innebär bör det arbetet kunna utföras inom nuvarande
ekonomiska ramar. Länsstyrelsernas uppgifter inom älgförvaltningen kan
i vissa län innebära ett behov av kompetensförändring. Det bör kunna
mötas genom att utnyttja de resurser som redan i dag finns inom
myndigheten när det gäller natur- och miljövård. Det förekommer redan i
dag samarbete mellan länsstyrelserna inom många olika områden och de
möjligheterna bör också kunna användas för att öka kompetensen inom
älgförvaltningen när det finns behov av det.
Ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna inom älgförvaltningsområdena
ska erhålla visst arvode för sitt arbete ur de länsvisa älgvårdsfonderna.
Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets uppgifter i älgförvaltningen
ingår i myndigheternas nuvarande uppdrag.
Sveriges lantbruksuniversitet ska ta fram en utbildning i adaptiv
förvaltning för dem som utses till ledamöter i älgförvaltningsgrupperna.
Detta bör bekostas av medel ur Viltvårdsfonden.
Domstolarna
Länsstyrelsens beslut om registrering av licensområde får enligt gällande
bestämmelser överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Även länsstyrelsernas
beslut om registrering och avregistrering av älgskötselområden
föreslås nu kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Enligt
tillgängliga uppgifter från Naturvårdsverket uppgår årligen antalet
överklaganden av beslut om registrering av älgskötselområde till omkring
sextio, varav omkring femtio avser avregistrering. Att avregistrering
av de nuvarande älgskötselområdena skett endast i begränsad
omfattning, anges sammanhänga med att lagstiftningen inte har ansetts
ge tydligt stöd för avregistrering av områden i vilka skötselplanen inte
följts. En bestämmelse med sådant innehåll föreslås nu. Det kan därför
antas att antalet ärenden om överklagade beslut om avregistrering
kommer att öka. Det är inte möjligt att ange hur stor en sådan ökning
kommer att vara. Sammantaget torde domstolarna påverkas i obetydlig
omfattning av förslaget.
13.2 Konsekvenser i övrigt
Svenska Jägareförbundet arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan
inom ramen för älgskötselområden och för att höja kompetensen hos dem
som engagerar sig i skötseln av ett sådant område ingår i det allmänna
uppdraget. De lokala samråd som i dag föregår arbetet med besluten om
tilldelning av älg försvinner. De medel som i dag används för detta arbete
inom ramen för det allmänna uppdraget bör i fortsättningen kunna
användas för arbete med att öka den frivilliga jaktsamverkan och kompetenshöjning
hos dem som engagerar sig i skötseln av älgskötselområden.
13.3 Finansiella konsekvenser
Höjningen av fällavgifterna bör kunna innebära ett tillskott om cirka
20 miljoner kronor om året till älgvårdsfonderna. Detta bör ge utrymme
Prop. 2009/10:239
69
för de inventeringar och de särskilda utbildningsinsatser som är en förutsättning
för en ekosystembaserad lokal förvaltning av älgen. Även ledamöterna
älgförvaltningsgrupperna kan arvoderas ur fonderna. Avgiften
för ny- och omregistrering för älgskötselområden och licensområden
kommer att höjas till en nivå som motsvarar länsstyrelsens kostnader för
arbetet med registreringen.
13.4 Konsekvenser för enskilda
För älgskötselområden och licensområden kommer registreringsavgiften
att bli högre än tidigare. Även fällavgiften för älg kommer i många län att
höjas och fällavgift för kalv införs. Kött- och rekreationsvärdet av en älg
får dock anses så högt att höjningen är acceptabel för jägarna. Den så
kallade dubbelregistreringen på statens mark ovan odlingsgränsen och på
renbetesfjällen kvarstår. Förslaget innebär därmed ingen förändring
jämfört med idag beträffande samernas möjlighet till jakt.
14 Författningskommentar
33 §
I det nya första stycket anges att älgjakt, förutom inom licensområde, får
ske även utan licens inom ett område som länsstyrelsen har registrerat
som älgskötselområde. Bestämmelser om älgskötselområde har hittills
funnits i jaktförordningen (1987:905).
I andra stycket anges att ett licensområde ska vara så stort och av sådan
beskaffenhet att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att
registrera området eller avregistrera det om det inte är av sådan
beskaffenhet att det medger avskjutning av minst en älgkalv om året.
Detta innebär en förändring i förhållande till bestämmelsens nuvarande
lydelse, enligt vilken registrering får vägras eller avregistrering ske om
området inte medger en avskjutning av minst ett vuxet djur per år. Frågan
behandlas i avsnitt 6.4.
I det nya tredje stycket anges att ett älgskötselområde ska vara lämpat
för älgjakt och så stort att det medger avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Enligt 3 § jaktförordningen i nu gällande lydelse krävs för
registrering av ett älgskötselområde att det medger vård av en i huvudsak
egen älgstam. Ändringen innebär således att mindre områden kommer att
kunna registreras som älgskötselområden. Uppfyller området inte dessa
krav får länsstyrelsen vägra registrering eller avregistrera ett redan
registrerat område. Avregistrering får också ske om förvaltningen av älg
inom området inte sker i enlighet med föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, exempelvis innehållet i en av länsstyrelsen
fastställd skötselplan. Frågan behandlas närmare i avsnitt 6.2 och 6.3.
Av det nya fjärde stycket framgår att det liksom tidigare är möjligt att
jaga älgkalv utan hinder av vad som föreskrivs i övrigt. Sådan jakt är
starkt begränsad i tiden genom föreskrifter i jaktförordningen.
Prop. 2009/10:239
70
I det nya femte stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter
om undantag från kravet på att ett älgskötselområde ska ha en viss
storlek. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.
I det nya sjätte stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om älgskötselområden.
Föreskrifter om bl.a. skyldighet för älgskötselområdena
att upprätta skötselplaner kan därmed meddelas.
54 §
Bestämmelserna reglerar överklagbarhet av vissa beslut. Ändringarna
föranleds av att bestämmelser om registrering och avregistrering av
älgskötselområde förs in i lagen. Vidare förtydligas att även beslut om
avregistrering av licensområde får överklagas.
Bestämmelsen i nuvarande tredje stycket har bedömts vara överflödig
och bör därför utgå. Se avsnitt 6.5.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I syfte att undvika att göra det nödvändigt för länsstyrelserna att behandla
ansökningar om omregistrering av områden bör omregistrering ske av de
nuvarande A-, B- och E-områdena till den nya formen av licensområde.
Förutsättningen är att områdena har den areal som krävs för avskjutning
av minst en älgkalv om året och i övrigt är av den beskaffenheten att de
är lämpade för älgjakt. Omregistrering ska ske utan ansökan. Frågan
behandlas i avsnitt 11.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 1
71
Sammanfattning av betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Ett nytt system för älgförvaltning
Dagens system med registrering av licensområden och licensjakt
avskaffas. En förutsättning för jakt på vuxen älg ska dock vara att markområdet
är registrerat som älgskötselområde. På mark som inte ingår i ett
sådant område får jakt ske efter kalv under högst 5 dagar. Ett område bör
tåla en avskjutning om minst 10 älgar per år och vara sammanhängande
för att få registreras som älgskötselområde.
Större områden för förvaltningen bör kunna skapa ökade möjligheter
att kostnadseffektivt ta fram nödvändiga underlag i form av inventeringar
m.m. Man bör därför sträva efter att inrätta sådana större områden för
förvaltningen med utgångspunkt från älgens rörelsemönster. Ett sådant
område bör kunna omfatta en i huvudsak egen älgstam. Med utgångspunkt
från en individs hemområde når man 80 procent av en stam vid en
areal om 50 000 hektar i södra Sverige och 70 000–80 000 hektar i norra
Sverige.
Större områden för älgförvaltning, s.k. älgförvaltningsområden, bör
inrättas. En älgförvaltningsgrupp för området ska utses vilken ska ta fram
en långsiktig plan för förvaltningen av älgen inom området som ska
fastställas av länsstyrelsen. Planen ska sedan utgöra grunden för de
skötselplaner som upprättas av älgskötselområdena.
Länsstyrelsens uppdrag när det gäller älgförvaltningen ska klargöras
och ett övergripande regionalt långsiktigt program för viltförvaltningen
ska tas fram för varje län. Länsstyrelsen ska, efter förslag från markägarnas,
jägarnas och samernas organisationer, utse ledamöterna i den
älgförvaltningsgrupp som ska finnas inom varje älgförvaltningsområde
och fastställa den plan för förvaltningen som tas fram inom området.
Älgskötselområden ska även fortsättningsvis registreras av länsstyrelsen
som också ska förvissa sig om att skötselplanerna överensstämmer
med planen för älgförvaltningsområdet. Länsstyrelsens ansvar
för uppföljningen av älgförvaltningen och möjligheten att avregistrera
älgskötselområden som inte uppfyller de krav som ställs på sådana ska
tydliggöras.
Det finns behov av en gemensam IT-plattform för älgförvaltningen där
de som ansvarar för förvaltningen inom länsstyrelsen, älgförvaltningsområden
och älgskötselområden kan få tillgång till relevanta data.
Skyldighet att rapportera avskjutning inom en vecka från det att en älg
har fällts införs.
Sveriges lantbruksuniversitet får i uppdrag att ta fram en utbildning i
adaptiv förvaltning för dem som förordnas som ledamöter i de älgförvaltningsgrupper
som ska finnas inom varje älgförvaltningsområde.
Det föreslagna systemet för älgförvaltningen bör gälla i hela landet
varför det även ska omfatta de områden där samerna har rätt till jakt på
älg enligt rennäringslagen.
Jakttiden för älg ska vara enhetlig och inte bestämmas av länsstyrelsen.
Det ska vara tillåtet att jaga älg fr.o.m. den andra måndagen i oktober i
södra Sverige och fr.o.m. den första måndagen i september i norra
Prop. 2009/10:239
Bilaga 1
72
Sverige och älgjakt ska sedan vara tillåten t.o.m. den sista februari. I
norra Sverige ska jakt på älg dock inte heller vara tillåten från den 24
september till den 8 oktober.
Fällavgift ska betalas för samtliga fällda älgar, även kalvar. För att ge
utrymme för finansiering av nödvändig inventering m.m. även i län med
en liten älgstam bör en höjning ske av den del av fällavgiften som
överförs till Viltvårdsfonden.
Ansökningar om skyddsjakt bör handläggas skyndsamt av
länsstyrelsen.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 2
73
Författningsförslag i betänkandet Uthållig
älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)
dels att 33 och 54 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 33 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske endast
inom ett område som länsstyrelsen
har registrerat (älgskötselområde).
Detta gäller inte, om jakten endast
avser älgkalv.
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst 10 älgar om
året. Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som älgskötselområde
eller besluta om
avregistrering, om området inte
uppfyller dessa krav eller om
förvaltningen av älgen inte sker i
enlighet med föreskrifter eller
beslut som meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
1. ett valfritt djur om året, om
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från denna
paragraf.
33 a §
Länsstyrelsen ska inom länet
1 Senaste lydelse 1994:626. Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 2
74
övervaka och följa upp älgförvaltningen.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av
regeringen.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 såvitt avser 33 a § och den 1
juli 2013 såvitt avser 33 och 54 §§.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 3
75
Förteckning över remissinstanser, betänkandet
Uthållig älgförvaltning i samverkan (SOU 2009:54)
Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Norrbottens län, Justitiekanslern JK, Statens fastighetsverk,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i
Hallands län, Länsstyrelsen i Västa Götalands län, Länsstyrelsen i
Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens jordbruksverk, Sametinget,
Skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet SLU, Naturvårdsverket,
Banverket, Vägverket, Trossamfundet Svenska kyrkan, Sveaskog AB,
Svenska Samernas Riksförbund SSR, Naturskyddsföreningen, Svenska
Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund
LRF, Skogsindustrierna och Sveriges jordägareförbund.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 4
76
Författningsförslag i promemorian Utkast till
lagrådsremiss. Älgförvaltningen
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter
anmälan till länsstyrelsen inom ett
område som har en sådan storlek
och beskaffenhet att det är lämpat
för älgjakt. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter
om den minsta areal som krävs för
jakt efter ett vuxet djur eller en
älgkalv.
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att registrera
ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett vuxet
djur om året.
Jakt efter älg får även ske inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde). Ett
älgskötselområde ska vara lämpat
för älgjakt och vara av sådan
storlek att det medger en avskjutning
av minst tio vuxna älgar om
året. Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som älgskötselområde,
om området inte
uppfyller dessa krav. Länsstyrelsen
får vidare besluta om avregistrering
av ett område som inte
uppfyller de nämnda kraven eller
om förvaltningen inte sker i
enlighet med de föreskrifter eller
beslut som har meddelats med stöd
av denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första eller andra styckena får jakt
efter älg endast avse älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
1 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 4
77
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om registrering
och avregistrering av
älgskötselområde.
54 §2
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut enligt
12 § får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av
regeringen.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011.
2 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 5
78
Förteckning över remissinstanserna för promemorian
Utkast till lagrådsremiss. Älgförvaltningen
Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Sundsvall,
Förvaltningsrätten i Luleå, Justitiekanslern JK, Statens fastighetsverk,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i
Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands
län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län,
Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Statens jordbruksverk, Sametinget, Skogsstyrelsen, Sveriges
lantbruksuniversitet SLU, Centrum för biologisk mångfald,
Naturvårdsverket, Banverket, Vägverket, Trossamfundet Svenska
kyrkan, Sveaskog AB, Svenska Samernas Riksförbund SSR,
Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund,
Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Skogsindustrierna, Sveriges
Jordägareförbund
Prop. 2009/10:239
Bilaga 6
79
Lagrådsremissens författningsförslag
Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §7
Jakt efter älg får ske endast efter
licens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (licensområde). Detta
gäller inte, om jakten endast avser
älgkalv.
Jakt efter älg får ske efter licens
av länsstyrelsen och inom ett område
som länsstyrelsen har registrerat
(licensområde). Jakt efter
älg får även ske utan licens inom
ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde).
Ett licensområde skall vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst ett
vuxet djur om året.
Ett licensområde ska vara av
sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt.
Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som licensområde
eller besluta om avregistrering,
om området inte medger
en avskjutning av minst en älgkalv
om året.
Ett älgskötselområde ska vara
lämpat för älgjakt och vara av
sådan storlek att det medger en
avskjutning av minst tio vuxna
älgar om året. Länsstyrelsen får
vägra att registrera ett område
som älgskötselområde, om området
inte uppfyller dessa krav.
Länsstyrelsen får vidare besluta
att avregistrera ett område som
inte uppfyller kraven, eller om
förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket får ett område
registreras som licensområde med
tilldelning av
I områden som inte omfattas av
första stycket får jakt efter älg
avse endast älgkalv.
1. ett valfritt djur om året, om
7 Senaste lydelse 1994:626.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 6
80
det finns särskilda skäl för en
sådan registrering, eller
2. en älgkalv om året, om
området har en sammanhängande
areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från första
och tredje styckena.
Regeringen får meddela föreskrifter
om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde
ska vara av sådan storlek
att det medger en avskjutning av
minst tio vuxna älgar om året.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter
om älgskötselområden.
54 §8
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering av licensområde
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 12 §
samt övriga beslut enligt 33 § får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 33 §
om registrering och avregistrering
av licensområde eller älgskötselområde
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut
enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av
sådana beslut som fattats av en
myndighet med stöd av ett bemyndigande
enligt denna lag meddelas
av regeringen.
_________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Älgjakt får dock
bedrivas enligt äldre bestämmelser till den 1 mars 2012.
2. Ett område som har registrerats som licensområde enligt 33 § i dess
äldre lydelse ska utan ansökan registreras som licensområde enligt 33 §
första stycket, om området är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt
att det är lämpat för älgjakt och medger en avskjutning av minst en
älgkalv om året.
8 Senaste lydelse 1995:65.
Prop. 2009/10:239
Bilaga 7
81
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-06-09
Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, regeringsrådet Carina
Stävberg och justitierådet Ella Nyström.
Älgförvaltningen
Enligt en lagrådsremiss den 3 juni 2010 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i jaktlagen (1987:259).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Jacob Wichmann,
biträdd av ämnesrådet Bjarne Örnstedt.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
33 §
Enligt andra stycket ska ett licensområde vara av sådan storlek och
beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra
att registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering,
om området inte medger viss avskjutning av älg. I tredje stycket
finns motsvarande reglering för älgskötselområden. Beträffande sådana
områden föreslås att länsstyrelsen ska få avregistrera ett älgskötselområde
också på den grunden att området inte är lämpat för älgjakt.
Förslaget får till följd att det kommer att finnas större möjligheter att
avregistrera ett älgskötselområde än ett licensområde som inte uppfyller
kraven för registrering. Lagrådet ifrågasätter om denna sakliga skillnad är
avsedd. Frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Förutsättningen för att länsstyrelsen ska få vägra att registrera ett område
som licensområde eller besluta om avregistrering är enligt andra styckets
andra mening att området inte medger avskjutning av minst en älgkalv
om året. Vad som avses torde vara att området inte medger avskjutning
av minst en älg, dvs. antingen ett vuxet djur eller en älgkalv, om året. Till
undvikande av missförstånd föreslår Lagrådet att uttrycket ”minst en
älgkalv” ersätts med ”minst en älg”.
Av tredje stycket tredje meningen framgår att länsstyrelsen får besluta att
avregistrera ett älgskötselområde, om förvaltningen inte sker i enlighet
med de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen
har stöd för att meddela sina föreskrifter i de bemyndiganden som finns i
femte och sjätte styckena. Bemyndigandet i sjätte stycket medger att
regeringen överlåter åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter
i ämnet. Denna s.k. subdelegation kommer sannolikt att ske genom
förordning med den följd att förvaltningsmyndighetens stöd för att
meddela föreskrifter finns i förordningen och inte i själva lagen. Om inte
Prop. 2009/10:239
Bilaga 7
82
endast regeringens föreskrifter avses i bestämmelsen i tredje stycket
tredje meningen, bör denna formuleras om så att även förvaltningsmyndighets
föreskrifter innefattas. Detta kan ske på olika sätt, varvid en
möjlighet är att orden ”med stöd av” byts ut mot orden ”i anslutning till”.
Övergångsbestämmelser
I andra punkten bör av skäl som anförts under 33 § uttrycket ”minst en
älgkalv” ersättas med ”minst en älg”.
Prop. 2009/10:239
83
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 2010
Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, och statsråden Odell,
Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, Erlandsson, Carlgren,
Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström,
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz, Ohlsson
Föredragande: statsrådet Erlandsson
Regeringen beslutar proposition 2009/10:239 Älgförvaltningen
Prop. 2009/10:239
84
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upphäver
eller upprepar
ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EUregler
Jaktlagen (1987:259) 33 §
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)